Sv: Gnälltråd
KL
Jag är så
JÄVLA trött på sambons moder. Och ärligt talat lite trött på underbara, fina, alldeles för snälla sambon också som bara tackar och tar emot, både för sin egen del och för min del
.
Hur kan en vuxen människa, pensionär sedan länge till och med, ha klarat sig genom livet när hon beter sig som ett gnälligt litet barn hela tiden? Allting är alltid fel. När vi firade förra julen hade vi till exempel bestämt att inga julklappar mellan oss vuxna. Hennes två barnbarn på tre och fyra fick däremot massor av julklappar. Gissa om vi fick gnäll för det i efterhand? Vad synd det var om henne som fick sitta där utan klappar medan de öppnade klapp efter klapp. Ja, men jisses människa, nästa gång räknar vi dig till barnen!
Och nu de senaste månaderna har det varit ett väldigt gnäll om en av våra katter. Katten är i grunden inte våran och när den fick flytta hem till sin ägare på prov var det ett väldigt gnäll fast alla vi inblandade tyckte att det var en bra lösning. Sedan har hon skrivit ett par gånger i veckan om den där "stackars" katten, vad synd det är om den osv. Det är inte det minsta synd om katten... När jag till slut fräste ifrån är jag jävlig och kall. Men vi har ju yttrandefrihet i landet, så det måste hon ju kunna sägas utan att jag tar åt mig?
Sen fjäskas det en massa när vi är där, och så fort vi åkt kommer det arga mail om hur dåliga vi är.
Hur som helst så vill jag mest säga upp kontakten, men det går ju inte så länge sambon finns med i bilden :/
