hur är det att förlora ett bröst?

[Angua]

Ja, att det är olika reaktioner beroende på vem man frågar inser jag ju, men ni som har erfarenhet, vill ni dela med er om hur ni reagerade?
Var på "ombesiktning" efter min första mammografi i måndags och UL visade på en 3-4 cm stor tumör, cellprover togs från den och fick svar i fredags att det var "träff" på ett av proverna. De har tagit större vävnadsprover, men vad det än är så måste det bort. Nu ska de kolla om hela bröstet måste bort eller om de kan ta en del av det. Positivt är att det verkar vara förstadie och lymfkörtlar ser bra ut så det inte spritts.
Har varit väldigt lättad över det, och är fortfarande även om känslorna inte hunnit ikapp än, men förbereder mig mentalt på att bli av med höger bröst (är nog troligast med tanke på storleken). Läst om rekonstruktion och lite sånt, känns bra att veta lite vad som kan vänta. Även om det räcker att ta bort en del av det så blir det ju ett ingrepp och en synlig del av mig som försvinner sas.

Mammografi är bra saker, hoppas alla går på det!
Jag har känt igenom mina bröst regelbundet men inte känt av det här, har förvisso rätt stora bröst och den sitter rätt långt in, men inser att jag varit fokuserat på att känna efter små knölar. När jag gjorde djupare och större cirklar kan jag känna knölen nu när jag vet vad jag ska leta efter...

 

[Philosophia]

Ja, att det är olika reaktioner beroende på vem man frågar inser jag ju, men ni som har erfarenhet, vill ni dela med er om hur ni reagerade?
Var på "ombesiktning" efter min första mammografi i måndags och UL visade på en 3-4 cm stor tumör, cellprover togs från den och fick svar i fredags att det var "träff" på ett av proverna. De har tagit större vävnadsprover, men vad det än är så måste det bort. Nu ska de kolla om hela bröstet måste bort eller om de kan ta en del av det. Positivt är att det verkar vara förstadie och lymfkörtlar ser bra ut så det inte spritts.
Har varit väldigt lättad över det, och är fortfarande även om känslorna inte hunnit ikapp än, men förbereder mig mentalt på att bli av med höger bröst (är nog troligast med tanke på storleken). Läst om rekonstruktion och lite sånt, känns bra att veta lite vad som kan vänta. Även om det räcker att ta bort en del av det så blir det ju ett ingrepp och en synlig del av mig som försvinner sas.

Mammografi är bra saker, hoppas alla går på det!
Jag har känt igenom mina bröst regelbundet men inte känt av det här, har förvisso rätt stora bröst och den sitter rätt långt in, men inser att jag varit fokuserat på att känna efter små knölar. När jag gjorde djupare och större cirklar kan jag känna knölen nu när jag vet vad jag ska leta efter...

Jag har ingen erfarenhet alls, men hoppas att du får bästa tänkbara behandling som förhindrar återfall - oavsett om det innebär att du förlorar bröstet eller inte. Det måste vara en jobbig situation för dig även om du verkar se nyktert på det. Många varma kramar!

 

[tanten]

Jag har bara ett bröst. Det andra togs i december 2008. Med andra ord är jag friskförklarad eftersom mina fem år gått. Jag gjorde alla behandlingar. Operation, cellgifter, strålning och anti-östrogentabletter i fem år.

I början kände jag mig som nåt man skulle kunnat visa upp på zoo. Att jag var utan hår ett tag gjorde inget. Främst väl eftersom jag aldrig haft något utseende att försvara. Jag har aldrig fått höra att jag är snygg och avskyr mitt utseende. Utan hår däremot fick jag rätt mycket komplimanger - märkligt nog.
Men brsötet - det tog väldigt lång tid att förlika sig med att det var borta. Kanske för att mina (små) bröst var en av de få saker jag gillat med min kropp.

Numera bryr jag mig inte. Det är borta och det går inte att göra något åt det. Jag är samma människa och jag är definitivt inte mindre "kvinna" för att jag förlorat ena bröstet. Det påverkar mig inte som person. Bara mitt utseende.

Jag vill inte ha kläder som är helt släta framtill, jag kan inte ha urringat eftersom ringningen halkar åt sidan. Jag har aldrig BH eftersom de inte görs med bara en kupa

Rekonstruktion ville jag ha först men det visade sig omöjligt eftersom jag är så hårt strålad. Silicon eller fettvävnad funkar inte pga den skadade huden. Den variant som finns är att skära sönder stora ryggmuskeln, vända fram en bit och göra en "köttklump" som bröst.

