Hur ska man klara sig?

[Lingon]

Enligt dig verkar ju ju vara extremt bortskämd som inte klarar av att ta hand om allt själv på direkten så jag vet inte vad du är ute efter här alls. Du verkar ju helt inställd på att jag vill ha ett icke "jämlikt" föräldraskap. Jag tänker att eftersom jag nu då tagit runt 95% av alla föräldradagar, 90% av all vab, allt som har med utredningar och specalinsatser att göra, hur jämställt är det? Är det synd om mannen då också för att ag inte klarar att fixa med jobbet när det inte passar längre? Fd har lämpat över minste till sin mor till större delen sedan vi gick isär. Är han jämställd då?

Varför svarar du inte på min fråga? Hur skulle du vilja dela upp det om inte varannan vecka fungerar för dig?

 

[Görel]

Jag vill bara påpeka att man inte behöver ha varannan vecka vid gemensam vårdnad, man kan dela upp det på ett sätt som passar barn och förälder. Man brukar rekommendera att ha kortare period än en vecka för barn under tre år eftersom det blir alldeles för lång tid, och för ett litet barn med särskilda behov är det inte det bästa ur barnperspektiv. Det skulle vara runt tre nätter men det är något som bör diskuteras med BVC eller liknande.
Man behöver inte ens ha barnet lika mycket om man inte tror att det är bäst för barnet, man kan ha en boendeförälder och en förälder som har umgänge. Det viktigaste är att komma ihåg att barnet ska vara huvudpersonen, även om jag givetvis förstår att det också måste fungera för föräldrarna. Det är en jäkla sits TS har blivit satt i!

 

[soom]

Varför svarar du inte på min fråga? Hur skulle du vilja dela upp det om inte varannan vecka fungerar för dig?

Förmodligen för att hon känner sig påhoppad av ditt inlägg #53. Varför avkräver du henne ett svar?

 

[Lingon]

Förmodligen för att hon känner sig påhoppad av ditt inlägg #53. Varför avkräver du henne ett svar?

Kanske för att jag inte tycker att varannan vecka är en orimlig fördelning. Och om ts tycker att det är det och att exet inte ställer upp tillräckligt så vill iaf jag veta vad ts hade ansett vara tillräckligt innan jag dömer ut exet som skitstövel.

 

[PathOfClovers]

Kanske för att jag inte tycker att varannan vecka är en orimlig fördelning. Och om ts tycker att det är det och att exet inte ställer upp tillräckligt så vill iaf jag veta vad ts hade ansett vara tillräckligt innan jag dömer ut exet som skitstövel.

Fast det har hon väl inte skrivit? Bara att det inte är så lätt/omöjligt att införa på så kort varsel med jobbaschema lagt. Det är väl inte så konstigt när det är inom vården och dessutom inför sommarperiod?

 

[Imogen]

Varför svarar du inte på min fråga? Hur skulle du vilja dela upp det om inte varannan vecka fungerar för dig?

För att frågan är irrelevant?

TS har väl varken sagt bu eller bä till konceptet varannan vecka? Det som behöver lösas är ju en fungerande situation tills dess att TS kan få ett nytt schema.

Kanske för att jag inte tycker att varannan vecka är en orimlig fördelning. Och om ts tycker att det är det och att exet inte ställer upp tillräckligt så vill iaf jag veta vad ts hade ansett vara tillräckligt innan jag dömer ut exet som skitstövel.

Men oavsett vad du tycker så är inte varannan vecka vad som rekommenderas så här små barn (generellt) så högst oklart varför det skulle vara utgångspunkten som TS ska motivera bort.

Av vad jag har läst i tråden spelar det ingen som helst roll vad TS ex ser för framtida uppdelning av barnets boende som rimlig. I den nuvarande akuta situationen är skitstövel extremt milt uttryckt. Om han inte drabbats av akut psykisk ohälsa då.

 

[Görel]

Kanske för att jag inte tycker att varannan vecka är en orimlig fördelning. Och om ts tycker att det är det och att exet inte ställer upp tillräckligt så vill iaf jag veta vad ts hade ansett vara tillräckligt innan jag dömer ut exet som skitstövel.

Så små barn utan svårigheter rekommenderas inte att bo en hel vecka hos respektive förälder. Vill man ha barnet lika mycket kan byte efter tre dagar vara rimligt ur barnets perspektiv.

