Tassa
Trådstartare
Konstig rubrik kanske, men jag fick i höstas en utmattning som gjorde att jag blev sjukskriven i nästan två månader. Jag har sedan stegvis gått upp i tid på jobbet igen. Jag mår mycket bättre än innan och jag har gjort många framsteg. Har inte problem med stress på det sättet längre och det fungerar bra på jobbet.
Men humöret är fortfarande som en berg och dalbana. Ena dagen kan allt kännas helt fantastiskt bra och nästa dag är jag deprimerad, svårt att tänka positivt och det känns mest skit med allt. På första besöket hos vårdcentralen fick jag utskrivet antidepressiv medicin, jag testade dem men mådde så dåligt att jag inte ville fortsätta. Jag bestämde mig för att jag ville må bra utan mediciner.
Jag vet egentligen inte vad jag vill med mitt inlägg, kanske hur lång tid det tar innan man blir mer på banan igen? Hur deppig ska man vara för att be om mer hjälp? Egentligen vill jag inte äta mediciner och jag tycker egentligen inte att jag är tillräckligt deppig för att det ska vara nödvändigt heller. Tycker dessutom att det är lite läskigt med mediciner som påverkar hjärnan och hela kroppen (som jag upplevde det när jag försökte börja med dem). Jag har gått hos psykolog via jobbet och det har hjälpt mycket, men nu tror jag att jag har en svacka. Så vad gör man när man är halvdeppig och humöret åker berg och dalbana? Har jag ändå gått för fort fram när det går bakåt? Jag fattar ju att jag får räkna med bakslag och att det går upp och ner. Men hur mycket är ok?
Men humöret är fortfarande som en berg och dalbana. Ena dagen kan allt kännas helt fantastiskt bra och nästa dag är jag deprimerad, svårt att tänka positivt och det känns mest skit med allt. På första besöket hos vårdcentralen fick jag utskrivet antidepressiv medicin, jag testade dem men mådde så dåligt att jag inte ville fortsätta. Jag bestämde mig för att jag ville må bra utan mediciner.
Jag vet egentligen inte vad jag vill med mitt inlägg, kanske hur lång tid det tar innan man blir mer på banan igen? Hur deppig ska man vara för att be om mer hjälp? Egentligen vill jag inte äta mediciner och jag tycker egentligen inte att jag är tillräckligt deppig för att det ska vara nödvändigt heller. Tycker dessutom att det är lite läskigt med mediciner som påverkar hjärnan och hela kroppen (som jag upplevde det när jag försökte börja med dem). Jag har gått hos psykolog via jobbet och det har hjälpt mycket, men nu tror jag att jag har en svacka. Så vad gör man när man är halvdeppig och humöret åker berg och dalbana? Har jag ändå gått för fort fram när det går bakåt? Jag fattar ju att jag får räkna med bakslag och att det går upp och ner. Men hur mycket är ok?