Hopplös

[Ankan]

Finns det någon mer än jag som lixom är helt hopplös. Som aldrig verkar uppnå det man siktar på och som alltid verkar göra fel val (eller vad man nu ska skylla på när allt åt andra håll än man önskar).

Eller så börjar jag bli depressiv igen och gnäller pga det *bipolär*

 

[tanten]

Finns det någon mer än jag som lixom är helt hopplös. Som aldrig verkar uppnå det man siktar på och som alltid verkar göra fel val (eller vad man nu ska skylla på när allt åt andra håll än man önskar).

Eller så börjar jag bli depressiv igen och gnäller pga det *bipolär*

Näe. Jag är inte hopplös. Om än knappast felfri.

Däremot har jag jobbat aktivt med att inte titta bakåt så mycket. Inte se vad som blev fel igår utan försöka se vad jag kan göra bättre imorgon istället.

 

[Ankan]

Mitt problem är nog inte egentligen att jag tittar bakåt (eller ja mitt problem är nog mest inte vart jag tittar utan hur min sjukdom plötsligt förändrar hur min värld ser ut genom mina ögon) utan att jag tittar framåt och inser att jag inte kommer dit jag vill... inte ens efter att jag skalat av och förminskat mina "drömmar" till inget

*inte heller hopplös men känner mig sån*

 

[Azalea]

Mitt problem är nog inte egentligen att jag tittar bakåt (eller ja mitt problem är nog mest inte vart jag tittar utan hur min sjukdom plötsligt förändrar hur min värld ser ut genom mina ögon) utan att jag tittar framåt och inser att jag inte kommer dit jag vill... inte ens efter att jag skalat av och förminskat mina "drömmar" till inget

*inte heller hopplös men känner mig sån*

Inte konstigt att du känner dig hopplös om dina drömmar minskats till ingenting.
Det finns ett mellanting mellan allt och inget, vilket jag förstått är en extra utmaning för en bipolär, men det finns. Dock behöver man hjälp för att hitta dit. Du verkar också behöva hjälp att hantera de olika stadierna i din sjukdom. Går du i terapi?

 

[Ankan]

Nej eg är det inte konsigt, men när jag är "mig själv" är jag eg väldigt positiv och kan hantera det. Se det jag ändå har. Går inte alls just nu :-/

Jag har behandling men inga psykologer eller liknande just nu. Hon jag gick hos tyckte att jag har så bra strategier på att hantera saker (men så var jag där när jag inte var låg) så hon visste inte vad hon skulle kunna hjälpa mig med

Är mest livrädd att jag ska krascha totalt (igen) och allt jag jobbat för att bygga upp (även om det eg itne är vad jag vill ha helt) ska försvinna, både för mig och för dom runt mig som också är inblandade

 

[Azalea]

Nej eg är det inte konsigt, men när jag är "mig själv" är jag eg väldigt positiv och kan hantera det. Se det jag ändå har. Går inte alls just nu :-/

Jag har behandling men inga psykologer eller liknande just nu. Hon jag gick hos tyckte att jag har så bra strategier på att hantera saker (men så var jag där när jag inte var låg) så hon visste inte vad hon skulle kunna hjälpa mig med

Är mest livrädd att jag ska krascha totalt (igen) och allt jag jobbat för att bygga upp (även om det eg itne är vad jag vill ha helt) ska försvinna, både för mig och för dom runt mig som också är inblandade

Be om att få träffa psykolog igen, en som är införstådd i bipolär sjukdom. Det är fullt naturligt att du behöver hjälp i dina låga perioder, men att gå dit när man mår bra är ofta ganska lönlöst. Du behöver en psykolog som förstår det.

 

[Ankan]

Har tid snart hos min arbetsterapeut snart, får nog prata med henne och se vad dom kan fixa (dom jobbar i ett tight team)

Har lixom inte tid och möjlighet till det här känner jag :-/

 

[Azalea]

Du behöver hjälp att acceptera båda delarna av dig. För båda ÄR du. Jag vet att det är himla svårt, jag ville verkligen inte förlika mig vid de svårigheter jag har. Men det är viktigt att man gör det, för annars blir man så besviken och nedslagen när man får besvär eftersom det känns som ett så enormt misslyckande, när det i själva verket är en del av en som också måste få finnas.

 

[Ankan]

Ja det känns absolut som ett misslyckande. Ändå är jag i en situation där det ska vara "oki" att krascha och må dåligt ("jobbar" i ett socialt företag så alla vet och förstår ju)... men jag vet också att det inte finns utrymme för att någon av oss som är kvar i "vår del" att krascha. Då kraschar företaget (ja vår det då) med oss. Vi är redan för få och för pressade för att det ska kunna fungera med sjukdom just nu

Å nej jag har väl inte helt "blivit kompis" med att jag är depressiv ibland... förstår inte hur jag ska få ihop det med verkligheten.

Är lite sådär "för friskt för att vara sjuk men för sjuk för att vara frisk" (ja enligt försäkringskassa och allt sånt är jag ju frisk)

 

[Azalea]

Ja det känns absolut som ett misslyckande. Ändå är jag i en situation där det ska vara "oki" att krascha och må dåligt ("jobbar" i ett socialt företag så alla vet och förstår ju)... men jag vet också att det inte finns utrymme för att någon av oss som är kvar i "vår del" att krascha. Då kraschar företaget (ja vår det då) med oss. Vi är redan för få och för pressade för att det ska kunna fungera med sjukdom just nu

Å nej jag har väl inte helt "blivit kompis" med att jag är depressiv ibland... förstår inte hur jag ska få ihop det med verkligheten.

Är lite sådär "för friskt för att vara sjuk men för sjuk för att vara frisk" (ja enligt försäkringskassa och allt sånt är jag ju frisk)

För mig var en duktig KBT-terapeut otroligt hjälpsamt, jag gick privat för att få hjälp så snart som möjligt och ha en större frihet att byta terapeut om vi inte fungerade. För det är otroligt viktigt att man fungerar ihop, det gör hela skillnaden. Jag hade orovat KBT tidigare utan resultat, pga en terapeut som inte förstod mig.

Du borde kunna få hjälp från företagshälsovården? Även att diskutera arbetssituationen med chefen vore bra, den pressen du känner är inte bra för någon, bipolär eller ej.

 

[Ankan]

Ska kolla upp det

Har ingen chef... vi är et socialt arbets kooperativ

 

[Ankan]

... däremot har vi handledare. Visserligen är den ena helt ny så den kan ju få komma in i jobbet innan jag slänger mig över den med min problematik (hon börjar imorgon) men den andra kan jag ju prata med *kom på*

 

[Ankan]

*babblar vidare*

mejlat handledaren och talat om hur jag mår och vart jag är på väg (så gott jag kan, vet inte hur mycket min medicin kommer påverka) så han är förberedd när vi träffas imorgon