A
annapanna82
Hej!
Jag undrar om det är någon som har erfarenhet av kattungar och därmed lite råd / tips / stöd.
Jag och min kille plockade nämligen in en kattunge från hans föräldrars sommarställe igår. (I Spanien). Det springer runt en massa katter där, men det här är en unge som de tror har blivit bortstött av sin mamma, och därmed hamnat i fel kull, den är nämligen mycket mindre än de andra ungarna, och får därmed ingen mat, eftersom de andra tar maten för den hela tiden, och den inte kan försvara sig. Därför har min killes pappa gett den mat vid sidan av nu i 3-4 veckor, och den började repa på sej lite. Problemet är bara att föräldrarna lämnar stället för vintern på måndag, och då skulle den här ungen få problem av den anledningen. Jag, som kanske inte egentligen är en kattmänniska (mer hund) och inte har jättestor erfarenhet av katter (mina föräldrar har en, den kom också som vild, fast vuxen), har ändå ett svagt hjärta för små liv, och kunde inte säga nej när frågan kom upp om vi kanske kunde ta med oss ungen hem för att rädda den. Jag är inte säker på att vi behåller den, men jag skulle iallafall vilja hjälpa till att rädda den, tämja den, få den att känna sig trygg med människor och i en lägenhet, ta den till veterinär etc...
Problemet är bara att jag vet inte riktigt hur jag ska behandla den. Den är så oerhört skygg och springer och gömmer sej hela tiden (Idag hittade jag den under kylskåpet och insåg att jag måste hålla dörren till köket stängd.) Ungen har naturligtvis alrig varit ens inomhus förut, ännu mindre i en lägenhet på sjätte våningen i stan, och ser mest vettskrämd ut hela tiden. Idag kändes det iaf som ett framsteg när jag lyckades få den att äta lite och dricka lite vatten. Jut nu har den parkerat sej i badrummet, där den har kattlåda, kattmat och vatten, och verkar trivas med att ligga stilla gömd bakom ett paket med toapapper (fast den flyttar sej iaf och äter lite ibland).
Den är annars väldigt lugn och tyst, man kan lyfta den och klappa den utan att den blir arg, klöser eller sprattlar. Den håller sig bara helt still, och jag tänker att den nog mest är vettskrämd. Tycker så himla synd om den, och vet inte riktigt om jag bara ska låta den vara, eller om jag borde försöka närma mig den mer?
Vi tar den till veterinären imorgon, jag vet inte om det är en kille eller tjej, eller hur gammal den är, hoppas få svar på det imorgon. Jag har iofs väldigt begränsad erfarenhet av kattungar, men det känns som att den är väldigt liten, den väger verkligen ingenting. Kanske 6 eller 7 veckor?
Någon mer kattvan människa som har tips på vad man bör tänka på, hur man ska bete sig mot kattungen, vad man ska ge den att äta och dricka (vatten? mjölk utspätt med vatten?) etc. Har jag tagit mig vatten över huvudet? Mycket tacksam för alla tips
Tack på förhand!
Jag undrar om det är någon som har erfarenhet av kattungar och därmed lite råd / tips / stöd.
Jag och min kille plockade nämligen in en kattunge från hans föräldrars sommarställe igår. (I Spanien). Det springer runt en massa katter där, men det här är en unge som de tror har blivit bortstött av sin mamma, och därmed hamnat i fel kull, den är nämligen mycket mindre än de andra ungarna, och får därmed ingen mat, eftersom de andra tar maten för den hela tiden, och den inte kan försvara sig. Därför har min killes pappa gett den mat vid sidan av nu i 3-4 veckor, och den började repa på sej lite. Problemet är bara att föräldrarna lämnar stället för vintern på måndag, och då skulle den här ungen få problem av den anledningen. Jag, som kanske inte egentligen är en kattmänniska (mer hund) och inte har jättestor erfarenhet av katter (mina föräldrar har en, den kom också som vild, fast vuxen), har ändå ett svagt hjärta för små liv, och kunde inte säga nej när frågan kom upp om vi kanske kunde ta med oss ungen hem för att rädda den. Jag är inte säker på att vi behåller den, men jag skulle iallafall vilja hjälpa till att rädda den, tämja den, få den att känna sig trygg med människor och i en lägenhet, ta den till veterinär etc...
Problemet är bara att jag vet inte riktigt hur jag ska behandla den. Den är så oerhört skygg och springer och gömmer sej hela tiden (Idag hittade jag den under kylskåpet och insåg att jag måste hålla dörren till köket stängd.) Ungen har naturligtvis alrig varit ens inomhus förut, ännu mindre i en lägenhet på sjätte våningen i stan, och ser mest vettskrämd ut hela tiden. Idag kändes det iaf som ett framsteg när jag lyckades få den att äta lite och dricka lite vatten. Jut nu har den parkerat sej i badrummet, där den har kattlåda, kattmat och vatten, och verkar trivas med att ligga stilla gömd bakom ett paket med toapapper (fast den flyttar sej iaf och äter lite ibland).
Den är annars väldigt lugn och tyst, man kan lyfta den och klappa den utan att den blir arg, klöser eller sprattlar. Den håller sig bara helt still, och jag tänker att den nog mest är vettskrämd. Tycker så himla synd om den, och vet inte riktigt om jag bara ska låta den vara, eller om jag borde försöka närma mig den mer?
Vi tar den till veterinären imorgon, jag vet inte om det är en kille eller tjej, eller hur gammal den är, hoppas få svar på det imorgon. Jag har iofs väldigt begränsad erfarenhet av kattungar, men det känns som att den är väldigt liten, den väger verkligen ingenting. Kanske 6 eller 7 veckor?
Någon mer kattvan människa som har tips på vad man bör tänka på, hur man ska bete sig mot kattungen, vad man ska ge den att äta och dricka (vatten? mjölk utspätt med vatten?) etc. Har jag tagit mig vatten över huvudet? Mycket tacksam för alla tips
Tack på förhand!
