Behöver lite input från kloka människor, så jag gör ett försök här
Jag får ofta höra att jag tar åt mig för mycket av saker, det kan vara allt möjligt, men i nära relationer är det mest påtagligt. Att jag gör en för stor grej av det när jag vill prata om det, att jag blir ledsen för något som andra anser är småsaker. Så hur får man saker att bara rinna av en? Ju mer jag försöker släppa något, ju svårare blir det. Jag har gått en del i terapi och försökt jobba med bland annat detta, men ärligt talat så är detta bland de svårare grejerna för mig.
Även här i många relationstrådar är rådet att "släpp det, det är småsaker, jag skulle inte bry mig". I de fall jag också tycker det är småsaker så är det ju inga problem, men för sånt som ändå på något sätt känns viktigt för mig kan jag inte hitta någon balansgång med att bry mig lagom mycket - jag är väldigt mycket allt eller inget som person. Jag vill kunna bry mig så pass mycket att jag kan säga ifrån och inte känna mig överkörd, men utan att ta åt mig. Kan man lära sig det eller är det kört för en känslig person som mig? Finns det något tips på vad man kan göra för att få mer skinn på näsan och bli mer som en gås utan att för den delen bli känslokall?