pinky
Trådstartare
Har nu (äntligen?) haft förmånen att beskåda ryttare som ridit på hackamore med långa skänklar och flätad nosdel, inte ponnyhack, alltså.
MEN, hur ska egentligen ett sådant hackamore spännas, inverka och "se ut"?
Jag har alltid trott att det skall funka som ett ponnyhackamore, eller vilket stångbett som helst, alltså ge en viss utväxling ifrån hästens nos/käke genom att tygelns infästning sitter en bit nedanför sidostyckets, och där man har ett mothåll (= kedjan) som gör att det faktiskt bli ett stopp på hävstången.
Dessa långskänklade hackamore har dock varit helt "bakåtvända" eller hur man ska beskriva det...
Ryttarna har ridit med ett konstant och kraftigt stöd i båda tyglarna, och hackamorets skänklar har legat helt vridna bakåt, så att en rät linje blidats från ryttarens hand fram till tränsets sidostycke. Alltså så som ett isländskt "stångbett", eller ett pessoabett möjligen.
Ska det vara så? Eller har jag träffat på ryttare som spänt kedjan för löst så att hävstången kollapsat?
Upplys en vetgirig, gärna med bilder på hur det ska se ut!
MEN, hur ska egentligen ett sådant hackamore spännas, inverka och "se ut"?
Jag har alltid trott att det skall funka som ett ponnyhackamore, eller vilket stångbett som helst, alltså ge en viss utväxling ifrån hästens nos/käke genom att tygelns infästning sitter en bit nedanför sidostyckets, och där man har ett mothåll (= kedjan) som gör att det faktiskt bli ett stopp på hävstången.
Dessa långskänklade hackamore har dock varit helt "bakåtvända" eller hur man ska beskriva det...
Ryttarna har ridit med ett konstant och kraftigt stöd i båda tyglarna, och hackamorets skänklar har legat helt vridna bakåt, så att en rät linje blidats från ryttarens hand fram till tränsets sidostycke. Alltså så som ett isländskt "stångbett", eller ett pessoabett möjligen.
Ska det vara så? Eller har jag träffat på ryttare som spänt kedjan för löst så att hävstången kollapsat?
Upplys en vetgirig, gärna med bilder på hur det ska se ut!
