En fråga om vän skap

Åh det är SÅ jobbigt när saker känns fel men ingen vill prata om det!

Det är jättesvårt också för mig, fast jag är vuxen.

Jag brukar göra ett försök, men om folk inte vill prata så försöker jag tänka att jag gjort mitt liksom.

Har märkt att ofta blir det lite bättre om man låter det gå några dagar. Alla känslor blir ju svagare med tiden.

Har du flera vänner än dessa?
 
Jag har gillat svaren du har fått av både @Praefatio och @Motacilla för jag håller med i vad dom säger.
Jag har bara lite mer att tillägga, för jag vill ändå säga att jag håller med dig också! Jag hade blivit först jättelessen, sen besviken och till sist arg över att bli behandlad så av en vän, jag tycker inte att det var ett ok sätt av din "vän".

Nu kommer jag att svara väldigt ärligt och kanske "hårt", men så här tänker jag.
Mitt tonåriga jag hade blivit arg och kränkt, och troligen så hade jag inte fortsatt vara vän med den personen.
Mitt något äldre jag hade låtit "en gång vara ingen gång" och fortsatt vänskapen, men haft detta i åtanke. Skulle det hända igen på samma sätt så hade jag, efter att ha frågat varför och inte fått ett "nöjaktigt" svar, valt att kalla den vännen för bekant istället och behandlat den därefter.

Jag skiljer ganska mycket på de jag ser som vänner och de jag ser som bekanta, i hur nära jag håller de i min relation till dom.
Vänner får veta det mesta om mig, hur jag mår - vad som händer i livet mm. Du vet, det väldigt privata - tankar om allt och inget.
Bekanta pratar jag bara om det alldagliga med.
Tack att du förstår hur jag känner ❤️
Och jag fattar hur du menar med skillnad på vänner och bekanta. Och jag tycker också att det är en stor skillnad! Och ja det är lite sånt som jag har tänkt på också om alla dom relationerna.
 
Jag tycker du har fått jättebra svar redan. Men jag vill också tillägga att ibland ljuger vi utan att vara aktivt medvetna om att vi ljuger. Till exempel, om det är ett jobbigt ämne och varje gång vi pratar om det känns det lite mer jobbigt och vi har lite mindre energi att lägga på att hålla tårarna inne. Till slut kan det ju bli så att när någon frågar om ämnet så ljuger vi och säger ”äsch det är inte något att snacka om” för att vi inte orkar. Det ÄR ju en lögn, för ämnet ÄR ju viktigt och värt att prata om. Men när vi för stunden är uttröttade eller inte har energi/mod/ork att prata om det mer, så är den där vita lögnen så nära till hands. På ett sätt fungerar lögnen som en försvarsmekanism - den låter oss ”vila” för stunden.

Så klart förstår jag att det känns konstigt att bli särbehandlad i kompisgruppen. Jag hade blivit ledsen. Men det kan ha mest med Z att göra - hur Z mådde just då, i den minuten, och vad som hade hänt innan. Kanske var Zs ”batteri” så pass tomt att Z kom med en bortförklaring/lögn för att Z helt enkelt inte orkade. Kanske var Zs batteri mindre tomt när Z pratade med dem andra.
 
Åh det är SÅ jobbigt när saker känns fel men ingen vill prata om det!

Det är jättesvårt också för mig, fast jag är vuxen.

Jag brukar göra ett försök, men om folk inte vill prata så försöker jag tänka att jag gjort mitt liksom.

Har märkt att ofta blir det lite bättre om man låter det gå några dagar. Alla känslor blir ju svagare med tiden.

Har du flera vänner än dessa?
Ja det är JÄTTE jobbigt och det är bland det värsta som jag vet när man inte kan reda ut saker ordentligt. Då är det så svårt att veta hur man ska gå vidare liksom tycker jag. Och det är svårt att bara vänta i några dagar och bara tänka och inte veta nånting.
Och ja jag har några andra vänner också.
 
