hur gick det till när er biologiska klocka vaknade?

[Buppisen]

Jag är nu 29 år och känner absolut inget sug efter barn. Jag kan gott tänka mig ett helt liv utan barn faktiskt. MEN det håller min sambo inte med om. Han vill absolut ha barn - gärna tre! (!!!)

Så min fråga är, har någon av er svängt från absolut "inga barn för mig" till motsatsen. När hände det? Och hur gick det till?


Vill tillägga att jag älskar min sambo över allt annat, så han är inte problemet...

 

[jerseyko]

Sv: hur gick det till när er biologiska klocka vaknade?

Min kompis fyller 39 år nästa vecka och ska ha sitt första barn i slutet av sommaren! Så när klockan börjar ticka är väldigt induviduellt (för mig när jag var 18 år) och jag tror faktiskt att hos vissa så börjar den inte ticka alls. Och man är lika lycklig ändå!

 

[Bollen]

Sv: hur gick det till när er biologiska klocka vaknade?

Jag har sen jag var liten sagt att jag inte ska ha några barn.. Har aldrig tyckt att barn är söta, roliga eller ens intressanta...

Men så på förra nyårsafton var det en kompis som frågade när det var dags för mig och sambon att skaffa barn.... och plötsligt blev jag inte livrädd inför tanken, så då gjorde vi slag av saken och nu går jag här hemma och har en vecka kvar innan bebisen är beräknad...

 

[Timsetim]

Sv: hur gick det till när er biologiska klocka vaknade?

Jag kan inte säga att jag varit en "aldrig barn människa". Men barn har inte varit något jag längtat efter hela livet heller.

För mig var det väldigt tydligt när vändningen kom. Min vän fick sin son en sommar. Vi var och hälsade på, jag höll det lilla knytet, sa oh va söt och lämnade tillbaka honom.

Sommaren, året efter, fick en annan vän barn. Jag höll det lilla knytet, sa oh va söt och ville absolut inte lämna tillbaka honom!! Känslan av att vilja ha en egen var enormt stark!

Våren efter detta så började de biologiska klockorna inom mig, jag såg gravida överallt, tyckte att alla bebisar var det gulligaste i världen osv.

Så för mig svängde det från "nja jag väntar nog" till "ge mig nu"!!!

/Timsetim

 

[boccia]

Sv: hur gick det till när er biologiska klocka vaknade?

För mig vaknade klockan lite väl drastiskt... Jag har väl aldrig varit typen som sagt att jag aldrig ska ha barn, snarare att jag ska ha barn "men inte nu". Blev ofrivilligt gravid då jag var 22 (trots piller) och gjorde abort eftersom jag precis hade separerat från barnets pappa. I samma veva blev en mkt nära vän till mig gravid, så jag fick följa hennes graviditet på nära håll, och ca 1 månad innan jag skulle ha fått mitt barn (om jag hade behållt det) så kände jag att "Jag vill ju också ha barn!" Däremot så dröjde det ytterligare 5 år innan jag hade en relation där jag kände att jag kunde se min pv som pappa till mina barn, och nu har jag en dotter som fyller 2 i april, samt 3v kvar till beräknad förlossning för barn nr 2.

 

[No1]

Sv: hur gick det till när er biologiska klocka vaknade?

Jag är nu 29 år och känner absolut inget sug efter barn. Jag kan gott tänka mig ett helt liv utan barn faktiskt. MEN det håller min sambo inte med om. Han vill absolut ha barn - gärna tre! (!!!)
..

Ot, blir bara lite nyfiken.
Känner du inte att världen rasar och du får panik när ni förhåller er så olika i frågan?

Jag skulle nog hamna i en riktigt svart svacka pga den akuta oron för vår relation.

När jag läste ditt inlägg fick jag en flashback från när jag och mitt X åkte till Thailand i några veckor.
Allt på den resan var så otroligt ljuvligt.
En kväll satt vi på en strandresturang i solnedgång.
Grävde ned tårna i sanden, drack våra paraplydrinkar, kände den svala havsbrisen och hörde dyningarna möta stranden.
Vi hade suttit tysta ett tag.
Jag hade inte en tanke i skallen utan satt bara och njöt.

Då tar han försiktigt mina händer i sina och tittar på mig med blöta ögon.
Säger hur otroligt mkt han älskar mig, hur fantastisk jag är och att han inte kan se sig leva med någon annan någonsin.
Avslutar med -"Ta det här rätt nu, bli inte rädd, jag vill att du ska bli mamma till mina barn - jag vill ha barn och jag är redo nu men kan vänta så länge som det behövs".

Har du någon gång tittat på en film där de petat in ett ljud av en brutalt repad LP-skiva för att förstärka intrycket av att något otroligt malplacerat och FEL blivit uttalat?

Så krossades min idyll i den stunden.
Sådan stor press och stress har jag aldrig upplevt tidigare, i någon situation övht.

Så det där som din partner säger, det är min högst privata stora skräck i en relation


Förlåt ot, var bara tvungen att skriva av mig obehaget

 

[search]

Sv: hur gick det till när er biologiska klocka vaknade?

För mig så vaknade väl aldrig klockan , trots att jag har ett barn.
Jag är 34 (snart) och jag var 28 när jag fick beskedet att jag var gravid. Min första spontana reaktion var Nej men ville efter ett tag funderingar plus att min dåvarande man (är skilda idag) behålla barnet.
När Ian föddes så vaknade modersinstinkterna direkt men jag kan säga ärligt att det tog ett litet tag innan jag verkligen älskade honom.. Jag älskar min son och skulle ge mitt liv för honom vilken sekund som helst.

 

[TheOne]

Sv: hur gick det till när er biologiska klocka vaknade?

Jag är också 29, gravid i v 31... börjar så smått bli ok med tanken, någon biologisk klocka har aldrig ringt!! Min man har varit mycket mer intresserad av barn än jag.... så jag tror att när barnet kommer, då kanske klockan ringer??

Det är inte så att jag inte vill ha barnet, men jag njuter inte av det som andra och blir inte helt lyrisk över tanken att bli mamma... mer att "nu kan jag ju inte gör det och inte det"...

Men för mig har det ändå varit självklart att vi ska ha barn och att jag inte ville vara för gammal vid första barnet... men klockan, nä, den har aldrig ringt!!

Jag menar att man kanske inte ska vänta på den biologiska klockan? Jag tror klockan är en av alla "romantiskt drömmar" som vi skapar under uppväxten, likväl som att sex första gången ska vara så otroligt härligt, det ska vara så otroligt vackert att vara gravid mm mm... det är bara en romantisk dröm! Vi lever ju i verkligeheten

Givetvis är det olika för alla.. Grattis till er som upplevt den romantisk drömmen!

 

[Timsetim]

Sv: hur gick det till när er biologiska klocka vaknade?

Ville bara tillägga att jag var 29 år när klockorna började klinga!

/Timsetim

 

[Duplica]

Sv: hur gick det till när er biologiska klocka vaknade?

jag har inte vänt, men min vän gjorde det på ett rätt intressant vis.
Hon ville absolut inte ha barn, och en dag planterade hon en påsklilja, och blev så inspirerad när den liksom växte upp ur ingenting..

 

[NeverEver]

Sv: hur gick det till när er biologiska klocka vaknade?

JAg gick från att jag inte skulle ha några barn till "jag tror jag ångrar mig om jag inte skaffar barn" till "i framtiden vill jag ha ett barn eller 2, MEN om 10 år kanske!" till "...om 5-6 år kanske" och i det stadiet gick jag och blev med barn helt oplanerat. Jag insåg efter ett tag att "rätt tidpunkt" kanske inte finns. Man har ju alltid saker på gång! En dag står man där och vill ha barn och då kanske man inte kan! JAg tycker i alla fall nu att det ska bli supermysigt med en lliten plutt!

 

[havreflinga]

Sv: hur gick det till när er biologiska klocka vaknade?

Jag tror min klocka började ticka igång lite sakta när jag var runt 30 och blev singel. Då började jag tänka att ifall jag skulle vilja ha barn, så var det ju inte så lämpligt att nyss blivit singel...

Det finns fler trådar som handlar om detta:
http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=778573&highlight

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=729131&highlight

 

[Linnzan]

Sv: hur gick det till när er biologiska klocka vaknade?

När jag blev gravid (vilket inte var så planerat) så hade jag inget sug efter barn. Jag var inte så jätte glad åt andras barn,tyckte oftast bara att det var ett hinder för att hitta på saker.
Men jag beslutade mig för att behålla detta lilla barn. Ju mer magen växte ju mer medveten blev jag om att detta var något jag älskade.

Natten innan vattnet gick var jag på pubben med mina vänner (nykter givetvis!) ALLA som skulle känna på magen sa att det skulle bli en flicka och att jag skulle få vänta 2 veckor tills jag skulle föda. Var beräknad om 1 vecka. Jag minns att jag blev lite irriterad för att de tjafsade så att det var en flicka.... för jag var helt säker på att det var en pojke.

När jag födde och barnmorskan sa att det var en son så skrek jag!!! VAD VAR DET JAG SA!!!
Den känslan/kicken man får när man fött är HELT otrolig. Jag tror det tog 1 år innan jag slutade ligga och stirra på min son!! Kunde titta på han i timmar, världen stannade liksom.

I dag är han nästan 3 år
JAG HAR ALDRIG ÄLSKAT NÅGON SÅ MYCKE!!!! Skulle gå genom eld!!!
Vilken otrolig kärlek! Det är fantastiskt

Nu känner jag att det skulle vara underbart med ett barn till. Men har beslutat mig för att vänta tills alla ston ska gå dräktiga samtidigt.

Jag har blivit barngalen! En helt ny värld har öppnats för mig. Men det behövdes ett barn för att få upp ögonen

 

[Mitten]

Sv: hur gick det till när er biologiska klocka vaknade?

jag har inte vänt, men min vän gjorde det på ett rätt intressant vis.
Hon ville absolut inte ha barn, och en dag planterade hon en påsklilja, och blev så inspirerad när den liksom växte upp ur ingenting..

Hihi jag började böla av det här Jag som INTE ALLS har gravidhormoner just nu

 

[Druvan]

Sv: hur gick det till när er biologiska klocka vaknade?

Jag är också 29, gravid i v 31... börjar så smått bli ok med tanken, någon biologisk klocka har aldrig ringt!! Min man har varit mycket mer intresserad av barn än jag.... så jag tror att när barnet kommer, då kanske klockan ringer??

Inte säkert att klockan börjar ringa då heller . Min klocka har aldrig ringt, men nu har jag en bebis i alla fall. Men några fler blir det inte.. (tror jag)

 

[Basilika]

Sv: hur gick det till när er biologiska klocka vaknade?

Jag är nu 29 år och känner absolut inget sug efter barn. Jag kan gott tänka mig ett helt liv utan barn faktiskt. MEN det håller min sambo inte med om. Han vill absolut ha barn - gärna tre! (!!!)

Så min fråga är, har någon av er svängt från absolut "inga barn för mig" till motsatsen. När hände det? Och hur gick det till?


Vill tillägga att jag älskar min sambo över allt annat, så han är inte problemet...

Den svängde när livet faktiskt började ge sig till känna långt där inne i magen. Jag var också 29 år. Före det var jag oändligt olycklig över att ha blivit gravid men kunde inte ta ifrån min nyblivne man hans största önskan och med hans löften om att han verkligen skulle bli en deltagande pappa så sade jag ok. Sonen är nu 11 år och jag ångrar mig inte för en sekund. Han fick t o m ett syskon nästan 4 år senare. Det är verkligen livets stora gåva att få barn. Men om jag inte fått barn är jag säker på att jag kunnat fylla det ändå, med andra saker (djur).

 

[havreflinga]

Sv: hur gick det till när er biologiska klocka vaknade?

Jag har blivit barngalen! En helt ny värld har öppnats för mig. Men det behövdes ett barn för att få upp ögonen

Så var det för mig oxå. När vi bestämde oss för att försöka skaffa barn var jag helt säker på att jag bara ville ha ett barn. Och jag trodde det roliga skulle börja först när barnet var lite äldre. Men bara några månader efter att vår pojke kommit började vi jobba på lillebror.

Jag skäms nästan för hur oengagerad jag varit tidigare när vänner fått barn. Jag har nästan tyckt synd om dem.

 

[Roheryn]

Sv: hur gick det till när er biologiska klocka vaknade?

Jag kan inte påstå att det någonsin har ringt nån klocka, trots att jag har ett barn. Min man har alltid gärna velat ha barn och jag kom väl till en tidpunkt när det egentligen inte fanns några rationella skäl emot barn. Och någonstans hos mig fanns det en nyfikenhet på hur det skulle vara att vara gravid och föda barn. Så mer eller mindre på impuls sade jag en dag att "okej då, vi försöker väl...", och det blev barn på första försöket. Jag kände väl lite panik över det positiva graviditetstestet, men inte värre än att jag kände att jag kunde stå ut....

Och självklart älskar jag min dotter, som nu är 7 år. Hon är utan tvekan den viktigaste personen i mitt liv, och den jag älskar mest. Men på grund av utebliven "klocka" så har det inte blivit fler barn. Man kan väl säga att personen som är min dotter är oerhört viktig för mig, medan företeelsen att ha barn inte alls är viktig egentligen. Jag har heller aldrig tyckt att bebisar är särskilt intressanta, eller ens söta (utom min egen då)...

 

[Roheryn]

Sv: hur gick det till när er biologiska klocka vaknade?

När vi bestämde oss för att försöka skaffa barn var jag helt säker på att jag bara ville ha ett barn. Och jag trodde det roliga skulle börja först när barnet var lite äldre.

Precis sådär känner jag! Det riktigt, riktigt roliga tycker jag är när barnet blivit en egen liten person som pratar, som har en egen vilja och som man kan göra saker tillsammans med! Jag tycker liksom det är oändligt mycket roligare att göra läxor med min sjuåring än vad det var att sitta och amma en tvåmånaders bebis....

 

[Roheryn]

Sv: hur gick det till när er biologiska klocka vaknade?

Jag skäms nästan för hur oengagerad jag varit tidigare när vänner fått barn. Jag har nästan tyckt synd om dem.

Sån är jag nog fortfarande.... Tycker innerst, innerst inne synd om vänner/kollegor/släktingar som berättar att de är gravida...