Hjälp, eller något

[Lyan]

Jag vill inte gråta, det gör allt värre!

 

[Smulu]

Jag vill inte gråta, det gör allt värre!

Jag tror, helt ovetenskapligt att ibland måste allt det onda få chansen att komma ut ur systemet, kanske mår man då sämre en tid för att därefter kunna må bättre? Tänker lite att: För att kunna må bra längre fram måste man våga tillåta sig må dåligt nu. Svamligt kanske, förstod någon?

 

[Magiana]

Jag vill inte gråta, det gör allt värre!

Det är vad du tror. Ju mer man stretar emot en känsla desto värre blir den, alltså tvärt om.

 

[Lovisaleonora]

Du stänger ju medvetet av (vill inte gråta), då är det klart att du inte får andra känslor heller. Det går inte att pausa bara sådant man inte vill känna. Man känner ändå, men trycker undan det. Det möglar, gror och växer och blir en stor grå filt som ligger över tillvaron.

Våga lev i dina känslor, titta på dem, dra i dem, sätt namn på dem. Berätta för dig själv vad du känner, varför du känner så och vad som hade kunnat göra det bättre.

Det går inte att stänga av vissa känslor. Stänger du av, stänger du av allt.

 

[Lyan]

Om jag inte gör allt för att stänga av så många dåliga känslor som möjligt så mår jag så dåligt att det inte på några villkor går att hantera. Ett av mina stora problem är att jag tänker alldeles för mycket, hade inte tankarna snurrat så mycket hela tiden så tror jag att jag hade mått bättre.

Var hos mormor och fikade idag och då berättade hon att min syster ska mellanlanda i Kina när de ska på semester och då ska de passa på att titta på kinesiska muren och då sa mormor att hon också väldigt gärna hade velat dit och titta. Jag har aldrig känt något sådant! Inte med något, ingenting är liksom tillräckligt mycket värt eller intressant.

Det är väldigt jobbigt just nu. Jag blir påmind om min förra pojkvän hela tiden och när jag försöker tänka på annat så kommer det bara tankar som jag vill glömma, på tex min pappa och älskade husdjur som jag har förlorat och det blir som en överfull torktumlare med tankar i skallen. Jag har också drömt en massa obehagligt. Drömmar brukar ju ofta vara förankrade i verkligheten på något sätt men jag hittar inget samband. Jag hatar att drömma!

 

[Azalea]

Var hos mormor och fikade idag och då berättade hon att min syster ska mellanlanda i Kina när de ska på semester och då ska de passa på att titta på kinesiska muren och då sa mormor att hon också väldigt gärna hade velat dit och titta. Jag har aldrig känt något sådant! Inte med något, ingenting är liksom tillräckligt mycket värt eller intressant.

Fullkomligt normalt när man mår väldigt dåligt, det finns liksom ingen energi eller ork.

Sedan måste man heller inte vilja sånna saker, alla är vi olika. Jag är totalt ointresserad av en hel del saker, kinesiska muren till exempel.