Hantera en narcissist

För att återgå till ämnet; en narcissist går inte att ändra på. För att en person ska ändra på sig krävs att den inser att hen gör ”fel”, eller något oönskat/mindre bra och det är ju lite grunden i narcissismen att man inte kan det. Man ser inte fel hos sig själv utan det är alltid någon annan som är orsaken och bär ansvaret.

Det man kan göra är att välja om man vill ha personen i sitt liv eller inte. Försöka förändra den är lönlöst.
 
Det är nog svårare idag men förr var det mycket enklare. Vi har tex 2 personer i mitt stall som är förtidspensionärer båda för rygg och knä problem och blev sjukskrivna för typ 20 år sedan. Men de är i stallet rider mockar röjer mm varje dag utan problem. När vi har arbetsdagar i stallet typ kör hö, bygger staket, skurar och målar mm är det de som röjer mest. De skulle ju utan problem klara av tex ett kontorsjobb..
De tidigare reglerna för sjukersättning ser annorlunda ut. Folk som fått sjukpension ( gissar att du menar det och inte förtidspension?) innan ett visst datum, tror det var 2008, får göra mer och ändå behålla sjukersättningen.
Kontorsjobb är inte nödvändigtvis bättre för ryggen än att bygga staket.
 
Är du säker på det? Så lätt är det inte att få pengar av försäkringskassan i alla år att man bara fortsätter och fortsätter utan att någon kollar upp det. Om Max är förtidspensionär så fanns det då underlag för det och då är det så det ska vara. Är det någonting annat så lovar jag att Försäkringskassan har koll på läget och inte betalar ut om de inte verkligen måste.

Det kanske finns diagnoser som du inte vet om?

Självklart kan det finnas fler diagnoser som ingen vet om. Men jag har bra kontakt med Max ena syskon som har sagt att så är inte fallet. Max vill inte ta ett jobb därför att de jobb hen är kvalificerad för är hen för fin för. Hens rika vänner på Östermalm hade aldrig beblandat sig med pöbeln vilket hen då skulle bli. Detta har hen inte sagt rakt ut eftersom hen då hade visat sig sårbar. Men till oss säger hen nu att hen är författare. Alla hens alster står till förfogande för alla på Facebook. Det är alltså inlägg om Gud, Jesus och hur invandrare förstör vårt vackra Sverige på sociala medier som hen påstår gör hen till författare. Det är ju bara rena vanföreställningar. Hen har inga rika vänner på Östermalm och trots att det inte är en skyddad titel så är hen är ingen författare.

Jag tror att man ska vara väldigt försiktig med att rycka undan en annan människas försörjning om man inte har väldigt mycket på fötterna. Det är en sak om en person är sjukskriven men jobbar svart halva dagarna, eller som sägs vara helt sängbunden men sparkar fotboll och går på disko. Att en person uppfattas som arbetsskygg - där kan det finnas faktorer du inte känner till. Det låter ju dessutom som om personen behöver ganska stora mängder terapi för att bli anställningsbar (utöver det faktum att cv't gapar tomt). Tänk en sån person i hemtjänsten till exempel. Brrr.

Helt rätt! Jag kommer inte att anmäla Max bedrägeri pga risken för att det slår fel. Men hen är inte fysiskt sjuk och hoppar på ett ben baklänges utan problem. Det finns många arbeten där man kan anpassa tjänstgöringsgraden för att passa människor med både fysisk och psykiska besvär. Så hen är definitivt anställningsbar och arbetsför, men självklart så passar inte alla yrkeskategorier.
Max inställning är att hen inte tänker ta ett jobb som hen anser är under hen. Det rimmar inte med den bilden hen har av sig själv. T.ex vårdyrken som hen ser mycket nedvärderande på, där ”torkar man bara skit” med ett äcklat uttryck.

Det är nog svårare idag men förr var det mycket enklare. Vi har tex 2 personer i mitt stall som är förtidspensionärer båda för rygg och knä problem och blev sjukskrivna för typ 20 år sedan. Men de är i stallet rider mockar röjer mm varje dag utan problem. När vi har arbetsdagar i stallet typ kör hö, bygger staket, skurar och målar mm är det de som röjer mest. De skulle ju utan problem klara av tex ett kontorsjobb..

