Häst människa och sjukskriven..

[cress]

Jag är långtids sjukskriven, djup depression med självmords tankar.. Nu har Jag rest mig upp, kämpar för att över leva.. Utan min dotter och framför allt mina hästar hade det aldrig gått..

Jag har som terapi att rida mina hästar om dagarna.. Nu har Jag t.o.m mål med min ridning.. Har anmält mig till en tävling.. Så i allt det tunga finns hoppet..

Är du sjukskriven? Eller har du varit sjuksskriven?

Hur har du lyckats med motivationen?

För mig är det alltid jobbigt att komma ut till hästarna, men när Jag väl sitter på hästryggen mår Jag så himla bra, all ångest försvinner..
Dom hjälper mig så mycket..

Jag vill höra din historia som hjälpte dig tillbaka till ett normalt liv..

 

[lovehorses]

Sv: Häst människa och sjukskriven..

NU är inte jag i lika djup deprission som dig men är deprimerad och varit det hela hösten/vintern. för vid nyår fick jag hjälp.

Det som har hjälpt mig är min son som gör att jag måste stiga upp på morgonen och mina hästar som måste komma ut. Utan dem skulle jag ligga under täcket hela dagen.
Visst har det varit jobbigt att tänka på att man ska rida men när man kommer upp på ryggen så försvinner allt som du skrev.
Och framför allt så kommer man ut vare sig det är mockningen eller ridningen.

En läkare till mig försökte pigga upp mig med att säga att jag ska ut och promenera varje dag...Sa då att jag har häst och måste ut alla dagar, är ute ca 1 timme om dagen och tycker det räcker. Han förstod då.
Det är tur att man har hästarna!

Har inga mål just nu men känner att nu vill jag komma igång med träningen och det känns roligt...

 

[Praefatio]

Sv: Häst människa och sjukskriven..

Är långtidssjukskriven sedan juni förra året för psykiska problem, har kroniska problem.

Motivation kan vara ett jätteproblem. Just nu mår jag relativt bra (svarar bra på ny medicinering) och då har jag inga problem med det, jag längtar efter att åka till stallet och känner mig peppad att rida, men när jag har dåliga perioder så är det inte lika lätt. Jag vet inte om du har egen häst, men för mig hjälper det att vara tvungen att åka ut till stallet. Nu står min häst på lösdrift sedan en månad tillbaka vilket funkar bra, men det hade aldrig gått i höstas när jag mådde riktigt, riktigt dåligt för det hade slutat med att jag inte hade åkt iväg till hästen alls... Så i höstas var han uppstallad och just eftersom jag visste att jag verkligen var tvungen att åka ut och mocka och packa hö så gjorde jag det. Jag är väldigt noga med mina djur, de får inte fara illa för att jag mår dåligt, så det fungerade. Det blev inte så mycket ridning i höstas, delvis pga min motivation, men jag kom i alla fall iväg och ut.

Nu handlar det om att inte ha för stor press på sig själv. Idag mår jag skit för första gången den här veckan (har haft en dunderbra vecka och är sååååå tacksam för det!) och då accepterar jag att jag faktiskt inte orkar vara hästtjej just idag. Idag orkar jag bara sova, sitta vid datorn och ha på mig morgonrock hela dagen... Och det är helt okej. Hade jag börjat pressa mig själv och tänkt dåliga tankar om mig själv så hade jag bara mått ännu sämre och då hade det slutat i en ond spiral.
Väg fram och tillbaka: Vad är mest värt? Vad är nackdelarna med att åka till stallet idag, och vad är fördelarna? Vad är nackdelarna och fördelarna med att stanna hemma istället? Ha inga krav på dig. Inser du att det är en större fördel att stanna hemma idag, så gör det... Inser du att fördelarna är större i att åka till stallet så gör det även om det känns jättemotigt. Var ärlig mot dig själv.

Rörigt inlägg, som sagt, dålig dag idag så jag har svårt att formulera mig... Vill du prata så är du välkommen att PMa mig!

 

[Havanna11]

Sv: Häst människa och sjukskriven..

