Girasol
Trådstartare
Inte för att jag är döende precis men lite lätt irriterad är jag allt. Irriterad på vården, ja eller politikerna.
De senaste två veckorna har jag besökt min vc för ett gäng krämpor. Vi kan.lämna det stora delarna där hän, för varken jag eller läkaren är mer kloka än innan, bara att jag inte är döende och att det verkar vara lite av varje.
Det är det minsta lite av varje jag avser tjura om nu. Vid blodprov första veckan upptäcktes blod i provet, vilket är en teknisk omöjlighet till att vara mensblod eftersom jag saknar livmoder. Man konstaterade även blodbrist. Åter veckan därpå för utvidgad provtagning samt nytt urinprov. Urinprovet påvisade lite allt möjligt och herr hyrläkare skickade det på odling i torsdags, ringde i fredags och frågade om jag klarar hålla ut till måndag då han ville ha ett definitivt svar. Han informerade också om att han gjorde sin sista dag så det vore tacknämligt om jag ringde vc efter lunch om de inte själva hört av sig. Sagt och gjort så ringer jag min vc och får inte ens en telefontid till ssk eftersom kön är full och stängd för dagen.
Ehh jaha hur göra då. Ringer 1177 och påtalar bekymret, att jag väntar på recept för en uvi bl.a. den gulliga sköterskan ber mig vänta kvar medan hon kontaktar vc. Efter fem minuter återkommer hpn med svaret att de skulle lägga en lapp till ordinarie läkare som kommer titta på detta imorgon. IMORGON!!
Jag ska få ett jädrans recept utskrivet, jag förväntar mig inte en tid. Jag har till och med gett upp hoppet att få hjälp med mina neurologiska bekymmer som jag ursprungligen sökte för, för hyrläkaren spm verkade oerhört kompetent och ansvarstagande har skickat förfeågan till neurologen som inte heller bemödat sig med att ens svara. Vilket jag inte förväntar mig eftersom sjukhuset har grym.brist på neurologer och när vi begär in kompletteringar och journal från mitt jobb av dpm så kan det ta månader om man har otur.
Ja nu dör man ju inte av en uvi, men jag blir faktiskt lite förbannad över nonchalansen. Kan säga att sist jag behövde en läkartid som inte var urakut utan medicinjustering gällande min bindvävssjukdom så bad jag den 6 april om en tid men fixk en först den 24 augusti. Snabbt jobbat må jag säga.
Och neej det hjälper föga att byta vårdcentral, för det är ungefär samma överallt i vår håla till stad.
Tycker nog det är lite tunnt att ta upp med patientnämnden...
De senaste två veckorna har jag besökt min vc för ett gäng krämpor. Vi kan.lämna det stora delarna där hän, för varken jag eller läkaren är mer kloka än innan, bara att jag inte är döende och att det verkar vara lite av varje.
Det är det minsta lite av varje jag avser tjura om nu. Vid blodprov första veckan upptäcktes blod i provet, vilket är en teknisk omöjlighet till att vara mensblod eftersom jag saknar livmoder. Man konstaterade även blodbrist. Åter veckan därpå för utvidgad provtagning samt nytt urinprov. Urinprovet påvisade lite allt möjligt och herr hyrläkare skickade det på odling i torsdags, ringde i fredags och frågade om jag klarar hålla ut till måndag då han ville ha ett definitivt svar. Han informerade också om att han gjorde sin sista dag så det vore tacknämligt om jag ringde vc efter lunch om de inte själva hört av sig. Sagt och gjort så ringer jag min vc och får inte ens en telefontid till ssk eftersom kön är full och stängd för dagen.
Ehh jaha hur göra då. Ringer 1177 och påtalar bekymret, att jag väntar på recept för en uvi bl.a. den gulliga sköterskan ber mig vänta kvar medan hon kontaktar vc. Efter fem minuter återkommer hpn med svaret att de skulle lägga en lapp till ordinarie läkare som kommer titta på detta imorgon. IMORGON!!
Jag ska få ett jädrans recept utskrivet, jag förväntar mig inte en tid. Jag har till och med gett upp hoppet att få hjälp med mina neurologiska bekymmer som jag ursprungligen sökte för, för hyrläkaren spm verkade oerhört kompetent och ansvarstagande har skickat förfeågan till neurologen som inte heller bemödat sig med att ens svara. Vilket jag inte förväntar mig eftersom sjukhuset har grym.brist på neurologer och när vi begär in kompletteringar och journal från mitt jobb av dpm så kan det ta månader om man har otur.
Ja nu dör man ju inte av en uvi, men jag blir faktiskt lite förbannad över nonchalansen. Kan säga att sist jag behövde en läkartid som inte var urakut utan medicinjustering gällande min bindvävssjukdom så bad jag den 6 april om en tid men fixk en först den 24 augusti. Snabbt jobbat må jag säga.
Och neej det hjälper föga att byta vårdcentral, för det är ungefär samma överallt i vår håla till stad.
Tycker nog det är lite tunnt att ta upp med patientnämnden...