Jag avstod det. Dels för att jag inte vill skära sönder en fullt fungerande muskel i ryggen, skapa ett stort fult ärr på baksidan och dels för att det ju inte blir ett bröst. Det blir en köttklump som dinglar på framsidan.

Jag går och simmar flera gånger i veckan och jag är den enda som gör det med bara ett bröst. Det finns rätt många opererade, men jag har bara under de massor av år som jag gått där sett två andra kvinnor.
Det är ingen som tittar, ingen som frågar. Något barn nån gång men det är inga bekymmer. Ett barn frågade varför jag bara hade en. Jag svarade att det blev sjukt och doktorn tog bort det - och sedan var den saken ur världen.

Vill du fråga mer vet du var du får tag på mig.

 

[tanten]

..dödade jag tråden?

 

[Amha]

Ot men det är tråkigt att se vilken syn du har på ditt utseende @tanten och jag kan lova att mycket rör sig om hjärnspöken

Låter ändå som att du har tagit din operation väl efter första "chocken". Det är ju inte ovanligt med alla möjliga sorters cancer så jag är övertygad om att folk inte bryr sig nämnvärt.

 

[Angua]

Hoppas inte det
Uppskattar ditt inlägg mycket, det är många tankar som far i huvudet just nu. Rent känslomässigt är det nog lika jobbigt om jag måste tappa håret (vilket jag förhoppningsvis slipper) som att bli av med bröstet, löjligt egentligen eftersom håret växer ut, men jag har haft hår till rumpan sen tidiga tonår och tycker rätt mycket om det. Men känslor får vara lite ologiska har jag lärt mig
Tycker om mina bröst rätt mycket också, men planerar något av det att döda mig så är det ju ett lätt val. Maken försäkrar mig att jag är lika vacker oavsett, betyder en hel del också.
Ska till kuratorn på tisdag, inplanerat sen tidigare eftersom jag är sjukskriven sedan i somras för utmattningssyndrom, ska bli skönt att få prata med honom om detta också. Tyvärr påverkar det ju inte utmattningen i positiv riktning, men men.

 

[tanten]

Hoppas inte det
Uppskattar ditt inlägg mycket, det är många tankar som far i huvudet just nu. Rent känslomässigt är det nog lika jobbigt om jag måste tappa håret (vilket jag förhoppningsvis slipper) som att bli av med bröstet, löjligt egentligen eftersom håret växer ut, men jag har haft hår till rumpan sen tidiga tonår och tycker rätt mycket om det. Men känslor får vara lite ologiska har jag lärt mig
Tycker om mina bröst rätt mycket också, men planerar något av det att döda mig så är det ju ett lätt val. Maken försäkrar mig att jag är lika vacker oavsett, betyder en hel del också.
Ska till kuratorn på tisdag, inplanerat sen tidigare eftersom jag är sjukskriven sedan i somras för utmattningssyndrom, ska bli skönt att få prata med honom om detta också. Tyvärr påverkar det ju inte utmattningen i positiv riktning, men men.

Som jag sa - det finns fyra behandlingar; operation, cellgift, strålning och tabletter.

Vilka behandlingar du får gå igenom beror på vilken sorts cancer det är. Det finns uppenbarligen runt 25 olika sorters bröstcancer att välja mellan. Min var snabb och elak. Därav hela batteriet.

Min upplevelse av vården är att den var väldigt professionell och att personalen var sakliga, varma och omtänksamma. Man får fråga så mycket man vill och kan.

Till mig sa de att man borde ha någon med sig när man pratade med läkaren eftersom det är svårt att hinna och klara att ta till sig all info. Nu hade jag ingen som var mig tillräckligt nära för det men det funkade bra ändå. Jag antecknade och frågade.

Vad cancern gör för din utmattning vet man inte. Kanske är det till och med bra? Den resa som du nu inleder kan du inte styra eller ställa med. Det är bara att sätta sig i baksätet och åka med. Föga stressande när man väl accepterat det (sagt av ett kontrollfreak...).
Mycket i livet får du trycka in pausknappen för. Man gör det man orkar. Och man orkar massor trots allt. Gör bara roliga saker.

Och det går över.

Håret växer utom man mister det. Man får peruk om man vill. Jag ville inte. Hatt är roligare!
Man kan ha kylhätta på huvudet när man cellgiftsbehandlas för att minska påverkan på håret. Kyla gör att cellgiftet inte transporteras runt lika lätt. Men sköterskorna sa till mig att min bröstcancer var en sort som gärna satte sig i skelettet och man vill verkligen inte ha skelettcancer i huvudet....

Vill du ha mig med i din resa så hör av dig. Här eller annanstans. Jag bidrar med det jag kan.

 

[Hyacinth]

Som jag sa - det finns fyra behandlingar; operation, cellgift, strålning och tabletter.

Vilka behandlingar du får gå igenom beror på vilken sorts cancer det är. Det finns uppenbarligen runt 25 olika sorters bröstcancer att välja mellan. Min var snabb och elak. Därav hela batteriet.

Min upplevelse av vården är att den var väldigt professionell och att personalen var sakliga, varma och omtänksamma. Man får fråga så mycket man vill och kan.

Till mig sa de att man borde ha någon med sig när man pratade med läkaren eftersom det är svårt att hinna och klara att ta till sig all info. Nu hade jag ingen som var mig tillräckligt nära för det men det funkade bra ändå. Jag antecknade och frågade.

Vad cancern gör för din utmattning vet man inte. Kanske är det till och med bra? Den resa som du nu inleder kan du inte styra eller ställa med. Det är bara att sätta sig i baksätet och åka med. Föga stressande när man väl accepterat det (sagt av ett kontrollfreak...).
Mycket i livet får du trycka in pausknappen för. Man gör det man orkar. Och man orkar massor trots allt. Gör bara roliga saker.

Och det går över.

Håret växer utom man mister det. Man får peruk om man vill. Jag ville inte. Hatt är roligare!
Man kan ha kylhätta på huvudet när man cellgiftsbehandlas för att minska påverkan på håret. Kyla gör att cellgiftet inte transporteras runt lika lätt. Men sköterskorna sa till mig att min bröstcancer var en sort som gärna satte sig i skelettet och man vill verkligen inte ha skelettcancer i huvudet....

Vill du ha mig med i din resa så hör av dig. Här eller annanstans. Jag bidrar med det jag kan.

Jag uppskattar verkligen dina inlägg i ämnet.
Många i min släkt har haft bröstcancer men det pratas aldrig om det.

 

[Angua]

Tack tanten, det kommer säkerligen frågor och funderingar längs vägen, bra att ha nån att bolla med. Det har inte ens gått en vecka sen jag fick veta att det var *något* och de tog prover, men det har varit en lång vecka känns det som. Maken var med i fredags och kommer vara med på läkarbesöken, en stor trygghet. Han ställde bra frågor, jag satt mest som en fån och tänkte "jaha" i fredags. Tror förra veckans väntan var jobbigare för honom och för min mamma än vad det var för mig. Är glad att ha min familj som stöttar praktiskt och känslomässigt
Undrar om inte det här är enklare att hantera än utmattningen. Jag kan inte göra annat än vad läkaren rekommenderar (har stort förtroende för dem) och se till att ta hand om mig själv med bra mat och rörelse. Inget jag behöver arbeta med mig själv som med utmattningen. Men jag märker hur mycket stressen kring detta sänkt mig, blev iofs lättare när jag fick lite besked i fredags (särskilt att det inte är något spritt) så jag hoppas det lättar framöver. Bara göra det jag orkar har jag blivit bra på sista halvåret, får väl se detta som finslipning av kunskaperna
Och som du säger, det går över! Viktigast av allt!

 

[lil-sis]

Mamma har haft bröstcancer, en ganska snäll. De tog ut tumören utan att behöva ta hela bröstet men även hon fick cellgifter, strålning och östrogen.

 

[SiZo]

En fråga från en oinsatt, varför får man östrogen?

 

[tanten]

En fråga från en oinsatt, varför får man östrogen?

Inte östrogen, antiöstrogen. Viss cancer - som min - främjas av östrogen.

Man äter anti-östrogen för att hålla nivån nere i kroppen. Först får man tabletter för att sättas i klimakteriet och sedan tabletter som motarbetar östrogen. Man äter oftast dessa i fem år.

