Gravid

[Virrig]

Vet inte om jag lägger denna tråd rätt nu men jag testar... Jag är 19år (snart 20) och tar studenten i juni. Har en pojkvän sedan 3 år tillbaka som är ett år äldre än mig. Idag fick jag veta att jag är gravid. Och jag vet inte hur jag ska göra, om jag har möjlighet att ta hand om ett barn...

Jag tar som sagt studenten i juni, skulle jag behålla barnet så bör det komma i juni-juli. Min pojkvän är för tillfället arbetslös men han är i full gång med att söka jobb.

Hur vet jag att jag skulle klara av att ta hand om ett barn? Tänk om inte allt löser sig? Skulle jag sätta mig själv och barnet i skiten om jag skulle välja att behålla det?

Vet inte vad jag vill med det här inlägget, mest ventilera och höra era åsikter. Tycker ni jag är galen som ens överväger att behålla, så säg det. Vill ta både positivt och negativt :/

Självklart är det här ingenting jag bestämmer utan min pojkvän, men tror att han är lika kluven som mig ... Han säger att han stöttar mig hur det än blir men jag skulle aldrig besluta något sånt här utan honom.

 

[Krystalline]

Sv: Gravid

VILL du (ni) behålla det?

 

[Virrig]

Sv: Gravid

Ja, men samtidigt är jag livrädd att vi inte ska fixa det. Vi kanske inte är redo? Och jag hör hela tiden folk i min omgivning son gnäller på unga föräldrar, så det gör mig ännu mer osäker...

 

[Krystalline]

Sv: Gravid

Men då har ni ändå en bra grund!
Ingen är redo att bli förälder innan det händer, man kan aldrig vara förberedd på allt som kommer att ske.
Ni är inte överdrivet unga, se inte det som ett problem. Vad andra tycker kan du också strunta i!
Har ni stöd i till exempel era föräldrar?

 

[Virrig]

Sv: Gravid

Jag försöker strunta i vad andra säger, men tänk om dom har rätt? Att unga föräldrar skaffar barn utan att tänka sig för, att det bara är en kul grej? Jag tycker inte jag är så som person, men tänk om vi skulle ångra oss, bli dåliga föräldrar eller något annat hemskt :O

Jag har inte pratat med mina föräldrar ännu, men jag har väldigt nära kontakt med dom. Dom skulle nog vilja att vi verkligen tänker igenom det ordentligt, men jag har en fantastisk familj som alltid är väldigt stöttande

Pojkvännens föräldrar är tyvärr inte mkt att hurra för, dom har ordentliga alkoholproblem och är inte några personer jag skulle lita på i en sånhär situation.

 

[Krystalline]

Sv: Gravid

Ångrar sig gör man nog väldigt sällan. När barnet kommer brukar kärleken till det ta över allt annat.
Det är väldigt individuellt, som du säger. Du kan vara mogen, medan en annan inte blir det förrän långt senare (eller aldrig).
Det känns ändå som att ni har ett bra upplägg
Prata med dina föräldrar när du själv har bestämt dig. Det låter nästan som att du redan har gjort det

 

[Virrig]

Sv: Gravid

Jo det känns lite som att jag har bestämt mig... Men det är skönt att bolla lite Är enligt testet i vecka 3+ så jag har ju lite tid att fundera med pojkvännen och sådär.

Känner mig ganska mogen för min ålder ändå, mina kompisar i samma ålder tycker singellivet och krogen är viktigast just nu, men ingenting sånt lockar mig... Jag vill bara bli klar med skolan och kunna vara vuxen, och att tillbringa fredagskvällarna hemma med pojkvännen är mycket mer meningsfullt än att vara ute åh bli full.

 

[Mammas]

Sv: Gravid

Vilken besvärlig sits, att inte veta hur ni ska göra.

Det går egentligen inte att råda i hur någon annan ska göra. Det jag kan känna att jag saknar med tiden innan jag hade barn är att jag var så fri. Ville jag åka till stallet så åkte jag till stallet. Efter att jag fick barn var jag tvungen att, om jag inte ville ha med barnet, göra det när barnets pappa inte gjorde något annat eller vi hade barnvakt. Och så är det fortfarande, vill någon av oss föräldrar göra något barnfritt måste vi kolla med den andra först så att det funkar - det är omständigt. Å andra sidan beror det ju på hur man lever och hur man vill leva om det är ett problem eller inte. Har ni inte några barnfria aktiviteter i någon större utsträckning är det inga problem. Om ni båda har varsin häst som ni vill rida två timmar om dagen efter heltidsjobb så kan det bli problem, då får ni börja fundera på hur ni vill göra sedan. Men här har du såklart bättre koll på ert liv än jag har, men det är värt att fundera över (om inte annat fundera över en lösning).

Sedan måste du fundera över din framtid. Vill du plugga vidare? Kan du plugga på nuvarande ort? Om inte, kan din pojkvän tänka sig att flytta med? Klarar ni er om ni inte har familjen stöd? Hur ska du lösa det så att ni kan lösa dina mål i livet fast ni har barn? Dvs fundera och planera (i den mån det går) får sådant redan nu. Om du går på föräldraledighet direkt efter studenten är risken annars stor att du tar hela föräldraledigheten ("För X har jobb, men inte jag"), och du sedan bara tar något jobb för att det ska passa ihop med dagistider osv. Så fundera redan nu hur ni kan lösa det sedan för att du ska må bra i längden.

