Hjälp, en nära anhörig är insnöad på konspirationsteorier runt covid...

Allt annat än tvångsvård kräver att personen antingen är delaktig eller såpass passiv att det kan tas för acceptans. Om det inte redan finns en god man som kan agera i vederbörandes namn.
Skulle hen ta emot någon hjälp om socialtjänst eller vård erbjöd det? Tycker det låter som samma misstänksamhet skulle drabba dem?

Jag tror på dels att tala med överförmyndare om att bedöma behovet av god man, dels med vården om bedömning och ställningstagande om ev. tvång.
Socialtjänsten har svårt att agera utan vilja från personen själv, men kan gissningsvis ge några råd utifrån att de mött liknande situationer.
 
Allt annat än tvångsvård kräver att personen antingen är delaktig eller såpass passiv att det kan tas för acceptans. Om det inte redan finns en god man som kan agera i vederbörandes namn.
Skulle hen ta emot någon hjälp om socialtjänst eller vård erbjöd det? Tycker det låter som samma misstänksamhet skulle drabba dem?

Jag tror på dels att tala med överförmyndare om att bedöma behovet av god man, dels med vården om bedömning och ställningstagande om ev. tvång.
Socialtjänsten har svårt att agera utan vilja från personen själv, men kan gissningsvis ge några råd utifrån att de mött liknande situationer.
God man är frivilligt och denne får inte agera mot personens vilja. Så vill inte personen ha god man så får h*n inte en.
 
Jag tror någon form av orosanmälan är befogad även om ni beslutar er för att flytta. Är det psykos eller demens går det fort från illa till helt ohållbart - i ett sådant scenario är vård inget val. Detta är något ett proffs måste avgöra. Att åtminstone ha gjort en orosanmälan är gott för det egna samvetet.

(en dement person är skyddslös och farlig för både sig själv och omgivningen - flera av de i min omgivning har blivit våldsamma, andra går ut och hittar inte hem, glömmer elapparater eller försöker framföra fordon etc. De personer med psykoser jag känner blir ibland hämtade av polisen pga sitt beteende)

Ja, och det finns ju en risk för partnern oavsett om det är demens eller psykos.

Min mamma (som var enormt snäll och lite vek) kastade en fjärrkontroll mot ena katten, viftade med en knytnäve framför mitt ansikte och var verbalt aggressiv och arg på pappa sista tiden hon bodde hemma. På boendet slog hon också till en i personalen vid ett tillfälle så de kallade dit polisen (enbart för att kunna hålla fast henne på ett säkert sätt, de anmälde inte).
 
God man är frivilligt och denne får inte agera mot personens vilja. Så vill inte personen ha god man så får h*n inte en.
Beror lite på hur alert personen är när det gäller att kunna ta beslut och agera. Om det misstänks finnas ett behov ska det utredas oavsett och det går att tillsätta en god man utan att få något medgivande. Däremot går det att opponera sig, men i realiteten så kräver det en viss kapacitet för att göra det.
Så i praktiken hänger vad som går att göra och inte på hur personens svårigheter yttrar sig. Tröskeln för att fatta beslut utan personens medverkan är ett snäpp lägre än när det gäller socialtjänstens insatser. Men visst finns det också situationer när god man inte fungerar som lösning.
 
Beror lite på hur alert personen är när det gäller att kunna ta beslut och agera. Om det misstänks finnas ett behov ska det utredas oavsett och det går att tillsätta en god man utan att få något medgivande. Däremot går det att opponera sig, men i realiteten så kräver det en viss kapacitet för att göra det.
Så i praktiken hänger vad som går att göra och inte på hur personens svårigheter yttrar sig. Tröskeln för att fatta beslut utan personens medverkan är ett snäpp lägre än när det gäller socialtjänstens insatser. Men visst finns det också situationer när god man inte fungerar som lösning.
Tror du tänker på förvaltare.


https://www.domstol.se/amnen/familj/god-man-och-forvaltare/god-man/
”En god man kan hjälpa dig att hantera din ekonomi och ta tillvara dina rättigheter om du inte klarar det själv. God man är ett frivilligt stöd.”
 
