Gud, bibeln, Jesus...

[asfaltsflickan]

Jag avsktiver inte gamla testmentet. Men för att tolka det i dagens kontext bör man vända sig mot judendomen då det är judendom. Men jag ser det ur ett religionsvetenskapligt perspektiv eftersom jag är oreligiös. Tycker det är rätt tydligt både på de föreläsare jag har haft som doktorerat i abrahamiska religioner och de av mina kollegor som har just kristendom som specialitet att man vänder sig mot judendomen om man forskar på kristendomens GT för att försöka förstå det. Är väl inte så många präster som använder sig av gt heller. Inte av de kyrkor vi har kontakt med i jerusalem i alla fall, vilket är de som är med i kyrkornas världsråd så näst intill de flesta.

Igen; min poäng är att Jesus själv hänvisar till att gamla testamentet ska gälla även fortsatt. Att inte många präster använder sig av det idag (vilket väl kan ifrågasättas om man ser till den konservativt kristna rörelsen som vinner stor mark i USA) illustrerar ju snarare min poäng. En bok med ursprung från en ofelbar, allvetande och allsmäktig gud måste ständigt omtolkas eftersom samhället utvecklas på sätt som denna allvetande gudom tydligen inte kunnat förutse.

 

[Cambrie]

Igen; min poäng är att Jesus själv hänvisar till att gamla testamentet ska gälla även fortsatt. Att inte många präster använder sig av det idag (vilket väl kan ifrågasättas om man ser till den konservativt kristna rörelsen som vinner stor mark i USA) illustrerar ju snarare min poäng. En bok med ursprung från en ofelbar, allvetande och allsmäktig gud måste ständigt omtolkas eftersom samhället utvecklas på sätt som denna allvetande gudom tydligen inte kunnat förutse.

Ja... liksom daaaa jesus VAR jude och ansåg sig själv som judisk profet... märkligt att han ansåg då att gt som var inget annat än judarnas lag och regler vid den tiden eftersom kristendomen inte fanns, skulle gälla? Nä, inte särskilt. Han propagerade för den judiska lagen och hade ingen aning om att han skulle bli startskottet för en ny religion... Vilket gör det ännu viktigare att se hur judarna tolkar sin religion eftersom DE ständigt omtolkar det vi kallar GT ...

 

[asfaltsflickan]

Ja... liksom daaaa jesus VAR jude och ansåg sig själv som judisk profet... märkligt att han ansåg då att gt som var inget annat än judarnas lag och regler vid den tiden eftersom kristendomen inte fanns, skulle gälla? Nä, inte särskilt. Han propagerade för den judiska lagen och hade ingen aning om att han skulle bli startskottet för en ny religion... Vilket gör det ännu viktigare att se hur judarna tolkar sin religion eftersom DE ständigt omtolkar det vi kallar GT ...

Nu blev det ju dock en religion av det, vilket om man är bibeltroende bör innebära att Jesus far visste att han skickade sin son att starta en ny religion (annars skulle han ju inte vara särskilt allvetande). En religion som grundades på den judiska lag som Jesus poängterade skulle fortsätta gälla, men som många av dagens kristna väljer att bortse från. Och där ungefär är vi tillbaka på ruta ett.

 

[svea]

Och just därför är det märkligt att avskriva gamla testamentet så som har framförts i den här tråden, och så som många gör när de inte kan förlika "sin" kristendom med den gammaltestamentliga.

I och för sig kan man väl också säga att cherrypicking i sig är en mycket gammal kristen tradition. Bibeln har ju trots allt skrivits om otaliga gånger under kristendomens existens.

Och där säger jag tack och lov att kyrkan är föränderlig och vågar välja körsbären och välja bort annat. Att det sker en utveckling samtidigt som det finns en tvåtusenårig kärna. Tvåtusen år av gemensamma erfarenheter av att försöka förstå vår plats i universum.

 

[Cambrie]

Nu blev det ju dock en religion av det, vilket om man är bibeltroende bör innebära att Jesus far visste att han skickade sin son att starta en ny religion (annars skulle han ju inte vara särskilt allvetande). En religion som grundades på den judiska lag som Jesus poängterade skulle fortsätta gälla, men som många av dagens kristna väljer att bortse från. Och där ungefär är vi tillbaka på ruta ett.

Som sagt. Jag ser det ur ett religionsvetenskapligt perspektiv. Det forskarna är överrens om är att personen jesus har funnits och var jude. Men diskuterar jag med präster och kyrkofolk använder de sällan gamla testamentet i gudstjänsterna. Men det gäller då i jerusalem i kyrkor som är med i kyrkornas världsråd. Vad gäller sverige är jag inte ett fugg intresserad att gå på gudstjänster så det vet jag inte men min kollega som är präst i svenska kyrkan hävdar dock att det är så där också nu för tiden. Vad vi är överrens om jag och min kollega är att det är viktigt att diskutera med judarna om man vill diskutera gt ur kontexten som gäller idag om man ska tolka det. Han ur ett teologiskt och jg ur ett vetenskapligt perspektiv.

 

[Liran]

Jag föredrog helt klart mitt ex borgliga begravning i det fantastiskt vackra största kapellet på Skogskyrkogården som var fylld till sista raden av hans vänner som ville ta ett sista farväl, än kyrkan jag varit i någon månad tidigare när min moster gick bort. Hans begravning är det finaste avsked jag varit på.

För mig som ateist betyder kyrkor historia och arkitektur men det är ingen lokal som jag egentligen tycker passar till annat än religiösa tillställningar, och för mig behöver ett sista farväl inte ha det minsta med religion att göra.

Anser jag att religion är en oundgänglig beståndsdel i ett sista avsked? Hur har du fått den idén, och kan du citera i så fall? Jag tycker kyrkorummet passar mycket bra till ceremonier, som inte bara behöver ha religiöst innehåll, skolavslutningar till exempel.

På de begravningar jag varit har präster varit bättre än borgliga officianter. Det har inte att göra med religion, utan att den genomsnittliga prästen har förrättat fler slutliga avsked än vad den borgliga förrättaren har gjort. Övning ger som du vet färdighet. Dessutom har präster utbildning i att möta människor i sorg och kris, och förvånansvärt många av dem kan dessutom praktisera kunskaperna på ett kompetent sätt.

 

[asfaltsflickan]

Och där säger jag tack och lov att kyrkan är föränderlig och vågar välja körsbären och välja bort annat. Att det sker en utveckling samtidigt som det finns en tvåtusenårig kärna. Tvåtusen år av gemensamma erfarenheter av att försöka förstå vår plats i universum.

Och jag håller med till 100%. Ur ett utomstående perspektiv är det dock svårt att förstå hur en allvetande, allsmäktig gud är så föränderlig. Jag tycker också att det är en sjujäkla tur att dagens kyrka inte förespråkar slaveri, våldtäkt och barnamord. men de tillber en gud som, enligt bibeln, för inte så länge sedan gjorde just det. För mig är det väldigt svårt att få ihop med ett kärleksbudskap.

 

[svea]

Och jag håller med till 100%. Ur ett utomstående perspektiv är det dock svårt att förstå hur en allvetande, allsmäktig gud är så föränderlig. Jag tycker också att det är en sjujäkla tur att dagens kyrka inte förespråkar slaveri, våldtäkt och barnamord. men de tillber en gud som, enligt bibeln, för inte så länge sedan gjorde just det. För mig är det väldigt svårt att få ihop med ett kärleksbudskap.

Jag tänker att det nog inte är Gud som förändras utan människans sätt att tolka och förhålla sig till Gud. Och att mer kritiskt förhålla sig till Bibeln. Det känns sunt. Facit får vi inte förrän på den eventuella domedagen. Själv är jag beredd att chansa på att Gud gillar kärlek och medmänsklighet och att man försöker så gott man kan, bättre än att man våldtar, stenar och dödar barn.

 

[Görel]

Anser jag att religion är en oundgänglig beståndsdel i ett sista avsked? Hur har du fått den idén, och kan du citera i så fall? Jag tycker kyrkorummet passar mycket bra till ceremonier, som inte bara behöver ha religiöst innehåll, skolavslutningar till exempel.

På de begravningar jag varit har präster varit bättre än borgliga officianter. Det har inte att göra med religion, utan att den genomsnittliga prästen har förrättat fler slutliga avsked än vad den borgliga förrättaren har gjort. Övning ger som du vet färdighet. Dessutom har präster utbildning i att möta människor i sorg och kris, och förvånansvärt många av dem kan dessutom praktisera kunskaperna på ett kompetent sätt.

