Höstföräldrar 2021, del 2

Status
Stängd för vidare inlägg.
Tack för alla grattis! :love: Ja det gick verkligen superfort, 3,5 timme från att jag vaknade av värkar tills att han var ute. 10 cm öppen vid ankomst till förlossningen, hann inte med någon smärtlindring. Utförligare rapport kommer vid senare tillfälle :)

Just nu hänger vi på rummet och väntar på barnläkaren, om allt ser bra ut får vi åka hem :up:
 
Sista BM besök idag. Skulle göra hinnsvepning men det gick inte för hon nådde inte upp.
Bröt ihop totalt där inne.
Fick en tid på tisdag för överburenhetskontroll på förlossningen. Ser allt bra ut inväntar dom spontan igångsättning vilket det kommer göra, jag har jättebra blodtryck osv...
Känns som jag går mot det jag varit mest rädd för hela tiden, 42 veckor och igångsättning som säkert kommer gå åt h*lvete....
 
Tack för alla grattis! :love: Ja det gick verkligen superfort, 3,5 timme från att jag vaknade av värkar tills att han var ute. 10 cm öppen vid ankomst till förlossningen, hann inte med någon smärtlindring. Utförligare rapport kommer vid senare tillfälle :)

Just nu hänger vi på rummet och väntar på barnläkaren, om allt ser bra ut får vi åka hem :up:

Grattis! :love: Låter av vad du har beskrivit hittills iaf som en helt utmärkt förlossning! :)
 
Sista BM besök idag. Skulle göra hinnsvepning men det gick inte för hon nådde inte upp.
Bröt ihop totalt där inne.
Fick en tid på tisdag för överburenhetskontroll på förlossningen. Ser allt bra ut inväntar dom spontan igångsättning vilket det kommer göra, jag har jättebra blodtryck osv...
Känns som jag går mot det jag varit mest rädd för hela tiden, 42 veckor och igångsättning som säkert kommer gå åt h*lvete....
Åh jag hoppas verkligen att det får sätta igång innan för din skull så du slipper vänta mer!! ❤️
 
Augusti
30 - Eloise, 33 år, andra barnet, Skåne 3388 gram/ 50 cm. Flicka. (B

Oktober
1 - Bexzor, 37 år, fjärde barnet. Skaraborg 3935 gram/53 cm. Tjej (BF 27/10)
25 - Anna, 39 år, första barnet, Göteborg - flicka, 51 cm / 3925 g (BF 22/10)
30 - Emtherlia, 33 år, andra barnet, Kalmar. 4066 gram/50 cm. Tjej (BF 24/10)
31 - Sleepan, 33. Första barnet, Göteborg.

November
1 - Busbarro, 34 år, andra barnet, Småland
4 - zassoo, 33 år, andra barnet, Uppland - pojke, 3872 gram/ 50 cm (BF 2/11).
24 - fijjas, 41 år, andra barnet, Uppland

December
3 - nyponros, 32 år, första barnet, Skaraborg
4 - Cocos 34 år, andra barnet, Stockholm.
13 - imogen, 36 år, tredje barnet, Uppland
 
Augusti
30 - Eloise, 33 år, andra barnet, Skåne 3388 gram/ 50 cm. Flicka. (B

Oktober
1 - Bexzor, 37 år, fjärde barnet. Skaraborg 3935 gram/53 cm. Tjej (BF 27/10)
25 - Anna, 39 år, första barnet, Göteborg - flicka, 51 cm / 3925 g (BF 22/10)
30 - Emtherlia, 33 år, andra barnet, Kalmar. 4066 gram/50 cm. Tjej (BF 24/10)
31 - Sleepan, 33. Första barnet, Göteborg.

