Grått och deppigt värre

Man kunde ju tycka att en månad på Teneriffa skulle hålla humör o glädje uppe ett tag åtminstone, men det gick fort åt Hälsingland med det.

Sitter mest hemma, vid TVn med Minnie i knä (Minnie har blivit riktig riktig knäkatt hos mamma), vid datorn med Minnie i knä, eller ett par timmar powernap under filt, med Minnie mot magen...

Örebro är ju i byggtagen, så nästan omöjigt att ta sig runt på stan med min elscooter och ska jag ta en spontantripp till Marieberg med färdtjänst måste jag boka en vecka i förväg typ.... På Krämaren i city, är det bara en hiss i funktion, så oftast en kö på 3 elscootrar, 2 manuella rullstolar, fyra rullatorer och tre barnvagnar för att ta sig runt bland butikerna.

Söker jobb, skickar in tidrapport till A-kassan och allt som vanligt. Nu börjar jag komma under 50 stämplingsdagar, så en arbetsförmedlare som ringde härom dagen frågade mig om allt eftersom det är sekretess på AF så han inte kunde se all min fakta. Han skulle kontakta SIUS-handläggaren... så det kanske händer nåt. Men slutkontentan blir väl hel sjukersättning och fattigpensionär, för det är jag ju redan

 

[IngelaH]

A, från hemvården i morse frågade mig om mina "drömhundar".... Jag sa då att - om jag varit frisk och bodde på landet med möjlighet för jobb och träning för hundar.... skulle jag vilja ha strävhårig lågställd Jack Russel, irländsk setter eller border collie.

A med bakgrund i Afganistan, som är datorfixerad och inbiten stadsbo och vill bo i stan och gå ut en snabbis ett par gånger om dagen, så hunden kan göra ifrån sig... hens drömhundar är siberian Husky och tjetjensk ovtjarka (eller vad det hette) - nästan rätt kaukasisk ovtjarka. När jag förklarade vilka behov såna hundar har, föreslog hen att hen kanske kunde tänka sig en golden retriever....

Inte undra på att det finns "farliga" hundar med "hund"-människor, som har den synen på hundägande.

A kunde inte ens säga till Fille att gå o lägga sig, då Fille lade sig i strumppådragningen. Jag har sagt till alla att han är minutiöst dresserad och lyder minsta vink och att de självklart ska säga till honom om han är i vägen (det har Bella sagt, för det är en självklarhet, då mitt hem är hemvårdens arbetsplats och flera av de andra hemvårdarna ser det som en självklarhet). Jag pekade under bordet och sa med vänlig röst - Fille, gå och lägg dig.