Om du har läst mina inlägg som att jag skriver om vad du tycker får du nog läsa igen. Jag skriver att min erfarenhet av borgerliga begravningar inte alls stämmer överens med det du skrivit om din. Alltså min egen erfarenhet. Ett annat perspektiv.

Min erfarenhet av präster är precis tvärtemot än din. Den som begravde min mormor borde ha sökt till scenskolan istället. Jag tycker att det är en befrielse att slippa det religiösa pratet.

 

[asfaltsflickan]

Jag tänker att det nog inte är Gud som förändras utan människans sätt att tolka och förhålla sig till Gud. Och att mer kritiskt förhålla sig till Bibeln. Det känns sunt. Facit får vi inte förrän på den eventuella domedagen. Själv är jag beredd att chansa på att Gud gillar kärlek och medmänsklighet och att man försöker så gott man kan, bättre än att man våldtar, stenar och dödar barn.

Och där blir jag typ tjurig och tänker att om en allsmäktig gud som vill oss alla väl inte ingriper när folk använder henom för att rättfärdiga illgärningar och lidande, så är det en gud jag ändå inte skulle vilja vara kompis med. Då väljer jag hellre att så att säga eliminera den överflödiga faktorn ur ekvationen och se vad vi har lärt oss av historien ur ett mänskligt perspektiv, och hur vi kan behandla varandra väl för att vi vill vara schyssta människor, inte för att vi vill behaga en eventuell gud.

 

[svea]

Och där blir jag typ tjurig och tänker att om en allsmäktig gud som vill oss alla väl inte ingriper när folk använder henom för att rättfärdiga illgärningar och lidande, så är det en gud jag ändå inte skulle vilja vara kompis med. Då väljer jag hellre att så att säga eliminera den överflödiga faktorn ur ekvationen och se vad vi har lärt oss av historien ur ett mänskligt perspektiv, och hur vi kan behandla varandra väl för att vi vill vara schyssta människor, inte för att vi vill behaga en eventuell gud.

Helt rimligt!

 

[Liran]

Om du har läst mina inlägg som att jag skriver om vad du tycker får du nog läsa igen. Jag skriver att min erfarenhet av borgerliga begravningar inte alls stämmer överens med det du skrivit om din. Alltså min egen erfarenhet. Ett annat perspektiv.

Min erfarenhet av präster är precis tvärtemot än din. Den som begravde min mormor borde ha sökt till scenskolan istället. Jag tycker att det är en befrielse att slippa det religiösa pratet.

Jag har faktiskt varit på en borglig begravning som var bland de bästa jag varit på i den sorgliga genren. En släkting som var uttalad ateist där officianten var hans nära vän, och också katolsk präst. Det blev naturligtvis både mycket personligt, högtidligt och värdigt. Men det räknas inte riktigt här eftersom den som förrättade ceremonin de facto hade stor rutin på begravningsgudstjänster. Och det hade varit ännu bättre om det skett i en kyrka istället för ett kapell.

Det är konstigt att svenskar tycker att det så obehagligt/stötande/långtråkigt med religiöst prat. Jag som är starkt agnostisk störs inte alls eftersom jag inte tror att de religiösa orden har någon makt (utom när det gäller att gifta eller döpa folk, där påverkar de bevisligen sakernas tillstånd. Människor går från odöpta till döpta, från ogifta till gifta). Präster skulle kunna prata med mig om religiösa frågor i skift i flera år, och jag skulle inte påverkas. Det verkar som om många här tror att det är fråga om några slags trollformler som kan skada dig på oförutsedda och farliga sätt, eller ve och fasa plötsligt göra dig troende.

Det här är definitivt ett förhållande som gör mig mer pessimistisk om möjligheten att integrera så många nykomlingar som lever och andas religion i vårt land. Först bör nog många svenskar göra upp med sin religionsfobi, annars kommer det inte att fungera.

 

[MiniLi]

Jag har faktiskt varit på en borglig begravning som var bland de bästa jag varit på i den sorgliga genren. En släkting som var uttalad ateist där officianten var hans nära vän, och också katolsk präst. Det blev naturligtvis både mycket personligt, högtidligt och värdigt. Men det räknas inte riktigt här eftersom den som förrättade ceremonin de facto hade stor rutin på begravningsgudstjänster. Och det hade varit ännu bättre om det skett i en kyrka istället för ett kapell.

Det är konstigt att svenskar tycker att det så obehagligt/stötande/långtråkigt med religiöst prat. Jag som är starkt agnostisk störs inte alls eftersom jag inte tror att de religiösa orden har någon makt (utom när det gäller att gifta eller döpa folk, där påverkar de bevisligen sakernas tillstånd. Människor går från odöpta till döpta, från ogifta till gifta). Präster skulle kunna prata med mig om religiösa frågor i skift i flera år, och jag skulle inte påverkas. Det verkar som om många här tror att det är fråga om några slags trollformler som kan skada dig på oförutsedda och farliga sätt, eller ve och fasa plötsligt göra dig troende.

Det här är definitivt ett förhållande som gör mig mer pessimistisk om möjligheten att integrera så många nykomlingar som lever och andas religion i vårt land. Först bör nog många svenskar göra upp med sin religionsfobi, annars kommer det inte att fungera.

Men det handlar ju inte om att man tror att orden skulle skada eller nåt. Det handlar om integritet och att leva (dö) i enlighet med ens värderingar och tro.
Jag har (oftast) noll problem med andras religion, men jag vill verkligen inte blandas in i den på något sätt. Jag kan lyssna på det på någon annans cermoni, men jag tycker det är trist.
Jag tror inte att gud finns, då skulle det vara extremt konstigt om någon pratar om gud i en cermoni som handlar om mig. Jag skulle känna mig som en hycklare. Om någon planerade min begravningscermoni och blandade in religion så skulle det vara extremt konstigt. Om cermonin ska handla om mig så ska den ju inte innehålla saker som jag hade ogillat?

 

[TinyWiny]

@Liran Det handlar inte om religionsfobi utan om att man inte vill bli inblandad. Jag vill inte bli inblandad i religion lika lite som jag vill bli inblandad i andras julstress. Jag har aktivt valt bort vissa saker i mitt liv och jag vill inte behöva bli påprackad det jag har valt bort av någon annan.

Jag stör mig inte på religiöst prat men jag vill inte heller höra om det på ett påprackande sätt och inte i tid och otid precis som jag inte vill höra om och om igen hur synd det är om någon som inte ens försöker förändra sin livssituation fast de är fullt kapabla att göra det utan istället bara gnäller och tycker att någon annan ska fixa åt dem. Det ger mig inget positivt utan är bara irriterande.

Det religiösa jag verkligen stör mig på är arvssynden och att kyrkan anser att nyfödda oskyldiga barn måste döpas för att renas från synd. Vet man hur det var förr så borde varenda civiliserad människa kräkas åt den seden. Förr fick inte mamman komma in i kyrkan ens förren efter ett visst antal månader för hon ansågs smutsig när hon hade fött barn. Det nyfödda barnet bars ofta långa vägar av faddern och många många barn frös ihjäl efter att ha blivit döpta när de sedan skulle hem igen. Vidrigt är vad det är. Fullkomligt vedervärdigt och ja, så var det i Sverige.

Långtråkigt tyckte jag att det var som barn när jag varenda söndag tvingades med på minst en och ofta två gudstjänster. Roligare kan man ju ha liksom men att någon tror att det handlar om trollformler som kan göra en något får nog stå för dig. Det har jag aldrig träffat på någon som faktiskt tror. Däremot har jag hört många kristna ha den föreställningen om icketroende.

Precis som jag inte lägger mig andra människors val att stressa runt på jul bryr jag mig inte om vilken religion de bekänner sig till. Sålänge de inte försöker tvinga in mig i det de har valt så bryr jag mig inte. Jag diskuterar däremot gärna religion när jag har tid och lust och har många gånger bjudit in jehovas vittnen för en pratstund. Jag har diskuterat religion med många religiösa människor av diverse olika relgioner och trosinriktningar och jag tycker att det är intressant sålänge de inte hävdar att just deras tro är den enda rätt (de tror såklart det men man kan lägga fram det på olika sätt) och försöker tvinga på mig deras åsikter. Jag är intresserad av människor och varför de gör och är som de är och religion precis som filosofi är därför något jag finner intressant precis som jag finner det intressant med gamla gudasagor och andra historier som förklarar människors varande och agerande. Det är mitt människointresse som gör att jag finner det intressant, inte religionen i sig.

