jerseyko
Trådstartare
Sonen är 3½ år och har alltid varit snäll och lydig.
Men nu har det hänt något, trots?
Han vägrar att lyssna, Nej är någonting som inte verkar registreras just nu. Vi sätter oss ner, tar ögonkontakt med honom i hans höjd och berättar att han måste lyssna när vi säger nej, för det betyder att någonting kan vara farligt.
Jag ser framför mig hur han t.ex. skjuter stolen till diskbänken och jag säger nej-nej-nej-nej han är bestämd på att göra det han bestämt sig för och slutar inte, klättrar upp och där kanske det ligger en kniv eller är en varm stekpanna!
Ännu värre utomhus, om han inte skulle lyssna och det kanske kommer en bil
Han har även börjat gömma sig, oftast när vi ska gå ut och jag ber honom ta på sig overallen så klättrar han in i linneskåpet, ställer sig bakom någon dörr eller kryper in under sängen.
När han är med till stallet så går han också och gömmer sig om det finns någon öppnad box, tänk om någon kommer till stallet och inte stänger dörren så han går ut
Fick även höra att här i veckan hade han gömt sig när de var i lekparken. Ena dagmamman fick klättra upp på största snöhögen och hålla span medans den andra, hans farmor, fick kolla runt. Han hade gått ner bakom en stor snöhög där de lekte. Så när hon kom runt så stod han på andra sidan.
Han sitter nämligen tyst som en liten mus och svarar inte när man ropar.
Vi har en specialpedagog i kommunen men henne har jag inte fått tag på, men det kanske är fler som inte lyssnar, det kanske går över?
Han driver mig till vansinne här hemma med alla sina hyss och att han (aldrig) lyssnar!
Här om dagen körde han på min kompis 9 månaders som kom krypandes på golvet. Och det var med flit, stannade bredvid henne först och kollade om något hände, sen buffade han in bilen på henne.
Men nu har det hänt något, trots?
Han vägrar att lyssna, Nej är någonting som inte verkar registreras just nu. Vi sätter oss ner, tar ögonkontakt med honom i hans höjd och berättar att han måste lyssna när vi säger nej, för det betyder att någonting kan vara farligt.
Jag ser framför mig hur han t.ex. skjuter stolen till diskbänken och jag säger nej-nej-nej-nej han är bestämd på att göra det han bestämt sig för och slutar inte, klättrar upp och där kanske det ligger en kniv eller är en varm stekpanna!
Ännu värre utomhus, om han inte skulle lyssna och det kanske kommer en bil
Han har även börjat gömma sig, oftast när vi ska gå ut och jag ber honom ta på sig overallen så klättrar han in i linneskåpet, ställer sig bakom någon dörr eller kryper in under sängen.
När han är med till stallet så går han också och gömmer sig om det finns någon öppnad box, tänk om någon kommer till stallet och inte stänger dörren så han går ut
Fick även höra att här i veckan hade han gömt sig när de var i lekparken. Ena dagmamman fick klättra upp på största snöhögen och hålla span medans den andra, hans farmor, fick kolla runt. Han hade gått ner bakom en stor snöhög där de lekte. Så när hon kom runt så stod han på andra sidan.
Han sitter nämligen tyst som en liten mus och svarar inte när man ropar.
Vi har en specialpedagog i kommunen men henne har jag inte fått tag på, men det kanske är fler som inte lyssnar, det kanske går över?
Han driver mig till vansinne här hemma med alla sina hyss och att han (aldrig) lyssnar!
Här om dagen körde han på min kompis 9 månaders som kom krypandes på golvet. Och det var med flit, stannade bredvid henne först och kollade om något hände, sen buffade han in bilen på henne.