Hur har alla råd med häst?

[Ullmerkott]

Inkomst 25tusen efter skatt. Rör jag om lite i min ekonomi har jag några tusen jag kan lägga på hästen varje månad. Men spara blir svårt då

Jag gissar att du då redan lagt dig till med en del dyra vanor (samt kostnaden för barnet)? För mig kostar hästen ca 4-5000 kr/månad. Kan en leva bra på CSN (10 000) bör en kunna leva likadant, ha häst samt spara 10' i månaden på 25'.

 

[prinsessfeminist]

Det är dyrt att ha häst. Väldigt dyrt och det krävs prioriteringar för de flesta människor.

Jag ser att tex att min bror och hans familj reser, går ut och äter (innan covid-19), har nya bilar etc...

Han har inte sämre eller bättre ekonomi än mig. Jag skulle tro att vi har likvärdiga ekonomiska förutsättningar.

Men för mig och vår familj går det inte ihop att göra allt som han och hans familj gör. Min make accepterar det, att i princip allt som kunde vara "extra guldkant" faktiskt går till hästeriet.

Och då är jag ändå privilegierad med ett välbetalt jobb.

Så frågar du mig, nej, jag fattar inte heller hur unga människor har råd att ha häst.

När jag själv var ung, så levde jag på knäckebröd och vatten, typ, men när jag pluggade så sålde jag hästen. Det gick helt enkelt inte.

 

[MayGrace]

TS verklighet är ju att hon är ensamstående med barn, att utgå från din verklighet, dvs bor hemma och får ekonomisk hjälp är ju inget som ger henne ett konkret råd?
Vad ska hon prioritera annorlunda menar du?
Att skaffa en partner som ekonomiskt kan stötta henne?

Jag bor inte hemma nej. Min sambo har noll intresse av hästarna och lägger där med noll kronor på dem. Och idagsläget har vi inga barn men de kan ju komma ingen som säger de. Och jag känner folk som är ensamstående med barn som har häst så de förekommer absolut
Ska tilläggas vi har skild ekonomi och de enda vi betlat gemensam är hyran annars betalar var och en för sina egna saker och han som jobbar heltid har X3 så mycket pengar som jag men en minst lika dyr hobby. Nu kommer ja undan genom att ha min häst uppstallad hos familjemedlem, fått hästen gratis ( han är ingen flashig ridhäst som hade kostar ex antal hundra tusen i inköp, han var dessutom skadad med dålig prognos när han kom) men han kostar fortfarande pengar.

 

[prinsessfeminist]

I de stall jag ridit har ensamstående föräldrar inte varit särskilt vanliga som hästägare. Inte 20-åringar heller, såvida det inte var en familjehäst som en mamma har tillsammans med vuxna döttrar. Så mitt svar skulle vara att det går ihop för att mamma betalar, mockar och rider ut. Så sköter 20-åringen träning och tävling.

Nu är mina barn yngre, men hos oss är det tvärtom. Jag vill tävla och träna (i den mån jag har råd och möjlighet) och de är nöjda med att sköta vardagen kring hästarna.

Inga barn i vår familj har blivit så passionerade som jag är.

Men @Rodgardi - kan du spara pengar? Finns möjlighet för dig att lägga undan 5000 i månaden under ett år?

I så fall skulle du vid årsskiftet 2022 ha 60 000 till en häst och utrustning och dessutom veta att du kan klara vardagen med minus 5000 kr på kontot varje månad.

På så sätt vet du att du förutom stallhyra, foder och försäkring (som är dyr) kanske dessutom kan lägga undan en liten summa till buffert för oförutsedda utgifter.

Men som sagt, du får ge upp annat. Så är det bara. Är du beredd på det?

 

[Ramona]

Hur vanligt är det att man lånar till en häst?

Jag tror att det är vanligare än man tror att folk lånar till häst. Jag som försörjt mig på att köpa och sälja hästar ska säga att jag har sålt ett helt gäng tävlingsponnyer till familjer som har tagit topplån på huset.

Många gör ju också en hästkarriär, lite som man gör en bostadskarriär. Man köper en unghäst och rider in och utbildar själv. Förhoppningsvis blir den vad man vill ha, annars säljer man den vidare och får då råd att köpa lite bättre kvalitet, fast än en gång yngre och göra jobbet själv.

Jag har tre stycken hästar just nu, men jag bor på en liten gård som inte ligger nära en storstad. Det är den kompromissen jag har gjort i mitt liv. Jag flyttade ut från centrala Göteborg till Skaraborg för att kunna ha råd att bo på landet. Här kostar det en bråkdel av vad det gjorde i Göteborg!

 

[Speedway]

Jag köpte min första häst när jag var 41 år för det var först då jag hade hade tillräckligt med tid och pengar. jag har ett hy

 

[Görel]

Det handlar om att prioritera. Personligen har jag inga barn och bor ensam, så det är upp till mig vad jag lägger min inkomst på. Men jag skaffade häst när jag var i 30-årsåldern och hade pluggat klart, jag hade aldrig kunnat prioritera om min tillvaro under studietiden så att pengarna skulle räckt till en häst. Nu bor jag i Stockholm så stallhyrorna ligger på en helt annan nivå än en tusenlapp per månad. Jag har till och med haft tre vuxna hästar men de gick på lösdrift så den sammanlagda kostnaden för dom på en månad låg på 10-12 000:-. Det gick men jag reste aldrig någonstans, köpte väldigt sällan kläder, och är duktig på att laga billig mat.

Jag tycker att förslaget att lägga undan så månadskostnaden för en häst under ett års tid är jättebra, du får se om du kan prioritera undan så mycket pengar på en månad och får en grundplåt till en häst.

 

[Rodgardi]

Jag gissar att du då redan lagt dig till med en del dyra vanor (samt kostnaden för barnet)? För mig kostar hästen ca 4-5000 kr/månad. Kan en leva bra på CSN (10 000) bör en kunna leva likadant, ha häst samt spara 10' i månaden på 25'.

Leva på 10 tusen kan jag absolut inte. Hyr ett hus som nu i dec kostade mig 10tusen. Sen har jag ett billån som sagt och lägger 6tusen på bilen varje månad. 4tusen på mat och hygien. 2tusen på mina övriga djur. Sen 3 tusen på övriga räkningar. Och månaderna jag lägger mindre på boende finns alltid något annat att lägga pengar på. Barnens fritidsintresse hockey, simskola osv. Kläder till barnen, skatt på bilen mm.

 

[_Taggis_]

Leva på 10 tusen kan jag absolut inte. Hyr ett hus som nu i dec kostade mig 10tusen. Sen har jag ett billån som sagt och lägger 6tusen på bilen varje månad. 4tusen på mat och hygien. 2tusen på mina övriga djur. Sen 3 tusen på övriga räkningar. Och månaderna jag lägger mindre på boende finns alltid något annat att lägga pengar på. Barnens fritidsintresse hockey, simskola osv. Kläder till barnen, skatt på bilen mm.

Jag har all förståelse för att en inte kan prioritera sin egen hobby hur som helst när en har barn och är ensamstående dessutom.
Jag tänker dock att du på längre sikt borde kunna prioritera om, om du vill och om det är möjligt där du bor. 10k per månad i boende är ganska dyrt tycker jag. Spec om det är hyresrätt... Går det att byta till en billigare bil tex?
Men det är inte min sak att avgöra, jag tänker bara att det är nog svårt att ha häst öht med en så tajt budget om det inte går att skära ned nånstans.

 

[TheRedLightning]

Jag lånade när jag köpte den hästen jag hade och kommer troligen göra igen den dagen jag köper häst igen om jag inte tar en på foder förstås. Man lär sig prioritera vart pengarna går, men det är inte fel att ha en buffert så man har råd med ev veterinärkostnader, de fasta utgifterna är rätt lätta att räkna på i sammanhanget, de rörliga däremot de är svåra att veta vart de kan hamna. Sen får man se om et är något man kan dra ner på av sina utgifter osv.

 

[prinsessfeminist]

Leva på 10 tusen kan jag absolut inte. Hyr ett hus som nu i dec kostade mig 10tusen. Sen har jag ett billån som sagt och lägger 6tusen på bilen varje månad. 4tusen på mat och hygien. 2tusen på mina övriga djur. Sen 3 tusen på övriga räkningar. Och månaderna jag lägger mindre på boende finns alltid något annat att lägga pengar på. Barnens fritidsintresse hockey, simskola osv. Kläder till barnen, skatt på bilen mm.

Fast då har du prioriterat en dyr bil, relativt dyrt boende, samt övriga djur och dyr hobby till barnet (hockey är vad jag vet dyrt?).

Som du ser av flera av svaren så lever folk på nudlar, bor långt bort från storstäder eller har valt bort dyra bilar.

Hade jag haft ett barn med en dyr hobby, så hade givetvis inte budgeten gått ihop. Nu är de intresserade av hästar och vi gör detta ihop. Hade de inte det, då hade jag fått välja bort häst till förmån för dem.

Men jag har å andra sidan ingen swb eller liknande storhäst, utan det är connemara och ponnyliv som gäller.

Så, vi gör alla våra prioriteringar och vill man ha häst så får man försaka en del bekvämligheter.

Hästliv är ofta en livsstil.

 

[prinsessfeminist]

Jag tror att det är vanligare än man tror att folk lånar till häst. Jag som försörjt mig på att köpa och sälja hästar ska säga att jag har sålt ett helt gäng tävlingsponnyer till familjer som har tagit topplån på huset.

Många gör ju också en hästkarriär, lite som man gör en bostadskarriär. Man köper en unghäst och rider in och utbildar själv. Förhoppningsvis blir den vad man vill ha, annars säljer man den vidare och får då råd att köpa lite bättre kvalitet, fast än en gång yngre och göra jobbet själv.

Jag har tre stycken hästar just nu, men jag bor på en liten gård som inte ligger nära en storstad. Det är den kompromissen jag har gjort i mitt liv. Jag flyttade ut från centrala Göteborg till Skaraborg för att kunna ha råd att bo på landet. Här kostar det en bråkdel av vad det gjorde i Göteborg!

Ja, att ta ett lån på huset är ett billigt lån. Men då krävs ju att man har ett hus.
Det är dyrt att ha lägre inkomster, i synnerhet om man vill bo nära en större stad. Då kanske hyra bostad är det enda alternativ man har. Då blir inget hästlån billigt.

Ett huslån i närheten av storstaden kväver ju inte bara mer i månadskostnad utan även i kontantinsats.

Jag har drömt om att flytta längre från Göteborg för att en dag kunna ha min egen gård, på mitt eget vis, men jag inser att det är en stor uppoffring inte bara för mig utan också familjen.

Så nu får det vara som det är, inhyst häst till stallplatskostnader men i gengäld en fungerande vardag.

 

[Andromedae]

Jag tänker att det är lätt att se vad andra har, men inte vilka uppoffringar andra gör.

Jag har tre hästar, men jag behöver inte betala för dem helt själv i och med att jag och maken har gemensam ekonomi. Vi tjänar båda helt okej.

Vi bor i en billig lägenhet, har en begagnad bil och har inte varit på utlandssemester sedan innan första hästen inköptes. Jag känner oftast inte att vi saknar något, men det beror ju till stor del på att det är så pass mycket av livet som går till hästarna ändå.

Om jag tittar på tjugoåringarna i mitt stall och deras hästinköp så är det varierat:
a) Har köpt projekthästar.
b) Föräldrarna har ekonomi och har köpt hästen.
c) Har en foderhäst och har tidigare haft projekt.

 

[Jerseyite]

Måste du ha en egen häst? Jag var riktigt fattig under slutet av min studietid (doktorerade i utlandet, höga hyror plus ingen inkomst och plötsligt tvungen att betala tillbaka CSN för ”att doktorera är ett jobb”) men ville inte ge upp hästarna. Min lösning var att bli medryttare och jobba av lektionerna i stallet (putsade 40 träns en gång... oj vad ont jag hade i händerna sedan). Andra i stallet såg att jag hade flexibla tider och helt plötsligt hade jag tre hästar som jag red mer eller mindre regelbundet utan kostnad för ägarna ville ha en fridag och jag ”var ju där ändå”. Det gjorde dem ingenting att jag var gammal ponnyryttare och helst red ut för de ville helst rida i ridhuset själva. Vad jag försöker säga att om man är vuxen och har bil och är bra på att följa regler och är ödmjuk med vad man kan och inte kan så tror jag att chansen är god att det finns hästar att rida i närheten för en liten penning, var du än bor. Så kolla runt och ge inte upp!

 

[prinsessfeminist]

Jag tänker att det är lätt att se vad andra har, men inte vilka uppoffringar andra gör.

Jag har tre hästar, men jag behöver inte betala för dem helt själv i och med att jag och maken har gemensam ekonomi. Vi tjänar båda helt okej.

Vi bor i en billig lägenhet, har en begagnad bil och har inte varit på utlandssemester sedan innan första hästen inköptes. Jag känner oftast inte att vi saknar något, men det beror ju till stor del på att det är så pass mycket av livet som går till hästarna ändå.

Om jag tittar på tjugoåringarna i mitt stall och deras hästinköp så är det varierat:
a) Har köpt projekthästar.
b) Föräldrarna har ekonomi och har köpt hästen.
c) Har en foderhäst och har tidigare haft projekt.

De 20-någonting-åringar som jag känner har:

A) foderhäst och jobbar av en del av stallhyran genom att ställa upp på extrapass

B) utbildning som unghästutbildare och ridlärare och jobbar på ett "vanligt jobb" samt håller träningar

C) mamma som rider och delar häst med henne

D) har snälla föräldrar som betalar kalaset varje månad

Det är få som har det så förspänt som vissa vill göra gällande i sociala medier. Det är inte så verkligheten ser ut.

 

[Ramona]

Jag har drömt om att flytta längre från Göteborg för att en dag kunna ha min egen gård, på mitt eget vis, men jag inser att det är en stor uppoffring inte bara för mig utan också familjen.

Jo, man måste ju ha med sig de andra människorna i ens liv förstås. Jag är ju ensamstående utan barn så för mig är det ju ingen grej att välja att flytta någonstans. Jag flyttar ju inte bort barnen från kompisar mm. Men dina måste väl vara så stora snart att de flyttar hemifrån? Vart bär det väg då?

Jag trivs jättebra där jag är, men hade jag flyttat hade jag nog flyttat upp mot Dalarna, Härjedalen typ. Snö på vintern för jag gillar vintersport också.

 

[Efwa]

Det är helt klart en prioriteringsfråga för mig. Just nu i livet har jag det bra ställt men så har det ju inte varit jämt.
Så fort jag gick ut gymnasiet och fick jobb var hela hästkostnaden min. Jag behövde inte köpa ut hästen men mitt val har också varit en billig ras, så det hade inte varit ett problem.

Nu mer kan jag ju göra lite annorlunda än förr då lönen ökat med åldern och lite andra ekonomiska förutsättningar infriants. Trots det så gör jag fortfarande ganska mycket uppoffringar (skulle andra säga men jag tycker ju inte det).
Så här prioriterar jag.

1. Vi reser inte utomlands alls och har inte gjort under de åren vi varit tillsammans jag och mannen (varit tillsammans i 30 år nu). Vi har endast rest till Finland där hans familj har sommarstuga och Norrland där min familj har sommarstuga. Det är dessutom billigare att bo där än mellan Stockholms och uppsala så vi sparar pengar på att åka dit under semestrarna. Nu har vi gård så det är sällan vi åker ens dit längre.

2. Jag har valt en billig ras (fjordhäst). Även den dyraste har varit billig i inköp och med rasen kommer lägre foderkostnader och mycket lägre försäkring.

3. Jag köper knappt kläder och gör jag det är det väl 3 ggr om året antingen på Gekås om jag har vägarna förbi eller våran motsvarighet runt uppsala. skor på Footway på rea.
T-shirts, 4 St för 200:- på engelsons. Jag är inte heller intresserad av kläder och har bara ett fåtal finkläder när det behövs.

4. Jag köper de flesta sakerna till hästarna på rea och betalar t.ex inte mer än 400:- för de flesta täcken, har inte mer än 5 schabrak åt gången men efter 35 år med häst är det ändå en del saker jag har men några saker är faktiskt ca 30-35 år gamla och däremellan.

5. Jag har inte ett enda plagg i stallet som är märkeskläder eller ens snygga kläder. Jag har endast investerat i lite dyrare kläder för vintern då jag sitter i vagn och inte rider. Jag använder kläderna inne, hemma och på gården och då är det slit-och-släng-kläder i form av billiga joggingbyxor.

Jag har råd med två hästar i dagsläget. Skulle nog i praktiken kunna ha runt 5 stycken på egna gården (utan egen fodermaskin) men då skulle det kännas trögt i ekonomin och inte lika avslappnat och skönt.

 

[Sel]

Det beror så mycket på vad man vill ha ut av hästägandet också.
Jag hade ung travhäst när jag gick ut gymnasiet och fick med mitt första jobb ut runt 15' efter skatt tror jag, det var inga problem för mig att rodda mitt eget hushåll, andra husdjur, bil och min häst på den inkomsten - men då hade jag den utrustning jag behövde, jag red inte för tränare och stallhyran var billig i travstall. Största utgifterna var egentligen försäkring och hovslagaren, men jag kunde ordna mycket själv.
Jag köpte hästen som ettåring på auktion, men hade nog kunnat hitta en trevlig, färdig hobbykuse för bara några tusenlappar extra.
En dyr tävlingshäst och stå på fullservice på en anläggning samt rida för tränare flera gånger i månaden hade varit en helt annan sak.

 

[tara]

Leva på 10 tusen kan jag absolut inte. Hyr ett hus som nu i dec kostade mig 10tusen. Sen har jag ett billån som sagt och lägger 6tusen på bilen varje månad. 4tusen på mat och hygien. 2tusen på mina övriga djur. Sen 3 tusen på övriga räkningar. Och månaderna jag lägger mindre på boende finns alltid något annat att lägga pengar på. Barnens fritidsintresse hockey, simskola osv. Kläder till barnen, skatt på bilen mm.

Att vara hockey-förälder är som jag förstår det ett heltidsjobb?

Rid på ridskola. Då får du umgänget med hästar. Finns bra ridskolor överallt tror jag.

 

[tuaphua]

Jag har enda sen jag var barn viljat ha en egen häst men fick inte ens gå på ridskolan. I tonåren hade jag kompisar med hästar och tillslut fick jag gå på ridskolan. Hade en medryttarhäst vid sidan av som jag fick ta över när jag var 18 men pga graviditet och dålig ekonomi lämnade jag tillbaka den ett halvår senare. Nu 10 år senare drömmer jag fortfarande om en egen häst. Den där barndrömmen har aldrig gett med sig. Jag närmar mig 30 år, fast jobb, körkort och bil men pengar till att köpa häst finns inte. Kan någon förklara för mig hur alla 20 åringar kan ha häst/flera hästar och jobba som vikarie inom vården? Hur vanligt är det att man lånar till en häst? Min familj hade tyckt jag var dum i huvudet om jag lånar till en häst.

mvh en ledsen ensamstående mamma som saknar livet i stallet

Jag fick ponny av mina föräldrar som ung tonåring. Jag skadade mig svårt som ung och var i många år sjukskriven. Jag hade aldrig haft råd att behålla ponnyn på 10 000/mån jag var berättigad trots att jag fått en bostadsrätt utan lån.
Mina föräldrar hjälpte till iom att de ansåg hästen vara typ min livlina och jag hade inneboende för att få råd till ponnyn.
Jag fick ett arv som jag valde att använda delar av till hästeriet i komb med inkomst då jag började jobba. Hade en sväng 2 hästar på träningsanläggning utanför Sthlm och tränade 3-5 ggr/v under många år.
Men då prioriterade jag hårt bort utlandsresor/semester öht, var typ aldrig ledig. Jag jobbade, försökte få någon dag socialt liv ibland, gick som lärling och bodde liksom i kappsäck. Ofta jobbade man(vilket jag till stor del kunde göra i stallet jag hade mina hästar), skyndade sig göra ngt med egna hästar/hundar eller sov.
Det finns dock inte en chans att jag skulle hunnit eller haft råd med det livet om jag haft barn.

Jag tror rätt många får prioritera rätt hårt för att ha häst i unga år framför allt.
Jag har haft kompisar som jobbat extra så mkt att de knappt hann sova nog, bott kvar hos föräldrar under universitetstid, som haft föräldrar som sponsrat, som ärvt pengar, haft inneboende, haft partners som stöttat, haft medryttare/fodervärdar etc. Och som snålat med annat.
Man vänjer sig ju liksom lätt med mer och mer utgifter. Jag vet att vi ju kunde käka gröt 1 v för att ha råd med ngt man ville ha. dag har man ju helt andra omkostnader som äter upp ökade inkomsten.
Men den livsstil man hade som 20-åring vore inte barn-kompatibel i de flestas fall. Inte heller att äga hus och dyrare bil.