Dressyrtjejen_97
Trådstartare
Kära allvetande Buke. Jag behöver er hjälp.
Hur bemöter jag på sakligaste möjliga vis kvinnofientliga åsikter, riktade mot mig?
Det enklaste är ju naturligtvis att bara be den som uttrycker åsikterna att dra åt helvete, men jag vill ha ett mer "sakligt" alternativ som ger idioten en tankeställare. Hur ska jag lägga fram och resonera kring det då?
Förtydligande: Nedanstående kursiverade text inom " " är min omgivnings åsikter.
Åsikterna handlar i mångt och mycket om den "helt enorma risken" att som ung tjej i storstan (med dess förorter) idag, våldtas. Och hur jag "måste" förebygga det på alla tänkbara vis.
Alltså att det är olämpligt för mig att gå klädd i annat än bylsiga heltäckande kläder, helst med mitt långa hår helt/delvis täckt också (av t.ex. en huva), att jag inte bör vistas ute alls under kvällar och nätter, och annars bara ta bil (skjuts) eller taxi (av stort känt bolag) från dörr till dörr bokstavligen, bara för att ta några exempel.
Och att om jag inte gör ovanstående, faktiskt får skylla mig själv "när" jag blir våldtagen. För har jag inte vidtagit "nödvändiga försiktighetsåtgärder" (läs: ovanstående), då kan jag ju faktiskt inte lägga skulden ("åtminstone inte mer än endast en liten bit") på gärningsmannen, för då är ju trots allt jag "som uppmanat till gärningen genom mitt beteende och utseende", "och då får jag ju stå mitt kast".
Kan tillägga att jag själv faktiskt inte är rädd för att bli våldtagen. Det är faktiskt ingenting jag ägnat någon större tanke alls, eller har åtminstone inte gjort de senaste månaderna. Jag känner inte mig otrygg om jag är på väg hem från stan en fredagskväll, även fast jag alltid har musiken på hög volym i öronen (detta vet dock inte omgivningen om, givetvis!). Här hemma i hålan är jag snarare rädd för att råka snubbla eller något, för kommer jag inte upp finns det inte en kotte att fråga efter kl. 23.00...
Kort sagt, risken för att bli våldtagen ser inte jag som något problem.
Även om ovanstående kanske är uttryckt av välmening (om än något något klumpigt isf...), så tolkar jag det som ren kvinnofientlighet och ett försök att begränsa mig. Frågan är som sagt, hur bemöter jag detta på sakligast möjliga vis?
Hur bemöter jag på sakligaste möjliga vis kvinnofientliga åsikter, riktade mot mig?
Det enklaste är ju naturligtvis att bara be den som uttrycker åsikterna att dra åt helvete, men jag vill ha ett mer "sakligt" alternativ som ger idioten en tankeställare. Hur ska jag lägga fram och resonera kring det då?
Förtydligande: Nedanstående kursiverade text inom " " är min omgivnings åsikter.
Åsikterna handlar i mångt och mycket om den "helt enorma risken" att som ung tjej i storstan (med dess förorter) idag, våldtas. Och hur jag "måste" förebygga det på alla tänkbara vis.
Alltså att det är olämpligt för mig att gå klädd i annat än bylsiga heltäckande kläder, helst med mitt långa hår helt/delvis täckt också (av t.ex. en huva), att jag inte bör vistas ute alls under kvällar och nätter, och annars bara ta bil (skjuts) eller taxi (av stort känt bolag) från dörr till dörr bokstavligen, bara för att ta några exempel.
Och att om jag inte gör ovanstående, faktiskt får skylla mig själv "när" jag blir våldtagen. För har jag inte vidtagit "nödvändiga försiktighetsåtgärder" (läs: ovanstående), då kan jag ju faktiskt inte lägga skulden ("åtminstone inte mer än endast en liten bit") på gärningsmannen, för då är ju trots allt jag "som uppmanat till gärningen genom mitt beteende och utseende", "och då får jag ju stå mitt kast".
Kan tillägga att jag själv faktiskt inte är rädd för att bli våldtagen. Det är faktiskt ingenting jag ägnat någon större tanke alls, eller har åtminstone inte gjort de senaste månaderna. Jag känner inte mig otrygg om jag är på väg hem från stan en fredagskväll, även fast jag alltid har musiken på hög volym i öronen (detta vet dock inte omgivningen om, givetvis!). Här hemma i hålan är jag snarare rädd för att råka snubbla eller något, för kommer jag inte upp finns det inte en kotte att fråga efter kl. 23.00...
Kort sagt, risken för att bli våldtagen ser inte jag som något problem.
Även om ovanstående kanske är uttryckt av välmening (om än något något klumpigt isf...), så tolkar jag det som ren kvinnofientlighet och ett försök att begränsa mig. Frågan är som sagt, hur bemöter jag detta på sakligast möjliga vis?
Vi är bägge gymnasielärare och jag tycker det är enormt trist med en kollega med sådana värderingar, speciellt när vi jobbar med unga.
