Sv: Ha hund och skaffa barn
Vår hund hade noll barnvana i princip när vi fick våran dotter för 1 år sedan. Vi tog det hela med stort lugn och det har fungerat fint. I början så höll våran hund distans till bebis, men var alltid på tryggt avstånd och höll koll. Sov bebisen i sovrummet låg hunden också där, när bebisen vaknade kom hunden joggandes ut till oss.
Men ju äldre bebis blir ju mer lik blir hon en människa och vår hund har börjat närma sig, nu kan dom mysa tillsammans och hunden agerar stöd när dottern är vinglig. Dottern har fått lära sig att vår hund är rätt klumpig och burdus.
Nu är vår dotter 1½ år och tja det där som ovan skrev om att lära sig fort är inte riktigt sant ( för oss och många andra ), vår dotter kan klappa fint och oftast är hon jättesnäll och go, men rätt vad det är så flyger djävulen i henne och då måste man vara med som vuxen. Sedan är mitt krav på vår hund rätt höga. Jag accepterar under inga omständigheter att hon markerar för minsta lilla om hon kan gå undan, det är upp till mig att förekomma lilla terroristens handlingar men jag måste ändå kunna lita på att hunden handlar riktigt i en situation. Många tycker att det är fel, att hunden måste få säga till och visst det må så vara, men här hemma är det dom reglera som gäller.
Skulle hunden bli trängd, inte kunna gå undan alls och få emotta smärta så självklart måste den få agera i nödvärn.
Jag är dock jätte noga med att hunden ska få sitt, äta ifred, vila ifred och kunna röra sig utan att ha en liten terrorist i svansen, det är ju min uppgift som förälder att förekomma mitt barn så att inte djuren får lida för att dottern är ung och vild!
