Bukefalos 28 år!

Hur kommer jag över honom??

Tweety1985A

Trådstartare
Situationen är något rörig och svårförklarad. Men i korta drag är det såhär : Det tog slut mellan mej och mitt ex i mars, då jag var gravid i vecka 18. Vi kunde inte va ifrån varann och började ses igen redan efter några veckor. Sen dess har det varit vi men en väldigt skumpig väg, mkt konflikter och missförstånd, han har svårt att släppa saker som hände när vi var separerade. Det har varit väldigt mkt upp å ner, massor av lycka men oxå mkt olycka. I fredags bestämde han sej för att det är slut och jag är så trasig. Jag är gravid i vecka 31 och blir hela tiden påmind om honom. Vi ska försöka uppfostra barnet som nära vänner och eftersom jag inte har någon familj och kommer att föda med snitt så behöver jag honom. Vill ju dessutom att han ska va med så mkt som möjligt när barnet är fött.
Ena minuten känns det som (och han säger) att det kanske blir vi nångång i framtiden men inte nu. Andra minuten säger han att han vill kapa alla känslomässiga band och bara se mej som sitt barns mor. Vi älskar varann oerhört men kan tydligen inte få ett stopp på det destruktiva i vår relation trots familjerådgivning. Jag vill egentligen inte ge upp hoppet men börjar inse att jag måste försöka komma över honom för att inte gå sönder helt. Samtidigt är det ju ett väldigt färskt uppbrott men ändå det andra på några mÅnader, och vi har inte fått varann att må riktigt bra senaste månaderna. Jag känner att det krävs en stor förändring från hans sida för att det ska funka, och hade han bara sagt hela tiden att det kanske kan bli vi, hade jag ju hängt kvar. Men både jag och barnet, samt min 2,5 åriga son som märker hur jag mår, mår dåligt av den här berg och dalbanan.

Normalt sett hade jag försökt kapa alla band till honom och bryta kontakten, men eftersom vi måste ses ett par gånger under graviditeten (både läkarbesök och att han och min grabb har tajta band mellan sej och vill umgås) så är det ju omöjligt. Och efter förlossningen kommer han vara hos mig ett par veckor. Jag inser att han kommer va världens bästa farsa och en suverän vän, men hur jag ska kunna övergå till bara det efter att ha älskat honom så djupt fattar jag inte.

Så hur gör jag? Hur ska jag tänka? Hur kommer man över sitt livs kärlek och själsfrände? :'( Bara gråter å gråter...
 
Sv: Hur kommer jag över honom??

Har nog egentligen inga goda råd att ge. Men är du säker på att ni älskar varandra?
Vi älskar varann oerhört men kan tydligen inte få ett stopp på det destruktiva i vår relation trots familjerådgivning[/QUOTE
I så fall borde ni fått ordning på saker och ting.

Du kommer nog alltid ha känslor för honom, men förhoppningsvis hittar du tids nog någon annan att dela livet med.

Hoppas du får den hjälp du behöver fram till förlossningen och därefter.
 
Sv: Hur kommer jag över honom??

Börja med att fundera över om du kanske inte kan vara tacksam för att du iaf har honom kvar i ditt liv som god vän och framförallt som en bra pappa till det kommande barnet? Sen är det nog bara att acceptera att det kommer att bli tungt och svårt att lära sig leva med, det kommer inte kännas bättre huxflux utan det är en process som kommer behöva få ta tid. Vårda vänskapen under den tiden.

Om familjerådgivningen ni gått till inte verkat hjälpa kanske det vore läge att testa någon annan?

Att man älskar varandra (kärlek) är ingen magisk lösning som gör att allt annat bara fungerar. Ibland är kärlek inte nog. Ibland måste man fokusera på att sätta sig själv, och sina barns välmående, främst.
 
Sv: Hur kommer jag över honom??

Förstår hur du tänker. Att vi gör varann illa är nog mer hans ord. Visst har jag mått dåligt men inte för att han är elak eller något sånt utan för att jag blir orolig när han behöver tid för sej själv jämt, vilket han behövt nu ett par veckor. Jag tycker bara att det är att kämpa på, kommer ju en bebis snart. Men tydligen är det inte så lätt, och jag kan inte kämpa ensam. Alltså måste jag gå vidare. Men hur???
 
Sv: Hur kommer jag över honom??

Har du inga vänner du kan få stöd av? Släktingar, såsom föräldrar?

Det är klart man mår dåligt om den man älskar och vill dela sitt liv med inte verkar vilja detsamma. Det är inte konstigt.
 
Sv: Hur kommer jag över honom??

Jag känner att det krävs en stor förändring från hans sida för att det ska funka..

Visst har jag mått dåligt men inte för att han är elak eller något sånt utan för att jag blir orolig när han behöver tid för sej själv jämt, vilket han behövt nu ett par veckor.

Jag ska vara smärtsamt uppriktig.

Dessa två meningar är fullständiga motsatser i min värld. Först säger du att HAN behöver göra stora förändringar, sedan berättar du att det är DU som verkar ha problem med relationen (ärligt talat måste man nog få egentid i en relation).

Det verkar som ni bägge har problem med relationen.
 
Sv: Hur kommer jag över honom??

Jo jag är ju egentligen väldigt tacksam över att få ha honom som nära vän och far till mitt barn. Men jag antar att det tar tid att ställa om sej från att tro på att vi ska uppfostra barnet som en familj till att vi bara ska va vänner... Särskilt när han varannan gång vi pratar om det säger att det kanske kan funka i framtiden. Och sen ändrar han sej...
 
Sv: Hur kommer jag över honom??

Du har säkert helt rätt. Vi har båda problem som grundar sej i vatt vi har trassliga bakgrunder. Jag har jobbat massor med mej själv och är en bra bit genom en förändring som jag behöver göra både för min egen skull och för vår. Men förändringen jag kräver av honom är något som vi hade medan förhållandet var bra, vi kunde prata med varann, det kan vi inte nu, inte utan att han blir arg och vill vara för sej själv. Nästan jämt. Vilket stressar mej för det blir inga diskussioner alls utan jag säger att vi behöver prata, han blir arg och går. Något jag trodde att vi skulle klara ut ihop, har funderat och vänt ut å in på mej själv senaste veckan och tror jag vet hur vi ska hantera det där. Att jag behöver backa mer osv. Men medan jag funderat på hur vi skulle lösa det hade han bestämt sej för att bryta. Gör fruktansvärt ont.. Men kanske är vi inte menade för varann och har det bättre som vänner. Men blir galen på att ena sekunden få upp hoppet och andra få benen omkullslagna. Så jag måste börja jobba på att komma över honom... För att vi ska kunna ha en bra vänskap.
 
Sv: Hur kommer jag över honom??

Eller så slutar du jobba med saker utanför dig själv, och lägger krutet på att hitta din egen säkerhet. Istället för att låta andra komma och rucka på hela din värld genom det de säger, gör och beslutar.

Tror jag är bättre investerad energi, faktiskt.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Kan man skriva en skriva-av-sig-tråd här? Den kanske bör ligga under Dagbok, men samtidigt kanske det funkar lika bra här? För er som...
2
Svar
24
· Visningar
4 172
Senast: Sasse
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 643
Senast: Nixehen
·
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 234
Senast: mars
·
  • Artikel
Dagbok Nu när jag varit sjuk inser jag hur ensam jag är. Ingen mer än min syster hör av sig.. Det finns nog de som inte ens har de så jag...
2
Svar
24
· Visningar
2 022
Senast: Nepenthe
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp