Hur får jag saker att bara rinna av mig?

[starcraft]

Behöver lite input från kloka människor, så jag gör ett försök här Jag får ofta höra att jag tar åt mig för mycket av saker, det kan vara allt möjligt, men i nära relationer är det mest påtagligt. Att jag gör en för stor grej av det när jag vill prata om det, att jag blir ledsen för något som andra anser är småsaker. Så hur får man saker att bara rinna av en? Ju mer jag försöker släppa något, ju svårare blir det. Jag har gått en del i terapi och försökt jobba med bland annat detta, men ärligt talat så är detta bland de svårare grejerna för mig.

Även här i många relationstrådar är rådet att "släpp det, det är småsaker, jag skulle inte bry mig". I de fall jag också tycker det är småsaker så är det ju inga problem, men för sånt som ändå på något sätt känns viktigt för mig kan jag inte hitta någon balansgång med att bry mig lagom mycket - jag är väldigt mycket allt eller inget som person. Jag vill kunna bry mig så pass mycket att jag kan säga ifrån och inte känna mig överkörd, men utan att ta åt mig. Kan man lära sig det eller är det kört för en känslig person som mig? Finns det något tips på vad man kan göra för att få mer skinn på näsan och bli mer som en gås utan att för den delen bli känslokall?

 

[Monstermom]

jag gör en för stor grej av det [...] på något sätt känns viktigt [...] Ju mer jag försöker släppa

Det där ser ut som problemet för mig. För stor, hur stor? Jämfört med hur stor den borde vara egentligen? På något sätt, på vilket sätt? Försöker släppa, varför?

Jag tror det är väldigt svårt att tvinga sig på det sätt du verkar göra, bättre är att istället för att försöka skjuta saker ifrån sig istället ta en närmare titt. Exakt vad är det jag är upprörd över, och varför? Innan jag tar det här med andra personer, vad är jag exakt ute efter? Ibland finns det en kärna av något som faktiskt är viktigt för en, då är det ju bra att man hittat den så man kan fokusera på det som faktiskt spelar roll. Ibland hittar man en allmän gröt av "inte fått kaffe i tid och det kliar under foten", och ibland ser man "jag önskar att den andra personen vore annorlunda". Till exempel. Det är lättare att släppa nonsens efter man insett att det är nonsens. Dit kommer man inte om man inte vågar titta efter.

 

[susanne]

Skaffa bättre självkänsla!
Om det är någon som vet en mirakelkur för att få det så får ni gärna dela med er, jag vill också ha bättre självkänsla.
Tyvärr har jag inget bättre tips, jag är likadan. Med vissa människor kan man prata så att de förstår hur man blir påverkad av vissa saker, så att de sårar igen, andra är inte tillräckligt empatiska.

 

[starcraft]

Det där ser ut som problemet för mig. För stor, hur stor? Jämfört med hur stor den borde vara egentligen? På något sätt, på vilket sätt? Försöker släppa, varför?

Jag tror det är väldigt svårt att tvinga sig på det sätt du verkar göra, bättre är att istället för att försöka skjuta saker ifrån sig istället ta en närmare titt. Exakt vad är det jag är upprörd över, och varför? Innan jag tar det här med andra personer, vad är jag exakt ute efter? Ibland finns det en kärna av något som faktiskt är viktigt för en, då är det ju bra att man hittat den så man kan fokusera på det som faktiskt spelar roll. Ibland hittar man en allmän gröt av "inte fått kaffe i tid och det kliar under foten", och ibland ser man "jag önskar att den andra personen vore annorlunda". Till exempel. Det är lättare att släppa nonsens efter man insett att det är nonsens. Dit kommer man inte om man inte vågar titta efter.

Tack för ditt svar! Det är mer att andra tycker jag är löjlig om jag tar upp något som för dem är en liten sak. Jag tar upp det för att jag blev ledsen och alltså för mig inte bara är en liten sak. Jag brukar försöka ta reda på varför jag blir ledsen, för ibland är det som du säger bara nonsens och då är det inga problem att släppa. Men när det finns ett kärnproblem som är viktigt, för mig, så får jag det ofta bortviftat som saker jag inte borde lägga någon tankekraft på.

 

[starcraft]

Skaffa bättre självkänsla!
Om det är någon som vet en mirakelkur för att få det så får ni gärna dela med er, jag vill också ha bättre självkänsla.
Tyvärr har jag inget bättre tips, jag är likadan. Med vissa människor kan man prata så att de förstår hur man blir påverkad av vissa saker, så att de sårar igen, andra är inte tillräckligt empatiska.

Visst sitter det i självkänslan och jag jobbar på den Men när jag haft en bra självkänsla så har jag liksom inte brytt mig om andra alls och snarare upplevts som dryg och kall, för inget är särskilt viktigt. så det är just den där balansen jag eftersträvar - att kunna vara varm och empatisk som person, men inte ta åt sig av saker och låta dem dra ned en.