 

[sjoberga]

Jag har faktiskt varit på en borglig begravning som var bland de bästa jag varit på i den sorgliga genren. En släkting som var uttalad ateist där officianten var hans nära vän, och också katolsk präst. Det blev naturligtvis både mycket personligt, högtidligt och värdigt. Men det räknas inte riktigt här eftersom den som förrättade ceremonin de facto hade stor rutin på begravningsgudstjänster. Och det hade varit ännu bättre om det skett i en kyrka istället för ett kapell.

Det är konstigt att svenskar tycker att det så obehagligt/stötande/långtråkigt med religiöst prat. Jag som är starkt agnostisk störs inte alls eftersom jag inte tror att de religiösa orden har någon makt (utom när det gäller att gifta eller döpa folk, där påverkar de bevisligen sakernas tillstånd. Människor går från odöpta till döpta, från ogifta till gifta). Präster skulle kunna prata med mig om religiösa frågor i skift i flera år, och jag skulle inte påverkas. Det verkar som om många här tror att det är fråga om några slags trollformler som kan skada dig på oförutsedda och farliga sätt, eller ve och fasa plötsligt göra dig troende.

Det här är definitivt ett förhållande som gör mig mer pessimistisk om möjligheten att integrera så många nykomlingar som lever och andas religion i vårt land. Först bör nog många svenskar göra upp med sin religionsfobi, annars kommer det inte att fungera.

Jag kan prata om religiösa frågor länge och väl och ändå tycka att det är komplett nonsens i sin essens för allt vad jag vet.

Jag kallar det inte religionsfobi, vanföreställningar hos andra medmänniskor väcker inte starka känslor hos mig så länge de inte ska pådyvlas ytterligare andra medmänniskor.

Det är dessutom intressant att diskutera livsåskådningsfrågor med religiöst troende, så länge alla parter har ett öppet sinne och är villig att ifrågasätta tingens ordning på olika vis även om det inkluderar orden Gud, Bibel, Jesus, Mohammad och Koranen.

 

[Liran]

Men det handlar ju inte om att man tror att orden skulle skada eller nåt. Det handlar om integritet och att leva (dö) i enlighet med ens värderingar och tro.
Jag har (oftast) noll problem med andras religion, men jag vill verkligen inte blandas in i den på något sätt. Jag kan lyssna på det på någon annans cermoni, men jag tycker det är trist.
Jag tror inte att gud finns, då skulle det vara extremt konstigt om någon pratar om gud i en cermoni som handlar om mig. Jag skulle känna mig som en hycklare. Om någon planerade min begravningscermoni och blandade in religion så skulle det vara extremt konstigt. Om cermonin ska handla om mig så ska den ju inte innehålla saker som jag hade ogillat?

Jag skulle inte tycka det var konstigt alls, för jag skulle vara död och inte bry mig överhuvudtaget.

Förstår inte hur du kan få det till en fråga om integritet. Hur reagerar du när någon pratar politik som du inte sympatiserar med, eller rekommenderar produkter du tycker är kassa, eller diskuterar ett ämne i vilket du har obefintliga eller svaga kunskaper i, eller hyllar artister du tycker är ointressanta eller författare vars verk du inte förstår, känner du det också som ett angrepp på din integritet?

 

[sjoberga]

Jag skulle inte tycka det var konstigt alls, för jag skulle vara död och inte bry mig överhuvudtaget.

Förstår inte hur du kan få det till en fråga om integritet. Hur reagerar du när någon pratar politik som du inte sympatiserar med, eller rekommenderar produkter du tycker är kassa, eller diskuterar ett ämne i vilket du har obefintliga eller svaga kunskaper i, eller hyllar artister du tycker är ointressanta eller författare vars verk du inte förstår, känner du det också som ett angrepp på din integritet?

Jag skulle nog reagera på det som ett ingrepp på min integritet om någon annan försöker påföra sina värderingar på mig. Jag känner inte att dina liknelser är särskilt träffande.

Om någon hyllar en artist som jag tycker är ointressant - och sedan betraktar mig som mindre begåvad och lite efterbliven för att jag har den inställningen och fortsätter att hävda hur lyssnandet på denna artist skulle berika mitt liv - skulle jag bli ganska avogt inställd och betrakta det som ganska kränkande. För att bygga vidare på en liknelse som är mer relevant i mitt tycke.

 

[Liran]

@Liran Det handlar inte om religionsfobi utan om att man inte vill bli inblandad. Jag vill inte bli inblandad i religion lika lite som jag vill bli inblandad i andras julstress. Jag har aktivt valt bort vissa saker i mitt liv och jag vill inte behöva bli påprackad det jag har valt bort av någon annan.

