Hur har ni ändrat ert liv? (Ännu en covid-19-tråd)

[Milosari]

Jag lever som vanligt. Märker förstås av att det är mindre folk och planerade resor och utbildningar är inställda eller flyttade, men mina egna vanor har förändrats marginellt. Köpte bil precis innan paniken utbröt så har slutat åka kollektivt till jobbet, men det är typ det.

 

[lingonben]

Köpte bil precis innan paniken utbröt så har slutat åka kollektivt till jobbet, men det är typ det.

Mitt nyårslöfte var att börja åka mycket mer kollektivt. Jag höll mitt löfte jätteduktigt men sen kom Coronan och ja, not so much numera.

 

[bitta]

Jag har fått sluta ta på mig vikariat i Sverige. Det är nu ett krav från fylket jag jobbar deltid i, i Norge. Så nu får jag jaga extra timmar i Norge.
Plus att norska kronan blivit mindre värd då, så att jag får mindre i lön.

 

[Sporthorse]

Bor på landet så mitt liv har inte ändrats speciellt mkt förutom att vi inte träffar släkt och vänner längre och beställer take away istället för att äta ute.

Sen småhandlar jag inte alls längre, dels är det långt och dels är det onödigt iom att det alltid är så mkt folk i affären.

 

[dobbis]

Lever som vanligt, enda som stör är när det man ska ha/behöver inte finns i affären.

 

[Viva]

Är lite förvånad över hur många det är vars liv inte ändrats alls. Träffade ni aldrig vänner eller var i sociala sammanhang innan? (Cafe, bibliotek, evenemang av något slag, föreningsliv, osv?)

Jag träffar oftast vänner i sällskap med våra hundar och det gör jag fortfarande. Det händer såklart att vi går ut och äter eller liknande men inte så ofta att det känts som någon uppoffring ännu. Samma gäller väl de inställda föreningsmöterna, tråkigt att de inte blir av men de påverkar ju inte mitt liv i någon större utsträckning.

 

[tuaphua]

Jag är sjuk och sover mest. Så det är väl ingen jätteskillnad så. Men vi handlar mer sällan nu och hellre i lokala mindre butiken än storköpen.

Sambon får ställa in en massa jobb. Så han är hemma mer än vanligt. Han har en vecka i månaden i DK annars. Då brukar jag ha hit gäster. Men allt det ställs in nu.
Vi försöker också snåla ekonomiskt lite mer nu iom att vi ju inte vet när hans jobb drar igång igen. Eller om det kommer bli mindre omsättning i andra företaget.
Det är också oklart om mässor etc måste ställas in.

Vi bjuder inte hit folk eller åker och hälsar på andra. Men så vore det ju oavsett iom att jag är sjuk. Men vi är väl extra noga nu.

Och min 40-årsdag lär nog inte direkt firas nu. Precis som resor ställs in också.

 

[Dalkarlsbotorpet]

Mitt nyårslöfte var att börja åka mycket mer kollektivt. Jag höll mitt löfte jätteduktigt men sen kom Coronan och ja, not so much numera.

Det är ett bra nyårslöfte och att du varit duktig i två månader är väldigt bra. Det är också bra att du väljer det rätta och inte sprida smittan genom att åka kollektivt nu när det är det läget vi har! Det blir dubbeleloge på dig!

 

[Milosari]

Mitt nyårslöfte var att börja åka mycket mer kollektivt. Jag höll mitt löfte jätteduktigt men sen kom Coronan och ja, not so much numera.

Jag förkortar min pendlingstid med nästan 2 h/dag genom att köra istället för att åka kollektivt, så jag hade nog kört mer oavsett. Särskilt nu när bensinen är så billig. Har lånat bilar och kört innan de dagar jag inte har haft möjlighet att åka kollektivt men det slipper jag nu.

 

[Red_Chili]

För mig är det inte så stor skillnad, mer än att jag måste åka till jobbet tidigare eftersom SL idiotändrat alla busstidtabeller och jag nu tvingas åka på en buss som är ganska full

Håller avstånd till folk så gott jag kan när jag är ute, men that's it. Jag har inte klättrat den här veckan heller, men det beror på att jag skadat mig och inte på corona. Klätterhallarna har fortfarande öppet men rekommenderar extra noggrann handtvätt osv, så jag skulle troligen klättra om jag inte var skadad. Jobbet fortsätter som vanligt och på fritiden är jag ute i skogen med hundarna. Även i vanliga fall så handlar jag inte mer än nödvändigt, är noga med handhygien och alltså, jag kommer inte ens ihåg när senast jag åt på ett café eller annat uteställe.