November
1 - Busbarro, 34 år, andra barnet, Småland
4 - zassoo, 33 år, andra barnet, Uppland - pojke, 3872 gram/ 50 cm (BF 2/11).
24 - fijjas, 41 år, andra barnet, Uppland

December
3 - nyponros, 32 år, första barnet, Skaraborg
4 - Cocos 34 år, andra barnet, Stockholm.
13 - imogen, 36 år, tredje barnet, Uppland

Det här med att gå före i kön... 🙄😂😘
 
Här kommer min förlossningsberättelse :)

Igår kväll den 3/11 hade jag en del molvärk på kvällen men tänkte inte så mycket på det. Jag gick och la mig och somnade runt 21:30. En timme senare, ca 22:30, vaknade jag av vad som kändes som rätt så kraftig mensvärk, det kom med hyfsat jämna mellanrum men kändes inte tydligt som separerade värkar. Så jag tänkte att det kommer säkert klinga av och så får jag fortsätta vänta. Gick på toa och kissade, sa till maken (som skulle vara vaken men hemma på natten pga jobbets dygnsrytm) att jag hade ont men att jag inte visste vad det betydde. Gick och la mig igen och tänkte försöka somna om.

La mig och lyssnade på podd nån halvtimme, mensvärken fortsatte komma men fortfarande väldigt hanterbart och kändes inte säkert som riktiga värkar. Sen plötsligt vid ca 23:40 hördes ett högt KNÄPP, ungefär som att man knackar hårt på en träbit. Funderade några sekunder innan jag insåg att jag nog borde resa mig ur sängen och gå mot badrummet... väl där forsade vattnet ut! Ropade till maken ”eh, vattnet har gått...!” , han ringde sin mamma som skulle passa dottern. Jag ringde förlossningen vid 23:55 och vi kom överens om att jag skulle avvakta hemma lite eftersom jag upplevde värkarna som hanterbara. Tog en alvedon.

Strax därefter ändrade värkarna karaktär och blev distinkta och smärtsamma, jag fick använda allt mitt fokus för att gå in i mig själv och hantera dem. Började klä på mig och packa ihop, makens mamma anlände och ungefär där kände jag att det var dags att åka med tanke på att vi har ca 40 minuter till förlossningen. Det visade sig ju vara ett mycket bra beslut..!

Ringde förlossningen igen när vi åkt iväg, ca 00:45. Sa att det eskalerat och tog en värk under samtalet, vi var välkomna in sa de. Bilresan blev jobbigare och jobbigare ju längre tiden gick, maken höll väl inte riktigt hastigheten för han hörde ju hur jag lät mer och mer och hade det tufft. Här var det säkert 4-5 värkar per 10 minuter, sista minuterna kände jag hur trycket nedåt började öka. Vi parkerade kanske 01:20? och sen tog det en stund att komma in till avdelningen eftersom jag fick stanna och ta värkar.

Strax innan 01:30 kom vi in till förlossningsrummet och jag sa direkt att jag kände att det tryckte på. Fick frågan om lustgas och jag sa ja tack, det var dock inte förberett så någon sprang och hämtade grejer. Jag fortsatte säga att det tryckte på, de tog av mig kläder på underkroppen och gjorde en snabb undersökning som visade att jag var öppen 10 cm och fullt retraherad..! Nu tog värkarna i så att jag blev ganska stressad och lite rädd pga intensiteten, men lyckades ändå ta till mig av instruktionerna från maken och personalen så att jag kunde hämta tillbaka mörka rösten och andningen. Lustgasen var bara att glömma nu.

Det var bara att börja krysta, eller rättare sagt så tog kroppen det i egna händer och tryckte på som bara den samtidigt som jag halvt medvetet och halvt omedvetet lät som en riktig grottmänniska :laugh: Några krystningar gjorde det riktigt ont, men sen kom huvudet ut och jag fick känna! :heart Sen trycktes det tydligen på larmknappen eftersom ena axeln låg lite snett, men det uppfattade jag inte över huvud taget. Enligt maken kom fyra personer in genom dörren precis i det ögonblick som jag krystade ut resten av bebisen och alla gick ut igen :p 01:54 föddes lillebror :love:

Fick upp bebis på bröstet, han behövde lite massage innan han kom igång att skrika men allt såg jättefint ut. Moderkakan tog lite tid på sig, förstod det som att livmodern inte alltid hänger med när det går så fort. Men jag fick två oxytocinsprutor och sen kom moderkakan ut fint på en liten krystning. Jag blev sydd med två stygn och fick lite skrubbsår, bebis fick amma, jag fick duscha, vi fick fika och bebis blev mätt och vägd.

Jag var extremt adrenalinstinn efter födseln och låg bara och skakade och skakade, nästan lite komiskt. Men det la sig efter ett tag. Kände mig oförskämt pigg timmarna efteråt men tröttheten kom smygande och jag sov nån halvtimme på morgonkvisten.

Sammanfattningsvis en extremt snabb men bra förlossning, jag hängde inte riktigt med mentalt men känner mig tillfreds med hur det blev nu i efterhand. Föda utan smärtlindring hade jag definitivt inte tänkt mig men det gick ju det med :p
 
Här kommer min förlossningsberättelse :)

Igår kväll den 3/11 hade jag en del molvärk på kvällen men tänkte inte så mycket på det. Jag gick och la mig och somnade runt 21:30. En timme senare, ca 22:30, vaknade jag av vad som kändes som rätt så kraftig mensvärk, det kom med hyfsat jämna mellanrum men kändes inte tydligt som separerade värkar. Så jag tänkte att det kommer säkert klinga av och så får jag fortsätta vänta. Gick på toa och kissade, sa till maken (som skulle vara vaken men hemma på natten pga jobbets dygnsrytm) att jag hade ont men att jag inte visste vad det betydde. Gick och la mig igen och tänkte försöka somna om.

La mig och lyssnade på podd nån halvtimme, mensvärken fortsatte komma men fortfarande väldigt hanterbart och kändes inte säkert som riktiga värkar. Sen plötsligt vid ca 23:40 hördes ett högt KNÄPP, ungefär som att man knackar hårt på en träbit. Funderade några sekunder innan jag insåg att jag nog borde resa mig ur sängen och gå mot badrummet... väl där forsade vattnet ut! Ropade till maken ”eh, vattnet har gått...!” , han ringde sin mamma som skulle passa dottern. Jag ringde förlossningen vid 23:55 och vi kom överens om att jag skulle avvakta hemma lite eftersom jag upplevde värkarna som hanterbara. Tog en alvedon.

Strax därefter ändrade värkarna karaktär och blev distinkta och smärtsamma, jag fick använda allt mitt fokus för att gå in i mig själv och hantera dem. Började klä på mig och packa ihop, makens mamma anlände och ungefär där kände jag att det var dags att åka med tanke på att vi har ca 40 minuter till förlossningen. Det visade sig ju vara ett mycket bra beslut..!

Ringde förlossningen igen när vi åkt iväg, ca 00:45. Sa att det eskalerat och tog en värk under samtalet, vi var välkomna in sa de. Bilresan blev jobbigare och jobbigare ju längre tiden gick, maken höll väl inte riktigt hastigheten för han hörde ju hur jag lät mer och mer och hade det tufft. Här var det säkert 4-5 värkar per 10 minuter, sista minuterna kände jag hur trycket nedåt började öka. Vi parkerade kanske 01:20? och sen tog det en stund att komma in till avdelningen eftersom jag fick stanna och ta värkar.

Strax innan 01:30 kom vi in till förlossningsrummet och jag sa direkt att jag kände att det tryckte på. Fick frågan om lustgas och jag sa ja tack, det var dock inte förberett så någon sprang och hämtade grejer. Jag fortsatte säga att det tryckte på, de tog av mig kläder på underkroppen och gjorde en snabb undersökning som visade att jag var öppen 10 cm och fullt retraherad..! Nu tog värkarna i så att jag blev ganska stressad och lite rädd pga intensiteten, men lyckades ändå ta till mig av instruktionerna från maken och personalen så att jag kunde hämta tillbaka mörka rösten och andningen. Lustgasen var bara att glömma nu.

Det var bara att börja krysta, eller rättare sagt så tog kroppen det i egna händer och tryckte på som bara den samtidigt som jag halvt medvetet och halvt omedvetet lät som en riktig grottmänniska :laugh: Några krystningar gjorde det riktigt ont, men sen kom huvudet ut och jag fick känna! :heart Sen trycktes det tydligen på larmknappen eftersom ena axeln låg lite snett, men det uppfattade jag inte över huvud taget. Enligt maken kom fyra personer in genom dörren precis i det ögonblick som jag krystade ut resten av bebisen och alla gick ut igen :p 01:54 föddes lillebror :love:

Fick upp bebis på bröstet, han behövde lite massage innan han kom igång att skrika men allt såg jättefint ut. Moderkakan tog lite tid på sig, förstod det som att livmodern inte alltid hänger med när det går så fort. Men jag fick två oxytocinsprutor och sen kom moderkakan ut fint på en liten krystning. Jag blev sydd med två stygn och fick lite skrubbsår, bebis fick amma, jag fick duscha, vi fick fika och bebis blev mätt och vägd.

Jag var extremt adrenalinstinn efter födseln och låg bara och skakade och skakade, nästan lite komiskt. Men det la sig efter ett tag. Kände mig oförskämt pigg timmarna efteråt men tröttheten kom smygande och jag sov nån halvtimme på morgonkvisten.

Sammanfattningsvis en extremt snabb men bra förlossning, jag hängde inte riktigt med mentalt men känner mig tillfreds med hur det blev nu i efterhand. Föda utan smärtlindring hade jag definitivt inte tänkt mig men det gick ju det med :p

Så jävla häftigt ändå! Så grymt jobbat av dig!
 
Fick hem livets första farsdagspresent igår (sjuuukt, min man ska få ett barn?!).
Nu väntar vi bara på BARNET, men hon borde fan va ute till 14e.. 😅

En nyckelring till bilnyckeln, då där sitter en ful Adidasflärp nu.
På baksidan står det "YNWA", med tanke på vilket Liverpoolfan han är. Hoppas han blir glad 🥰
20211103_134748.webp
 
Fick hem livets första farsdagspresent igår (sjuuukt, min man ska få ett barn?!).
Nu väntar vi bara på BARNET, men hon borde fan va ute till 14e.. 😅

En nyckelring till bilnyckeln, då där sitter en ful Adidasflärp nu.
På baksidan står det "YNWA", med tanke på vilket Liverpoolfan han är. Hoppas han blir glad 🥰
Visa bifogad fil 79021
Vad fint! Är det en nyckelring? Funderar på liknande, sambo är så svår att köpa present till men en nyckelring kan ju alla använda och känns fint :)
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

R
  • Låst
Gravid - 1år Jag är för otålig för att vänta på att någon annan ska starta en tråd för oss som väntar tillökning till hösten :angel: Hoppas att vi... 2
Svar
27
· Visningar
4 086
Senast: Hedinn
·
Gravid - 1år Familjen klarade vintern med en enda förkylning. Nu är 9 åringen inne på andra omgången kräksjuka... Först var han sjuk för 10 dagar...
Svar
4
· Visningar
974
Senast: Blyger
·
R
Gravid - 1år Hur tänker ni kring KUB? Det känns som att det nästan är en självklarhet att man "ska" vilja göra det. Alla (det är inte jättemånga... 2
Svar
32
· Visningar
2 288
Senast: Kilauea
·
R
Gravid - 1år Jag är gravid och orolig för det mesta. Eftersom jag är 40+ är jag väl medveten om att det är en ökad risk för missfall m. t. p. min... 2
Svar
38
· Visningar
3 152
Senast: Roheryn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp