Olika utvecklingsstadier hos hunden ger upphov till nya funderingar. Min hane är ju 16 månader och beter sig som någonstans mitt mellan valp och vuxen (som den unghund han är kanske
) Så hur borde jag gjort i följande situation med min hund:
Igår mötte vi en mycket dominant rottishane, dock väldigt hövlig och dessutom i allra högsta grad under kontroll av husse, så så långt inga konstigheter. Min hund har alltid varit väldigt valpig förut vid hundmöten, lagt sig på rygg direkt och visat sig underlägsen på alla sätt om motparten har krävt det så att säga, den här gången gjorde han inte det, men han var samtidigt enormt osäker. Han hukade mer ihop sig och höll låg profil, men la sig inte på rygg, kom den andra hanen för nära inpå (ställde sig nästan över min) försökte min skälla iväg den andra. Min var i största allmänhet lite harig och osäker, men samtidigt nyfiken, absolut inte stöddig. Om rottisen blev tillsagd att lägga sig ner så han blev mindre blev min genast lite säkrare, även om han var oerhört försiktig i sin kontakt med rottisen.
Vi människor gjorde väl egentligen inget speciellt, vi stod och pratade i största allmänhet. Rottisens husse höll kontroll på sin och avbröt honom när han blev för dominant mot min. Det märktes ju att rottisen blev lite provocerad när min skällde på honom, men hur styr man bäst upp situationen som ledare över sin hund, det är ju inte läge att låta rottisen dänga upp min hur som helst i och med att skillnaden i storlek är så stor (vilket det kändes som det kanske skulle kunnat sluta med om min fortsatt skälla), men hur stöttar jag min till att ha en avslappnad och trygg roll vid möten med andra hundar.
Mötte senare två tikar, varav den ena i samma storlek som rottisen, och där är det inga problem, han vet hur han ska bete sig och det är inga konstigheter, så storleken i sig är inte problemet, men mötet med rottishanen är nog första mötet med en riktigt dominant stor hane.
Vi har aldrig haft några problem förut med hundmöten, han är ivrig och glad, har fått en och annan åthutning för att han hälsar för ivrigt bara (andra hundar verkar tycka han är lite oförskämd då).
Igår mötte vi en mycket dominant rottishane, dock väldigt hövlig och dessutom i allra högsta grad under kontroll av husse, så så långt inga konstigheter. Min hund har alltid varit väldigt valpig förut vid hundmöten, lagt sig på rygg direkt och visat sig underlägsen på alla sätt om motparten har krävt det så att säga, den här gången gjorde han inte det, men han var samtidigt enormt osäker. Han hukade mer ihop sig och höll låg profil, men la sig inte på rygg, kom den andra hanen för nära inpå (ställde sig nästan över min) försökte min skälla iväg den andra. Min var i största allmänhet lite harig och osäker, men samtidigt nyfiken, absolut inte stöddig. Om rottisen blev tillsagd att lägga sig ner så han blev mindre blev min genast lite säkrare, även om han var oerhört försiktig i sin kontakt med rottisen.
Vi människor gjorde väl egentligen inget speciellt, vi stod och pratade i största allmänhet. Rottisens husse höll kontroll på sin och avbröt honom när han blev för dominant mot min. Det märktes ju att rottisen blev lite provocerad när min skällde på honom, men hur styr man bäst upp situationen som ledare över sin hund, det är ju inte läge att låta rottisen dänga upp min hur som helst i och med att skillnaden i storlek är så stor (vilket det kändes som det kanske skulle kunnat sluta med om min fortsatt skälla), men hur stöttar jag min till att ha en avslappnad och trygg roll vid möten med andra hundar.
Mötte senare två tikar, varav den ena i samma storlek som rottisen, och där är det inga problem, han vet hur han ska bete sig och det är inga konstigheter, så storleken i sig är inte problemet, men mötet med rottishanen är nog första mötet med en riktigt dominant stor hane.
Vi har aldrig haft några problem förut med hundmöten, han är ivrig och glad, har fått en och annan åthutning för att han hälsar för ivrigt bara (andra hundar verkar tycka han är lite oförskämd då).