Jag stör mig inte på religiöst prat men jag vill inte heller höra om det på ett påprackande sätt och inte i tid och otid precis som jag inte vill höra om och om igen hur synd det är om någon som inte ens försöker förändra sin livssituation fast de är fullt kapabla att göra det utan istället bara gnäller och tycker att någon annan ska fixa åt dem. Det ger mig inget positivt utan är bara irriterande.

Det religiösa jag verkligen stör mig på är arvssynden och att kyrkan anser att nyfödda oskyldiga barn måste döpas för att renas från synd. Vet man hur det var förr så borde varenda civiliserad människa kräkas åt den seden. Förr fick inte mamman komma in i kyrkan ens förren efter ett visst antal månader för hon ansågs smutsig när hon hade fött barn. Det nyfödda barnet bars ofta långa vägar av faddern och många många barn frös ihjäl efter att ha blivit döpta när de sedan skulle hem igen. Vidrigt är vad det är. Fullkomligt vedervärdigt och ja, så var det i Sverige.

Långtråkigt tyckte jag att det var som barn när jag varenda söndag tvingades med på minst en och ofta två gudstjänster. Roligare kan man ju ha liksom men att någon tror att det handlar om trollformler som kan göra en något får nog stå för dig. Det har jag aldrig träffat på någon som faktiskt tror. Däremot har jag hört många kristna ha den föreställningen om icketroende.

Precis som jag inte lägger mig andra människors val att stressa runt på jul bryr jag mig inte om vilken religion de bekänner sig till. Sålänge de inte försöker tvinga in mig i det de har valt så bryr jag mig inte. Jag diskuterar däremot gärna religion när jag har tid och lust och har många gånger bjudit in jehovas vittnen för en pratstund. Jag har diskuterat religion med många religiösa människor av diverse olika relgioner och trosinriktningar och jag tycker att det är intressant sålänge de inte hävdar att just deras tro är den enda rätt (de tror såklart det men man kan lägga fram det på olika sätt) och försöker tvinga på mig deras åsikter. Jag är intresserad av människor och varför de gör och är som de är och religion precis som filosofi är därför något jag finner intressant precis som jag finner det intressant med gamla gudasagor och andra historier som förklarar människors varande och agerande. Det är mitt människointresse som gör att jag finner det intressant, inte religionen i sig.

Våra erfarenheter skiljer sig här för ingen har någonsin försökt pracka på mig något religiöst, eller tvinga mig in i något som jag är ointresserad av. Eftersom jag dessutom är okonfirmerad saknar jag kunskaper om vad som står i Bibeln, då jag inte hunnit dit på min lista av "måste-läsa-böcker". Jag tycker att dina ordval "inblandad","påprackad", "påprackande" "tvinga" är talande, och säkert relevanta för dina upplevelser. Jag har väl helt enkelt fått en typiskt svensk sekulär uppfostran, så jag har aldrig känt något religiöst tryck från någon, någonsin.

 

[Liran]

Jag skulle nog reagera på det som ett ingrepp på min integritet om någon annan försöker påföra sina värderingar på mig. Jag känner inte att dina liknelser är särskilt träffande.

Om någon hyllar en artist som jag tycker är ointressant - och sedan betraktar mig som mindre begåvad och lite efterbliven för att jag har den inställningen och fortsätter att hävda hur lyssnandet på denna artist skulle berika mitt liv - skulle jag bli ganska avogt inställd och betrakta det som ganska kränkande. För att bygga vidare på en liknelse som är mer relevant i mitt tycke.

Du är helt enkelt mycket känsligare än jag! Eller också är din integritet svagare än min. Snow flake-varning.

 

[gulan]

Och där säger jag tack och lov att kyrkan är föränderlig och vågar välja körsbären och välja bort annat. Att det sker en utveckling samtidigt som det finns en tvåtusenårig kärna. Tvåtusen år av gemensamma erfarenheter av att försöka förstå vår plats i universum.

Ja det är tur för oss boende i Sverige att svenska kyrkan är föränderlig. Undrar hur andra kristna länder ställer sig till vår extrema tolkning av bibeln? Svenska kyrkan kanske inte ens räknas som seriös utomlands, eller av de kristna invandrare som kommit hit.