Har jag blivit knäpp?

[Curta]

Jag behöver hjälp och råd. Jag tror jag har blivit knäpp på riktigt. Jag har två egna hästar, den ena har jag haft i 10 år, den andra i 1år. Gamlingen var en sk problemhäst när jag köpte honom. Han har alltid varit väldigt tittig o nervös. Men det har inte varit nåt problem förrut. Vi har liksom litat på varann, det har inte hänt några större olyckor. Jag har ramlat av honom två ggr på dessa år. Han har aldrig stuckit, bockat eller så. Nu har båda stått i några månader pga att vi äntligen har köpt vår drömgård(mycket att göra), där vi kan ha hästarna hemma. Nu håller jag på att sätta igång dom igen. Då plötsligt(det har inte hänt något) är jag rädd, feg allt. Jag ser för mig hur hästarna skenar, stegrar sig, kastar av mig mm mm. Börjar jag bli gammal, det kanske är det som är felet, är 40år Är det någon som har vart med om samma sak och vad gör man!! Kan tillägga att jag har hållit på med hästar i över 30år.

 

[nightcrawler]

Sv: Har jag blivit knäpp?

har man hållt upp med ridningen en tid så blir man lätt lite rädd.
sen vet jag många som blivit fegare ju äldre dom blivit eller när dom fått barn. men det är bara att ta det lugnt, kör på vanliga rutiner som du känner dej trygg i. låt det ta sin tid.

lycka till med gården, det kommer gå bra

 

[tuffer]

Sv: Har jag blivit knäpp?

Jag känner igen mig i det du skriver, fast jag tror inte att det hör med åldern att göra utan snarare miljöombyttet kanske?
Så var det med mig. Min häst och jag flyttade till ett nytt stall som låg mer centralt med en ganska så trafikerad väg precis utanför stallet. I början gick det ganska bra jag red ut med de andra istallet, men när jag skulle rida själv var jag som ett nervrak. Min häst läser ju av mig som en öppen bok så tillslut var allt livsfarligt. Jag la ner ridningen för ett tag, men har nu kommit tillbaka i sadeln och det känns inte som om jag kommer att dö längre om jag sätter mig upp i sadeln.

Vi har tagit det lugnt, jobbat horsemanship och pysslat med annat så tillslut kände jag att min häst hade tillit för mig. och då visste jag att vi var redo för att ge oss ut på vägen med mig i sadeln.
Sedan har jag goa stallkamrater som stöttar!

 

[Curta]

Sv: Har jag blivit knäpp?

Ja, det är kanske det som är felet. Det blev ju några månader uppehåll med ridningen. Men ändå, varför helt plötsligt känna så här? Till saken hör att" gammelhästen" är väldigt känslig, är jag feg, nervös, på dåligt humör mm känner han det direkt. Då blir han inte rolig att rida och honom kan man inte lura. Inte kan jag be någon annan att rida honom, han har nämligen en ful ovana Gillar han inte ryttaren så åker dom av och inte på ett så snällt sätt. Så det är ingen som vill. I nu läget så tömkör jag, så får man hoppas att dom här dumma tankarna försvinner.

 

[syrran]

Sv: Har jag blivit knäpp?

Känner delvis igen mig i det du skriver... Är förvisson inte rädd att ge mig på hästar där jag kan förvänta mig problem.
MEN jag drar mig för att göra det nu för tiden. Kalla mig feg.... visst men faktum kvarstår att ju äldre man blir desto mer slår man sig när man åker i backen.. Och det tar längre och längre tid att komma tillbaka efter en smäll i backen.

När jag var yngre så var jag hämningslös... Backade inte för något. Och om man ser tillbaka så är det underligt att man kom levande ur den del situationer..

Själv anser jag mig nu blivit försiktig. Vill inte längre "ta hand om" "rida till" "uppfostra" tokskallar där jag vet och kan förutsätta att jag kommer att åka i backen. Jag vill nu mer ha lugna hästar där jag kan njuta av umgänget och ridturen.

 

[_Eva_]

Sv: Har jag blivit knäpp?

Hola,
Du är inte ensam om att bli försiktig.

40 + och några ungar har i alla fall gjort mig försiktigare än när jag var yngre. Det tar längre tid att hämta sig efter en rejäl avdängning nu än när jag var yngre. Så är det bara.

Andras ouppfostrade hästar sätter jag mig ogärna på numera varför jag vanligen hjälper häst och ägare från backen.

Hamnar jag i ett läge när jag känner att självtilliten brister med mina egna hästar så backar jag till det som känns säkert och jobbar därifrån. Det fungerar.

Du reder ut det där! Kram!

Eva

 

[Curta]

Sv: Har jag blivit knäpp?

Hola,
Du är inte ensam om att bli försiktig.

40 + och några ungar har i alla fall gjort mig försiktigare än när jag var yngre. Det tar längre tid att hämta sig efter en rejäl avdängning nu än när jag var yngre. Så är det bara.

Andras ouppfostrade hästar sätter jag mig ogärna på numera varför jag vanligen hjälper häst och ägare från backen.

Hamnar jag i ett läge när jag känner att självtilliten brister med mina egna hästar så backar jag till det som känns säkert och jobbar därifrån. Det fungerar.

Du reder ut det där! Kram!

Eva

Tack nu känns det lite bättre. Skönt att höra att det finns fler som gör så. Det kom bara så plötsligt rädslan, fegheten eller försiktigheten känns bättre att säga

 

[_Eva_]

Sv: Har jag blivit knäpp?

Hola igen,

Komplikation nr två är köpet av Drömgården.
Du kan inte bli strandad med en skada nu när ni har fullt upp med gården som måste tas om hand.

Bättre att tänka till först än att stå där sedan.... Hästarna lär du ha hela livet så det är ju inte direkt bråttom med att rida dom "perfekt".

Vad är "perfekt"? Bra för dig, eller dom, eller en norm för vad som tycks generellt?

mvh Eva

 

[susekl]

Sv: Har jag blivit knäpp?

Äsch ta det lugnt. Det är nog som de andra säger, miljöombyte och lite annat sånt som påverkar. Fortsätt tömköra, gör roliga saker med hästen från marken. Gå ut och gå med hästen som är nervös om du är det och lär känna omgivningarna till fots. Du behöver inte göra mer än du mäktar med för tillfället och gör bara det känns som säkert och roligt. Själv har jag tagit upp ridningen igen efter 13 års uppehåll och jag är försiktigare och är det något som jag inte tycker känns ok så talar jag om det och gör inte det. Anser att jag är tillräckligt gammal för att välja vad jag tycker om att göra och inte göra och bli respekterad för det. Inriktar mig på att ha kul när jag rider och inget annat. Jag rider på ridskola och har ej egen häst men red under barn- och ungdomsåren och då var man väl lite galen ibland.