En sån period har jag också haft. Sen bara plötsligt kom en vändning och jag började ifrågasätta det. Det är ju synd att sortera in sig själv i ett fack som typ ”en som inte har den sortens skor”. Minns att jag kommenterade en väninnas as-snygga skor med höga klackar och nitar en gång och nån sa nåt om att jag också borde skaffa ett par, men jag viftade bort och sa att det ju inte direkt är min stil. Men responsen var ett jätteförvånat vaddå? Det kan det ju visst vara! Och jag tror jag behövde höra det, och nu äger jag flera par asfina pumps.
Jag hade en rätt lång period när typ alla pengar och all tid gick till häst (och annan sportutrustning
), vardagskläder användes bara på skolan och köptes på rea eller ärvdes av kompisar. Men vartefter jag fick bättre råd blev jag lite mer klädintresserad och bestämde mig för att prova diverse kläder som jag aldrig skulle satt på mig annars. Fult på galgen kan ju vara snyggt på!Jag tar med jämna mellanrum en kritisk garderobsgenomgång. Jag har inte jättemycket kläder, men de jag har vill jag ska kännas bra. Kläder jag har dåliga minnen kopplade till rensar jag ut.
Jag har fått mycket bättre självkänsla tack vare att jag lärt mig vilka kläder som passar mig. Jag känner nu att kläderna bättre speglar min personlighet och det gillar jag! Och så känns det bra att ingen annan än jag bestämmer vad jag har på mig och inte. (Och ingen inre röst)
