Glöm inte bort era vänner när ni blir föräldrar...

[Lickety]

Under övrig info så har jag bytt partner sedan exvännen hälsade på senast (påhälsningen var för sex-sju år sen om jag inte missminner mig), vidare gift mig och köpt gård.

 

[Mois]

Under övrig info så har jag bytt partner sedan exvännen hälsade på senast (påhälsningen var för sex-sju år sen om jag inte missminner mig), vidare gift mig och köpt gård.

Exvännen kanske inte är så intresserad av att vara vän längre? Så hen har försökt få vänskapen att "rinna ut i sanden"?

 

[Lickety]

Exvännen kanske inte är så intresserad av att vara vän längre? Så hen har försökt få vänskapen att "rinna ut i sanden"?

Jo, jag misstänker att det är något annat där bakom. Emotsägs dock av diverse BFF inlägg på sociala medier. Men den där biten har jag brytt mig nog om nu.

 

[stjarnhimmel]

Det jag har svårt för är personer som först aldrig ringer tillbaka och aldrig har tid att ses. Men sen när man tex skiljt sig och har barn varannan vecka tar man för givet att folk ska finnas kvar.
Jag har inga problem med att man väljer bort vänner- det har man rätt att göra. Däremot får man då inte ta för givet att de ska finnas kvar när man själv vill.

 

[Kattennizze]

Javisst. Jag förstår också att det kan vara tufft med sjukdomar. Men inte hela tiden i flera år väl?
Jag TROR att det ligger nåt annat bakom också. Men det är inget jag lyckas få fram iaf.

Jo. I flera år. Vi är nog friska en månad per år max. Och mina barn är inte direkt småbarn längre men väldigt ofta sjuka ändå. Det blir inte bättre. Jag hade tyckt det varit helt underbart att kunna umgås med mina vänner men det händer två gånger per år, typ. Övrig tid är det fullt upp. Jag har tre krävande barn och jag hinner inget mer. Jag har noll avlastning så det finns ingen tid. Jag är glad att jag hinner gå på toa och träna och jobba. Därutöver vabbar jag och är fredsmäklare. Nä nu kom jag på att jag tränar ju tillsammans med en kompis ibland faktiskt....så lite oftare blir det!

 

[Kattennizze]

Det jag har svårt för är personer som först aldrig ringer tillbaka och aldrig har tid att ses. Men sen när man tex skiljt sig och har barn varannan vecka tar man för givet att folk ska finnas kvar.
Jag har inga problem med att man väljer bort vänner- det har man rätt att göra. Däremot får man då inte ta för givet att de ska finnas kvar när man själv vill.

Jag ringer så fort jag får tid över, alltid. Jag skulle aldrig ignorera en vän men jag kanske inte hinner ringa tillbaka inom den närmsta timmen utan de närmaste timmarna. Nåt annat är oförskämt!

 

[Lickety]

Det jag har svårt för är personer som först aldrig ringer tillbaka och aldrig har tid att ses. Men sen när man tex skiljt sig och har barn varannan vecka tar man för givet att folk ska finnas kvar.
Jag har inga problem med att man väljer bort vänner- det har man rätt att göra. Däremot får man då inte ta för givet att de ska finnas kvar när man själv vill.

Näe, droppen i det här fallet var att jag blev inbjuden att vara flytthjälp och kolla in deras nya hus till sommaren.

 

[Petruska]

Som jag minns det från tiden då mina jämnåriga skaffade barn var att deras tid för att fika var i princip obegränsad. Mycket praktiskt.

Fast var inte det just under föräldraledigheterna? Inte i längden?

 

[mandalaki]

Fast var inte det just under föräldraledigheterna? Inte i längden?

Jo, naturligtvis. Det är ju när folk nyss fått barn som vännerna ofta klagar på att de inte är lika tajta längre. Jag minns det som tvärtom.

 

[Petruska]

Jo, naturligtvis. Det är ju när folk nyss fått barn som vännerna ofta klagar på att de inte är lika tajta längre. Jag minns det som tvärtom.

Precis. Jag minns också min egen föräldraledighet som en enda lång fikapaus på kafé.

 

[Blueberry]

Men jösses, vad är det här för konstig tråd? Det osar martyr av TS inlägg och jag ser ut typ prick såhär:

Tänker att jag ska genast ska börja ägna småbarnsåren åt att försumma mina vänskapsrelationer. Rimlig prio i livspusslet mellan snor, förskolelämningar, besök på akuten och makaroner. #lifegoal

 

[mandalaki]

Men jösses, vad är det här för konstig tråd? Det osar martyr av TS inlägg och jag ser ut typ prick såhär:

Tänker att jag ska genast ska börja ägna småbarnsåren åt att försumma mina vänskapsrelationer. Rimlig prio i livspusslet mellan snor, förskolelämningar, besök på akuten och makaroner. #lifegoal

Jag tycker också att den är konstig faktiskt. Ordvalen tyder på bitterhet ...

 

[Lickety]

Ja, det är lite bittert att bli bortprioriterad, eller vad jag nu blivit. Men jag får acceptera att det ser ut så nu. Så är det väl i alla lägen där det "tar slut" på en relation i allmänhet, oavsett orsak.
Man får borsta av sig och gå vidare sen.

 

[ainasoja]

Ja, det är lite bittert att bli bortprioriterad, eller vad jag nu blivit. Men jag får acceptera att det ser ut så nu. Så är det väl i alla lägen där det "tar slut" på en relation i allmänhet, oavsett orsak.
Man får borsta av sig och gå vidare sen.

Omg.... är min reaktion på hela tråden.

Din exvän som du så fint kallar henne för kanske har annat i livet som hon prioriterar just nu.

Hur mycket av hennes liv vet du om idag?

 

[Inglorion]

Jisses, jag har verkligen tur som har vänner som faktist fortfarande vill umgås med mig trots att det inte finns så mycket tid (och jag har inga barn).

Mina vänner med barn har det ibland gått väldigt lång tid innan vi syns, den ena har haft det otroligt jobbigt och jag är glad att de hade tid att träffas för första gången sedan barnen anlände när jag var hemma sist (så ja, det är några år sedan vi sågs). Vore ju helt sjukt om jag var bitter på dem för att de just nu inte har tid de gånger jag är i närheten. Inte sätter jag press på att någon av dem måste umgås heller, det spelar ingen roll om det är 20:e gången jag frågar och det ställs in eller om det är tredje.

Det är ingen rättighet för mig att vara i deras liv eller för dem att ge mig av deras tid, det är trevligt när och om de har tid helt enkelt. Hur ser du egentligen på vänskap? Vad är en bra vänskap för dig?

Det känns som att du har dålig koll på vännen och dennes liv, dina kommentarer känns inte riktigt som att du vet vem det är eller vad som pågår med dem just nu? (det händer självklart, men det går ju inte precis att döma personen när man inte vet hur det ser ut i deras liv).

 

[Lickety]

Det är ingen rättighet för mig att vara i deras liv eller för dem att ge mig av deras tid, det är trevligt när och om de har tid helt enkelt. Hur ser du egentligen på vänskap? Vad är en bra vänskap för dig?

Med tanke på reaktionerna jag får i tråden så verkar jag inte få fram vad jag menar riktigt. Det är synd, men inte helt oväntat för sånt här är ju ganska komplext.

Jag har några riktigt gamla och goda vänner som jag inte heller träffar eller ibland ens hörs med på åratal, och allt är precis som förr när man väl ses.
Det här fungerade inte alls så tyvärr. Jag tror nog att det beror på flera orsaker, och jag har inte heller klurat helt klart på frågan. Men det har hjälpt att sätta det på pränt i text i alla fall.

 

[Cambrie]

Med tanke på reaktionerna jag får i tråden så verkar jag inte få fram vad jag menar riktigt. Det är synd, men inte helt oväntat för sånt här är ju ganska komplext.

Jag har några riktigt gamla och goda vänner som jag inte heller träffar eller ibland ens hörs med på åratal, och allt är precis som förr när man väl ses.
Det här fungerade inte alls så tyvärr. Jag tror nog att det beror på flera orsaker, och jag har inte heller klurat helt klart på frågan. Men det har hjälpt att sätta det på pränt i text i alla fall.

Oavsett hur du känner är ni ju två i en vänskapsrelation och hon har kanske haft goda anledningar att inte höra av sig (jobbigt hemma, sjuka barn ofta, trötthet, jobbigt med barn och heltidsjobb, ifrånväxande etc). Jag hade nog inte heller velat ha en "vän" som krävde att jag skulle lägga tid på denna. Det finns en hel del anledningar till att man inte hinner prioritera allt man vill under olika perioder i livet.

 

[kakan89]

Ja, det är lite bittert att bli bortprioriterad, eller vad jag nu blivit. Men jag får acceptera att det ser ut så nu. Så är det väl i alla lägen där det "tar slut" på en relation i allmänhet, oavsett orsak.
Man får borsta av sig och gå vidare sen.

Jag förstår inte tråden alls faktiskt. Det är väl inte din väns barn fel att ni inte är vänner längre. Människor glider isär. Man ändrar prioriteringar och tappar folk längs med vägen. Det är inget konstigt alls.

Det handlar inte om barnen.

 

[skiesabove]

Jag skulle säga at det är helt ok att "glömma" bort sina vänner några år när man får barn. Småbarns föräldrar är ofta så stressade iaf! Klart att de inte hinner umgås på samma sätt som tidigare.

Jag har inga barn själv, men har nyss börjat umgås med en gammal kompis igen. Hon fick barn och köpte gård och vi umgicks knappt på några år. Nu när barnet är lite större har hon lite mera tid igen

Exakt! Äkta vänner har man kvar utan att det krävs massa jobb.

Det kan ju lika gärna vara en flytt, ett husbygge, vad som helst.

Jag vill inte ha kvar vänner som vill suga energi från mig och kräver underhåll. Good riddance till de som inte har förståelse för att det är skitjobbigt att få barn.

 

[Lickety]

Exakt! Äkta vänner har man kvar utan att det krävs massa jobb.

Det kan ju lika gärna vara en flytt, ett husbygge, vad som helst.

Jag vill inte ha kvar vänner som vill suga energi från mig och kräver underhåll. Good riddance till de som inte har förståelse för att det är skitjobbigt att få barn.

Svarar flera: men nu läser ni inte vad jag skriver utan nåt helt annat - klart det blir obegripligt då.
Det handlar inte om massa jobb, krav eller underhåll.

Det handlar om att överhuvudtaget träffa min make.
Det handlar om att komma förbi nån gång sedan vi köpte gård, för två år sen, nästgårds till hens arbetsplats.
Om inte = helt okej. Men då ska man inte förvänta sig att jag hjälper dem att flytta till sitt nya hus liksom.