R
reindeer
Jo... för 7 veckor sedan lämnade vi bort våra katter till en ny ägare då vi fått en bäbis och det börjat kissas runt om i hela huset!
Dessutom kände vi att våra två katter inte fick den tid de förtjänar eftersom vi också har hund som tar väldiga massa tid!
Vi har haft två honkatter som är syskon i över 7 år och det har aldrig varit några problem! Dom har alltid fått bra foder (veterinärsfoder) och därtill har vi även erbjudit tonfisk på burk och vatten så klart!
Den ena katten har alltid varit ganska rultig och älskat allt i matväg medans den andra varit liten och smal och inte varit lika matglad men ändå alltid ätit!
Igår när vi ringde och skulle kolla hur allt gick i det nya hemmet så berättar den nya ägaren att vår lilla smala katt plötsligt somnat in på soffan... VA???? var vår reaktion... va fasen har hänt... märkte du inget innan... "Njaa... hon åt ju aldrig lika mycket som den andra "tjocka katten" men jag trodde inte det var såå illa... åh kanske att hon varit något segare dom senaste dagarna men jag visste inte att det var så här!!" Hon hade inte kunnat med att ringa oss eftersom hon tyckte det kändes så hemskt/dumt eftersom hon haft katterna så kort tid och dessutom sa hon att hon visste att hon inte gjort nåt fel!
MEN... vi kan inte sluta tänka på OM vi kunnat göra något om vi bara fått veta att hon mått dåligt... Nu känns allt som vårt fel, vi lämnade bort dem för att de skulle få det bättre och så händer det här!
Är det någon som vet vad som kan ha hänt... om hon alltså kan ha fått nån form av sjukdom? Kan man ha diabetes som smal katt... det kanske var därför det kissades inomhus mycket innan vi lämnade bort dem?! Vi vill ha en förklaring... för man tycker väl att en människa med sunt förnuft ser om en katt inte mår bra... och i så fall ringer veterinären... Om det nu inte gått väldigt fort och hon inte verkat må sådär jättedåligt innan! Vi har frågat om allt från förgiftning/farliga växter ... kräks/diarée m.m. men inga sådana symptom visade sig ...
Hon som tagit hand om katterna är hemma hela dagarna och tar hand om sin man som fått en hjärnblödning...
Dom är i 45-års åldern och har velat skaffa barn men det är svårt nu... därför sa hon att detta skulle vara hennes små "bäbisar" när hon tog över dom...
Hon har köpt en stor klösställning, bäddad kattsäng i sovrummet och på soffan... låter Smilla (som är den stora katten) ha tillgång till hela klädgarderoben med massa mjuka sovplatser... Hon hade köpt ett katthalsband också (ett nytt fast vi skickat med två) och låter Smilla gå ut korta stunder på altanen!
Allt detta verkar ju tyda på en snäll djurvän med lagom vett i skallen... MEN... man undrar ändå... är det något vi missat?
Min sambo var där igår och kollade så att allt stod rätt till... han kunde inte hitta något att klaga på... MEN... är det som sagt något vi inte ser... Vår lilla smala katt... det är så hemskt... Vad hände egentligen???
Någon som kan se detta med lite mer utomstående ögon och komma med andra eller nya uppfattning i detta fall??
Tacksam för alla möjliga tankegångar!

Dessutom kände vi att våra två katter inte fick den tid de förtjänar eftersom vi också har hund som tar väldiga massa tid!
Vi har haft två honkatter som är syskon i över 7 år och det har aldrig varit några problem! Dom har alltid fått bra foder (veterinärsfoder) och därtill har vi även erbjudit tonfisk på burk och vatten så klart!
Den ena katten har alltid varit ganska rultig och älskat allt i matväg medans den andra varit liten och smal och inte varit lika matglad men ändå alltid ätit!
Igår när vi ringde och skulle kolla hur allt gick i det nya hemmet så berättar den nya ägaren att vår lilla smala katt plötsligt somnat in på soffan... VA???? var vår reaktion... va fasen har hänt... märkte du inget innan... "Njaa... hon åt ju aldrig lika mycket som den andra "tjocka katten" men jag trodde inte det var såå illa... åh kanske att hon varit något segare dom senaste dagarna men jag visste inte att det var så här!!" Hon hade inte kunnat med att ringa oss eftersom hon tyckte det kändes så hemskt/dumt eftersom hon haft katterna så kort tid och dessutom sa hon att hon visste att hon inte gjort nåt fel!
MEN... vi kan inte sluta tänka på OM vi kunnat göra något om vi bara fått veta att hon mått dåligt... Nu känns allt som vårt fel, vi lämnade bort dem för att de skulle få det bättre och så händer det här!
Är det någon som vet vad som kan ha hänt... om hon alltså kan ha fått nån form av sjukdom? Kan man ha diabetes som smal katt... det kanske var därför det kissades inomhus mycket innan vi lämnade bort dem?! Vi vill ha en förklaring... för man tycker väl att en människa med sunt förnuft ser om en katt inte mår bra... och i så fall ringer veterinären... Om det nu inte gått väldigt fort och hon inte verkat må sådär jättedåligt innan! Vi har frågat om allt från förgiftning/farliga växter ... kräks/diarée m.m. men inga sådana symptom visade sig ...
Hon som tagit hand om katterna är hemma hela dagarna och tar hand om sin man som fått en hjärnblödning...
Dom är i 45-års åldern och har velat skaffa barn men det är svårt nu... därför sa hon att detta skulle vara hennes små "bäbisar" när hon tog över dom...
Hon har köpt en stor klösställning, bäddad kattsäng i sovrummet och på soffan... låter Smilla (som är den stora katten) ha tillgång till hela klädgarderoben med massa mjuka sovplatser... Hon hade köpt ett katthalsband också (ett nytt fast vi skickat med två) och låter Smilla gå ut korta stunder på altanen!
Allt detta verkar ju tyda på en snäll djurvän med lagom vett i skallen... MEN... man undrar ändå... är det något vi missat?
Min sambo var där igår och kollade så att allt stod rätt till... han kunde inte hitta något att klaga på... MEN... är det som sagt något vi inte ser... Vår lilla smala katt... det är så hemskt... Vad hände egentligen???
Någon som kan se detta med lite mer utomstående ögon och komma med andra eller nya uppfattning i detta fall??
Tacksam för alla möjliga tankegångar!