Ja, ungefär som du beskriver det är min personliga och övriga familjemedlemmars erfarenhet av Max. Jag har trots allt känt hen i ca 15 år och hens närmsta familj har känt hen hela sina liv. Hen kan röja och styra med diverse grejer utan problem, om hen vill.

Jag tror problemet ligger i att hen känner sig berättigad till pengar utan ansträngning och det är också därför hen ringer runt till sina nära och vädjar om pengar för nöjen. Min man och jag försöker bygga upp vår framtid med hus, barn, sparande och buffert för oförutsedda utgifter. Även fast vi har det ganska bra så lever vi inte i lyx och det vi har har vi slitit för. Max ser bara pengar och påpekar gärna detta varje gång vi ses, ”Ni som har så mycket pengar, ni kan väl dela med er lite?”. När en av hens syskon introducerade sin nya partner (framgångsrik läkare) för oss så frågade Max om partnern inte kunde köpa en lägenhet till hen eller åtminstone bjuda på en resa. Det var bara pengar pengar pengar vilket alla tyckte var både obekvämt och långt över gränsen, inte minst partnern, som också vägrar träffa Max igen.
 
När en av hens syskon introducerade sin nya partner (framgångsrik läkare) för oss så frågade Max om partnern inte kunde köpa en lägenhet till hen eller åtminstone bjuda på en resa. Det var bara pengar pengar pengar vilket alla tyckte var både obekvämt och långt över gränsen, inte minst partnern, som också vägrar träffa Max igen.

Oj! Ja, där kan man snacka om gränslös!
 
Jag tänker att det är inte din uppgift att förändra Max, släpp den tanken helt.
Din uppgift är att se till att du och hens barn mår bra. Att byta skola och kommun hade gjort mig orolig, har det kommit fram missförhållanden i skola (som inte blivit anmälda) så faller det mellan stolarna. Vet inte hur soc fungerar kommun- kommun, men det ger mig en klump i magen.

Annars klipp alla band, följ inte med på släktmiddagar, skvallra inte om hen.
 
Narcissism hänger ofta ihop med andra diagnoser (personlighetsstörning). Släpp alla tankar på vad hen "borde" göra t.ex. skärpa sig och skaffa ett jobb. Hen är troligen inte kaptabel till att förändra något på egen hand - om det inte ligger en stor belöning som motiverar personen till ett kortsiktigt förändrat beteende.

Att ha en narcisstisk förälder kan definitivt skada barnet. Det kan då handla om en förälder som utan någon särskild tanke bakom sätter sina egna behov före barnets, även om det i stunden handlar om barnets basala behov. Förälderns bemötande av barnet kan t.ex. vara i form av skuldbeläggande och oberäknelig offerkoftementalitet. Också mot riktigt små barn. Kanske inte varje dag, eller så flera gånger varje dag, men tillräckligt ofta för att i sin tur skapa otrygghet för barnet.
En sådan förälder kan behöva stöd i sitt föräldraskap och framförallt barnet kan behöva få hjälp. Det kan handla om psykisk misshandel vilket är minst lika allvarligt som fysisk misshandel.

Så stå på dig och gör en anmälan med så mycket saklig information som du kan få med. Om allt är solsken så är det ju bra, är det inte det så får barnet förhoppningsvis i alla fall någon form av hjälp.
 
Att ha en narcisstisk förälder kan definitivt skada barnet. Det kan då handla om en förälder som utan någon särskild tanke bakom sätter sina egna behov före barnets, även om det i stunden handlar om barnets basala behov. Förälderns bemötande av barnet kan t.ex. vara i form av skuldbeläggande och oberäknelig offerkoftementalitet. Också mot riktigt små barn. Kanske inte varje dag, eller så flera gånger varje dag, men tillräckligt ofta för att i sin tur skapa otrygghet för barnet.
En sådan förälder kan behöva stöd i sitt föräldraskap och framförallt barnet kan behöva få hjälp. Det kan handla om psykisk misshandel vilket är minst lika allvarligt som fysisk misshandel.

Fråga: Är det inte väldigt svårt att "bevisa" vid en anmälan till soc. att föräldern är skadlig för barnet när det handlar om den här typen av problem?
 
Det stora antalet skolbyten borde finnas dokumenterat, och det borde finnas personal att prata med på dessa skolor. Att det skär sig med en skola under ett barns skoltid är inte anmärkningsvärt. Men 6-7 stycken!

Håller tummarna.

Vet dock en familj (en svägerska till en av mina vänner) där det förekommer både droger samt våld och där 4 barn emellanåt är vittnen till detta. Men det ljugs hejvilt inför soc om att det är Så Bra... så jag har tappat hoppet lite om samhällets förmåga att hjälpa barn vars föräldrar skönmålar och inte vill ha hjälp...
 
Fråga: Är det inte väldigt svårt att "bevisa" vid en anmälan till soc. att föräldern är skadlig för barnet när det handlar om den här typen av problem?

Man kontaktar skolorna barnet har gått i som kan berätta hur barnet har fungerat och hur föräldrar har betett sig. Likadant med förskola. Att barnet i detta fall gått i flera skolor kan vara en fördel ur det här perspektivet om flera ger en samstämmig bild av hur föräldern hanterat situationer och hur barnet har haft det och fungerat.
 
Håller tummarna.

Vet dock en familj (en svägerska till en av mina vänner) där det förekommer både droger samt våld och där 4 barn emellanåt är vittnen till detta. Men det ljugs hejvilt inför soc om att det är Så Bra... så jag har tappat hoppet lite om samhällets förmåga att hjälpa barn vars föräldrar skönmålar och inte vill ha hjälp...

Om det inte framkommer LVU-kriterier ger dagens lagstiftning inte utrymme till insatser för de som motsäger sig det. Det kan vara väldigt frustrerande att se ett behov som vårdnadshavare tackar nej till.
 
Fråga: Är det inte väldigt svårt att "bevisa" vid en anmälan till soc. att föräldern är skadlig för barnet när det handlar om den här typen av problem?

Att lämna så rediga uppgifter som man kan inför en bedömning är så klart att föredra. Men det krävs inte bevis på samma sätt som under en rättegång för att påbörja en utredning. Däremot kan det vara bra om fler kan göra anmälan om de också är oroliga för barnet.

Föräldern måste inte dömas för lagbrott. Både förälder och barn kan ju frivilligt delta i olika former av stödverksamhet beroende på hur det ser ut i familjen och vilka behov som finns. Men så kvarstår förstås det där med hur man motiverar en narcissist att ta emot hjälp..

Narcissism är dock behandlingsbart, men det är sällan någon söker hjälp för det eftersom insikt saknas.
 
Tack för alla insiktsfulla och kloka svar! Jag har läst igenom vartendaste ett flera gånger och reflekterat över det ni sagt. Jag svarar alla här eftersom jag känner att alla mina inlägg blir både långa och röriga.

Jag hade en lång pratstund med min man i torsdags kväll. Jag fick ge min fullständiga bild och relation av/med Max och han beklagar men förstår att jag tagit hårt på det här. Han blev först lite chockad eftersom han själv lärt sig att (precis som de andra i familjen/släkten) slå dövörat till när Max börjar härja, men har full förståelse för att det kan uppfattas annorlunda av en person som inte haft 40 år på sig att hantera de märkliga situationer som kan uppstå.
Vi kom överens om att jag slipper träffa Max om jag inte känner mig stark nog. Och om jag väljer att följa med på något kalas eller högtidsfirandet så lämnar vi vid minsta tecken på att det börjar spåra ur. Max är inte välkommen hem till oss och om Max försöker starta internetkrig igen så är det fortsatt ignore och min man ska vara tydligare med att säga ifrån om Max ringer upp och börjar beklaga sig.

Min man berättade att när Max passade honom och hans syskon när de var små så var hen alltid elak mot dem. Hen brukade skälla på dem och låsa in dem tills deras föräldrar kom hem. Hen kunde tillochmed lämna barnen med rumsarrest, sätta sig i sin bil och åka ifrån huset. Min man ser tillbaka på det som att de tyckte det var roligt att reta Max men i mina öron låter det helt vidrigt. Hur kan man ens tänka tanken att göra så när man tagit på sig ansvaret över någon annans barn? Tänk om någonting hade hänt.