 

[Inte_Ung]

Varför svarar du inte på min fråga? Hur skulle du vilja dela upp det om inte varannan vecka fungerar för dig?

På ett sätt som fungerar rent praktiskt för barnet skulle jag tro.
Det är ju barnets bästa som skall komma i första hand.
Hjälpa varandra och samarbeta kring barnen är absolut inget motsatsförhållande till jämställdhet.

 

[Inte_Ung]

Kanske för att jag inte tycker att varannan vecka är en orimlig fördelning. Och om ts tycker att det är det och att exet inte ställer upp tillräckligt så vill iaf jag veta vad ts hade ansett vara tillräckligt innan jag dömer ut exet som skitstövel.

Det kan vara oerhört olämpligt för vissa barn.

Och det handlar inte om att "ställa upp" utan om att ta hand om sitt eget barn.
Du resonerar som att det handlar om barnvakt.

 

[soom]

Kanske för att jag inte tycker att varannan vecka är en orimlig fördelning. Och om ts tycker att det är det och att exet inte ställer upp tillräckligt så vill iaf jag veta vad ts hade ansett vara tillräckligt innan jag dömer ut exet som skitstövel.

TS behöver väl inte stå till svars inför dig?

TS är i kris, känslomässigt och praktiskt, hon behöver stöd. I övrigt skrev @PathOfClovers och @Imogen allt jag tänkte.

Tillägg: jag är rätt säker på att det TS tycker är ”en rimlig fördelning” är samarbete under lagd schemaperiod så att hon kan sköta sitt jobb utan att behöva ta hand om barnet samtidigt (vilket ju då alltså är omöjligt).

 

[Piaff]

Ja det är ju tyvärr så, inget jag kan göra för att ändra mer än enstaka pass, med lite tur isåfall. Fd har annan typ av jobb där han kan styra mer själv och kan bara lämna över till sin mamma när han vill iväg så det påverkar inte honom hans veckor men för mig blir det ju kaos och det går ju ut över barnen. Eller hur det nu ska gå alls.. Familjerätten vore en bra idé. Jag har försökt få igenom tanken att vi skulle ta hjälp av någon utomstående för att kunna få till en "fredlig" i brist på bättre uttryck lösning, vi måste ju kunna lösa detta till det bästa för barnet, men hittills har han tvärvägrat. Jag mår kasst över att jag är rädd att liten inte kommer klara varannan veckaeftesom han ha så jättesvårt med övergångar, men det är ju det det får bli nu tills vi ser om/när det inte skulle fungera. Så planen är ju att försöka få till varannan vecka. Och jag ringde min chef samma dag som fd drog men som sagt inom vården och semestertider.. det är flera månader bort innan jag kan justera schemat. Så får jag jobba järnet veckorna utan barn och det gör mig inget alls för kommer inte vilja vara hemma ändå. Men som han styr och bråkar nu är jag rädd att detta bara är början. Vi hade verkligen behövt någon opartisk som kunde hjälpa, för barnets skull. Stora vill han ju inte träffa och bonusbarn har ju ingen "rätt" till sin bonusfamilj så där kan jag inget göra utom försöka trösta

Lenis, du måste inte anpassa dig och göra exakt som ditt ex vill bara för att han vill det! Skaffa dig ett eget ombud, fundera ut vad DU vill och stå på dig! Vill du inte sälja huset kan han köpa ut dig, vill du inte ha varannan vecka måste ni inte det osv. osv. Du måste inte vika dig bara för att han säger nej, det finns stöd att få av familjerätt osv och den hjälpen tycker jag du ska ta, du måste inte reda ut allt själv.

 

[Lingon]

Lenis, du måste inte anpassa dig och göra exakt som ditt ex vill bara för att han vill det! Skaffa dig ett eget ombud, fundera ut vad DU vill och stå på dig! Vill du inte sälja huset kan han köpa ut dig, vill du inte ha varannan vecka måste ni inte det osv. osv. Du måste inte vika dig bara för att han säger nej, det finns stöd att få av familjerätt osv och den hjälpen tycker jag du ska ta, du måste inte reda ut allt själv.

Jag håller med.

Men du måste ha skrivit fel på ett ställe. Om ts inte vill sälja huset måste hon köpa ut honom för att få behålla det. Och tvärtom, vill han ha kvar huset måste han köpa hennes del.

