Gravid & lite förvirrad!

[GlassGalen]

Skriver under ett annat namn nu.

Det är så att jag fick reda på att jag var gravid för ca 3veckor sen med tankte på att min mens inte kom och gjorde ett test, Har beställt tid för en koll och så nu. Pappan till barnet som jag är tillsammans med vill inte ha barnet. Han försöker övertala mig till att ta bort det hela tiden och säger små komentarer som att du kan ju mista det även om du vill behålla det hela tiden.

Det är så att jag är snart 23år gammal och bor själv, arbetar så jag har en ganska bra inkomst, bor med mina två hundar och har körkort och egen bil.
Gjorde abort när jag var 19år gammal för då kändes det inte rätt att ha barn med killen var var med då. För hade inte bra arbeta eller nått.

Men nu när jag fick reda på att jag hade en bäbis i magen igen efter dom åren som gått känns det inte rätt att ta bort det, tanken har inte ens slagit mig.
det är jätte svårt att förklara hur man känner sig verkligen, Barnet vill jag spara så är det men ajg känner mig så dum mot "pappan" som inte vill ha det.
Han vill gå skilda vägar nu och det kanske är bäst eftersom allt är som det är.

Har stöd från hela min familj och bästa vänner som har barn och allt.
Allt är bara så förvirrat nu...han tycker jag förstör det vi har genom att behålla ungen, men jag blir inte yngre och det känns rätt för min del.

Är det inte nån som är eller har haft det så som jag? skulle vara skönt att prata om det lite!

 

[cirkus]

Sv: Gravid & lite förvirrad!

Din ålder är ju inget problem i sig, många får första barnet väldigt mycket senare än vid 23-24.

Däremot tycker jag att pappans utpressning är minst sagt vidrig, typ att om du behåller barnet så drar han annars så stannar han.
Tack men nej tack till sen sån kille. Oavsett hur du gör med barnet.

Du måste tänka igenom allt.
Föder du barnet så blir du aldrig av med snubben.

 

[Nussikan]

Sv: Gravid & lite förvirrad!

Jag tycker inte det är rätt att tvinga någon att bli förälder, att skaffa barn är något man ska bestämma ihop. Vill inte din pojkvän bli pappa så får du respektera det, det finns nog med barn som mår dåligt av att inte vara önskade av båda sina föräldrar. Sen är ju hans sätt allt annat än acceptabelt, men det är ju ett annat kapitel (vill du verkligen skaffa barn med en kille som beter sig så?).

 

[tinissen]

Sv: Gravid & lite förvirrad!

jag sitter inte i din sits men kan bara råda dig till att göra det som känns rätt för dig, ingen kan tvinga dig att varken behålla eller ta bort, men tänk efter både 1 o 2 och 3 gånger innan.

hade det varit jag hade jag nog avvägt att ta bort barnet då JAG SJÄLV vill att mina barn ska ha en pappa att växa upp med och som älskar dem.

men alla känner inte likadant så lyssna på dig själv, det blir säkert bra oavsett vad du bestämmer dig för

 

[Humelibumlan]

Sv: Gravid & lite förvirrad!

Jag tycker inte det är rätt att tvinga någon att bli förälder, att skaffa barn är något man ska bestämma ihop. Vill inte din pojkvän bli pappa så får du respektera det, det finns nog med barn som mår dåligt av att inte vara önskade av båda sina föräldrar. Sen är ju hans sätt allt annat än acceptabelt, men det är ju ett annat kapitel (vill du verkligen skaffa barn med en kille som beter sig så?).

Jag tycker fadern själv har ett ansvar se till att han då inte blir pappa under någon som helst omständighet om han inte är beredd att ta ansvar för konsekvensen!

 

[tinissen]

Sv: Gravid & lite förvirrad!

håller fullständigt med, men inga prevmedel är ju 100% tyvärr förutom manlig sterilisering. men det ska ju mkt till för att man ska vara den där resterande 0,1%

 

[Humelibumlan]

Sv: Gravid & lite förvirrad!

håller fullständigt med, men inga prevmedel är ju 100% tyvärr förutom manlig sterilisering. men det ska ju mkt till för att man ska vara den där resterande 0,1%

Vid den lilla % o risken så anser jag att tycke rman det är värt chans så tar man hand om konsekvensen oxå, om dte nu blir en sån..
Att lägga på modern att hon föder ett oälskat barn tycker jag inte funkar riktigt, fadern har ett eget val att vara delaktig.

Självklart är det tragiskt för alla inblandade att hamna i den situationen, men det är i slutänden trots allt föräldrarnas val att välja barnets framtid.
Och ursäkten, jag tänker inte vara delaktig för jag vill inte ha barnet, tycker jag vara är vidrig!
Barnet är oskyldigt o fadern ska ta ansvaret för sina handlingar oavsett han vill eller inte.
Vill han inte, ger han fan i att doppa i hålet!

 

[Nussikan]

Sv: Gravid & lite förvirrad!

Den diskusionen har väl ältats mer än en gång för mycket, alla tycker olika. Jag tycker att det ansvaret ligger lika mycket på tjejen, har hon sex med en kille som inte vill ha barn så får hon se till att det inte under några omständigheter blir så. Hur man än vänder och vrider på det, vem som har det största ansvaret osv, så anser jag ändå att båda ska vara överrens om att skaffa barn, ingen av parterna ska tvingas skaffa barn om dom inte vill eller inte är redo för det.

 

[Nussikan]

Sv: Gravid & lite förvirrad!

förutom manlig sterilisering

Kvinnlig strerelisering då?

 

[Nussikan]

Sv: Gravid & lite förvirrad!

Vid den lilla % o risken så anser jag att tycke rman det är värt chans så tar man hand om konsekvensen oxå, om dte nu blir en sån..
Att lägga på modern att hon föder ett oälskat barn tycker jag inte funkar riktigt, fadern har ett eget val att vara delaktig.

Självklart är det tragiskt för alla inblandade att hamna i den situationen, men det är i slutänden trots allt föräldrarnas val att välja barnets framtid.
Och ursäkten, jag tänker inte vara delaktig för jag vill inte ha barnet, tycker jag vara är vidrig!
Barnet är oskyldigt o fadern ska ta ansvaret för sina handlingar oavsett han vill eller inte.
Vill han inte, ger han fan i att doppa i hålet!

Då kan man ju lika gärna resonera som så att tjejen ska ge fan i att sära på benen! Det är väl skit samma hur killen resonerar, frågan är väl om man verklig vill sätta ett barn till världen som inte är önskat av båda sina föräldrar, det tar väldigt hårt på många att veta att pappa inte ville ha dom och vissa får men för livet!

Väljer man som par att ha sex (för förhoppningsvis var det ju inte bara killens beslut) så får man som par se till att det inte blir några barn om inte båda är med på detta. Vems felet är om det väl händer spelar väl mindre roll.

 

[Björk]

Sv: Gravid & lite förvirrad!

Jag har inte varit i din sits, men vill bara delge dig mina tankar:
Jag tycker du ska välja utifrån vad ditt hjärta säger dig! Det är klart att du måste ta med i beräkningen att pappan inte vill ha barnet och vilka konsekvenser det kan tänkas få. I värsta fall vägrar han ha någon kontakt alls med barnet, i bästa fall ändrar han sig på vägen och blir ändå en bra pappa i slutänden (tillsammans med dig eller skilda åt). Det är klart att han tycker det här är jobbigt; risken finns ju att han blir pappa mot sin vilja. Men det är din kropp och du måste bestämma själv utifrån vad du känner att du vill.

Er relation tillsammans lär troligen avslutas oavsett vilket val du gör; det blir troligen svårt för dig att tänka dig en fortsättning om du gör honom "till viljes" och gör en abort?

Så; mitt tips är att göra valet utifrån dina egna förutsättningar och perspektiv. Du verkar ha goda förutsättningar att bli förälder utifrån det du skriver om dig själv som person och dina sociala förutsättningar med vänner osv. Men det är klart att du kommer ha det kämpigt just för att han inte vill ha barnet (om han nu inte skulle ändra sig). Och det får du ta med i beräkningen på "plus och minus"-listan.

Du står inför ett jättesvårt val! Jag förstår att du har det jobbigt nu. Kanske kan du ringa MVC och be att få tala med någon psykolog där för att reda ut var du står och hur du vill göra?

Hur som helst: jag önskar dig lycka till. Vilket beslut du än fattar!

 

[Humelibumlan]

Sv: Gravid & lite förvirrad!

Då kan man ju lika gärna resonera som så att tjejen ska ge fan i att sära på benen! Det är väl skit samma hur killen resonerar, frågan är väl om man verklig vill sätta ett barn till världen som inte är önskat av båda sina föräldrar, det tar väldigt hårt på många att veta att pappa inte ville ha dom och vissa får men för livet!

Väljer man som par att ha sex (för förhoppningsvis var det ju inte bara killens beslut) så får man som par se till att det inte blir några barn om inte båda är med på detta. Vems felet är om det väl händer spelar väl mindre roll.

Ja visst självklart, vart har jag sagt annorlunda?

Men du pratar ju fortfarande om en frånvarande fader... att själv välja vara frånvarandade är ett av det lägsta man kan göra som människa, mitt sätt att se saken.
Har man sex, har oturen blir gravid o barnet behålls av en eller annan orsak, så är det bara så att man får ta sitt ansvar, punkt.

Som du skriver verkar barn mer för dig vara att beställa en vara på Ellos o dte är då viktigt att man är överrens om att det är rätt vara o rätt färg..

Varför ska en kvinna behöva genomgå en abort hon inte vill, för att en fader inte vill ha barn?

Självklart är det en beklaglig situation, men jag tycker som sagt att man som vuxen ansvarar för barnens bästa, även om man inte önskat dem, så ska de inte drabbas av egoism i form av jag ville inte ha dig...

 

[Philosophia]

Sv: Gravid & lite förvirrad!

Du skriver alltid väldigt kloka saker Björk!

 

[ameo]

Sv: Gravid & lite förvirrad!

Jag tycker du ska välja utifrån vad ditt hjärta säger dig! Det är klart att du måste ta med i beräkningen att pappan inte vill ha barnet och vilka konsekvenser det kan tänkas få. I värsta fall vägrar han ha någon kontakt alls med barnet, i bästa fall ändrar han sig på vägen och blir ändå en bra pappa i slutänden (tillsammans med dig eller skilda åt). Det är klart att han tycker det här är jobbigt; risken finns ju att han blir pappa mot sin vilja. Men det är din kropp och du måste bestämma själv utifrån vad du känner att du vill.

Frågan är om det verkligen är det värsta som kan hända, att mannen ifråga inte vill ha någon kontakt med barnet??
Vi har ju några mammor här på buke som har valt att behålla barnet i en liknande situation och en av dem satt i tingsrätten härom veckan och fick barnets far dömd för hot...
Några andra fäder har ju också visat sig vara värre stolpskott än mammorna kunnat ana, när tiden gått ett tag.

Nackdelen att föda ett barn, vars far inte vill ha det från början, är nog att man trots detta är bunden till fadern ifråga i resten av barnets liv, eller åtminstone till dess myndighetsdag.
Har man tur så är fadern vettig och tar sitt ansvar på ett bra sätt, med mindre tur struntar han helt i barnet men har man riktig otur så börjar karln bråka och ställa till bekymmer och gör allt han kan för att göra livet surt för mamman (oftast då utan att tänka på att även barnet råkar illa ut).

Med detta vill jag bara belysa även denna aspekt, så att man verkligen tar med den i beräkningarna när man fattar sitt beslut om att behålla eller inte.
För mig finns inget självklart rätt eller fel, det måste avgöras från gång till gång.
Ett beslut som detta kommer kunna påverka ens liv i så många år framöver så jag tycker det är viktigt att alla aspekter finns med i beslutsfattandet.

Till TS
Lycka till hur det än blir!

 

[tinissen]

Sv: Gravid & lite förvirrad!

Kvinnlig strerelisering då?

vet oxå flera BM och läkare som fått erfara att manlig sterilisering är säkrare än kvinllig..

saxat från storken.se:

Kvinnlig sterilisering kräver ett kirurgiskt ingrepp under narkos, där äggledarna skärs av och knyts ihop. Oftast sker ingreppet med s.k. titthålskirurgi (laparoskopi). Passagen genom de båda äggledarna stängs av, så att äggen inte kan nå livmodern. Effektivitet är upp till 99%. Fördelar med denna metod är att detta inte påverkar spontaniteten i samlivet och att det är vanligtvis ett säkert ingrepp. Nackdelen är förtås att detta är ett permanent lösning som kräver ett kirurgiskt ingrepp. Ett litet antal kvinnor får ökade menssmärtor efter ingreppet

 

[Björk]

Sv: Gravid & lite förvirrad!