I övrigt, fundera över hur ni vill göra och gör som ni kommer fram till är bäst för er. Ni vet bäst om det passar bra med ert liv och er bild av livet att bli unga föräldrar eller inte. Det är alltid en svår sits att bli oväntat gravida, och det är alltid en sits som kräver att en funderar över det noga, så prata om det och fatta inga förhastade beslut (åt något håll).

Lycka till!

 

[Virrig]

Sv: Gravid

Tack för ditt långa svar! Bilden jag har i huvudet är att jag ska gå klart min frisörutbildning efter mammaledigheten, är nästan garanterad en plats på salongen där jag gör praktik nu.

Hästarna har jag tyvärr lagt ner för några år sedan, och jag har inga andra aktiviteter. Pojkvännen har bandy 2 ggr i veckan sena kvällar ca 10 minuters promenad härifrån

 

[TinyWiny]

Sv: Gravid

Tänk inte så mycket på vad andra tycker utan fundera på vad du tycker först och vad ni tycker sedan. För först och främst så är det din kropp även om jag givetvis förstår att du vill ha din pojkvän med på tåget.
Jag fick barn när jag var 7 dagar ifrån min artonårsdag och trots att alla sa att jag aldrig skulle klara det så har det fungerat jättebra och jag har alltid älskat mitt liv som mamma. Jag fick dispens ifrån skolan i drygt en månad, han var beräknad till den 11 maj, och jag började sedan höstterminen när sonen var tre månader. Jag hade med honom i skolan i två månader och sedan var pappan föräldraledig tills jag hade tagit studenten då jag tog över föräldraledigheten. Jag fick barn nummer två två månader innan jag fyllde tjugo och jag har verkligen inte ångrat mig en enda gång.
Mina barn är vuxna nu, 20 och 22 år och de har växt upp till helt normala människor trots att alla sa att det skulle bli värstingar av dem så har de inte ens varit i närheten av att bli det.

Tänk igenom allt ordentligt för inget är fel. Känner du att du inte vill just nu så kommer du säkerligen få fler chanser att få barn.
Känner du att du hellre vill flytta hemifrån i lugn och ro när du har utbildat dig färdigt och har jobb så gör det. Känn ingen press på dig att du måste för att du blev gravid. Idag behöver inga barn födas oönskade. Det viktiga är att det känns bra i hjärtat när beslutet är taget.
Det är skrämmande att bli/vara gravid. Jag har bara läst om en enda som inte tyckte att det var skrämmande. Alla andra, oavsett om de har varit sjutton eller trettiofem har sagt att det är skrämmande. Man vet ju inte hur det ska bli och hur man kommer bli som förälder och det är helt normalt att känna så men du måste klura ut om det är just nu du vill ha barn eller om det är om några år.

Lycka till!

 

[Minna86]

Sv: Gravid

Jag är väldigt svart eller vit och jag resonerar såhär i mitt eget liv.
Vi använder P-medel = vi vill inte ha barn
Så om jag blev gravid har jag svårt att se att vi skulle behålla det eftersom vi inte vill ha barn nu, hade vi velat ha det hade vi ju inte använt P-medel.

Det är ju bara ni som vet hur erat liv ser ut nu och vad ni vill göra i framtiden så det är ju bara ni som kan bestämma. Men jag tycker inte att det låter som en bra idé.

 

[klockmalva]

Sv: Gravid

Ja, men samtidigt är jag livrädd att vi inte ska fixa det. Vi kanske inte är redo? Och jag hör hela tiden folk i min omgivning son gnäller på unga föräldrar, så det gör mig ännu mer osäker...

Då börjar jag med att säga: Grattis!

och sen tycker jag att du ska tro på dig själv. Visst - jag tyckte att det var skönt att ha ordnade "förhållanden" med jobb och hus osv. när jag blev mamma - men det är MÅNGA som utgår från din/er situation och fixar det alldeles utmärkt!!
Tro på dig själv och skit i olyckskorparna! (De kraxar förresten åt oss som är "vuxna" när vi blir föräldrar första gången också ska du veta fast då kanske det är lättare att peka finger åt de?)

LYCKA TILL!

 

[klockmalva]

Sv: Gravid

En sak till....

Bara att du ens FUNDERAR över om du/ni ska klara det och hur allting ska bli - bara det att du startar den här tråden - säger mycket tycker jag...
Tro på dig själv!

 

[Virrig]

Sv: Gravid

Halvt lånar knappen, kör ett svar till "alla"

Jag är väldigt tacksam för era svar, och allas tankar är välkomna! Jag hade ett långt samtal med pojkvännen igår, och han står väl på ungefär samma ställe som mig. Livrädd, glad och förvirrad :P Vi har inte bestämt oss ännu utan vi tänkte ge det några dagar så vi hinner ta in det ordentligt.

