Sv: Gouge erfarenhet...
OK, här kommer ett referat av vad Anthony Paalman ngt motvilligt (han är eg hjälptygel-vid-ridning-motståndare) har att säga om den kommenderande och den oberoende goguetygeln [stavas gogue enligt Paalman, jag har nog alltid skrivet gouge?]:
---------------------
Han inleder med att jämföra gougetygeln med gramantygeln, som han ondgör sig över i ett långt stycke.. Goguen skiljer sig från gramanen genom att utöva ett mjukt tryck mot nackens högsta punkt och den har inte ett konstant tryck mot de känsliga lanerna som inspänningstyglar. Bettets inverkan beror på hur högt hästen bär huvudet - trycket ökar om hästen "har huvudet extremt högt och minskar till minimum om den sänker huvudet och sträcker det nedåt".
Den kommenderande goguetygelns konstruktion liknar chambonens men har ett längre rep. Repet på chambonen går ju från inspänningstygeln (som sitter i sadelgjorden mellan benen) mellan sadelgjorden upp genom nackstyckets ringar och ner till bettet, medan goguen fortsätter genom bettringen tillbaka till inpänningen.
När Anthony undervisar nybörjare på longerlinaså föredrar han den oberoende goguen mot inspänningstyglar. Dels för att han anser att hästens halsrörelser ges större frihet med goguen och dels för att den mildrar nybörjarens hårda tygeltag.
Men han skriver också att erfarna ryttare inte ska använda den oberoende goguen "för att försöka skola om en fördärvad häst". Den direkta kontakten med hästen avbryts pga tygelns sätt att fungera och ryttarens händer får då en känsla av stumhet.
Den oberoende goguen går på samma sett, men fäster inte tillbaka i inspänningen utan ändarna är fästade i ett andra par tyglar. Man rider alltså på två tyglar om man använder sig av den oberoende gougen och kan således välja helt hur mycket eller lite man vill att gougen ska verka.
"I motsats till gramantyglar så gör goguen det möjligt för hästen att gå med eftergift, sänka huvudet, sträcka hals och välva ryggen på ryttarens begäran" skriver Paalman och poängterar sedan vikten av eftergifter och belöning för att inte reiskera att hästen hägner på bettet. "En snabb reaktion av ryttarens händer hindrar att det är mer eftergift i nacken än i munnen och att hästen då förböjs, vilket inträffar då man använder gramantyglar". Sedan avslutar han med att återigen nämnda den stora skillnande mellan gramantygeln och goguetygeln; att det mesta av trycket kommer på nacken om huvudet bärs för högt.
Sedan finns det lite bilder på de olika goguevarianterna.
Och som sagt, utöver detta så lovordar han chambonen som longeringsinspänninge på typ 12 sidor.. Chambonens stora fördel mot ovanstående tygel tycker jag är att den tillåter hästen att släppa fram näsan. Hade jag varit du så skulle jag provat att rida även på chambon!
Fick verkligen fram hästen, i hästen 
