Hingsten och jag... *Långt*

[issikka]

Ja som ni ser på rubriken så låter det som en "tacky" harleqin roman och antagligen så kommer denna fråga/historie bli lika lång som en sådan.

När ni läst klart så får ni gärna kommentera och skriva råd, för det är ju därför som jag skriver, men håll det sakligt.

Alltså jag har en tvåårig islands hingst som har f*n i pälsen. Helt arrogant,springer över folk,utmanar mig vid utfodringen och andra , naffsar, rusar och försöker slita sig vid uttag insläpp osv.
Vi flyttade till mitt stall i fredags, efter att stått på hyra sen februari. Hingsten då och valacken kom alltså hem. Hästen i fråga var likadan när vi flyttade till hyrstallet i februari men blev de senaste 2 månaderna lugn och bra att hantera och nu PANG så är vi tillbax till ruta ett. Jag tror att han under två månaderna har haft deppression eller nått annat för han blev "inspikad" i en hörn box utan fönster. bara kontakt med sin bror och utevistelse förståss i hagen, orsaken till detta var att stallsägaren flyttade upp ston i motsatta boxarna och han stegrade mot dörren. Efter det så blev han mer apatisk och hängde i boxen bara.
Så nu har han alltså "vaknat " upp till liv igen, han har en väldigt Öppen box så han snusar och snurrar och gnäggar och undersöker, och ser jätte jätte nöjd ut annars. Men med detta har då det fula beteendet kommit tillbaks. *Suck*
Då vi i fredags började gå hemmåt slet han sig, for inte långt eftersom brorssan var fast med mig. Gick bra att fånga efter några glädjebockningar. Nu då lö och sö morgon har han fartat i nerförbackar och konstrat, lixom för att slita sig men inte riktigt. Och så i kväll då i boxen vid utfodringen så krävde jag av honom att han skulle backa innan jag la i kvällsgröten och sedan vänta tills jag stigit ett steg bakåt. Men NEJ!!! så jag tryckte vid halsen bad och bönade men fortfarande inte, och nu måste jag bara säga att backar du för den här killen så är det kört, verkligen, Så jag gav honom med skopan ett varv. då backade han en halv sekund, tills han rusade framm igen värre än förut, följande gång som jag bad honom att backa så svängde han rumpan till och tredje gången så sparkade han i dörren, tillika som han sparkade så gav jag ett rapp på rumpan med piskan, verkligen inte hårt men han knyckte sig,liksom reagerade. Detta upprepades en gång till, SEN väntade han snällt innan jag stigit ur boxen. Innan jag släckte lampan så gick jag in i boxen och skrapade om honom kraffsade i manen och så, inte reagerade han negativt då. Men det harmar ju så otroligt att det ska gå så långt. Han och jag är så envisa båda två, ingen ger sig, i dag van jag men hur är det i morgon, inte vill jag slå min häst, absolut inte, jag älskar mina djur högt och kan inte leva utan mina "kräk". Men om han börjar sparka mig för att jag ber honom om nått så ger jag nog ett rapp på rumpan. Hur ska jag göra för att undvika att slå honom, för jag vill inte att min häst ska bli folkskygg och rädd för mig eller strykrädd, men jag kan inte ha en farlig hingst på händerna, när jag inte tar ut honom själv på morgonen utan har hjälp då. Eller över lag en hingst utan respekt är ju farlig, men ur ska jag förtjäna hans respekt om han inte ens ger mig en chans att göra det utan att behöva slå. För han lyssnar verkligen inte, han rusar framm som ett lok utan att ens fundera efter.

usch vad långt. hoppas ni hängde med i texten

 

[gilamonster]

Sv: Hingsten och jag... *Långt*

Inget kul det där..ibland behöver man ta till hjälpmedel för att nå fram till dom små liven. Han är ju i en härlig ålder
Hade en dust med min pojke för ett par år sedan,om samma sak. Han gick fram och skulle trängas när jag kom in med maten,bad honom vänligt att backa,men tvärtom blev han ännu mer framfusig och skulle stjäla maten och gick i princip över mig. Jag blev till slut riktigt förbannad,backade några steg,tog sats och tacklade tillbaka han ramlade ju inte direkt(bruks-nordis) men ack så chockad Hade en häst kunnat tappa hakan hade han gjort det. Vet inte vad han tänkte,typ ok arga lilla matte,jag ska lyda dig livet ut så att vi slipper sånna här pinsamma situationer igen. För ALLTID sen dess kommer jag in i boxen,tittar på honom,och han backar

 

[issikka]

Sv: Hingsten och jag... *Långt*

haha om det gick så lätt för mig också men inte kallar de väl islandshästen för envis utan orsak
Jag har tacklat och skuffat och pickat och blåst, men nej den lilla krabaten skuffar sig fram och ser jäkligt nöjd ut. Jag kan hålla på med honom hur länge som hällst, men frågan är ju den hur länge han orkar med mig, för jag vill ju varken göra honom ilsken eller rädd, blir han ilsken så kan han ju riktigt utmana mig och då är det ju ingen frågan om vem som vinner, och inte vill jag att vårt förhållande ska vara byggt på rädsla. gemensam respekt och förståelse.

Men oberoende hur mycket jag ger så tar han bara mer och mer. Så jag kan lixom inte "ge" mera. Och för att få så måste jag " ta " med våld.

haha fin metafor men säkert point taken.

 

[gilamonster]

Sv: Hingsten och jag... *Långt*

Ska du ha kvar honom som hingst?
Annars brukar dom flesta lugna sig markant efter kastrering.

 

[issikka]

Sv: Hingsten och jag... *Långt*

Nej, han ska nog kastreras. Men jag måste vänta till mitten av december, pengarna avgör tyvärr.
Som sagt så har jag inga problem med honom, men det är just det att jag inte tar ut på morgonen, allt annat sköter jag men inte utsläpp fören vi slipper och flytta på plats själv, och det blir i mitten av december ungefär om allt går som planerat.

 

[Masse]

Sv: Hingsten och jag... *Långt*

Det är inte alls ovanligt att hingstar ändrar beteende när de byter stall. Till exempel kan nu efter flytten mycket väl anse sig själv som flockledare och på det viset blir lite kaxigare. På det förra stället kan ha funnits någon annan pojke som var den som bestämde även om du som människa kanske inte uppfattade det. De hingstar som är lägre i rang är också lättare att hantera.

 

[skuggi]

Sv: Hingsten och jag... *Långt*

Det skulle kunna vara så att han egentligen skulle behövt "ett kok stryk" av en gammal bestämd valack, en tvååring ska inte tro att han äger världen, och det låter lite som att din gör det..

Min unghäst (kastrerad förra veckan) var rätt störig när vi körde honom på bete i våras, men där fanns två gamla "gubbar" som jagade skiten ur honom ett par dagar, och sen var han såååååå snäll och undergiven. Och det märktes faktiskt skillnad i hanteringen efter det. Nu var han alls inte stöddig som din, men efteråt var han mycket mer villig att följa och lyda direkt.
När vi sedan i slutet på sommaren flyttade honom igen så sa han inte PIP, lugn och respektfull, precis som de ska vara.

Hur har han växt upp, din lilla?

Mitt råd är nog 1. kastrering(som du ju ska göra) 2. hitta någon gubbe(häst) som kan uppfostra honom en sväng, den där fighten kan du ju inte ta med honom.

 

[peachezz]

Sv: Hingsten och jag... *Långt*

Hingstar kan ju vara ganska "på", har en liten fölhingst hemma som är supersnäll men som tycker det är superkul när han ska ledas, han stegrar sig en hel del osv men lyssnar dock på tillsägelser.
Vad har din hingst för kompisar i hagen? Hur gick han efter avvänjning? Tyvärr kan vissa hästar få lite problem med hur de ska bete sig om de inte fått socialisera sig.
Han verkar inte ha respekt för dig, antingen får du försöka träna honom för att få en relation med respekt eller så får du kasterera honom (vilket du ju sagt att du ska).
Hur är han att leda? Vill han springa, stegrar han sig, eller är han bara allmänt svårledd?

Jag tror inte han kommer bli skygg för att du sagt till honm på skarpen, man ska inte ta att en häst sparkar mot en, det är mycket farligt!
Men han kan ta en tillsägelse iallafall, och försöker inte "ge igen"?

 

[issikka]

Sv: Hingsten och jag... *Långt*

han har vuxit upp med storebror , första året i lösdrift och nu i stall och hage tillsammans där är det brorssan,som är boss. jag är den av alla som han lyssnar mest på. och ja jag vet att han inte har tillräckligt med respekt för mig, men jag är för tillfället nöjd för egen del, men det är för andras skull jag är orolig. Men jag tänker inte utmana ödet nu heller och riskera att låta honom märkka att han är starkare. det tar jag när han är kastrerad.
i bland undrar man värför man ns ids, och sen går man ut i stallet och plötsligt minns man varför

 

[Tussilago]

Sv: Hingsten och jag... *Långt*

Min tränare sade en gång till mig, så jag hade lite problem med mitt dominanta sto, att hästen läser av dig PÅ EN GÅNG; så fort den syn på dig. Okej tänkte jag, nu är det dax o spela teater! Så fort jag (tex) klev innanför stalldörren, sträckte jag upp mig, såg kaxig ut, kände att "jag är störst o starkast, och jag bestämmer". Hästen fick ALDRIG söka kontakt med mig, aldrig komma med mulen o "gosa", nosa eller nåt annat, då fick hon en dask.
Detta gjorde jag en period, och det blev JÄTTESKILLNAD!

Tänk såhär, vad händer i en hästflock om nån närmar sig ledarhästen utan att ha fått lov? Ja, då åker den på en känga, tills den går undan. Och så här i början får man tänka på att inte "fråga" hästen så mkt, utan bara "nu gör du såhär". Om inte gör det du bett om tillrättavisning BUMS! De klarar av så mkt mer än vi tror och man får nog anstränga sig lite om de ska bli skygga. Beroende på individ såklart..

Mkt handlar om din inställning. Och det är inte direkt synd om hästen för att du slår den,tillrättavisar den, för den har ett val, den MÅSTE inte ge sig på dig, men gör den det så ska den ta mig tusan veta att det är såå fel!

Nåja slutbabblat.. Hoppas du fick nåt tips iaf!