Det är starka grejor. Man mår inget vidare av dem och de är svindyra. Men de var inget mot de som skulle sätta mig i klimakteriet. De gjorde mig dum. En gång körde jag i en mycket välkänd stad och hittade inte ut. Fick be min passagerare dirigera mig.

 

[Petronilla]

Ja, att det är olika reaktioner beroende på vem man frågar inser jag ju, men ni som har erfarenhet, vill ni dela med er om hur ni reagerade?
Var på "ombesiktning" efter min första mammografi i måndags och UL visade på en 3-4 cm stor tumör, cellprover togs från den och fick svar i fredags att det var "träff" på ett av proverna. De har tagit större vävnadsprover, men vad det än är så måste det bort. Nu ska de kolla om hela bröstet måste bort eller om de kan ta en del av det. Positivt är att det verkar vara förstadie och lymfkörtlar ser bra ut så det inte spritts.
Har varit väldigt lättad över det, och är fortfarande även om känslorna inte hunnit ikapp än, men förbereder mig mentalt på att bli av med höger bröst (är nog troligast med tanke på storleken). Läst om rekonstruktion och lite sånt, känns bra att veta lite vad som kan vänta. Även om det räcker att ta bort en del av det så blir det ju ett ingrepp och en synlig del av mig som försvinner sas.

Mammografi är bra saker, hoppas alla går på det!
Jag har känt igenom mina bröst regelbundet men inte känt av det här, har förvisso rätt stora bröst och den sitter rätt långt in, men inser att jag varit fokuserat på att känna efter små knölar. När jag gjorde djupare och större cirklar kan jag känna knölen nu när jag vet vad jag ska leta efter...

Kramar och jag tror att jag hellre lever utan bröst än inte alls... Själv har jag ju hittat en ond punkt i bröstet och där är det knöligt. Så jag ska på mamografi imorgon, är ju inte lite nervös....

 

[Angua]

Kramar och jag tror att jag hellre lever utan bröst än inte alls... Själv har jag ju hittat en ond punkt i bröstet och där är det knöligt. Så jag ska på mamografi imorgon, är ju inte lite nervös....

Ja, valet är väldigt enkelt, men man får ju räkna med att det kommer reaktioner och känslor kring att förlora en kroppsdel.
Jag håller tummarna för dig i morgon att det är något ofarligt, förstår precis hur du känner det!

 

[svea]

En mig närstående fick sin bröstcancer åtgärdad i ett mycket tidigt stadium. Hon valde att ta bort hela bröstet "för säkerhets skull" och slapp strålning och cellgifter helt. Hon är nu friskförklarad. Valde bort rekonstruktion, hon har lösbröst som hon kan lägga i bh:n men använder bara det när hon ska vara fin. Till vardags lägger hon bara i en näsduk, tycker att det är bekvämast så.

Nu är inte hon så fysiskt aktiv, som ryttare kanske man har några extra ställningstaganden att väga in. Jag har förstått att man kan uppleva att man tappar en del känsla och balans av att t ex ta bort ett bröst. Det betyder ju inte nödvändigtvis att man måste göra en rekonstruktion, men jag tror att det är bra om man är lite beredd på det, och förbereder sig på att kanske ta hjälp av sjukgymnast eller liknande för att hitta tillbaka i sin kropp.

Tänker på dig och önskar det bästa!

 

[Petronilla]

Sitter på bröstcentrum nu och har klarat av själva mamografin. Det var obehagligt men genomförbart. Nu ska läkaren titta och bedöma.....

 

[cirkus]

Sitter på bröstcentrum nu och har klarat av själva mamografin. Det var obehagligt men genomförbart. Nu ska läkaren titta och bedöma.....

Håller en tumme och tänker på dig.
Jag ska dit den 24/11

 

[tanten]

Sitter på bröstcentrum nu och har klarat av själva mamografin. Det var obehagligt men genomförbart. Nu ska läkaren titta och bedöma.....

Tänker på dig. De allra flesta ömmande knölar är ju ofarliga. Hoppas din hör till de vanliga.

 

[Petronilla]

Åå jag vill bara krama livet allt såg fint ut. Det är knöligt och ömt ibland. Det var bara att åka hem. Lycka till den 24/11 cirkus

 

[Angua]

Åå jag vill bara krama livet allt såg fint ut. Det är knöligt och ömt ibland. Det var bara att åka hem. Lycka till den 24/11 cirkus

Så skönt! Glad för din skull