Du skriver alltid väldigt kloka saker Björk!

Åh, tack. Detsamma får jag säga!!

 

[Björk]

Sv: Gravid & lite förvirrad!

Frågan är om det verkligen är det värsta som kan hända, att mannen ifråga inte vill ha någon kontakt med barnet??
--------------------------
Har man tur så är fadern vettig och tar sitt ansvar på ett bra sätt, med mindre tur struntar han helt i barnet men har man riktig otur så börjar karln bråka och ställa till bekymmer och gör allt han kan för att göra livet surt för mamman (oftast då utan att tänka på att även barnet råkar illa ut).

Du har rätt i detta förstås. Jag tänkte på det när jag skrev mitt inlägg, men rättade inte mig själv. Det är nog sant att det värsta som kan hända är något annat än att han inte bryr sig alls.... det värsta som kan hända är absolut att han blir en bråkstake.

 

[jerseyko]

Sv: Gravid & lite förvirrad!

Det är mycket svårare för killar att leva sig in i rollen att tjejen är gravid, fast vi redan har 1 barn så tycker min kille att skulle ajg bli oplanerat gravid är det ju bara att ta bort de. De har jätte svårt att förstå vad man utsätts för psykiskt som gravid och under en abort.

Jag umgicks mycket med unga mammor när min son var liten (16-22 år) och 90% av alla bebisar var faktiskt oplanerade och några så drog killen på en gång. Men de barnen var såklart inte oälskade! Mammorna (och vissa pappor) ångrade inte för en sekund det som hände men de hade ju hellre velat att de hände vid en annan tidpunkt.


Har själv en kompis som är höggravid nu, hon blev gravid trots p-piller och gjorde en abort för 4 år sen som tog mkt på henne psykiskt. Killen gjorde slut när hon berättade att hon var gravid, sen satt han och grät vid ultraljudet sen när han fick se sitt barn! Det var lite som att poletten trillade ner då. De är fortfarande inte tillsammans, men han stöttar henne massor och kommer självklart vara med under förlossningen och hjälpa till under barnets uppväxt.

 

[Björk]

Sv: Gravid & lite förvirrad!

Det är mycket svårare för killar att leva sig in i rollen att tjejen är gravid, fast vi redan har 1 barn så tycker min kille att skulle ajg bli oplanerat gravid är det ju bara att ta bort de. De har jätte svårt att förstå vad man utsätts för psykiskt som gravid och under en abort.

Det är min erfarenhet också. Jag tror det kanske är så för att de trots allt inte står där med det slutgiltiga valet. De har liksom aldrig det totala, fulla ansvaret för just valet att göra abort. Det är lättare att stå bredvid och "tycka" än att vara den som GÖR så att säga.
Längre fram i graviditeten så känner man ju också som kvinna det där LIVET inom sig. Även om mannen kan lägga handen på magen och känna en spark så påminns man som kvinna om den lilla i magen hela tiden på ett annat sätt. När en man ska få barn så syns det ju heller inte på honom; när han går ensam till jobbet så vet inte folk att han ska ha barn inom x månader. Eller när han går på stan osv. Som kvinna blir det förr eller senare påtagligt för alla andra omkring att "hon ska ha barn snart". Så; om inte barnet sparkar och lever rövare så påminns man av andra omkring som ser och uppmärksammar magen (kanske bara med en blick, men ändå).

 

[emindy]

Sv: Gravid & lite förvirrad!

Jag tror precis som pmm att din sambo inte riktigt greppat vad det innebär för dig att du är gravid och att det inte bara är att göra abort och sedan fortsätta som förut. För det är det jag läser mellan raderna att han vill, bara att allt skall bli som det var innan.
Först och främst måste du naturligtvis reda ut vart du står men sedan måste du ta ett allvarligt snack med honom så han fattar lite bättre.

När vi körde med avbrutet samlag som preventivmetod var jag noga med att förtydliga för min sambo att skulle jag bli gravid så blev det absolut inte abort, vår situation i allmänhet var inte så illa att jag tyckte det var försvarbart. Inte för att jag vet om han verkligen förstod vad det innebar men vi hade åtminstone pratat om det.
Men sen behöver inte allt vara en dans på rosor och helt självklart bara för att båda är med på att skaffa barn ifrån början!