Tack ❤️ Jag tycker faktist också att jag HAR försökt så bra jag kan och jag har även pratat med en personal och hon tycker också det. Men ändå så känns det inte som att det hjälper utan det är som att det inte spelar nån roll vad jag gör så verkar domandra tycka att jag känner fel ändå och att jag bara har fel och att det bara är jag som borde strunta i allt hur jag känner och hur dom verkar tänka om mig.
Det där är en av de mest frustrerade grejerna med livet: man kan göra hur rätt som helst, men man kan aldrig ändra hur någon annan tycker, känner eller beter sig. Du har gjort vad du kan, men dina kompisar tycker och tänker som de gör ändå. Det enda du kan göra i den situationen är att fundera över hur du ska göra för att själv må bra, trots att de fortsätter tycka och tänka som de gör.

Kan ni acceptera att ni tycker olika och bli sams igen ändå eller behöver du ta en liten paus från kompisgänget?
Du är såklart sårad (det skulle jag också ha varit i din sits!). Vad kan du göra för att känna dig gladare igen, som inte har med det kompisgänget att göra? Kramas med din valp? Träna in ett nytt trick med valpen? Läsa en bra bok? Rita? Jag vet inte vad du gillar att göra, men såna saker kan få mig att känna mig gladare!
 
Jag tycker du har fått jättebra svar redan. Men jag vill också tillägga att ibland ljuger vi utan att vara aktivt medvetna om att vi ljuger. Till exempel, om det är ett jobbigt ämne och varje gång vi pratar om det känns det lite mer jobbigt och vi har lite mindre energi att lägga på att hålla tårarna inne. Till slut kan det ju bli så att när någon frågar om ämnet så ljuger vi och säger ”äsch det är inte något att snacka om” för att vi inte orkar. Det ÄR ju en lögn, för ämnet ÄR ju viktigt och värt att prata om. Men när vi för stunden är uttröttade eller inte har energi/mod/ork att prata om det mer, så är den där vita lögnen så nära till hands. På ett sätt fungerar lögnen som en försvarsmekanism - den låter oss ”vila” för stunden.

Så klart förstår jag att det känns konstigt att bli särbehandlad i kompisgruppen. Jag hade blivit ledsen. Men det kan ha mest med Z att göra - hur Z mådde just då, i den minuten, och vad som hade hänt innan. Kanske var Zs ”batteri” så pass tomt att Z kom med en bortförklaring/lögn för att Z helt enkelt inte orkade. Kanske var Zs batteri mindre tomt när Z pratade med dem andra.
Ja jag fattar också att man kanske inte orkar prata om jobbiga saker helatiden och så. Men det känns bara inte bra ALLS att Z berättade till ALLA domandra utom mig och sen skrev om det på sociala medier och fort farande inte hade sagt nåt till mig. Så då var ju hens batteri mera laddat men ändå inte så hen berättade till mig. Och somsagt att hen ljög om att domandra visste det mycket tidigare som jag bara inte fattar.
 
Ja det är JÄTTE jobbigt och det är bland det värsta som jag vet när man inte kan reda ut saker ordentligt. Då är det så svårt att veta hur man ska gå vidare liksom tycker jag. Och det är svårt att bara vänta i några dagar och bara tänka och inte veta nånting.
Och ja jag har några andra vänner också.
:heart
Jag tänker att jag skulle ta en liten paus från Z och det gänget, och istället ha mera kontakt med de andra vännerna nu.

Min erfarenhet är att det oftast är bäst att ta en liten paus om det blir missförstånd/konflikter. Det är lättare att reda ut saker när det gått lite tid och man inte känner så starkt.

Men det är bara min åsikt och det som fungerar för mig, du måste göra det som är rätt för dig.
 
Det där är en av de mest frustrerade grejerna med livet: man kan göra hur rätt som helst, men man kan aldrig ändra hur någon annan tycker, känner eller beter sig. Du har gjort vad du kan, men dina kompisar tycker och tänker som de gör ändå. Det enda du kan göra i den situationen är att fundera över hur du ska göra för att själv må bra, trots att de fortsätter tycka och tänka som de gör.

Kan ni acceptera att ni tycker olika och bli sams igen ändå eller behöver du ta en liten paus från kompisgänget?
Du är såklart sårad (det skulle jag också ha varit i din sits!). Vad kan du göra för att känna dig gladare igen, som inte har med det kompisgänget att göra? Kramas med din valp? Träna in ett nytt trick med valpen? Läsa en bra bok? Rita? Jag vet inte vad du gillar att göra, men såna saker kan få mig att känna mig gladare!
Ja exakt jag känner mig bara sårad och det blir ännu mera för att det känns som ingen av domandra fattar min sida eller iallafall vill backa mig liksom. Som jag också har försökt att förklara till dom men ingen vill liksom försöka reda ut nåt och lyssna offentligt på mig känns det som. Och det är SÅKLART deras val men jag blir ändå ledsen av det.
Och det är svårt att veta vad jag skulle må bäst av i det. För jag har ju iallafall tyckt om dom mycket och känt som att vi ÄR bra vänner och dom ÄR viktiga förmig men det är jätte jobbigt när det blir såhär.
Men ja jag kan vara med min valp och med min kompis som bor här och så men det känns också bara jobbigt för att jag inte kan sluta tänka på allt med kompis gruppen.
 
:heart
Jag tänker att jag skulle ta en liten paus från Z och det gänget, och istället ha mera kontakt med de andra vännerna nu.

Min erfarenhet är att det oftast är bäst att ta en liten paus om det blir missförstånd/konflikter. Det är lättare att reda ut saker när det gått lite tid och man inte känner så starkt.

Men det är bara min åsikt och det som fungerar för mig, du måste göra det som är rätt för dig.
Ja jag vet inte ifall det är det som jag BORDE göra men det är jobbigt för dom är eller har varit en jätte stor del av mitt liv också och det är sååå tomt att inte ha kontakt med dom. Och jag har redan haft en paus från en i den kompis gruppen ett tag och det är jätte jobbigt. Och det känns som att det aldrig kommer gå att komma tillbaka till nånting liksom.
 
Jag är ganska säker på att flera personer här vet vem Z är och vilken grupp det handlar om vilket gör den här diskussionen om dem mindre lämpad.

TS har fått många bra råd och jag funderar på om det bästa kanske vore att låsa denna tråd.
 
Jag är ganska säker på att flera personer här vet vem Z är och vilken grupp det handlar om vilket gör den här diskussionen om dem mindre lämpad.

TS har fått många bra råd och jag funderar på om det bästa kanske vore att låsa denna tråd.
Det tror inte jag efter som att domenda som borde kunna veta vem det är är domsjälva.
Men: If the shoe fits, wear it Cinderella 🤷🏻‍♀️
 
Jag har fått ett meddelande från en person som säger sig vara den som omnämns som Z här i tråden där hen bland annat säger:
"jag är helt okej med att hon skriver om våran relation och frågar om råd här. Jag tror inte de andra i kompisgänget har problem med det heller. "

Jag väljer därför att fortsätta behålla tråden öppen och hoppas att den kan leda till något positivt för så många som möjligt.
 
Jag vill väldigt gärna fråga om tips om dethär efter som att flera här verkar fatta även min sida av allt och att det nog är enklare för nån som inte är in blandad i det själv om ni fattar hur jag menar.
Men ja jag vet verkligen INTE hur jag ska göra. För att jag känner mig bara som att ingen lyssnar på mig eller kan ta in min känsla utan att om dom har en tanke som dom TROR så kan dom inte ändra på den. Och det blir väldigt jobbigt förmig efter som att det blir som att dom gas lightar mig.
Som att jag har förklarat FLERA gånger att jag blev ledsen för att jag kände mig dum som inte fick veta det som hände för Z så att jag inte kunde göra nånting för att stötta hen och så. Och att jag var o rolig för att domandra i kompis gruppen skulle tycka att jag inte hade hän syn pågrund av det efter som att dom har ju sagt sånt förut. Och MEST så blev jag ledsen för att jag kände som att jag hade sååå fel upp fattning om våran relation som även hände med en annan i den gruppen för ett tag sedan så det var liksom redan känsligt.
Och sen när jag fick veta att Z hade sagt det till alla domandra fast hen sa till mig att hen inte hade det så blev jag ju ledsen för DET för att jag kände mig VÄLDIGT utan för och ut stött då och ännu mera att dom skulle ha massa neggativa tankar om mig för det. Och framför allt att Z inte bara var ärlig om det utan att hen ljög. Och även hur jag fick reda på det och Zs förklaringar om det och så.
Och sen har jag även fått reda på att den förklaringen som Z sa varför hen svarade som hen gjorde tillmig om att hen bara hade berättat för några att det svaret inte HELLER var sant. Så det blir bara som lögn på lögn på lögn. Och förmig så ÄR det väldigt viktigt med ärlig het och jag trodde verkligen att jag och Z kunde vara ärliga till varandra.
Och ja allt det har jag försökt att förklara till alla i kompis gruppen FLERA gånger. Att jag var och är LEDSEN och varför och så. Och ÄNDÅ så fort sätter dom att säga att dom fattar att jag är be sviken eller arg för att jag inte fick veta det som hände först. Som det ju inte är om alls som jag även har försökt att förklara men det är som att det är HELT o möjligt.
Och jag vet inte vad jag ska göra. För jag blir väldigt ledsen att det är så o möjligt för dom som jag har tänkt som mina kompisar att dom inte ens verkar försöka att lyssna på mig. Och att dom bara håller kvar i sin upp fattning som inte stämmer alls. Och som jag känner så visar ju det att dom tänker ganska så neggativt om mig också och inte ens vill tänka på en möjlig het att dom har fattat fel.
Och jag vet inte nåt mera som jag kan göra för att försöka förklara. Så ja jag undrar väl bara hur NI skulle göra skulle ni bara strunta i det och försöka vara vän med dom ändå eller skulle ni ta en paus från dom helt eller nåtannat?
 
Jag tycker du har fått jättebra svar redan. Men jag vill också tillägga att ibland ljuger vi utan att vara aktivt medvetna om att vi ljuger. Till exempel, om det är ett jobbigt ämne och varje gång vi pratar om det känns det lite mer jobbigt och vi har lite mindre energi att lägga på att hålla tårarna inne. Till slut kan det ju bli så att när någon frågar om ämnet så ljuger vi och säger ”äsch det är inte något att snacka om” för att vi inte orkar. Det ÄR ju en lögn, för ämnet ÄR ju viktigt och värt att prata om. Men när vi för stunden är uttröttade eller inte har energi/mod/ork att prata om det mer, så är den där vita lögnen så nära till hands. På ett sätt fungerar lögnen som en försvarsmekanism - den låter oss ”vila” för stunden.

Så klart förstår jag att det känns konstigt att bli särbehandlad i kompisgruppen. Jag hade blivit ledsen. Men det kan ha mest med Z att göra - hur Z mådde just då, i den minuten, och vad som hade hänt innan. Kanske var Zs ”batteri” så pass tomt att Z kom med en bortförklaring/lögn för att Z helt enkelt inte orkade. Kanske var Zs batteri mindre tomt när Z pratade med dem andra.
Så tänker jag också lite, jag skulle kunna bli överväldigad av att bli tillfrågad om vad som hänt flera gånger som i det här fallet och få nån sorts försvarsmekanism av det, och liksom stänga av. Då kan det ibland vara lättare att gå till nån annan som INTE frågat och berätta. Det skulle inte ha något med vem som frågat egentligen utan bara att man inte kan processa det hela ”rätt” just då. Så det kan ju vara ett perspektiv från Zs sida. Om man dessutom vet att den som frågar kan ta illa vid sig kanske det hela känns ännu jobbigare.

Men från andra hållet hade jag nog blivit ledsen i en sån situation när jag var tonåring. Nu när jag är äldre hade jag nog tänkt att det nog bara blev fel.
 
Jag vill väldigt gärna fråga om tips om dethär efter som att flera här verkar fatta även min sida av allt och att det nog är enklare för nån som inte är in blandad i det själv om ni fattar hur jag menar.
Men ja jag vet verkligen INTE hur jag ska göra. För att jag känner mig bara som att ingen lyssnar på mig eller kan ta in min känsla utan att om dom har en tanke som dom TROR så kan dom inte ändra på den. Och det blir väldigt jobbigt förmig efter som att det blir som att dom gas lightar mig.
Som att jag har förklarat FLERA gånger att jag blev ledsen för att jag kände mig dum som inte fick veta det som hände för Z så att jag inte kunde göra nånting för att stötta hen och så. Och att jag var o rolig för att domandra i kompis gruppen skulle tycka att jag inte hade hän syn pågrund av det efter som att dom har ju sagt sånt förut. Och MEST så blev jag ledsen för att jag kände som att jag hade sååå fel upp fattning om våran relation som även hände med en annan i den gruppen för ett tag sedan så det var liksom redan känsligt.
Och sen när jag fick veta att Z hade sagt det till alla domandra fast hen sa till mig att hen inte hade det så blev jag ju ledsen för DET för att jag kände mig VÄLDIGT utan för och ut stött då och ännu mera att dom skulle ha massa neggativa tankar om mig för det. Och framför allt att Z inte bara var ärlig om det utan att hen ljög. Och även hur jag fick reda på det och Zs förklaringar om det och så.
Och sen har jag även fått reda på att den förklaringen som Z sa varför hen svarade som hen gjorde tillmig om att hen bara hade berättat för några att det svaret inte HELLER var sant. Så det blir bara som lögn på lögn på lögn. Och förmig så ÄR det väldigt viktigt med ärlig het och jag trodde verkligen att jag och Z kunde vara ärliga till varandra.
Och ja allt det har jag försökt att förklara till alla i kompis gruppen FLERA gånger. Att jag var och är LEDSEN och varför och så. Och ÄNDÅ så fort sätter dom att säga att dom fattar att jag är be sviken eller arg för att jag inte fick veta det som hände först. Som det ju inte är om alls som jag även har försökt att förklara men det är som att det är HELT o möjligt.
Och jag vet inte vad jag ska göra. För jag blir väldigt ledsen att det är så o möjligt för dom som jag har tänkt som mina kompisar att dom inte ens verkar försöka att lyssna på mig. Och att dom bara håller kvar i sin upp fattning som inte stämmer alls. Och som jag känner så visar ju det att dom tänker ganska så neggativt om mig också och inte ens vill tänka på en möjlig het att dom har fattat fel.
Och jag vet inte nåt mera som jag kan göra för att försöka förklara. Så ja jag undrar väl bara hur NI skulle göra skulle ni bara strunta i det och försöka vara vän med dom ändå eller skulle ni ta en paus från dom helt eller nåtannat?
Jag hade nog sett det som en situation som blev fel och fortsatt vara vänner. Troligtvis hade Z också en jobbig tid kring det här och det är inte säkert att det var menat att göra dig ledsen. Men skulle det hända fler liknande saker hade jag nog pratat om det och kanske dragit mig tillbaka.
 
Så tänker jag också lite, jag skulle kunna bli överväldigad av att bli tillfrågad om vad som hänt flera gånger som i det här fallet och få nån sorts försvarsmekanism av det, och liksom stänga av. Då kan det ibland vara lättare att gå till nån annan som INTE frågat och berätta. Det skulle inte ha något med vem som frågat egentligen utan bara att man inte kan processa det hela ”rätt” just då. Så det kan ju vara ett perspektiv från Zs sida. Om man dessutom vet att den som frågar kan ta illa vid sig kanske det hela känns ännu jobbigare.

Men från andra hållet hade jag nog blivit ledsen i en sån situation när jag var tonåring. Nu när jag är äldre hade jag nog tänkt att det nog bara blev fel.
Jag fattar hur du menar men jag vill bara förklara lite att det var inte att jag tjatade om vad som hade hänt och så utan jag bara sa att Z själv klart fick prata om det om hen ville. Och det var efter att hen hade sagt att hen hade haft en dålig dag men hen berättade till domandra innan det.
 
Jag hade nog sett det som en situation som blev fel och fortsatt vara vänner. Troligtvis hade Z också en jobbig tid kring det här och det är inte säkert att det var menat att göra dig ledsen. Men skulle det hända fler liknande saker hade jag nog pratat om det och kanske dragit mig tillbaka.
Ja jag fattar såklart att det var eller är jobbigt för Z. Men det som jag menade i mitt sista inlägg var om domandra i kompis gruppen att dom bara verkar tro att jag blev sur för att jag inte fick veta det först som inte alls stämmer och att dom inte verkar lyssna på det jag försöker förklara om att jag blev ledsen och varför.
Så det är mera om domandra och inte såmycket om Z.
 
Ja jag fattar såklart att det var eller är jobbigt för Z. Men det som jag menade i mitt sista inlägg var om domandra i kompis gruppen att dom bara verkar tro att jag blev sur för att jag inte fick veta det först som inte alls stämmer och att dom inte verkar lyssna på det jag försöker förklara om att jag blev ledsen och varför.
Så det är mera om domandra och inte såmycket om Z.
Svårt det där med större grupper av vänner tycker jag, jag hade nog låtit saken bero lite, förhoppningsvis kanske ni kan prata mer om det när det inte är lika nära i tid? Nu låter det som att det är lite infekterat alltihop och då blir det kanske inte så lätt att reda ut nånting förrän det lugnat sig?
 
Svårt det där med större grupper av vänner tycker jag, jag hade nog låtit saken bero lite, förhoppningsvis kanske ni kan prata mer om det när det inte är lika nära i tid? Nu låter det som att det är lite infekterat alltihop och då blir det kanske inte så lätt att reda ut nånting förrän det lugnat sig?
Jag vet inte för ingen verkar som dom vill prata om det och reda ut nåt. Utan dom verkar bara ha sin å sikt så tar dom inte in nåtannat och vill inte lyssna på mig känns det som.
Skulle du bara inte ha nån kontakt med dom då eller hur skulle du göra?
 
Och jag vet inte nåt mera som jag kan göra för att försöka förklara. Så ja jag undrar väl bara hur NI skulle göra skulle ni bara strunta i det och försöka vara vän med dom ändå eller skulle ni ta en paus från dom helt eller nåtannat?
Jag kan bli ledsen i situationer som du beskriver, något av det värsta jag vet är tanken på att "alla andra" vet men jag har noll koll. Men egentligen så är det nog grejer som att ens ex börjat dejta någon och man själv är clueless som jag har svårast att hantera. Eller om det skulle planeras aktiviteter och man hålls utanför.

Jag har också varit med om fall, när jag själv genomgått en kris, då andra inte berättat något som hänt dem för att bespara mig den extra bördan. Vilket jag tycker är en ledsam tanke, för att det är väldigt naturligt för mig att försöka ge utrymme för andras svårigheter. Samtidigt så har jag förståelse för att det finns en omtanke bakom ett sådant beslut, och att det helt enkelt kan vara svårare att berätta något jobbigt för någon som har det jobbigt själv. Svårt att inte undermedvetet tänka på personens känslor, när man egentligen bara skulle vilja få det ur sig liksom. :) Jag har i sådana lägen kommunicerat att jag inte har något emot att få höra om negativa/känsliga saker även när jag själv har det svårt, men också accepterat tankegångarna vännen haft liksom, även om jag blivit lite sårad initialt. Så jag hade fortsatt att vara vän snarare än att ta en paus.
 

Liknande trådar

L
  • Låst
Samhälle Först så vill jag vara VÄLDIGT tydlig att SJÄLV KLART så gäller inte dethär för alla! Utan det finns säkert jätte många som jobbar på o...
6 7 8
Svar
147
· Visningar
7 246
Senast: Gunnar
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 008
Senast: mars
·
L
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Jag har ju anmält en sak som har hänt. Och då säger flera att det är bra och rätt och alltmöjligt. Men det KÄNNS verkligen inte så...
2 3
Svar
44
· Visningar
3 439
Senast: LiviaFilippa
·
L
Samhälle Först så JA jag ska själv klart kolla med mamma och pappa som känner hennes föräldrar väldigt bra! Men jag är en sån person som be höver...
2 3
Svar
55
· Visningar
2 786
Senast: TinyWiny
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hundrädda
  • Uppdateringstråd 29
  • Airtags, selar etc

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp