Hjälp för fräsig katt på utställning

[Corax]

Jag har en hona som tycker utställning är hyfsat onödigt.
Hon är snäll men fräser en del vilket ju är synd.
Antingen får jag sluta ställa henne eller så får jag försöka hitta något som kanske kan hjälpa henne.
Jag har självklart med mig Feliway.

Någon som har något tips?

 

[IngelaH]

Jag har tyvärr inga bra förslag att ge.

Jag valde att låta min första hona slipp utställningar, när hon tydligt visade att hon inte gillade det och hennes ungar tyckte att livet på utställningar var roligare.

 

[Lyan]

Jag ställer bara mina marsvin om de gillar det eller är neutrala. Är de rädda i början ger jag dem 2-3 utställningar för att vänja sig men om de fortfarande tycker illa om det så får de slippa. Väldigt tråkigt om det är någon som är riktigt fin men det känns inte snällt att tvinga dem.
Så jag hade gett henne ett par utställningar till för att vänja sig (beroende på hur många gånger hon är ställd) och om hon fortfarande ogillar det så hade jag lämnat henne hemma

 

[Sel]

Hon är ju inte en katt (men nästan) men shiban min provade jag ställa två gånger. Hon absolut avskydde det så efter det fick hon slippa - ett djur som inte har trevligt visar trots allt inte heller upp sig på ett rättvist sätt för domaren.

 

[Sassy]

Är hon fräsig för att hon blir stressad, eller är det en del av hennes språk även hemma?

Jag har ställt en del katter som livat rätt friskt, med vetskapen om att de ofta låter mycket och inte visar någon kvarhängande stress. Om de tex drar sig undan hantering eller blir griniga på sina vanliga kompisar skulle jag tolka det som alldeles för mycket stress.

De flesta av mina katter har varit helt okej med utställning som små, men inte efter 2-3 års ålder. Av de som verkat hantera utställning riktigt bra har majoriteten varit för fula för att vara värt att åka en massa med.

När jag ställt fertila hanar har jag haft ett tunt tyllstycke framför buren, och haft med en koja där de kan krypa in helt och hållet om de vill. Just att slippa massa främmande dofter från fingrar framsträckta för att peta har gjort stor skillnad.

När jag gått assistent har många katter varit lugnare hos en erfaren funktionär än hos sin ägare. Är man själv lite nervös smittar det ju av sig...

Utställning är ju en extremt belastande miljö för katten, så om man inte lyckas anpassa och träna det till en positiv upplevelse för katten har jag väldigt svårt att försvara det öht.

 

[tott]

Jag har en hona som tycker utställning är hyfsat onödigt.
Hon är snäll men fräser en del vilket ju är synd.
Antingen får jag sluta ställa henne eller så får jag försöka hitta något som kanske kan hjälpa henne.
Jag har självklart med mig Feliway.

Någon som har något tips?

Ska man ställa ut katter som tydligt inte gillar det?
För mig är svaret mycket enkelt: Nej, givetvis inte!

 

[Corax]

Är hon fräsig för att hon blir stressad, eller är det en del av hennes språk även hemma?

Jag har ställt en del katter som livat rätt friskt, med vetskapen om att de ofta låter mycket och inte visar någon kvarhängande stress. Om de tex drar sig undan hantering eller blir griniga på sina vanliga kompisar skulle jag tolka det som alldeles för mycket stress.

De flesta av mina katter har varit helt okej med utställning som små, men inte efter 2-3 års ålder. Av de som verkat hantera utställning riktigt bra har majoriteten varit för fula för att vara värt att åka en massa med.

När jag ställt fertila hanar har jag haft ett tunt tyllstycke framför buren, och haft med en koja där de kan krypa in helt och hållet om de vill. Just att slippa massa främmande dofter från fingrar framsträckta för att peta har gjort stor skillnad.

När jag gått assistent har många katter varit lugnare hos en erfaren funktionär än hos sin ägare. Är man själv lite nervös smittar det ju av sig...

Utställning är ju en extremt belastande miljö för katten, så om man inte lyckas anpassa och träna det till en positiv upplevelse för katten har jag väldigt svårt att försvara det öht.

Hon är helt som vanligt så fort vi kommer hem. Hon är inte fräsig hemma iöht.
Men hon är en tjej med åsikter överlag.

Tyvärr fick hon en dålig start på utställning då det var trångt och många katter som reagerade negativt (och som 'covid-katt' ställdes hon inte förrän vid 1 års ålder)... Sen har hon också haft det lite bekymmersamt med löp som inte hjälpt till.
Jag har valt att inte ta upp henne för NOM någon gång just för att hon ska få trevliga upplevelser.
Så jag får väl ge henne en gång till, sen ska hon ändå paras.

Självklart kommer jag inte att fortsätta ställa henne om det inte blir bättre.

 

[IngelaH]

Hon är helt som vanligt så fort vi kommer hem. Hon är inte fräsig hemma iöht.
Men hon är en tjej med åsikter överlag.

Tyvärr fick hon en dålig start på utställning då det var trångt och många katter som reagerade negativt (och som 'covid-katt' ställdes hon inte förrän vid 1 års ålder)... Sen har hon också haft det lite bekymmersamt med löp som inte hjälpt till.
Jag har valt att inte ta upp henne för NOM någon gång just för att hon ska få trevliga upplevelser.
Så jag får väl ge henne en gång till, sen ska hon ändå paras.

Självklart kommer jag inte att fortsätta ställa henne om det inte blir bättre.

Det var så jag tänkte. Min Tessie också en dam med åsikter, som är "urmoder" till min nuvarande prinsessa Minnie, var kattunge från en hemlös katt som togs om hand av en äldre "crazy catlady" (må hon vila i frid) som ömmade för alla vilsegångna självar. Jag fick hem Tessie, alldeles för ung och med lite osäker historia bakåt. Jag ställde henne som huskatt i Västerås 1989, tillsammans med en kompis som hade gjort samma resa som mig. Domaren jublade och tog min katt under armen och sprang bort till en annan del av utställningen och en timme senare var min huskatt Tessie... överflyttad till något som heter novisklass och godkänd som svartsköldpadd europé EUR f, med ypperlig päls, vackra mixade färger, vackra ögon och härliga proportioner.

Första två utställningarna efter gick bra även om hon som du säger att din katt gör fräser. Men sedan började hon bli utåtagerande på den tredje och blev "diskvalificerad"- så kallad KIB och då bestämde jag att utställningar inte var för henne, men som sagt hon var ändå godkänd för avel tack vare EX 1 på novisutställningen, samt att hon fick 2 ex med cert till och en stor hög med rosetter från både svenska och internationella förtjusta korthårsdomare, som inte ens hade dömt henne utan bara gick runt i lokalen på "fika" eller "lunchrasten".

Och jag ställde/ställer inte ut för "skönhetsmiss", som många amerikanska föräldrar gör med sina småflickar 2 år och uppåt, där de säger att vill visst du ha hål i öronen, visst vill du bli permanentad, visst vill du bli sminkad, visst vill du gå på catwalk och tävla mot andra flickor och LE LE LE... även om man i många faktagranskande program, sett att barnen gråtit på insidan av scenskräck och att inte få vara BARN.

Utan jag ställde ut, för avelsgodkännande och gick det bra, som för Tessies son, min vackra avelshane Int Champ S*Alegni's Amadeus Eur d24 rödspotted, som var på Sweden Winner Show ett par gånger och uppe i panel 2 gånger, varav utslagen en gång och tvåa bland KH andra gången.

Alla "missar" trivs inte på "catwalken". Utan vill bara vara katter.

 

[Marty]

Ibland får man bara acceptera att de inte gillar utställning. Jag gillar själv inte att vara nervös över om katten ska klara pressen. Jag är tillräckligt nervös som det är.

Två tips som ibland funkat här är dock:
1. Ställ två dagar. Dag två brukar de ibland kunna chilla ner lite mer och får därför en bättre upplevelse.
2. En dutt vaniljextrakt på nosen/kinderna. Låter kanske sjukt men det är naturligt men får katterna att inte känna de andra katternas dofter. Det har fungerat superbra på flera katter som varit stressade.

