T
TezzOIgor
Hejsan alla!
Jag har en dobbis som snart blir 10 månader, förstår att det är trotsåldern som han är på väg in i nu.. Han har precis börjat lyfta på benet, och tuffat till sig. rejält. =/
Jag kan inte lämna honom själv hemma 5 minuter, för då river han upp o ner på hela huset, äter upp blommor, tuggar på soffan, jaa, han äter på Allt..
och att försöka hålla honom lite inhägnat går inte, för det river han, eller så skäller han som en galning... varför gör han såhär? jag antar att det är för att han har någon sorts av separationsångest, men varför just nu? har inte vart några problem att lämna honom innan.
just nu så lämnar jag honom inte alls, pga av att han håller på som han gör, och för att jag får klagomål när han skäller...
Innan jag lämnar honom så går vi ordentliga promenader, med mycket aktivering så att han är rejält trött när han ska vara själv,.. han varvar även ner o sover oftast när jag lämnar honom, men Ändå gör han så... Alltid! oavsett om det handlar om 5 minuter, eller 1 timme. Han har aldrig behövt vara själv några längre stunder, innan, och kommer antagligen inte behöva vara det i fortsättningen heller, men det är ändå skönt att kunna lämna honom själv om man ska iväg och göra några ärenden eller så..
Tänkte bara höra hur jag ska hantera det på bästa sätt?
Någon som har några bra tips??
Han är även grymt jobbig att gå med i koppel, även det var han jättebra på fram till för en månad sen ca.. Han drar oavbrutet.
Han gör utfall mot andra hundar, och skäller på dom, som en galning... han vill ju bara hälsa, så han har ju inget ont i sig... Men det är ändå jobbigt, då han är en stooor kille, på nästan 50kg... Har gått valpkurs, och väntar på fortsättning, men dom är lite sega härnere..
Vi går ut och går ca 3 timmar dagligen, han får även gå ut och spåra 30 min utöver det om dagen, för det tycker han är riktigt skoj.. så jag tycker inte att det borde vara för att han är understimulerad?
Någon som har något bra tips, så jag får lite mer ordning på vardagslydnaden så länge?
Jag Hoppas verkligen att det går över, annars vet jag inte vad jag ska ta mig till..
Jag har tidigare bara haft omplaceringar (en amstaff, 11 månader, och en GD på 2 år..), så han är min första valp, så jag vet inte om det är därför jag har misslyckats, eller om alla dobbisar får en sån här jobbig könsmognad?
Just nu känns bara allt hopplöst, det känns inte roligt att ha hund just nu...
Jag försöker att hålla skenet uppe, men det är inte lätt.
Nog för att jag vet att hundar blir jobbiga i den här åldern, och testar alla gränser, men så här jobbig trodde jag inte...
Tacksam för svar och råd!
Mvh Tess och Igor
Jag har en dobbis som snart blir 10 månader, förstår att det är trotsåldern som han är på väg in i nu.. Han har precis börjat lyfta på benet, och tuffat till sig. rejält. =/
Jag kan inte lämna honom själv hemma 5 minuter, för då river han upp o ner på hela huset, äter upp blommor, tuggar på soffan, jaa, han äter på Allt..
och att försöka hålla honom lite inhägnat går inte, för det river han, eller så skäller han som en galning... varför gör han såhär? jag antar att det är för att han har någon sorts av separationsångest, men varför just nu? har inte vart några problem att lämna honom innan.
just nu så lämnar jag honom inte alls, pga av att han håller på som han gör, och för att jag får klagomål när han skäller...
Innan jag lämnar honom så går vi ordentliga promenader, med mycket aktivering så att han är rejält trött när han ska vara själv,.. han varvar även ner o sover oftast när jag lämnar honom, men Ändå gör han så... Alltid! oavsett om det handlar om 5 minuter, eller 1 timme. Han har aldrig behövt vara själv några längre stunder, innan, och kommer antagligen inte behöva vara det i fortsättningen heller, men det är ändå skönt att kunna lämna honom själv om man ska iväg och göra några ärenden eller så..
Tänkte bara höra hur jag ska hantera det på bästa sätt?
Någon som har några bra tips??
Han är även grymt jobbig att gå med i koppel, även det var han jättebra på fram till för en månad sen ca.. Han drar oavbrutet.
Han gör utfall mot andra hundar, och skäller på dom, som en galning... han vill ju bara hälsa, så han har ju inget ont i sig... Men det är ändå jobbigt, då han är en stooor kille, på nästan 50kg... Har gått valpkurs, och väntar på fortsättning, men dom är lite sega härnere..
Vi går ut och går ca 3 timmar dagligen, han får även gå ut och spåra 30 min utöver det om dagen, för det tycker han är riktigt skoj.. så jag tycker inte att det borde vara för att han är understimulerad?
Någon som har något bra tips, så jag får lite mer ordning på vardagslydnaden så länge?
Jag Hoppas verkligen att det går över, annars vet jag inte vad jag ska ta mig till..
Jag har tidigare bara haft omplaceringar (en amstaff, 11 månader, och en GD på 2 år..), så han är min första valp, så jag vet inte om det är därför jag har misslyckats, eller om alla dobbisar får en sån här jobbig könsmognad?
Just nu känns bara allt hopplöst, det känns inte roligt att ha hund just nu...
Nog för att jag vet att hundar blir jobbiga i den här åldern, och testar alla gränser, men så här jobbig trodde jag inte...
Tacksam för svar och råd!
Mvh Tess och Igor