Måste erkänna att jag varit en riktig torrboll efter depritionen jag hade för ett par år sedan. Jag gör ingenting spännande längre.
Turligt nog flyttade det i höstas ner en norrlänning till oss i Sthlm och jag är SÅ tacksam för det. Den människan red i helgen i 3 timmar, ensam, i skritt i kolmörker ute på vägarna. Det hade jag aldrig kommit på att göra numera. Men varför inte eg? Jag har på ngt sätt fått för mig att ridning inte är roligt om man inte är 2 ryttare, men varför skulle det inte vara det eg?
Men efter denna förebild så är man numera ute iaf minst 2 timmar varje gång man tar sig ut på ritt och vi har börjat plocka fram kartor för att hitta stigar och möjligen framkomliga områden för att ta oss in till centrum på olika orter dit man "eg inte kan" rida(ja, det tar timmar av skrittande för "enkel resa").
Och nu vill hon även transportera kusarna in till sthlm stad för att rida därinne. Får man rida på djurgårn utan att ha häst där?? 
Jag har dessutom haft en fundering att man ska orientera till häst i sommar. Rida med karta och kompass, och övernatta i skogarna och följa sjärnorna. Tänkte att det är det väl bara jag som skulle vilja göra men nehejdå.. Det visade sig att det hade hon visst redan gjort upp i Luleå, VINTERTID! Jag kommer visst aldrig kunna bräcka dessa hårdingar. :smirk: Men vi bestämde oss för att det skulle vi göra ändå i sommar. "Här finns ju inga björnar iaf" sa hon lättat.
Självklart får hon äta upp det dan därpå när en tjej i stallet berättar att man stött på en BJÖRN i våra ridskogar dagen innan och tagit med spillning hem (så det var ingen dröm). Jag säger bara det, det skulle inte förvåna mig om den följde med norrlänningen ner!
Det är jag övertygad om. Hon var nog dock den som var minst förtjust över detta, hon har stött på tillräckligt med björn. Men jag tänkte att då är det ju bra att ha henne med sig så att hon kan dräpa den som ger sig på våra hästar. 
Hur ofta händer det att man träffar på en Björn i Sthlms skogar? Tja, det var ju trotts allt norra Sthlm, gränsfall till Uppsala län.
Äntligen börjar lusten till ridningen komma tillbaka! (Trots björnar)
Finns här ngn mer som fastnat i "tråkträsket" och inte använder fantasin längre, som vill vara med och inspirera/inspireras??
Turligt nog flyttade det i höstas ner en norrlänning till oss i Sthlm och jag är SÅ tacksam för det. Den människan red i helgen i 3 timmar, ensam, i skritt i kolmörker ute på vägarna. Det hade jag aldrig kommit på att göra numera. Men varför inte eg? Jag har på ngt sätt fått för mig att ridning inte är roligt om man inte är 2 ryttare, men varför skulle det inte vara det eg?
Men efter denna förebild så är man numera ute iaf minst 2 timmar varje gång man tar sig ut på ritt och vi har börjat plocka fram kartor för att hitta stigar och möjligen framkomliga områden för att ta oss in till centrum på olika orter dit man "eg inte kan" rida(ja, det tar timmar av skrittande för "enkel resa").
Jag har dessutom haft en fundering att man ska orientera till häst i sommar. Rida med karta och kompass, och övernatta i skogarna och följa sjärnorna. Tänkte att det är det väl bara jag som skulle vilja göra men nehejdå.. Det visade sig att det hade hon visst redan gjort upp i Luleå, VINTERTID! Jag kommer visst aldrig kunna bräcka dessa hårdingar. :smirk: Men vi bestämde oss för att det skulle vi göra ändå i sommar. "Här finns ju inga björnar iaf" sa hon lättat.
Självklart får hon äta upp det dan därpå när en tjej i stallet berättar att man stött på en BJÖRN i våra ridskogar dagen innan och tagit med spillning hem (så det var ingen dröm). Jag säger bara det, det skulle inte förvåna mig om den följde med norrlänningen ner!
Hur ofta händer det att man träffar på en Björn i Sthlms skogar? Tja, det var ju trotts allt norra Sthlm, gränsfall till Uppsala län.
Äntligen börjar lusten till ridningen komma tillbaka! (Trots björnar)
Finns här ngn mer som fastnat i "tråkträsket" och inte använder fantasin längre, som vill vara med och inspirera/inspireras??