 

[Monstermom]

Tack för ditt svar! Det är mer att andra tycker jag är löjlig om jag tar upp något som för dem är en liten sak. Jag tar upp det för att jag blev ledsen och alltså för mig inte bara är en liten sak. Jag brukar försöka ta reda på varför jag blir ledsen, för ibland är det som du säger bara nonsens och då är det inga problem att släppa. Men när det finns ett kärnproblem som är viktigt, för mig, så får jag det ofta bortviftat som saker jag inte borde lägga någon tankekraft på.

Jag tänker att om du kan slipa ner hela problemet till exakt vad kärnan är, ha den alldeles glasklar för dig själv, då blir det lättare att förmedla till andra varför det är ett problem/viktigt för dig. Och om de inte lyssnar på din förklaring blir det också lättare att inte känna dig nedtryckt utan helt enkelt se att det är de som misslyckas med att höra dig. Men många gånger gör de upprörda känslorna att man inte riktigt hittar kärnan utan har en hel klump saker kvar, några av dessa är nästan garanterat oviktigt (egentligen) och då blir det lätt att det är de delarna som andra ser och fokuserar på.

Tydlig för sig själv -> tydlig för andra -> kan gå vidare oavsett hur det tas emot. (Är hur jag ser på det.)

 

[Egonson_]

Tippar också på att bättre självkänsla behövs, jag är nämligen likadan, och min självkänsla suger!
Tränar mycket på att stå upp för mig själv och framföra mina åsikter och inte bara "go with the flow" alltid för att det är det jag tror andra vill, eller för att vara till lags när det egentligen inte gynnar mig ett skit.

Givetvis måste man tänka på andra också.. Men absolut inte så till den milda grad som jag gör, att jag glömmer mig själv totalt.
Det funkar på mig men det tar tid tyvärr, jag vill helst att allt ska ske nunununu helst igår..

 

[anaby]

Behöver lite input från kloka människor, så jag gör ett försök här Jag får ofta höra att jag tar åt mig för mycket av saker, det kan vara allt möjligt, men i nära relationer är det mest påtagligt. Att jag gör en för stor grej av det när jag vill prata om det, att jag blir ledsen för något som andra anser är småsaker. Så hur får man saker att bara rinna av en? Ju mer jag försöker släppa något, ju svårare blir det. Jag har gått en del i terapi och försökt jobba med bland annat detta, men ärligt talat så är detta bland de svårare grejerna för mig.

Även här i många relationstrådar är rådet att "släpp det, det är småsaker, jag skulle inte bry mig". I de fall jag också tycker det är småsaker så är det ju inga problem, men för sånt som ändå på något sätt känns viktigt för mig kan jag inte hitta någon balansgång med att bry mig lagom mycket - jag är väldigt mycket allt eller inget som person. Jag vill kunna bry mig så pass mycket att jag kan säga ifrån och inte känna mig överkörd, men utan att ta åt mig. Kan man lära sig det eller är det kört för en känslig person som mig? Finns det något tips på vad man kan göra för att få mer skinn på näsan och bli mer som en gås utan att för den delen bli känslokall?

Efter min skilsmässa insåg jag att det förhållandet jag haft i så många år inte var normalt på något sätt!! Det var mycket psykisk misshandel och hot inblandade under de sista 5 åren. Det som har hänt med mig som människa är att kroppen reagerar på vissa saker och det blir svårt för hjärnan att hänga med. Det kan vara småsaker....oftast sånt som påminner om vad min exman har gjort eller sagt. Jag har ett nytt förhållande med en helt fantastisk man och jag insåg efter 1 år att om jag ska få det här att fungera så måste jag får lite "hjälp" på traven!! Så jag ringde en kurator på VC och fick tid där. Jag kände att jag behöver hjälp att få "verktyg" för att ända mitt tänk så att jag slutar göra "en höna av en fjäder". Sedan kan jag rycka på axlarna över sånt som andra reagerar starkt på också.

Jag har gått 3 ggr hos min kurator och tycker att jag börjar kunna ändra mitt tänk nu. Det kommer att ta tid och förmodligen är det här någonting jag måste jobba med resten av livet. Som det känns nu så börjar jag kunna ignorera vissa tankar och inte bry mig så mycket om det. Det ger också ett annat lugn inombords som känns riktigt bra.

Jag har försökt "släppa det själv" men det gick inte fullt ut utan jag insåg som sagt att jag behövde hjälp med det. Och ser det som en investering för framtiden och mitt nuvarande förhållande.

Mvh anaby

 

[starcraft]

Jag tänker att om du kan slipa ner hela problemet till exakt vad kärnan är, ha den alldeles glasklar för dig själv, då blir det lättare att förmedla till andra varför det är ett problem/viktigt för dig. Och om de inte lyssnar på din förklaring blir det också lättare att inte känna dig nedtryckt utan helt enkelt se att det är de som misslyckas med att höra dig. Men många gånger gör de upprörda känslorna att man inte riktigt hittar kärnan utan har en hel klump saker kvar, några av dessa är nästan garanterat oviktigt (egentligen) och då blir det lätt att det är de delarna som andra ser och fokuserar på.

Tydlig för sig själv -> tydlig för andra -> kan gå vidare oavsett hur det tas emot. (Är hur jag ser på det.)

Tack! Detta ska jag verkligen tänka på i fortsättningen och hoppas att jag kan få rätsida på det hela

 

[starcraft]

Tippar också på att bättre självkänsla behövs, jag är nämligen likadan, och min självkänsla suger!
Tränar mycket på att stå upp för mig själv och framföra mina åsikter och inte bara "go with the flow" alltid för att det är det jag tror andra vill, eller för att vara till lags när det egentligen inte gynnar mig ett skit.

Givetvis måste man tänka på andra också.. Men absolut inte så till den milda grad som jag gör, att jag glömmer mig själv totalt.
Det funkar på mig men det tar tid tyvärr, jag vill helst att allt ska ske nunununu helst igår..

Känner igen mig i det du skriver. Och har ungefär noll tålamod också..

 

[Egonson_]

Jo, den detaljen glömde jag. Med annat har jag i bland ett ENORMT tålamod, men med mig själv inget alls.

 

[tanten]

Jag tror också på att försöka identifiera vad i problemet som berör dig.

Dessutom är man själv centrum i sitt eget universum. Det som är viktigt för mig är sannolikt mycket mindre viktigt för andra. Det kan vara bra att försöka hålla i minnet. Det som kan kännas som ett stort uttalande var kanske sagt i förbifarten.

JAg har just nu en arbetskamrat som inte mår så bra. I hens fall blir det ofta så att hen tycker att andra är emot henom. Vi gillar hen och försöker vakta våra tungor men det blir tokigt ibland ändå. Det kokar ibland ner till i stil med att hen gillar gult och vi blått och då tror hen att vi är arga på henom. Det är vi inte, vi tycker bara helt olika.
Jag tror att det bottnar i att hen tar sats innan hen berättar sin åsikt och det blir så stort när andra tycker olika.

En värld där alla är sams är extremt ovanlig. Och utan att åsikter bryts så blir det ingen förändring och förbättring.

 

[Ramona]

Det är mer att andra tycker jag är löjlig om jag tar upp något som för dem är en liten sak. Jag tar upp det för att jag blev ledsen och alltså för mig inte bara är en liten sak.

Jag tror att alla människor reagerar på vad andra personer säger till dem eller ifall de agerar på ett visst sätt, men frågan är varför du känner att du måste markera? Och när du markerar, gör du det på en gång, eller funderar du lite på det i ett par dagar och sen tar upp det?

Ingen människa gillar ju att få kritik, så jag tror att många tycker att det är väldigt jobbigt ifall du kommer flera dagar senare. Då har liksom de gått vidare i sitt liv och tycker att du drar upp gamla grejer som de glömt nu.

 

[starcraft]

Jag tror att alla människor reagerar på vad andra personer säger till dem eller ifall de agerar på ett visst sätt, men frågan är varför du känner att du måste markera? Och när du markerar, gör du det på en gång, eller funderar du lite på det i ett par dagar och sen tar upp det?

Ingen människa gillar ju att få kritik, så jag tror att många tycker att det är väldigt jobbigt ifall du kommer flera dagar senare. Då har liksom de gått vidare i sitt liv och tycker att du drar upp gamla grejer som de glömt nu.

Det är väl det jag vill lära mig, att inte behöva känna att det är något att markera - att bara gå vidare utan några mer tankar på det hela. När jag markerar är det oftast för att jag känner mig överkörd eller inte behandlad med respekt, så det har känts viktigt för mig. Självklart finns det tillfällen när känslorna tar över och man tar upp något som är en liten sak, men då inser jag det sen och har inga problem att be om ursäkt för det.

Det är blandat hur jag tar upp det, men jag väntar inte dagar eller veckor utan ibland vill jag just som nämnts tidigare i tråden, bena ut om det är viktigt eller om det bara är en skitsak, men det tar inte så lång tid, oftast samma dag eller nästa dag om det hänt på kvällen. Tar jag upp saker på en gång är det oftare att den andra tycker jag är löjlig att jag ens bryr mig.

 

[starcraft]

Dessutom är man själv centrum i sitt eget universum. Det som är viktigt för mig är sannolikt mycket mindre viktigt för andra. Det kan vara bra att försöka hålla i minnet. Det som kan kännas som ett stort uttalande var kanske sagt i förbifarten.

Det här är definitivt något jag behöver tänka på! En del av mitt problem i detta är nog att jag låter andra människor vara en såpass stor del och viktiga i mitt universum

 

[Ramona]

Det är väl det jag vill lära mig, att inte behöva känna att det är något att markera - att bara gå vidare utan några mer tankar på det hela.

Jo, jag förstår det. Men min poäng var att det är stor skillnad att vilja markera och att faktiskt ta beslutet att markera.

Jag var intresserad av varför du faktiskt tar steget från att vilja göra någonting och faktiskt göra det. Hur resonerar du när du bestämmer dig för att markera? För det är det resonemanget som jag tror att du behöver ändra på. Jag tror att du bara gör dig själv mer illa genom att berätta och markera eftersom du utlämnar att du är känslig och blev sårad. Du berättar inte bara för andra att du är känslig och tar illa upp och behöver markera, utan du berättar också för dig själv varje gång. På det viset bryter du ner din självkänsla varje gång du markerar.

 

[mino]

Har du provat The Work? http://thework.com/sites/thework/svenska/ Jag tycker att det är en ganska bra metod att vända och vrida på sina egna tankar när man fastnat i nåt mindre problem och känner sig sårad. Här finns en kort intro, finns även massa youtubevideos om du söker.
http://www.thework.com/svenska/downloads/instructions_svenska_a4.pdf

 

[starcraft]

Har du provat The Work? http://thework.com/sites/thework/svenska/ Jag tycker att det är en ganska bra metod att vända och vrida på sina egna tankar när man fastnat i nåt mindre problem och känner sig sårad. Här finns en kort intro, finns även massa youtubevideos om du söker.
http://www.thework.com/svenska/downloads/instructions_svenska_a4.pdf

Jag ska titta närmare på detta och se om det kanske passar mig bättre än andra metoder jag testat tidigare

 

[starcraft]

Jo, jag förstår det. Men min poäng var att det är stor skillnad att vilja markera och att faktiskt ta beslutet att markera.

Jag var intresserad av varför du faktiskt tar steget från att vilja göra någonting och faktiskt göra det. Hur resonerar du när du bestämmer dig för att markera? För det är det resonemanget som jag tror att du behöver ändra på. Jag tror att du bara gör dig själv mer illa genom att berätta och markera eftersom du utlämnar att du är känslig och blev sårad. Du berättar inte bara för andra att du är känslig och tar illa upp och behöver markera, utan du berättar också för dig själv varje gång. På det viset bryter du ner din självkänsla varje gång du markerar.

Du har helt rätt i att jag gör mig själv illa genom att markera, men jag har också större delen av min uppväxt valt att inte markera. Visserligen rann det mesta av mig, men jag blev ganska kall som person då och ganska ensam, så jag har väl haft villfarelsen att det är bättre att säga något. Men som du säger så gör det mig illa, så jag för nog bäst i att avstå.

 

[Remmer]

Behöver lite input från kloka människor, så jag gör ett försök här Jag får ofta höra att jag tar åt mig för mycket av saker, det kan vara allt möjligt, men i nära relationer är det mest påtagligt. Att jag gör en för stor grej av det när jag vill prata om det, att jag blir ledsen för något som andra anser är småsaker. Så hur får man saker att bara rinna av en? Ju mer jag försöker släppa något, ju svårare blir det. Jag har gått en del i terapi och försökt jobba med bland annat detta, men ärligt talat så är detta bland de svårare grejerna för mig.

Även här i många relationstrådar är rådet att "släpp det, det är småsaker, jag skulle inte bry mig". I de fall jag också tycker det är småsaker så är det ju inga problem, men för sånt som ändå på något sätt känns viktigt för mig kan jag inte hitta någon balansgång med att bry mig lagom mycket - jag är väldigt mycket allt eller inget som person. Jag vill kunna bry mig så pass mycket att jag kan säga ifrån och inte känna mig överkörd, men utan att ta åt mig. Kan man lära sig det eller är det kört för en känslig person som mig? Finns det något tips på vad man kan göra för att få mer skinn på näsan och bli mer som en gås utan att för den delen bli känslokall?

Jag har med åren blivit riktigt bra på att få saker att rinna av mig. Det är egentligen två huvudingredienser som givit mig den egenskapen.

1) Bra självkänsla - Vet man sitt värde tar man inte åt sig.
2) Pragmatism - Som högpresterande är det lätt att ställa orimliga krav på andra men med ett pragmatiskt synsätt lär man sig att man kommer längre genom att luta sig tillbaka, analysera situationen och agera strikt rationellt.