 

[Londons]

Ja det är ju tyvärr så, inget jag kan göra för att ändra mer än enstaka pass, med lite tur isåfall. Fd har annan typ av jobb där han kan styra mer själv och kan bara lämna över till sin mamma när han vill iväg så det påverkar inte honom hans veckor men för mig blir det ju kaos och det går ju ut över barnen. Eller hur det nu ska gå alls.. Familjerätten vore en bra idé. Jag har försökt få igenom tanken att vi skulle ta hjälp av någon utomstående för att kunna få till en "fredlig" i brist på bättre uttryck lösning, vi måste ju kunna lösa detta till det bästa för barnet, men hittills har han tvärvägrat. Jag mår kasst över att jag är rädd att liten inte kommer klara varannan veckaeftesom han ha så jättesvårt med övergångar, men det är ju det det får bli nu tills vi ser om/när det inte skulle fungera. Så planen är ju att försöka få till varannan vecka. Och jag ringde min chef samma dag som fd drog men som sagt inom vården och semestertider.. det är flera månader bort innan jag kan justera schemat. Så får jag jobba järnet veckorna utan barn och det gör mig inget alls för kommer inte vilja vara hemma ändå. Men som han styr och bråkar nu är jag rädd att detta bara är början. Vi hade verkligen behövt någon opartisk som kunde hjälpa, för barnets skull. Stora vill han ju inte träffa och bonusbarn har ju ingen "rätt" till sin bonusfamilj så där kan jag inget göra utom försöka trösta

Beklagar din situation, du har mina fulla sympatier ! Har inte sett om någon annan skrivit, men de bekanta jag har som delat sig med små barn brukar köra 2-2-3 schema med barnet, då har man också varannan helg

 

[MidnightSoul]

Jag håller med.

Men du måste ha skrivit fel på ett ställe. Om ts inte vill sälja huset måste hon köpa ut honom för att få behålla det. Och tvärtom, vill han ha kvar huset måste han köpa hennes del.

Det ska göras en bodelning först.

 

[Lingon]

Det ska göras en bodelning först.

Det också. Det bästa TS kan göra är att skaffa ett juridiskt ombud så att hon får veta sina rättigheter och så att bodelning och allt kring barnen blir fördelat på ett bra sätt.

 

[Piaff]

Jag håller med.

Men du måste ha skrivit fel på ett ställe. Om ts inte vill sälja huset måste hon köpa ut honom för att få behålla det. Och tvärtom, vill han ha kvar huset måste han köpa hennes del.

Ja helt rätt, precis så jag menade i mitt huvud

 

[Lenis]

Beklagar din situation, du har mina fulla sympatier ! Har inte sett om någon annan skrivit, men de bekanta jag har som delat sig med små barn brukar köra 2-2-3 schema med barnet, då har man också varannan helg

Tack det schemat låter ju helt fantastiskt och mycket bättre för liten! De hade nästan varit "som vanligt" eftersom han är van att vi jobbar lite stökiga tider och att det kan bli enstaka dagar då han mest sett en förälder. Mig är han ju van att se varje dygn eller vad man ska säga eftersom jag är hemma på dagen om jag jobbar natt, så att vara utan varandra en vecka det känns så oerhört länge.
Det bästa för liten hade nog varit den typen av boende där föräldrarna byter medan barnet är kvar i en bostad men jag förstår att det inte skulle vara aktuellt för fd, det är ju lite extremt, även om jag hade kunnat tänka mig det för barnets skull om han hade fått trygghet i det och det tror jag verkligen.

Jag måste nog skaffa mig en advokat, hur jag nu ska ha råd. Brukar det vara jättedyrt att få rådgivning tror ni? Jag har svårt googla fram något.. Har läst era tankar här och tar till mig. Som det är nu om fd får som han kan tänka sig det skulle vi sälja vår bostad till så extrem förlust att det skulle ta mig resten av arbetslivet att betala av skulden som skulle bli. Han drabbas ju inte eftersom hans familj har det gott ställt och kan ta hans del. Jag vet inte ens hur man gör om man går back stora summor vid en försäljning, ska man ta privatlån då för att täcka eller hamnar man hos kronofogden direkt? Herregud jag orkar inte ens tänka. Jag förstår verkligen de som super ner sig i kris när hjärnan inte orkar ta mer och ångesten äter upp en inifrån. Och sorgen. Jag hade behövt få sörja och bearbeta litens framtid nu och kämpa för honom och inte mig själv, de känns så egoistiskt och ytligt att tänka ekonomi när man inte vet vad de ska komma fram till med ens barn som inte kommer få ett liv så som man hade önskat honom.

 

[gammalek]

Tack det schemat låter ju helt fantastiskt och mycket bättre för liten! De hade nästan varit "som vanligt" eftersom han är van att vi jobbar lite stökiga tider och att det kan bli enstaka dagar då han mest sett en förälder. Mig är han ju van att se varje dygn eller vad man ska säga eftersom jag är hemma på dagen om jag jobbar natt, så att vara utan varandra en vecka det känns så oerhört länge.
Det bästa för liten hade nog varit den typen av boende där föräldrarna byter medan barnet är kvar i en bostad men jag förstår att det inte skulle vara aktuellt för fd, det är ju lite extremt, även om jag hade kunnat tänka mig det för barnets skull om han hade fått trygghet i det och det tror jag verkligen.

Jag måste nog skaffa mig en advokat, hur jag nu ska ha råd. Brukar det vara jättedyrt att få rådgivning tror ni? Jag har svårt googla fram något.. Har läst era tankar här och tar till mig. Som det är nu om fd får som han kan tänka sig det skulle vi sälja vår bostad till så extrem förlust att det skulle ta mig resten av arbetslivet att betala av skulden som skulle bli. Han drabbas ju inte eftersom hans familj har det gott ställt och kan ta hans del. Jag vet inte ens hur man gör om man går back stora summor vid en försäljning, ska man ta privatlån då för att täcka eller hamnar man hos kronofogden direkt? Herregud jag orkar inte ens tänka. Jag förstår verkligen de som super ner sig i kris när hjärnan inte orkar ta mer och ångesten äter upp en inifrån. Och sorgen. Jag hade behövt få sörja och bearbeta litens framtid nu och kämpa för honom och inte mig själv, de känns så egoistiskt och ytligt att tänka ekonomi när man inte vet vad de ska komma fram till med ens barn som inte kommer få ett liv så som man hade önskat honom.

Kolla din hemförsäkring! I en del ingår juridisk hjälp.

 

[KarinStarfighter]

Tack det schemat låter ju helt fantastiskt och mycket bättre för liten! De hade nästan varit "som vanligt" eftersom han är van att vi jobbar lite stökiga tider och att det kan bli enstaka dagar då han mest sett en förälder. Mig är han ju van att se varje dygn eller vad man ska säga eftersom jag är hemma på dagen om jag jobbar natt, så att vara utan varandra en vecka det känns så oerhört länge.
Det bästa för liten hade nog varit den typen av boende där föräldrarna byter medan barnet är kvar i en bostad men jag förstår att det inte skulle vara aktuellt för fd, det är ju lite extremt, även om jag hade kunnat tänka mig det för barnets skull om han hade fått trygghet i det och det tror jag verkligen.

Jag måste nog skaffa mig en advokat, hur jag nu ska ha råd. Brukar det vara jättedyrt att få rådgivning tror ni? Jag har svårt googla fram något.. Har läst era tankar här och tar till mig. Som det är nu om fd får som han kan tänka sig det skulle vi sälja vår bostad till så extrem förlust att det skulle ta mig resten av arbetslivet att betala av skulden som skulle bli. Han drabbas ju inte eftersom hans familj har det gott ställt och kan ta hans del. Jag vet inte ens hur man gör om man går back stora summor vid en försäljning, ska man ta privatlån då för att täcka eller hamnar man hos kronofogden direkt? Herregud jag orkar inte ens tänka. Jag förstår verkligen de som super ner sig i kris när hjärnan inte orkar ta mer och ångesten äter upp en inifrån. Och sorgen. Jag hade behövt få sörja och bearbeta litens framtid nu och kämpa för honom och inte mig själv, de känns så egoistiskt och ytligt att tänka ekonomi när man inte vet vad de ska komma fram till med ens barn som inte kommer få ett liv så som man hade önskat honom.

Ett tips är också att googla familjerätten i er kommun. Har en kollega som jobbat där tidigare och er här låter som ngt som de skulle kunna ge stöd kring.

 

[Squie]

Oavsett om det kostar..är min erfarenhet att det svider mer i själen av att bli lurad av sitt ex än de pengar det kostar (det är i slutet ”bara” pengar) Jag har en liknande resa bakom mig m utan barn.

Jag betalade förresten inget till juristen förens efter att hela processen var klar.