Jag funderar dock på att köpa hem lite mer mat så att det finns om nu Sthlm ska stängas ner på något sätt.

 

[lingonben]

Jag förkortar min pendlingstid med nästan 2 h/dag genom att köra istället för att åka kollektivt, så jag hade nog kört mer oavsett. Särskilt nu när bensinen är så billig. Har lånat bilar och kört innan de dagar jag inte har haft möjlighet att åka kollektivt men det slipper jag nu.

Jag menade det inte som kritik av dig, inser nu att det kunde tolkas så. Ursäkta Jag kom bara på att det också var en del av mitt liv som ändrats!

 

[Elektronen]

Bor i Stockholm och känns som att livet är ganska annorlunda nu.
Jobbar hemifrån mycket mer, all dans är inställd (förståeligt), jag undviker att gå på gym och röra mig på ställen där det är mycket folk, träffar mindre kompisar och på andra vis.
Börjar förlika mig med att jag kommer få vara kvar här under påsk och inte hälsa på mina föräldrar.

Största påverkan för mig är att det här triggat igång min ångest som jag knappt känt av på flera år.

 

[sjoberga]

Än så länge ganska lite utom att det lagts till arbetsuppgifter att utföra dagligen som chef med personalansvar. Och färre kolleger på kontoret.

 

[Marvin]

Inga jättestora skillnader i min vardag. Jobbar som vanligt, men det är betydligt lugnare på jobbet, färre patienter på akuten. Vi har ställt in alla elektiva operationer utom canceroperationer pga materialbrist, men mina operationsdagar har jag haft lite halvakuta fall och därför opererat ändå. Jag har mottagning som vanligt, men det bokas inga patienter ur riskgrupper framöver, utom för standardiserade vårdförlopp, så det kommer att bli lugnare där. Alla kurser är inställda, men jag har inga planerade ändå. Många kollegor som är hemma pga sjukdom och vab, och flera som skickats hem på ledighet pga arbetsbrist. Vi väntar på smällen när smittspridningen tar fart även i vårat lilla hörn av Sverige, försöker mentalt ställa in mig på att bli tvungen att jobba med helt andra arbetsuppgifter och läser en hel del vetenskapliga artiklar om viruset och framförallt följer debatten om vilken skyddsutrustning som behövs.

Tvättar händerna hela tiden ändå.
Åker till stallet och rider varje dag som vanligt, tränar hoppning, dressyr och terräng som vanligt men alla tävlingar ställs in, och skulle de ändå köra någon fälttävlan är jag inställd på att inte åka, för att minska resandet och smittspridning.

Min sambo veckopendlar till Stockholm som vanligt. Säger varje vecka att han ska komma hem tidigare och jobba hemifrån, men han är inte hemma än.

Mitt största bekymmer just nu är att min lilla farmor ska begravas nästa vecka, och jag hade ju tänkt undvika att träffa mina föräldrar och övriga äldre släktingar. Vet inte hur vi ska göra. Känns inte så bra att skjuta upp begravningen heller, när det här tar av kommer den branschen ha mycket att göra framöver.

 

[Mabuse]

Jag träffar oftast vänner i sällskap med våra hundar och det gör jag fortfarande. Det händer såklart att vi går ut och äter eller liknande men inte så ofta att det känts som någon uppoffring ännu. Samma gäller väl de inställda föreningsmöterna, tråkigt att de inte blir av men de påverkar ju inte mitt liv i någon större utsträckning.

Det är väl det jag tycker att det gör. Visst klarar man sig utan bokcirklar, museibesök, bio, teater, föreningar, resor, träning och annat, men så fruktansvärt tråkigt det blir! Allt roligt är borta.

 

[Paddington]

Stora skillnaden är att jag numera måste jobba hemifrån, sparar in på både bensin och handling efter jobbet. Brukade alltid ta med egen lunch till jobbet,men nu har jag börjat beställa take away från de lokala restaurangerna här för att försöka stötta upp dem.

I övrigt är det inte så stor skillnad, jag har inget större umgänge i vanliga fall heller och mina aktiviteter sker mest i ensamhet (ut och fota, promenader, släktforskning mm). Min resa som jag och en kompis planerat till Skottland i maj får vi skjuta på, trädgårdsmässan och fotomässan blev inställd och Cirque de Solei kommer ske vid senare tillfälle. Vet inte om jag kommer kunna åka upp och fira mammas 80års dag och det är nog det tråkigaste av allt.

 

[Viva]

Det är väl det jag tycker att det gör. Visst klarar man sig utan bokcirklar, museibesök, bio, teater, föreningar, resor, träning och annat, men så fruktansvärt tråkigt det blir! Allt roligt är borta.

Fast jag uttalar mig bara om mitt liv och det roligaste jag vet finns kvar. De stora delarna av mitt liv har i princip inte förändras alls. Har exempelvis fortfarande träning 2 ggr i veckan med ena klubben och går kurs 1 ggr i veckan utöver det. Alla mina föreningar finns dessutom kvar och är aktiva. Hade det istället handlat om musiebesök och bokcirklar 3 ggr/veckan som alla blivit inställda hade jag såklart också tyckt att det var mer än lite tråkigt, men mitt liv ser inte ut så.

Sen har jag inga problem att förstå att någon som sett fram emot en konsert i ett år och lyckades få biljetter innan det blev utsålt har helt andra känslor inför att det blir inställt än när konserten min moster och jag pratat lite löst om att gå på blev det. Det var lite meningen med tråden, hur olika det kan vara.

 

[Derivata]

Livet är väsentligt annorlunda samtidigt som det ändå är ganska vanligt.
Vi jobbar hemifrån båda två, jag behöver inte vara dagligen vid vår produktionssite så då är jag inte heller där mer än nödvändigt, vilket blir en dag i veckan jämfört med 2-3 vanligtvis.

Minstingen är hemma från förskolan pga hosta, så det blir en hel del joxande mellan oss föräldrar att försöka hålla honom på gott humör samtidigt som vi upprätthåller våra arbeten.

Alla aktiviteter är inställda - vad tomt livet blev utan sport. Hela staden har dessutom varit täckt av ett tjockt lager blankis så barnen har inte haft så mycket att göra ute heller, positivt är dock att cykelvägarna börjar vara bara så att nu kan cyklarna tas fram. Men fotbollsplaner etc känns långt borta.

Vi handlar färre gånger än vanligt, det lokala ica är inte längre vårt dagliga skafferi utan vi planerar mer.
Över huvudtaget rör vi oss mindre ute i samhället än vanligt. Besöker bara butiker om det är ytterst nödvändigt och tänker oss för - har handsprit i bilen.

Vi tänker oss ändå den traditionella påskresan hem till fjällbyn. Men det kommer att bli annorlunda. Pappa gick bort här i vintras, mamma och hennes man sitter isolerade i Norge. Det blir bara vi och ett stort hus i en by som i princip kommer att vara tom pga att norrmännen inte kan vara i sina stugor. Vi tar egen bil och blir någon av oss det minsta sjuka åker vi direkt hem till staden. Den traditionella påskmiddagen med övrig släkt i byn kommer att flyttas utomhus och inte innebära knytis som tidigare. Vi får gräva en stor snögrop hålla säkerhetsavstånd och grilla över elden i stället. Afterski skulle vi ändå inte har gått på, vi är inte den typen av fjällresenärer - vi är hemvändare.

 

[Migo]

Är lite förvånad över hur många det är vars liv inte ändrats alls. Träffade ni aldrig vänner eller var i sociala sammanhang innan? (Cafe, bibliotek, evenemang av något slag, föreningsliv, osv?)

Nope. Hänger med mina elever när de kommer hit, vilket de kommer börja göra igen så fort jag slutat hosta (undervisning utomhus på tu man hand).

Mitt huvudsakliga sociala nätverk är via internet.

Största skillnaden för mig är att den planerade resan till partnern i maj, när vi skulle gifta oss, lär bli inställd. Det svider rätt rejält att inte veta när vi kan träffas igen... Dessutom viss oro för honom, då han jobbar med lågstatusjobb i Californien, omgiven av smitta och utan möjlighet till betald sjukledighet osv)

 

[sjoberga]

Just sport på tv-konsumtionen har gått ned till noll. Så här års brukar det annars vara match i hopp och förtvivlan varannan dag i 1-4 veckor när HV rullar olika lång väg mot guldet.