Tror du tänker på förvaltare.


https://www.domstol.se/amnen/familj/god-man-och-forvaltare/god-man/
”En god man kan hjälpa dig att hantera din ekonomi och ta tillvara dina rättigheter om du inte klarar det själv. God man är ett frivilligt stöd.”
Nej, jag tänker inte på förvaltare. Den där infon är ju för de som själva ansöker. Även överförmyndaren kan ansöka om att en god man ska tillsättas och vård resp. socialtjänst har skyldighet att anmäla dit om de upptäcker att det kan finnas behov. Då kan man besluta utan att personen själv agerar eller godkänner. Däremot kan hen motsätta sig eller avanmäla godmanskapet - vilket i realiteten förutsätter att hen har kapacitet att agera på ett sådant sätt.
Jag vet inte om beteendet hos TS anhörige är sådant att det skulle fungera med en god man, men det går alltid att be överförmyndaren utreda om en en ansökan ska göras.
 
Nej, jag tänker inte på förvaltare. Den där infon är ju för de som själva ansöker. Även överförmyndaren kan ansöka om att en god man ska tillsättas och vård resp. socialtjänst har skyldighet att anmäla dit om de upptäcker att det kan finnas behov. Då kan man besluta utan att personen själv agerar eller godkänner. Däremot kan hen motsätta sig eller avanmäla godmanskapet - vilket i realiteten förutsätter att hen har kapacitet att agera på ett sådant sätt.
Jag vet inte om beteendet hos TS anhörige är sådant att det skulle fungera med en god man, men det går alltid att be överförmyndaren utreda om en en ansökan ska göras.
Så gjorde vi, och det var vi som anhöriga som godkände ansökan i personens ställe.
 
Situationen låter fruktansvärt jobbig. :sorry:
Jag tror ändå att lösningen ligger någon annanstans än i tvångsvård. Jag har inte djupare kunskaper i psykiatri än någon annan lekman, men att vårda någon som inte vill bli vårdad (läs: LPT) kräver enligt lag att personen själv har ett "oundgängligt behov" av vården. Finns det risk för personens liv eller hälsa om h*n inte kommer under psykiatrisk tvångsvård? Att personen i förlängningen riskerar att förlora gården gissar jag inte räcker; det går ju att bo på många andra sätt än på en egen gård.
Men du, är det psykos eller demens så spelar det ingen roll. Personen behöver inte alls vara motiverad eller ha sjukdomsinstinkt för att bli hjälpt. Första hjälp under tvångsvård för psykos är liksom inte terapi utan antipsykotika vilket hjälper oavsett man är motiverad eller ej.

Mvh har jobbat många år med att vårda psykotiska och dementa personer på sluten akuta delning, och ingen av dem var motiverade eller kom in frivilligt (okej vissa kom in frivilligt men ingen med psykos gjorde det)

Edit: jag vet inte hur det funka ei Sverige men här i Finland var det precis exakt sådanahär fall vi fick in. De hade förstört förhållanden, blivit av med pengar, brytit lagar eller bara varit allmänt konstiga hemma. En familjemedlem tog oftas med dem till läkare och sen skrevs de in hos oss
 
Men du, är det psykos eller demens så spelar det ingen roll. Personen behöver inte alls vara motiverad eller ha sjukdomsinstinkt för att bli hjälpt. Första hjälp under tvångsvård för psykos är liksom inte terapi utan antipsykotika vilket hjälper oavsett man är motiverad eller ej.

Mvh har jobbat många år med att vårda psykotiska och dementa personer på sluten akuta delning, och ingen av dem var motiverade eller kom in frivilligt (okej vissa kom in frivilligt men ingen med psykos gjorde det)

Edit: jag vet inte hur det funka ei Sverige men här i Finland var det precis exakt sådanahär fall vi fick in. De hade förstört förhållanden, blivit av med pengar, brytit lagar eller bara varit allmänt konstiga hemma. En familjemedlem tog oftas med dem till läkare och sen skrevs de in hos oss
En grundläggande förutsättning för tvångsvård är att patienten motsätter sig vård, så det är ju rätt givet. Däremot utgör varken psykos eller demens automatiskt, per diagnos, grund för tvångsvård. Riktigt så enkelt är det inte, det handlar inte främst om art utan om grad. Därav min fundering om hur stor risken är för just den här personens liv och hälsa, rent konkret.
 
En grundläggande förutsättning för tvångsvård är att patienten motsätter sig vård, så det är ju rätt givet. Däremot utgör varken psykos eller demens automatiskt, per diagnos, grund för tvångsvård. Riktigt så enkelt är det inte, det handlar inte främst om art utan om grad. Därav min fundering om hur stor risken är för just den här personens liv och hälsa, rent konkret.
Ja alltså jag vet precis hur det fungerar. Men jag tolkade dig som att du menade att det inte funkar med vård mot patientens vilja.

@Migo går det ALLS att få med personens partner på din sida? Ens lite?
 
Ja alltså jag vet precis hur det fungerar. Men jag tolkade dig som att du menade att det inte funkar med vård mot patientens vilja.

@Migo går det ALLS att få med personens partner på din sida? Ens lite?
Just nu vägrar han att prata med mig utan henne närvarande, för han känner att han går bakom ryggen på henne. Så just nu... nej. Jag har dock fått kontakt med Anhörigstöd i regionen och ska boka tid för samtal och se om de kan hjälpa mig vidare.
 
Just nu vägrar han att prata med mig utan henne närvarande, för han känner att han går bakom ryggen på henne. Så just nu... nej. Jag har dock fått kontakt med Anhörigstöd i regionen och ska boka tid för samtal och se om de kan hjälpa mig vidare.
Undrar om du kan få med båda två till en läkare.
 
Undrar om du kan få med båda två till en läkare.
Jag ska prata med anhörigstöd först nu, som det ser ut i dagsläget så är all kommunikation på noll och jag är the bad guy. Hans reaktion när jag sa att jag skulle kontakta dem för hjälp med verktyg och strategier för att hantera det här var "Nej, vi löser det inom familjen, utan utomstående". Tyvärr.

Hon är idag, tack vare honom, inte i ett så dåligt skick att någon kommer prata om vård mot hennes vilja. Jag håller på att sammanställa en timeline över när det började gå från förstärkt ångest och paranoia till det här extrema och uppenbart sjuka beteendet.
 
Jag ska prata med anhörigstöd först nu, som det ser ut i dagsläget så är all kommunikation på noll och jag är the bad guy. Hans reaktion när jag sa att jag skulle kontakta dem för hjälp med verktyg och strategier för att hantera det här var "Nej, vi löser det inom familjen, utan utomstående". Tyvärr.

Hon är idag, tack vare honom, inte i ett så dåligt skick att någon kommer prata om vård mot hennes vilja. Jag håller på att sammanställa en timeline över när det började gå från förstärkt ångest och paranoia till det här extrema och uppenbart sjuka beteendet.

Går det på något vis att använda tidig insättning av bromsmediciner (om det är är aktuellt) som motivation gentemot partnern? Dvs att det behövs ett läkarbesök i närtid för att kolla hälsan?
 
Jag ska prata med anhörigstöd först nu, som det ser ut i dagsläget så är all kommunikation på noll och jag är the bad guy. Hans reaktion när jag sa att jag skulle kontakta dem för hjälp med verktyg och strategier för att hantera det här var "Nej, vi löser det inom familjen, utan utomstående". Tyvärr.

Hon är idag, tack vare honom, inte i ett så dåligt skick att någon kommer prata om vård mot hennes vilja. Jag håller på att sammanställa en timeline över när det började gå från förstärkt ångest och paranoia till det här extrema och uppenbart sjuka beteendet.
Vilken jobbig situation, @Migo. Hoppas att anhörigstödet kan vara till hjälp med en väg framåt.
 
Allt har eskalerat ganska snabbt på sistone och i torsdags var det sista droppen för oss.

På måndag börjar vi röja ut ett ödehus vi fått tillgång till, och räknar med att flytta in i slutet av veckan. Majoriteten av fåren kommer säljas men jag har löst vinterboende för 15 tackor med lamm, så vi har kvar linjerna och lite pyssel till hundarna. Eventuellt får jag gå upp i tid på mitt jobb, vilket kompenserar lite för inkomstbortfallet.

Tyvärr bekräftade anhörigcentrum våra misstankar om frontallobsdemens baserat på symptomen, men också oron att det inte finns något att göra annat än ringa polis när hon blir hotfull. Pappa är fortfarande inte med på tåget om hur sjuk hon är, men vi flyttar bara nån mil bort så han blir inte helt ensam.
 
Allt har eskalerat ganska snabbt på sistone och i torsdags var det sista droppen för oss.

På måndag börjar vi röja ut ett ödehus vi fått tillgång till, och räknar med att flytta in i slutet av veckan. Majoriteten av fåren kommer säljas men jag har löst vinterboende för 15 tackor med lamm, så vi har kvar linjerna och lite pyssel till hundarna. Eventuellt får jag gå upp i tid på mitt jobb, vilket kompenserar lite för inkomstbortfallet.

Tyvärr bekräftade anhörigcentrum våra misstankar om frontallobsdemens baserat på symptomen, men också oron att det inte finns något att göra annat än ringa polis när hon blir hotfull. Pappa är fortfarande inte med på tåget om hur sjuk hon är, men vi flyttar bara nån mil bort så han blir inte helt ensam.

Stackars er och stackars dina föräldrar :heart Demens är en så vidrig sjukdom.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp