Hat

[Agnes2007]

Jag hatar verkligen dom som är dumma mot djur och människor som är orättvisa och bara tänker på sig själva. Fast jag vet inte om man kan säga att jag hatar en viss person liksom. Det finns några på min förra skola som jag kanske skulle säga att jag hatar.

 

[LiviaFilippa]

Jag hatar verkligen dom som är dumma mot djur och människor som är orättvisa och bara tänker på sig själva. Fast jag vet inte om man kan säga att jag hatar en viss person liksom. Det finns några på min förra skola som jag kanske skulle säga att jag hatar.

Först så tänkte jag att jag också hatar tillexempel dom som är dumma mot djur. Men jag vet inte om det riktigt är som jag räknar som hat ändå. Eller liksom jag hatar ATT vissa är dumma mot djur! Men förmig så är det nog lite att jag inte kan hata nån som jag inte vet vem den är liksom. Utan att för att det ska vara sådär riktigt starkt hat förmig så be höver det nog vara en person. Tror jag iallafall.

 

[LiviaFilippa]

Förövrigt så har jag tänkt lite på det med hat och hur det känns att hata nån och jag jag tycker om det och hur jag för håller mig och så.
Och jag in såg att egentligen så hatar jag nog två personer. Men liksom förmig så är det skillnad på att vara sårad eller arg eller be sviken eller nånting och känna som ett hat mot den precis DÅ. Men det är inte riktigt hat förmig.
Därimot dom två som jag hatar är sådär att om nånting på minner om dom så känner jag ett jätte starkt hat bara. Och inte att jag direkt tänker på att jag VILL att dom ska lida så men jag skulle inte bli ledsen om jag fick reda på att dom gjorde det. Utan jag skulle nog mera tänka som Bra det är rätt åt den.
Men det krävs nog ändå mycket för att jag ska hata nån. Så det är stor skillnad förmig mot liksom vanlig ilska eller hur man säger. För jag kan ju bli jätte arg på nån men ändå kunna förlåta den och liksom um gås med den eller vara i samma rum som den eller nånting.
Men dom två som jag hatar kan jag verkligen inte tänka mig nånsin ever att jag skulle förlåta eller att jag skulle sluta hata som. Jag VILL inte sluta hata dom heller för att förmig så är det mera som skönt och be friande att känna ett hat mot dom. Och det dom har gjort är liksom inget som jag måste acseptera eller förlåta eller nånting sånt. Utan det är vuxna personer som har be handlat mig o förlåtigt. Och som har förstört jätte mycket i mitt liv och ryckt från mig jätte mycket både som av migsjälv och i relationer och trygg het och alltmöjligt. Och det är liksom inget som jag har nåt be hov att sluta hata dom för utan jag är helt okej med att känna det hatet om jag blir på mind om dom. Och som jag känner och tycker så är dom inte värda att jag INTE hatar dom.

 

[MCP]

Men förmig så är det stor skillnad mellan en kort hat ilska justnu liksom och att verkligen hata nån.

Samma är det för mig, och det är när det gäller det där långsiktiga hatet som jag kan säga att jag nog inte hatar någon nu

 

[LiviaFilippa]

Samma är det för mig, och det är när det gäller det där långsiktiga hatet som jag kan säga att jag nog inte hatar någon nu

Ja jag fattar. Och förmig är det att dom jag hatar kommer jag aldrig att sluta hata.

 

[manda]

En bra sak kan vara att lägga sin energi på goda känslor som gör ens dag bättre. Hat är inte en sådan känsla.

inte direkt svar till dig mer ett vidare resonemang om det du skriver. Jag tänker att känslor i sig tar energi i två lägen: när vi odlar dem och när vi försöker trycka bort dem. Känslor i sig är i mitt perspektiv bara konsekvensen av upplevelser som rör sig genom mig. Och det blir problem om jag stoppar eller eldar på, men inte om de bara får vara. Både att bromsa dem/stoppa dem/gömma dem för mig eller andra och att involvera mig i dem genom tankar, förklaringar, planer förstorar dem. Inte bara att känna dem, utan också att vägra eller inte förmå känna dem kan i mina ögon vara att lägga energi på en känsla och därför kan de bli lika problematiska undantryckta som ältade.

Känslan i sig är ofta värdefull information för mig om hur det jag upplevt påverkat mig. Känslan i sig; hur den ter sig i min kropp är alltid valid.

Nej det måste man såklart inte! Jag tycker att om det är sådär att det är nåns val att göra nånannan jätte illa så är det väldigt okej att både hata och aldrig förlåta den personen. Jag tycker liksom inte att det är nånting som jag mår sämre av motför om jag skulle tvinga migsjälv att sluta hata den.

Så med det sagt så håller jag med vad du skriver här @LiviaFilippa. Lika problematiskt eller mer att försöka få bort någon känsla som att bara låta den vara utan att investera sig i den.

Men jag tror aldrig jag hatat någon. Det beror nog delvis på att jag aldrig utsatts för något riktigt illa och delvis på att jag är uppväxt med ”bra” och ”dåliga” känslor där hat inte har någon plats. Ibland känner jag att jag hatar covid och delar av samhällsstrukturen, vilket får mig att undra om hat alltid är kopplat till någon form av maktlöshet? Men jag kan inte säga att det är en konstant känsla utan det blossar ibland upp och är ganska kortvarigt. Det kan bero på att jag är intresserad av att låta känslor bara vara och mest ta dem för energi i rörelse och låta mina tankar och handlingar ha andra grunder än just olika övergående känslor som passerar genom min kropp och sinne.

 

[LiviaFilippa]

inte direkt svar till dig mer ett vidare resonemang om det du skriver. Jag tänker att känslor i sig tar energi i två lägen: när vi odlar dem och när vi försöker trycka bort dem. Känslor i sig är i mitt perspektiv bara konsekvensen av upplevelser som rör sig genom mig. Och det blir problem om jag stoppar eller eldar på, men inte om de bara får vara. Både att bromsa dem/stoppa dem/gömma dem för mig eller andra och att involvera mig i dem genom tankar, förklaringar, planer förstorar dem. Inte bara att känna dem, utan också att vägra eller inte förmå känna dem kan i mina ögon vara att lägga energi på en känsla och därför kan de bli lika problematiska undantryckta som ältade.

Känslan i sig är ofta värdefull information för mig om hur det jag upplevt påverkat mig. Känslan i sig; hur den ter sig i min kropp är alltid valid.


Så med det sagt så håller jag med vad du skriver här @LiviaFilippa. Lika problematiskt eller mer att försöka få bort någon känsla som att bara låta den vara utan att investera sig i den.

Men jag tror aldrig jag hatat någon. Det beror nog delvis på att jag aldrig utsatts för något riktigt illa och delvis på att jag är uppväxt med ”bra” och ”dåliga” känslor där hat inte har någon plats. Ibland känner jag att jag hatar covid och delar av samhällsstrukturen, vilket får mig att undra om hat alltid är kopplat till någon form av maktlöshet? Men jag kan inte säga att det är en konstant känsla utan det blossar ibland upp och är ganska kortvarigt. Det kan bero på att jag är intresserad av att låta känslor bara vara och mest ta dem för energi i rörelse och låta mina tankar och handlingar ha andra grunder än just olika övergående känslor som passerar genom min kropp och sinne.

Jag håller med dig väldigt mycket att det kan vara att lägga mycket energi på känslan att liksom trycka bort den och und vika att tänka på vissa saker för hur man kanske känner då och sånt. Utan både som jag känner och som jag har lärt mig är att det INTE är bra att und vika nån känsla för att den kan bli starkare då. Och att det är heltenkelt inte så nyttigt att stänga av känslor.
Men ja jag vet ju bara hur det är förmig. Men jag håller verkligen inte med dom som säger att hat ÄR en neggativ känsla och att den är destruktiv och sånt. Utan att det KAN vara det men det be höver inte vara det.
Förmig så är det nästan tvärtom att desto mera som jag har lärt mig att känna vad jag känner och till låta alla känslor så är det BÄTTRE. Och att förmig så är det mera skönt och be friande att tillexempel hata dom två personerna som jag hatar. JAG mår bättre av det motför att bara inte till låta migsjälv att känna det.
Och bara för att man hatar nån så be höver man ju inte liksom göra nånting med det helatiden. Utan lika som allaandra känslor så kan dom bara finnas liksom.
Detdär korta som du skrev som kommer ibland om tillexempel covid. Och som även andra har skrivit om att hata nån i stunden eller att hata en sak eller sånt. Så förmig så är det nog inte hat. Utan som jag känner så är hat när det är mera föralltid. Och om det är jätte starkt justnu så är det mera mycket ilska förmig.