Funkar inte det så får de vara snygga soffvärmare, även om det är retligt ibland

 

[tott]

Ibland får man bara acceptera att de inte gillar utställning. Jag gillar själv inte att vara nervös över om katten ska klara pressen. Jag är tillräckligt nervös som det är.

Två tips som ibland funkat här är dock:
1. Ställ två dagar. Dag två brukar de ibland kunna chilla ner lite mer och får därför en bättre upplevelse.
2. En dutt vaniljextrakt på nosen/kinderna. Låter kanske sjukt men det är naturligt men får katterna att inte känna de andra katternas dofter. Det har fungerat superbra på flera katter som varit stressade.

Funkar inte det så får de vara snygga soffvärmare, även om det är retligt ibland

Tycker nog att soffvärmare låter som ett bättre alternativ än de du föreslår.
Vem vill att man ställer man ut? Den egoistiska människan eller den rädda/oroliga katten?
Ska man ställa ut 2 dagar för att katten inte orkar vara stressad och orolig i två dagar, och därför är mera "chill" andra dagen?
...och dutta vaniljextrakt på nosen för att...nä usch.

 

[Marty]

Tycker nog att soffvärmare låter som ett bättre alternativ än de du föreslår.
Vem vill att man ställer man ut? Den egoistiska människan eller den rädda/oroliga katten?
Ska man ställa ut 2 dagar för att katten inte orkar vara stressad och orolig i två dagar, och därför är mera "chill" andra dagen?
...och dutta vaniljextrakt på nosen för att...nä usch.

Jag håller med dig och har flera katter som jag inte fortsatt att ställa ut då jag inte tycker att osäkra katter hör hemma där.

Jag håller inte med dig i att "mina" metoder skulle vara hemska för katten dock, som jag tolkar ditt inlägg. Som med allt måste djuren få en rättvis chans att vänja sig. Kattutställningar är ju verkligen inte en normal miljö för katterna, men jag vet många katter som trivs i miljön, även om de var lite spända och nervösa första gångerna. Då kan man ju försöka underlätta för dem på de sätt man kan.

 

[cirkus]

Min erfarenhet är att katterna blir annorlunda när de blir fertila. Den enda fertila jag har nu som ställts som unge/junior (och har varit superchill) valde jag att inte ställa som fertil då jag tycker att han ändrat sig så mycket. Från supercool med allt kan han reagera på allt möjligt som han snarast tyckt var spännande innan. Jag kommer sätta honom på chip och eventuellt ställa efter det.

 

[Corax]

Min erfarenhet är att katterna blir annorlunda när de blir fertila. Den enda fertila jag har nu som ställts som unge/junior (och har varit superchill) valde jag att inte ställa som fertil då jag tycker att han ändrat sig så mycket. Från supercool med allt kan han reagera på allt möjligt som han snarast tyckt var spännande innan. Jag kommer sätta honom på chip och eventuellt ställa efter det.

Min hona går nu på piller så får se om det kan vara till en fördel på utställning. Annars får jag prova när hon är kastrerad.
Kan tillägga att min fertila hane inte blev bättre på utställning efter chip. Men han hade mest bara 'många ben' och var väldigt mammig. Han blev GIC.

 

[cirkus]

Min hona går nu på piller så får se om det kan vara till en fördel på utställning. Annars får jag prova när hon är kastrerad.
Kan tillägga att min fertila hane inte blev bättre på utställning efter chip. Men han hade mest bara 'många ben' och var väldigt mammig. Han blev GIC.

Mina honor har också reagerat men inte riktigt lika mycket.
Ibland kan det funka bättre med assistentburet och ibland att någon helt annan tar dom till bordet om det inte är assistentburet. Samtidigt är det ju en situation de inte är helt bekväma med och då kanske de ska slippa om de är übermammish. Min erfarenhet är att ju mer man ställer desto bättre blir det

 

[Corax]

En uppdatering.

Kisse fräste lite mindre, åt glatt, lekte och var väldigt social och lugn på utställningen. Bra på domarbordet även om hon fräste.
Så det är en klar förbättring även om det såklart inte är helt bra.
Får se om det blir ännu bättre efter kull.

Hon fick Relaxpasta och Zylkene ett par dagar innan.