Scenskräck (hjälp!)

[Midsommarblomster]

Kan det vara ngt fysiskt, tex hormoniell obalans? På sättet du beskriver det nu låter det nästan så. Du har ju också genomgått två ganska täta graviditeter? Vilket också påverkar hormonbalansen tänker jag

Jag har också tänkt att det kan vara hormoner. Nu är ju sonen visserligen snart ett år så en kan ju tycka att det värsta borde vara över. Men det kan ju också vara en del i det, även om jag inte tror att det agerar helt på egen hand.

 

[tornblomma]

Jag har också tänkt att det kan vara hormoner. Nu är ju sonen visserligen snart ett år så en kan ju tycka att det värsta borde vara över. Men det kan ju också vara en del i det, även om jag inte tror att det agerar helt på egen hand.

Hormoner kan spåra ut av många olika anledningar har jag fått lära mig. Kan nog vara värt att kolla upp!

 

[Midsommarblomster]

Hormoner kan spåra ut av många olika anledningar har jag fått lära mig. Kan nog vara värt att kolla upp!

Jag ska nog ringa VC i morgon. Kanske ber jag om Atarax av läkaren i väntan på tid med psykolog. Min mamma använder ofta uttrycket ”för tålig för ditt eget bästa”. Hon tycker ofta att jag tar mig an situationer med rent pannben för att ”jag kan minsann” och visst kan jag, men vad ger det? Så jag försöker bli bättre på att ta hand om mig. Jag tänker samma om min arbetssituation just nu. Det händer mycket roligt och jag vill så gärna att det här blir bra. Men blir det inte bra kommer jag inte fortsätta bara för att bevisa för mig själv att jag klarar av det.

 

[Palermo]

Tack för era svar! Efter att ha läst era svar, och fått ett PM om social ångest och därmed även läst på om det så blir det tydligt för mig också att det är en ångestproblematik. Det är ingen skräll. Jag har en genetisk känslighet för ångest och har nog inte gått igenom en enda större utmaning i livet utan att det kommit någon form av ångestproblematik som ett brev på posten. Det är bara förbaskat tradigt detta. Om och om igen..

Som du säger @Pilot så är reaktionerna inte helt orimliga. Vi har en del problem på jobbet, och en del problematiska personer. Jag tänker väldigt logiskt kring detta, att det här kan hända på arbetsplatser. Att jag inte ska ta det personligt. Att jag vill bidra till en bättre kultur där vi har högt till tak och är snälla mot varandra. Att jag tror på mig själv och min kompetens. Men det klart att det är svårt att inte påverkas av konflikter och att man inte vet om det blir otrevligt vilken sekund som helst. Lägg på sömnbrist med bebisen hemma, höga krav från alla håll och intensiva dagar så blir det kanske en rätt stark cocktail för en ångestkänslig.

Tror ni HR och ev. företagshälsa kan vara behjälpliga i frågan?

Om du hade haft "min" HR och "min" företagshälsovård hade mitt svar varit tveklöst JA. Så, ja, om du känner förtroende. Och/eller vårdcentral.

Sen tänker jag att dina sömnlösa nätter kan vara en utlösande faktor här. All skit som döljer sig i själens vrpr kan ju börja spöka när man är sömnlös. Och ohanterade känslor, tex för att man faktiskt inte kan uttrycka inför en bebis vad man känner inför att hen vaknar kl fyra och tycker stt det är dag, tenderar också att komma ut som ångest om man är lags åt det hållet.

 

[Nepenthe]

Nu verkar det som de är flera olika saker som påverkar här som flera påpekat innan

MEN jag går in i en roll. Jag är inte jag där, riktigt. Utan jag är "jobb-Nepenthe"
Lite skum beskrivning kanske men de tankesättet kan iaf få mig igenom vissa sånna sociala sammanhang lättare när en ska tala inför grupp.

 

[Midsommarblomster]

Pratade med VC i morse. De hade lite väntetid men jag fick en tid med psykolog i början av april och en tid med läkare i mitten av april. Jag höll på att nöja mig men påminde mig om att jag måste bli mycket bättre på att få mina behov tillgodosedda, så jag frågade om det finns möjlighet till en snabbare läkarkontakt för att få ex. Atarax under tiden det kommer ta att reda ut detta. Hon sa att de oftast har akuttider samma dag om man ringer på morgonen, men just idag hade det blivit fullt. Så hon rekommenderade att ringa på måndag morgon igen och försöka få till en tid då. Jag måste nog göra det. Ångesten efter mötet med min chef igår hängde kvar hela kvällen som ett tryck över bröstet. I morse kändes det bra, men kom tillbaks så fort jag pratade med VC.

@Palermo jag har absolut förtroende för vår HR-avdelning. En del utav de problem som jag sitter med är de dessutom redan väl involverade i, så det skulle inte komma som en nyhet. Jag tänker att VC, kanske ångestdämpande och ett första psykologsamtal med dem kan vara en bra start för att samla mig lite. Sedan kan jag ta det vidare. VC frågade vad min arbetsplats gjorde, om de avser ändra situationen eller hur planen ser ut där. Jag sa att de jobbar för fullt, och de gör de verkligen. Både chefer och HR. Så en del av ansvaret ligger ju på dem, men den andra delen i den är min egen ångestkänslighet som jag på något vis måste äga och hitta verktyg att hantera.