Jobbigaste är väl att än vilket alternativ jag väljer så kommer det bli jobbigt, men på helt olika sätt :/

 

[Mammas]

Sv: Gravid

Såklart det är jobbigt, så är det alltid när man står i en situation man inte valt själv. Speciellt detta som gäller ett såpass stort beslut (främst om du väljer att behålla).

Men försök att tänka bort från hur andra tycker att ni ska göra och fundera utifrån er själva. Fundera över för- och nackdelar både nu och på lång sikt, planer med livet osv. Det beror ju helt på vad ni vill med era liv.

Om ni kommer fram till att det inte är rätt just nu så kommer det att komma fler chanser, en abort ger i normalfallet inte minskad chans för graviditet i ett senare skede (även om jag hört den uppfattningen från flera, därför jag nämner det).

Och återigen, lycka till.

 

[Virrig]

Sv: Gravid

Och nu vart det både lättare och jobbigare... Jag har funderat i flera dagar och känt att jo jag vill behålla barnet. Jag har bett pojkvännen att också fundera, men det har låtit som att han också har lutat åt att vi ska behålla det. Men idag säger han att det inte känns rätt....

Jag förstår honom, han vill egentligen ha kvar barnet han också, men han är livrädd. Han ser allt det praktiska, tänk om han inte hittar ett jobb osv... Så framför allt är det ekonomin som oroar, och jag är glad att han tänker så. Samtidigt var det jobbigt att få ett nej ifrån honom, när jag själv hade valt annorlunda...

 

[lady_vip]

Sv: Gravid

Om jag ser till folk jag gick i skolan med så kan jag krasst säga att de som fick barn tidigt har haft det ganska tufft. Dels ekonomisk, man får ingen större föräldrapenning när man inte jobbat som jag förstår det. Sen tidsmässigt, det är tufft att plugga med småbarn, de flesta har haft mycket stöd från sina föräldra för att få det att funka.
Och, tyvärr, är väldigt få fortfarande tillsammans med personen de fick barn med.

Min krassa syn på barn tidigt, självklart finns det även fördelar.

 

[No1]

Sv: Gravid

Om jag ser till folk jag gick i skolan med så kan jag krasst säga att de som fick barn tidigt har haft det ganska tufft. Dels ekonomisk, man får ingen större föräldrapenning när man inte jobbat som jag förstår det. Sen tidsmässigt, det är tufft att plugga med småbarn, de flesta har haft mycket stöd från sina föräldra för att få det att funka.
Och, tyvärr, är väldigt få fortfarande tillsammans med personen de fick barn med.

Min krassa syn på barn tidigt, självklart finns det även fördelar.

Bra, dumt att romantisera.
Att sakna utbildning, jobb och god ekonomi ger betydligt tuffare konsekvenser idag än förr och det bör man ta i beaktande när ens val kommer drabba tredje person.

 

[Amha]

Sv: Gravid

Jag är bekant med en tjej som blev gravid när hon var ca 16-17 har jag för mig. Hon tillhör en av solskenshistorierna där de under den tiden pluggade båda två, hon på gymnasiet och han på universitet. Hon har inte förnekat att det var riktigt jävla pain in the ass-tufft ett tag men hon grejade det och idag pluggar hon till socionom, hennes karl har jag inte riktigt koll på utbildningsmässigt men hon och hennes karl har fixat det riktigt bra. För några veckor sedan gifte de sig så de har nog tänkt att de ska stanna i varandras sällskap Idag är hon 22 år.

Nog kommer det att bli tufft för dig men vill inte DU göra abort ska du inte heller göra det tycker jag. Jag stod lite i det läget med livrädd karl när jag blev gravid, måste ha varit en sådär 3 månader sedan jag skrev den tråden. Vi har dock lite andra förutsättningar då båda har fast jobb. Har du pratat med din familj om det så ni kanske kan få support från dem?

 

[Ramona]

Sv: Gravid

Jobbigaste är väl att än vilket alternativ jag väljer så kommer det bli jobbigt, men på helt olika sätt :/

Fast det stämmer inte på mig i alla fall. Jag har gjort en abort och tyckte inte alls att det var jobbigt. Jag är idag jättetacksam för att jag inte har barn med min fd sambo. Jag tänker aldrig på aborten som något tungt beslut, eller någonting som var jobbigt. Det var kanske ingen lättnad heller, men nästan lite objektivt.

Sen tycker jag att man givetvis ska skaffa barn ifall man vill och längtar. Men är man tveksam, är man inte helt säker, då tycker jag att man ska avstå. Om någon du pratar med resonerar likadant om att skaffa hund eller häst så hade du inte rått dem att skaffa hunden, eftersom det kommer att ordna sig, eller hur? Du hade gett dem rådet att vänta med att skaffa hund tills den dagen det kändes rätt.

Det är så konstigt att så fort det handlar om barn så tycker folk att man ska behålla barnet för det kommer ju att bli så bra. De tar beslutet på ett par sekunder. Men ska de sedan köpa en bil är beslutet jättesvårt. Ska de köpa hund tar det flera år att välja rätt uppfödare, kön, färg etc.