Iallafall, vi har sagt att vi ska försöka ta barnet lite oftare för att ge barnet lite andrum och hitta på roliga saker som vi vet att barnet uppskattar.
Barnet är enligt min åsikt väldigt begränsat, går oftast i prydliga finkläder, ordnad frisyr, ska prata och uppföra sig strikt och representabelt för att inte skämma ut sin förälder.
Tack och lov så är hen en helt underbar liten krabat när hen är hos oss och man blir alldeles varm av att se lyckan gnistra i ögonen när hen får vara sig själv utan krav på prestation eller vara rädd för att göra bort sig. Som en helt vanlig 10-åring ska vara!
 
Vill bara tillägga en sak,
Jag har sett att det är många som reagerat på det här med barnet och verkar vara eniga i att en orosanmälan kan vara motiverad.
Jag är orolig över hur Max föräldraskap påverkar barnets hälsa. Fast att jag har god lust att släppa allt och bara låta det lugna ner sig så vill jag inte att barnet växer upp och tänker ”varför gjorde ingen något?”

Har jag rätt att som utomstående ringa nuvarande och tidigare rektorer och fråga hur skolan går/gått och hur det fungerar/-t i kontakt med förälder? Höra med barnets tränare om hen har några anmärkningsvärda observationer?
Hur långt är det rimligt att gå för att få tillräckligt med saklig information i syfte att ge socialtjänsten en så korrekt bild som möjligt och inte bara en bild som är baserad på mina förnimmelser och värderingar om vad som är rätt och fel?
 
Hur tänker ni kring att det din man upplevt av hens bemötande av barn kanske är ännu mer gränslöst mot hens eget? Barnet kanske blir inlåst på andra ställen i sitt rum? Kanske blir lämnad ensam i dagar istället för timmar? Kanske upplever vansinnesutbrott istället för skäll?

Jag vet ju inte, men eventuellt är din mans barndomsupplevelser kanske bara toppen på ett isberg eftersom de inte har bott permanent med varandra så inget har kunnat eskalera och normaliseras. Vettiga människor har en spärr långt innan man har låst in någon annans barn och drar iväg från ett barnvaktsuppdrag. Även när barnen är skitjobbiga.

Om vi utgår från barnet så skulle liknande händelser som de din man var med om kunna vara en anledning för orosanmälan. Det är snällt om barnet får hänga mer med er, men vad skyddar barnet i vardagen mot att t.ex. bli inlåst?
 
Vill bara tillägga en sak,
Jag har sett att det är många som reagerat på det här med barnet och verkar vara eniga i att en orosanmälan kan vara motiverad.
Jag är orolig över hur Max föräldraskap påverkar barnets hälsa. Fast att jag har god lust att släppa allt och bara låta det lugna ner sig så vill jag inte att barnet växer upp och tänker ”varför gjorde ingen något?”

Har jag rätt att som utomstående ringa nuvarande och tidigare rektorer och fråga hur skolan går/gått och hur det fungerar/-t i kontakt med förälder? Höra med barnets tränare om hen har några anmärkningsvärda observationer?
Hur långt är det rimligt att gå för att få tillräckligt med saklig information i syfte att ge socialtjänsten en så korrekt bild som möjligt och inte bara en bild som är baserad på mina förnimmelser och värderingar om vad som är rätt och fel?
Det är inte du som ska kontakta andra och börja ”snoka”. Du ska göra en orosanmälan kring det som du vet och som gör dig orolig för att allt kanske inte står rätt till kring barnet - sen är det upp till SOC att ta reda på faktan.
 

Liknande trådar

Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
5 793
Senast: mars
·
Övr. Barn Hur skulle ni hantera en ungdom som nyligen tillfälligt hoppat av skolan (hen tänker fortsätta till hösten på en annan typ av skola) och...
Svar
12
· Visningar
1 814
Senast: Pilot
·
Skola & Jobb Jag vet inte hur jag ska hantera den här situationen och behöver hjälp att tänka! Då barnet är vuxet känns det som om den här frågan...
9 10 11
Svar
210
· Visningar
14 700
Senast: Badger
·
Relationer Jag har en fråga som jag väldigt gärna skulle vilja veta hur andra tänker! Men jag ska försöka att förklara utan att av slöja förmycket...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 857

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp