Hantera misstänkt AD(H)D på egen hand?

[Mammadutt]

@chaosgirl nyfiken, vad får du för hjälp med dissociativa syndromet? Hur uttrycker det sig för dig?

 

[chaosgirl]

Ingen

@chaosgirl nyfiken, vad får du för hjälp med dissociativa syndromet? Hur uttrycker det sig för dig?

Minnesproblem, kan säga samma sak flera gånger utan att minnas att jag har sagt det , blir även dissociativt vid hög ångest då jag får synhallisar, äter medicin nu mot det och det har tagit bort det mesta symptomen men minnesproblemen står kvar och fortfarande inte riktig närvarande i nuet

Sitter ofta i en bubbla i min egen värld.

Går hos psykolog som har börjat se över det dissociativa men har inte påbörjat ngn slags behandling

 

[Mammadutt]

Ingen


Minnesproblem, kan säga samma sak flera gånger utan att minnas att jag har sagt det , blir även dissociativt vid hög ångest då jag får synhallisar, äter medicin nu mot det och det har tagit bort det mesta symptomen men minnesproblemen står kvar och fortfarande inte riktig närvarande i nuet

Sitter ofta i en bubbla i min egen värld.

Går hos psykolog som har börjat se över det dissociativa men har inte påbörjat ngn slags behandling

Kanske AD(H)D-medicinen kan öka din närvaro/medvetande (komma ur bubblan lite) (så funkar den (ritalin/concerta) på mig, lite som att tända en lampa i huvvet). Hoppas du får positiv effekt!

Har själv problem med depersonalisering och derealisation och det är så obehagligt.

 

[chaosgirl]

Kanske AD(H)D-medicinen kan öka din närvaro/medvetande (komma ur bubblan lite) (så funkar den (ritalin/concerta) på mig, lite som att tända en lampa i huvvet). Hoppas du får positiv effekt!

Har själv problem med depersonalisering och derealisation och det är så obehagligt.

Jo jag hoppas det, och att jag ska kunna koncentrera och lyssna på de jag pratar med. Jag tappar lätt tråden och är i en annan värld i konversationer och är det något jobbigt så stänger jag av helt :/

 

[Mammadutt]

Jo jag hoppas det, och att jag ska kunna koncentrera och lyssna på de jag pratar med. Jag tappar lätt tråden och är i en annan värld i konversationer och är det något jobbigt så stänger jag av helt :/

Åh vad jag känner igen mig! Jag tror du kommer (håller alla tummar och tår) känna positiv skillnad med mediciner

 

[chaosgirl]

Åh vad jag känner igen mig! Jag tror du kommer (håller alla tummar och tår) känna positiv skillnad med mediciner

Tack

 

[Rosett]

Du får vara både polis och militär. Känner flera med adhd inom de yrkena. De gör en bedömning i varje enskilt fall.

Jag skrev att det kan bli svårt att få jobb inom de yrkena, inte att man inte får vara.

 

[Skjøldur]

Just det där med att släppa pressen på sig själv är kanske det jag tror skulle kunna vara den största fördelen med att få en ev. diagnos. Att lättare kunna acceptera att det här är den jag är och att det är ok. Lite så som din son verkar ha gjort. Nu vill jag inte snoka för mycket om din relation med din son, men har ni pratat om hans terapi något? Är det något där (strategier etc) som du känner att du kunnat dra nytta av för egen del?



Jag har varit/är i lite samma sits. Har en hel del hjärnspöken och annat trams för mig och det var framförallt det jag sökte för när jag först tog kontakt med psykiatrin. De seriösa funderingarna kring ADD (i mitt fall) kom först senare. Jag funderar en del kring vad som egentligen är hönan och ägget. Kanske finns grollet där på grund av ADD/ADHDn?

Jag hoppas att du hittar en väg som fungerar för dig innan du sliter ut dig fullständigt. Har du någon i din närhet som kan hjälpa till att styra upp processen när du tappar fokus?



Vi är nog rätt lika. Läser just nu på universitetet och ses nog av många runt omkring mig som högfungerande. Jag organiserar och planerar mitt liv i detalj. Inte för att jag har någon direkt fallenhet för det utan för att jag måste. För jag vet att om jag har tio saker på listan så blir jag iallafall klar med tre. Har jag ingen lista så får jag inget gjort alls. Det sociala har varit en kamp hela livet och det som jag lider mest av. Jag är känslig för ljud och tappar helt fokus i samtal i större grupper eller i röriga miljöer. Även det du skriver om oförmågan att hålla en lagom energinivå känns igen. Jag pendlar mellan duracell kanin, håglös soffpotatis och rastlöst nervknippe. I slutändan så får jag det mesta gjort, har en del vänner men det är, som du säger, med näsan precis ovanför vattenytan.

Frågan jag ställer mig är huruvida man ska "skärpa sig" eller om det istället är mer produktivt att faktiskt anpassa vardagen. För mig är känslan av autopilot i vardagen helt nödvändig. Att ha yttre strukturer och rutiner som jag inte behöver fundera över. Det måste vara krävande nog för att hålla rastlösheten borta men ändå ge utrymme för vila. Om du tittar tillbaka, vilken typ av jobb tycker du har fungerat bäst för dig?



De officiella screeening testen som jag gjorde finns på nätet. Vill du så kan jag skicka dem till dig. Dock så ska man vara medveten om att det är just screening test - de är trubbiga. Jag tyckte jag fick en jättehög poäng på det ena men psykologen jag pratade med menade att det är en rätt vanlig summa att få om man har uttalade misstankar. Det innebär dock inte per definition av man har en diagnos. Det kan även slå åt andra hållet, man kan få låga resultat på testerna men ändå vara aktuell för en diagnos.

Jag har liksom du även jag lärt mig mycket genom trial and error, speciellt inom det sociala. Idag kan jag hantera det mesta men det är väldigt tröttande. Jag skulle inte heller säga att jag har grava koncentrationssvårigheter men jag behöver lägga mer energi än folk flest på att behålla fokus och få saker gjorda. Samtidigt så är jag rastlös av mig och njuter av de dagar då jag kan omvandla den rastlösheten i handling. För mig är faktiskt den yttre strukturen som heltidsjobb/-studier ger en viss avlastning. Jag kan gå på autopilot och behöver inte tänka så mycket.

Jag antar att man får hitta det som fungerar bäst för en själv. Hur har du det med rastlöshet? Jag kan bli helt förlamad av den.

Sent svar, inte haft tid med buke på ett par dagar. Jag är inte rastlös alls och har aldrig varit den typen. Socialt så hänger jag ibland upp mig på att om flera sitter och snackar så byter dom ämne titt som tätt. Om jag tycker något är intressant vill jag gärna gå på djupet och snacka klart om det. Men jag har lärt mig att snacka ytligt också. Men jag är ofta så att antingen tänker jag djupare än många andra och analyserande, eller så tänker jag inte alls för att jag är antingen trött i skallen eller ointresserad.