Hur mycket berättar man för andra när man inte kommer överens?

[Kiwifrukt]

Ja, det tycker jag. Men det är i mina ögon förlåtet att prata skit om personer i helt skilda och inre kretsar. Alltså om kollegor med din familj, eller om en stallkompis med kollegor.

Jag står fast vid att jag tycker att det är skitsnack så fort du säger sådant som du inte skulle våga säga rakt i ansiktet på personen i fråga.

Om det är sant att personen betett sig på ett eller annat sätt avgör inte du.
Du kan bara avgöra hur du upplevt situationen.
Därför kan du heller inte legitimera ditt skitsnack eller skylla på att det är ok att prata illa om personen bara för att du tycker att det du säger är sant.

Fast om personen säger/gör något som sårar har ju person x fortfarande känt sig sårad av person y:s handling/ord. Även om det kanske inte var y:s mening, så har det fortfarande lett till att x mår dåligt. Är det då x eller y som är den största skurken? Y som gjort något som x (med eller utan uppsåt) mår dåligt för, eller x som enligt dig pratar skit om y för anhöriga?

 

[Raderad medlem 6459]

Därför kan du heller inte legitimera ditt skitsnack eller skylla på att det är ok att prata illa om personen bara för att du tycker att det du säger är sant.

Gud, jag håller inte med alls.

Om jag pratar med min man eller en vän om en person som jag inte kommer överens med på jobbet, som jag upplever behandlar mig illa eller är svår att samarbeta med så nej, då snackar jag inte skit. Och givetvis är det okej att jag gör det. Din extremstrikta uppdelning låter helt störd tycker jag. Givetvis kan jag inte säga rakt ut till alla i min närhet hela tiden vad jag tycker om dem, skulle jag göra det skulle jag vara en fullkomlig sociopat. Däremot behöver man som människa diskutera och ventilera relationer som är svåra eller inte fungerar och då kan det ju vara bra att göra det med en utomstående.

 

[Paddington]

Jag vill inte kapa tråden om att ha en tråkig jobbsituation, och tänker även rent allmänt. Om ni inte kommer överens med en person ni av olika anledningar måste ha kontakt med (kollega, släkting, nån i stallet, vad som), hur mycket berättar ni om det för andra? När är det okej, och när är det att prata skit? Då tänker jag framför allt på andra personer som träffar er båda två både ihop och var för sig, man vet ju aldrig vad den andra säger.

Jag har en otroligt nära vän som jag kan berätta ALLT för och det samma gäller för henne, så där kommer allt helt ofiltrerat ut.

När det gäller arbetssituationer så är jag otroligt restriktiv med vad jag delar med mig av till arbetskamrater etc, min hållning där är att det jag känner jag kan skriva öppet på forum som ex Facebook delar jag med mig av, i övrigt om vad som pågår så säger jag oftast inget och om någon frågar något så släter jag bara över det (eventuellt tar jag upp det med chefen beroende på situationen).

 

[Kiwifrukt]

Gud, jag håller inte med alls.

Om jag pratar med min man eller en vän om en person som jag inte kommer överens med på jobbet, som jag upplever behandlar mig illa eller är svår att samarbeta med så nej, då snackar jag inte skit. Och givetvis är det okej att jag gör det. Din extremstrikta uppdelning låter helt störd tycker jag. Givetvis kan jag inte säga rakt ut till alla i min närhet hela tiden vad jag tycker om dem, skulle jag göra det skulle jag vara en fullkomlig sociopat. Däremot behöver man som människa diskutera och ventilera relationer som är svåra eller inte fungerar och då kan det ju vara bra att göra det med en utomstående.

Det är typ detta jag har försökt få fram, tack!
Om man inte ventilerar med någon man litar på (som kanske då inte känner personen heller) så sprängs man ju till slut? Jag antar att det är bättre att spy galla för sambo/förälder/bästa vän än att det rinner över. Stor skillnad enligt mig än att, exempelvis, gå till en annan kollega och klaga (om inte den kollegan är i en position där det är befogat kanske, och situationen gäller arbetet).

 

[spinxx]

@niphredil @Kiwifrukt
Men var har jag sagt att man inte skall ventilera? Jag ventilerar absolut. Men TS fråga gällde när vi tycker att skitsnack är just skitsnack. Och jag tycker att det är skitsnack när man säger saker man inte kan stå för.

Igår var jag fruktansvärt leds på en kollega. Spydde galla hemma och stackars fästmannen fick snällt lyssna tills jag mådde bättre. Det är fortfarande skitsnack, eftersom jag aldrig skulle ta det rakt med kollegan.
Jag kan heller inte säga att det inte är skitsnack bara för att kollegan faktiskt gjort fel i mina ögon.
Det är helt enkelt skitsnack - and I know it, men även om det är skitsnack förändrar det inte min rätt, anledning eller behov av att ventilera.

 

[spinxx]

Fast om personen säger/gör något som sårar har ju person x fortfarande känt sig sårad av person y:s handling/ord. Även om det kanske inte var y:s mening, så har det fortfarande lett till att x mår dåligt.

Absolut! Jag är väldigt petig med ordval. Du frågade om det var ok att prata om någon om den personen gjort fel. Men det är inte alltid det går att säga att någon gjort fel.
Precis som du skriver så kan det vara utan uppsåt/mening. Då känns det fel för den som blivit sårad. Här kan man därför bara prata om hur man upplevt en situation och inte hur situationen faktiskt varit.

Är det då x eller y som är den största skurken? Y som gjort något som x (med eller utan uppsåt) mår dåligt för, eller x som enligt dig pratar skit om y för anhöriga?

Jag skulle bli extremt sårad om jag fick reda på att jag helt utan uppsåt gjort någon ledsen, och att den personen nu pratat illa om mig med någon - istället för att direkt säga till mig att jag gjort personen ledsen och gett mig en chans till eftertanke och framförallt att be om ursäkt. Det hade liksom sparat på både ledsna personer och skitsnack. Vem är boven i detta dramat? Den som sårat av misstag eller den som medvetet talat illa? (Frågan är retorisk och har inget rätt eller fel, eftersom alla tycker olika)

Ämnet är intressant och jag tror att det är viktigt att man belyser den från många olika vinklar.
Min mening är absolut inte att ta ifrån någon rätten att vara ledsen eller rätten att ventilera.

 

[Kiwifrukt]

@niphredil @Kiwifrukt
Men var har jag sagt att man inte skall ventilera? Jag ventilerar absolut. Men TS fråga gällde när vi tycker att skitsnack är just skitsnack. Och jag tycker att det är skitsnack när man säger saker man inte kan stå för.

Igår var jag fruktansvärt leds på en kollega. Spydde galla hemma och stackars fästmannen fick snällt lyssna tills jag mådde bättre. Det är fortfarande skitsnack, eftersom jag aldrig skulle ta det rakt med kollegan.
Jag kan heller inte säga att det inte är skitsnack bara för att kollegan faktiskt gjort fel i mina ögon.
Det är helt enkelt skitsnack - and I know it, men även om det är skitsnack förändrar det inte min rätt, anledning eller behov av att ventilera.

Jag tycker frågan är svår, eftersom det inte bara handlar om de inblandade personerna. Om jag blir förbannad på en vän tar jag ju antagligen upp det med den personen, antingen löser vi problemet eller så blir vi väl ovänner då. Men det påverkar ju ytterst sällan, men tredje part.

Men med en kollega dras ju även övriga kollegor/chef om om man tar det face to face. I mitt fall (som vi inte skulle diskutera mer, men som är ett bra exempel på hur jag menar), om en annan person än en kollega hade behandlat mig som den här kollegan gör hade jag skällt ut vederbörande efter noter. Men, det här är en kollega. Jag måste fortsätta sitta i samma rum som människan även efter mitt eventuella utbrott, och eftersom alla påhopp (som jag ser det, påhopp) sker när vi är själva i rummet så har jag ingen som styrker min historia om det blir ett chefsärende av det. Summan av kardemumman är att jag skulle egentligen kunna säga allt det jag retar mig på rakt i ansiktet på den här personen och strunta i konsekvenserna i vår ändå värdelösa relation. Men det finns konsekvenser för mig personligen som inte känns tilltalande om ytterligare personer blandas in i det och kanske går på den andras linje. Nu kan väl ingen tycka att det är okej att lägga sig i andras telefonsamtal, men ord kommer stå mot ord. Förstår du hur jag mena, eller svamlar jag bara?

Och innan någon annan anmärker på att jag tjatar om min kollega, det är enbart ett exempel. Hade jag skällt ut någon i stallet går det ju faktiskt att undvika den personen hyfsat i fortsättningen. Däremot är det ju samma sak där om exempelvis stallägaren väljer att gå på den andras linje = konsekvenser för mig av tredje part.