Jag har efter lång tid och en väldigt svår depression "kommit ut på andra sidan". För att göra en lång historia kort; min svarta tid varade i flera år. Allt började på sommaren för 4 år sedan då jag gick in i väggen, drabbades av en utmattningsdepression och var sjukskriven i ett halvår. Bytte arbete och var sedan igång som vanligt. Körde på i 190 igen och bromsade inte förrän min kropp sade ifrån och jag helt sonika - mot all vett och sans sade upp mig från det arbete jag hade då. Tur var väl det - annars hade jag nog dundrat än hårdare in i den där väggen än en gång. Nu blev det snarare en långsam, plågsam sluttning utför som bara blev mörkare och mörkare. För ett år sedan var jag i daglig kontakt med psykiatrin, hade svår panikångest och ingen som helst lust att leva längre.
Mina hästar var min enda ljuspunkt i tillvaron. Jag hade tappat allt förtroende för andra människor och ville inget hellre än att vara ifred. Min sambo förstod mig, men var nog väldigt rädd för vad som pågick. Vi umgicks "ytligt" och jag fick skjuts till stallet varje dag under hela vintern (köra bil själv de 2,5 milen var det inte ens tal om pga ångest, starka mediciner och suicidrisk).
Som tur var hade jag en läkare/psykiater som förstod vikten av att jag fick vara med mina hästar. Han uppmuntrade mig och förstod vikten av att ha en kravlös samvaro med hästen (till skillnad från den som finns med andra människor då du behöver fundera över deras tankar/känslor/handlingar - ja, du förstår nog vad jag menar).
Idag kan jag äntligen glädjas åt att för varje dag som går faktiskt kan vara lugn i mig själv och tänka att jag "klarat" mig genom denna vinter och ser fram emot en ljusare årstid. Idag tränade jag för tränare för första gången på 3 år och kunde ta det beröm jag fick för min ridning på allvar utan att tänka negativa tankar om mig själv. I morgon kanske det går ännu bättre.
Att sätta mål som du gjort - att anmäla dig till en tävling, är en tuff sak och det ska du klappa dig själv på axeln för. Man behöver ha mål och se framåt även om det är svårt. Jag har, som jag berättat, själv varit där du verkar vara nu och vet att det går att blir frisk. Jag delar gärna med mig av erfarenheter och råd, det behövs för att förstå att man inte är ensam i sin sjukdom.
Styrkekramar till dig och alla andra som behöver det.

 

[Iaraphel]

Sv: Häst människa och sjukskriven..

Jag fick en kronisk neurologisk sjukdom (till följd av en läkarmiss) och är sjukskriven. har problem med ork, balans, syn, koncentration, ja allt neurologiskt + muskulärt, ingen "styrka" osv..

jag hade kämpat i många år å stod med eget stall med 7 hästar varav en 5åring redo för tävlingsbanan hopp/fälttävlan, en fölunge som skulle blki ren hopphäst osv.

vi försökte sälj amen slutade med att vi lånade ut den rena tävlingshästen, han är dessutom för stor o för krävande för att jag skulel kunan rida och jag skulle inte kunna tillgodose hans behov + att dte skulel bli farligt för oss båda.

även fölungen kommer säljas
för jag har fått inse tat jag aldrig kommer kunna tävla/träna hopp elelr fälttävlan.

MEN, jag har en spanjor vars mjuka steg, lättsamlade typ, ambitiösa sätt, lyhörd o känslig.. ja honom klarar jag av att rid aoch han GER mer ork än han tar! jag kan inte springa, knappt gå, men på honom kan jag flyga fram. enda tävlingsmålen är lite lätta WE-tävlingar (nya ridsporgrenen: working equitation).

har kvar en av uppfödningarna som rida in nu som jag redan nu vänjer vid handikappramp o att lyssna på minsta lilla hon har också hög ridbarhet o mjuk gång så tror vi kommer passa ihop så hon är mitt framtidshopp: inte som tävlingshäst utan hon ger mig hopp om en meningsfull framtid.

jag är stillasittande/sängliggande pga sjukdomen runt 20h/dygn sen ska jag försöka orka laga o äta mat o dusha o så.. men sen försöker jag lägga en eller två timmar till livskvalitet: stallet, hästarna o ngn liten kravlös uteritt eller enkelt träningspass.. inte som förr.. men tillräckligt för att jag o hästen ska må bra.

har 5 läkarbesök /vecka med behandling (bl.a. sprutor) så dte tar ju isn tid o ork också..
jag känner mig dålig osm inte jobbar . funderar på att ta stalltiden till jobb, vet att skitsnackare anser att alal sjukskrivna osm kan sitt apå en häst ska jobba...
men samtidigt.. då lär jag dö av tristess om jag ska jobba de få timmarna jag har ork att stå på benen..

men blir jag bättre (chansen är liten) så ska jag självklart det. men ska iaf testa till hösten.


(har dock förflutet med psykiska problem o depression o ätstörningar o alkoholism/missbruk: och det är just hästarna som fått mig att stå ut, att hålla ut o att kämpa mig frisk!)