Funderingar kring problematik och omplacering

Håller med dig. Även jag som tycker om hundar ogillar då stora hundar lever rövare, för jag vet ju inte om den som håller i snöret har koll/utrustningen håller osv. (Kan bara tänka mig hur hundrädda personer känner i en sån situation.) Om en liten golvmoppshund gör samma sak förutsätter jag att en normalstark person fixar det rent fysiskt, och skulle koppel gå av så kan jag faktiskt freda mig rent fysiskt om det skulle krävas, jag kan tom lyfta upp min hund i onåbar höjd om det är så.

Jag håller med. Jag har också en väldigt stor hund som tidigt började visa osäkerhet vid hundmöten. Han skällde, reste ragg och lät riktigt otrevlig. Vi har jobbat stenhårt med det och äntligen känns promenaderna roliga. Men då kan jag bli så j*kla förbannad/ledsen då jag möter andra hundägare (framförallt små-hundägare) med deras hundar i flexikoppel som lever om och beter sig illa och ägaren pratar då lite gulligull med hunden och säger "nejnej, skäll inte nu".
Jag tänker mig bara alla blickar och arga miner jag hade fått med min stora hund om den betett sig så. Nu menar inte jag att alla ägare med små hundar gör så såklart. Men det ses ofta betydligt mer illa om en större hund beter sig dåligt jämfört med en stor.
 
Här om dagen då jag och vovven var ute på promenad såg jag en kvinna komma med sin hund längre fram. Då hon fick syn på oss vände hon och bytte håll för att undvika hundmötet.
Jag tror absolut inte att det är en lösning på problemet, utan jag anser att man ska jobba med det. Men jag tänker att de dagar då du verkligen inte känner dig på humör eller liknande för att ta dig an hundmöten så är det kanske en grej du kan göra? Då slipper ni kanske de allra värsta hundmötena just då, sen kan ni ta er an dem de dagar du känner dig mer "taggad" inför det.
 
Jag gick Hundmöteskurs (klicker) med min huligan, men det fick snarare motsatt effekt. Han blev otroligt stressad av det hela och gick förmodligen upp fem kilo i vikt av all mjukost i tub. Det var välment men såhär efteråt inser jag att kursen var helt felaktig.

Det blev däremot bättre av att gå diverse lydnadskurser hos Brukshundsklubben! Grundkurs, fortsättningskurs och så ett antal tävlingslydnad. Mot slutet var huliganen den coolaste av alla. HELT pålitlig blev han inte men skillnaden var astronomisk.

Dessutom handlade det i hans fall inte om aggressivitet utan om ett slags anfall är bästa försvar, även om han aldrig slogs eller bet nån, han bara låtsades.

Men jag skulle tipsa om lydnadskurser hos Brukshundsklubben. Jag har inte sett vilken ras du har, men det går fint att komma dit med vilken ras som helst. Och kom ihåg att de sett ALLT, så skäms inte och ge inte upp! Gå åtminstone några kurser. Är mitt råd :-) Lycka till!
 
Jag gick Hundmöteskurs (klicker) med min huligan, men det fick snarare motsatt effekt. Han blev otroligt stressad av det hela och gick förmodligen upp fem kilo i vikt av all mjukost i tub. Det var välment men såhär efteråt inser jag att kursen var helt felaktig.

Det blev däremot bättre av att gå diverse lydnadskurser hos Brukshundsklubben! Grundkurs, fortsättningskurs och så ett antal tävlingslydnad. Mot slutet var huliganen den coolaste av alla. HELT pålitlig blev han inte men skillnaden var astronomisk.

Dessutom handlade det i hans fall inte om aggressivitet utan om ett slags anfall är bästa försvar, även om han aldrig slogs eller bet nån, han bara låtsades.

Men jag skulle tipsa om lydnadskurser hos Brukshundsklubben. Jag har inte sett vilken ras du har, men det går fint att komma dit med vilken ras som helst. Och kom ihåg att de sett ALLT, så skäms inte och ge inte upp! Gå åtminstone några kurser. Är mitt råd :-) Lycka till!

Jag gillar Svenska brukshunds klubben och tycker att det ar ett mycket bra forslag.

De flesta hundar jag jobbar med ar superhulliganer ... nar vi borjar. Jag ser till att hunden far lara sig "leave it" dar comandot innebar att hunden tar ogonkontakt med foraren (nagot som tranas "duration" pa sa det kan paga en lang stund) innan godis/leksak kommer. Det ar alltid den forsta "hemlaxan" jag delar ut till hulliganer och vi jobbar stenhart med att det ska fungera. Om hunden ar tillrackligt interesserad av godis eller leksak brukar det racka med att saga "leave it" om man timar det ratt sa den inte hinner jaga upp sig.

Sedan lar jag att man gar nara med slakt koppel (eller rattare sagt samtidigt) Jag anvander mina hundar som "demo dogs" och lagger forst en, sedan bada, strategiskt plats sa bade hundforare, hund och jag kan ga forbi dem och minska avstandet vartefter. Att ga forbi mina hundar ar inte riktigt representativt da de litar pa att jag ser till att ingen kommer till dem medan de ligger dar och vantar pa en godis nar matte ar klar.

Min Malle gillar verkligen inte nar frammande hundar (eller manniskor!) kommer for nara och kan fa spel om en hund stracker ut nosen och sniffar honom om jag inte ar uppmarksam. Nar jag ser att det blir ett mote nara ber jag honom ga formell fot ... det gar inte att titta efter frammande hundar da och vi kan lungt passera utan att han reagerar aven om den andra hunden kommer valdigt nara.
 
Jag tycker inte att du ska ha dåligt samvete över att du funderar på att omplacera, hundägande ska vara kul. Det låter ju verkligen som att du har försökt, tränat och tagit hjälp utan att problemet blivit bättre. Jag tycker inte alls att det behöver vara fel att omplacera i det läget, om du känner att både du och hunden mår dåligt. Nu vet ju inte jag hur du bor men om hunden har problem med osäkerhet när den träffar hundar och människor kanske den skulle må bättre om den fick bo i en miljö där det inte är så vanligt förekommande (t.ex. på landet). Jag tycker inte det är fel att omplacera till någon som har bättre förutsättningar för att ge hunden ett liv som passar denne än vad du har.
 
Jag har en mindre hund på 1½ år som det har varit jobbigt med från start i princip. Osäker på hundar och människor (utfall och skäller). Vi har varit på grundkurs, hundmöteskurs, fått hjälp och tips från olika instruktörer men det har hjälpt föga. Det har alltid funnits hundar och människor runt omkring så jag har lite svårt att förstå hur det egentligen blivit såhär, men vi kämpar på med (försök till) socialisering och miljöträning med hundmöten osv.

De senaste veckorna har jag verkligen börjat känna att vanliga promenader får mig att må pissdåligt eftersom att inget får oss i rätt riktning. Vi har såklart testat hela köret med avledning, omvänt lockande, skvallerträning etc. Tillslut köpte jag ett antiskall halsband utan nämnvärt resultat. Jag vet att 1½ år inte är någon ålder och jag skäms nästan över att tankarna ibland hamnar i att det kanske vore bättre att omplacera? Till någon som har mer erfarenhet och kunskap om sånt här beteende. Jag känner sådan skuld över att jag inte vet vad jag kan göra för att hjälpa längre. Hur länge ska det vara såhär utan att jag har gett upp för lätt?

Jag gillar ju att använda mig av flera hundar som kan göra en individ tryggare :)
Bara gå med en till eller fler bredvid för att skapa en flockkänsla.
Nån från hundklubben t.ex med en eller flera hundar som är stencoola vid hundmöten som ni kan gå ihop med?

Vet inte vart du bor men är det nära Linköping kan vi gå tillsammans!
 

Liknande trådar

Övr. Hund Jag har läst mycket här och tycker att det verkar finnas många kloka människor här. Hoppas nu på att kunna få stöd och råd i hur jag ska...
Svar
18
· Visningar
4 392
Senast: Milosari
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp