surprice1985
Trådstartare
man vill bli när man blir stor?
Hur visste ni vad ni ville bli? Vad ni skulle läsa till? Vad ni skulle söka er efter?
Jag ligger hemma sjuk och har drabbats av en jätte ångest!
Precis fyllt 30 år men vet fortfarande inte vad jag vill jobba med.
Jag vill inte bli som min mamma, och säkerligen väldigt många fler, som vantrivts på sitt jobb hela livet.
Alltid sagt att hon vill bli något annat men aldrig kommit bort från det hon jobbat med...tja sen hon började jobba helt enkelt.
Brände nyligen ut mig på företaget jag är anställd av, höll på att springa rakt in i väggen.
Blev sjukskriven och ganska snart efter min sjukskrivning börjat blev jag erbjuden ett annat jobb, på en massagesalong.
Känner tjejen som äger den, vi kan kalla henne A.
A skulle utbilda mig osv.
Jag var tveksam eftersom lönen var snäppet lägre än jag hade på mitt nuvarande jobb, då jag vantrivs i vårt hus vill jag gå upp i lön så möjligheterna att köpa nytt blir lite strörre och jag visste att de ofta hade väldigt sena kundkvällar m.m. Samtidigt vill jag bort från arbetet jag var sjukskriven från.
Hon var ganska påstridig, en drivande tjej!
Efter ett tag fick A veta ett en av tjejerna som hyr in sig på hennes salong tänker sluta nu till sommaren.
Hon erbjuder mig att ta över den här tjejens verksamhet med alla kunder.
Efter endel tjat från A´s sida tackar jag ja. Tänker vad har jag att förlora?! Starta eget har jag alltid velat och jag får mycket gratis.
Efter sjukskrivningen, som knappast blev det lugn o den tid jag behövde pga detta, så börjar jag min utbildning hos denna tjejen så jag ska vara upplärd till hon slutar.
Snabbt startar jag eget, har köpt hem all material och utrustning jag behöver.
Börjar ta in kunder, endel blir jätte nöjda och endel blir mindre nöjda men det får man klart räkna med när man är "lärling", att det inte alltid blir tipp topp, även om det är riktigt svårt för mig att acceptera o jag har jätte svårt för att släppa saker.
Tjejen jag ska ta över efter är en av Sveriges duktigaste på vad hon gör, super duktig! Så hennes kunder är ju vana vid det bästa vilket gör det till en tung krona att bära efter henne.
Jag ska även gå en annan utbildning, den ska vara betald i dagarna nu.
Det är ungefär där vi är idag...
Jag fick influensan och har fått ställa in kunderna denna veckan, bara legat i sängen och då kommer tankarna farandes.
- Jag kommer ju aldrig bli lika bra som denna tjejen, det kommer jag verkligen inte. Hon tycker detta är livet, det kommer jag aldrig göra. SÅ roligt tycker jag inte att det är.
- Tänkt om jag inte ens är bra på detta. Så känns det nu, att NÄ jag va visst inget bra på det här.
- Det har sjunkit in och kommit ifatt att möjligheten att köpa en annan gård är extremt minimat små nu! Min sambo driver egen firma, den går bra men inte tillräckligt bra för att banken skulle låna oss så mycket pengar om inte en av oss är fast anställd.
- Ville jag verkligen detta? Vad tänkte jag med?
- Ska jag betala in o gå den andra utbildningen? Ca 13´000kr till i sjön om jag inte vill jobba med detta. Ska jag jobba med det så behöver jag utbildningen som ger mig mer jobb och högre inkomst.
- Vad skulle alla säga om jag redan ger upp? Min sambo säger alltid att jag är så impulsiv och varnade mig för att inte bara hoppa på nåt. Kanske är jag impulsiv nu med som redan känner att jag skiter i det?
- Jag kan inte gå tillbaka till mitt gamla jobb.
- Familjelivet är inte lätt att få ihop med 2 egna företagare i familjen.
- Jag har alltid velat starta nåt eget, men alltid tänkt att det ska vara med nåt man riktigt brinner för! Nu känns det mest lite fesljumet liksom...
-VAD VILL JAG BLI NÄR JAG BLIR STOR?!
Det känns som jag börjat vakna till liv de senaste dagarna och tänker mer och mer; shit vad har jag gjort?!
Tänker att jag borde bita ihop, ge det över sommaren o se hur det går.
Samtidigt livrädd för hur det ska gå ihop sig. Om jag inte gör ett bra jobb för att jag helt enkelt inte är bra på det så vill jag ju inte ha gjort en himla massa kunder och få dåligt ryckte innan jag lägger ner.
Tänker att jag kanske ska jobba med detta fram till skolstart och hitta något att läsa till istället? Men VAD?
A skulle bli riktigt arg om jag skulle sluta redan nu och vad skulle alla andra säga? Vad skulle min sambo säga? Han skulle aldrig mer lita på nåt jag vill göra.
Känns som jag målat in mig i ett hörn och kommer varken fram eller tillbaka!
Nu har jag fått lätta mina tankar lite så nu kanske jag kan sova en stund. Har ni nåt gott råd får ni gärna skriva av er lite ni med
Hur visste ni vad ni ville bli? Vad ni skulle läsa till? Vad ni skulle söka er efter?
Jag ligger hemma sjuk och har drabbats av en jätte ångest!
Precis fyllt 30 år men vet fortfarande inte vad jag vill jobba med.
Jag vill inte bli som min mamma, och säkerligen väldigt många fler, som vantrivts på sitt jobb hela livet.
Alltid sagt att hon vill bli något annat men aldrig kommit bort från det hon jobbat med...tja sen hon började jobba helt enkelt.
Brände nyligen ut mig på företaget jag är anställd av, höll på att springa rakt in i väggen.
Blev sjukskriven och ganska snart efter min sjukskrivning börjat blev jag erbjuden ett annat jobb, på en massagesalong.
Känner tjejen som äger den, vi kan kalla henne A.
A skulle utbilda mig osv.
Jag var tveksam eftersom lönen var snäppet lägre än jag hade på mitt nuvarande jobb, då jag vantrivs i vårt hus vill jag gå upp i lön så möjligheterna att köpa nytt blir lite strörre och jag visste att de ofta hade väldigt sena kundkvällar m.m. Samtidigt vill jag bort från arbetet jag var sjukskriven från.
Hon var ganska påstridig, en drivande tjej!
Efter ett tag fick A veta ett en av tjejerna som hyr in sig på hennes salong tänker sluta nu till sommaren.
Hon erbjuder mig att ta över den här tjejens verksamhet med alla kunder.
Efter endel tjat från A´s sida tackar jag ja. Tänker vad har jag att förlora?! Starta eget har jag alltid velat och jag får mycket gratis.
Efter sjukskrivningen, som knappast blev det lugn o den tid jag behövde pga detta, så börjar jag min utbildning hos denna tjejen så jag ska vara upplärd till hon slutar.
Snabbt startar jag eget, har köpt hem all material och utrustning jag behöver.
Börjar ta in kunder, endel blir jätte nöjda och endel blir mindre nöjda men det får man klart räkna med när man är "lärling", att det inte alltid blir tipp topp, även om det är riktigt svårt för mig att acceptera o jag har jätte svårt för att släppa saker.
Tjejen jag ska ta över efter är en av Sveriges duktigaste på vad hon gör, super duktig! Så hennes kunder är ju vana vid det bästa vilket gör det till en tung krona att bära efter henne.
Jag ska även gå en annan utbildning, den ska vara betald i dagarna nu.
Det är ungefär där vi är idag...
Jag fick influensan och har fått ställa in kunderna denna veckan, bara legat i sängen och då kommer tankarna farandes.
- Jag kommer ju aldrig bli lika bra som denna tjejen, det kommer jag verkligen inte. Hon tycker detta är livet, det kommer jag aldrig göra. SÅ roligt tycker jag inte att det är.
- Tänkt om jag inte ens är bra på detta. Så känns det nu, att NÄ jag va visst inget bra på det här.
- Det har sjunkit in och kommit ifatt att möjligheten att köpa en annan gård är extremt minimat små nu! Min sambo driver egen firma, den går bra men inte tillräckligt bra för att banken skulle låna oss så mycket pengar om inte en av oss är fast anställd.
- Ville jag verkligen detta? Vad tänkte jag med?
- Ska jag betala in o gå den andra utbildningen? Ca 13´000kr till i sjön om jag inte vill jobba med detta. Ska jag jobba med det så behöver jag utbildningen som ger mig mer jobb och högre inkomst.
- Vad skulle alla säga om jag redan ger upp? Min sambo säger alltid att jag är så impulsiv och varnade mig för att inte bara hoppa på nåt. Kanske är jag impulsiv nu med som redan känner att jag skiter i det?
- Jag kan inte gå tillbaka till mitt gamla jobb.
- Familjelivet är inte lätt att få ihop med 2 egna företagare i familjen.
- Jag har alltid velat starta nåt eget, men alltid tänkt att det ska vara med nåt man riktigt brinner för! Nu känns det mest lite fesljumet liksom...
-VAD VILL JAG BLI NÄR JAG BLIR STOR?!
Det känns som jag börjat vakna till liv de senaste dagarna och tänker mer och mer; shit vad har jag gjort?!
Tänker att jag borde bita ihop, ge det över sommaren o se hur det går.
Samtidigt livrädd för hur det ska gå ihop sig. Om jag inte gör ett bra jobb för att jag helt enkelt inte är bra på det så vill jag ju inte ha gjort en himla massa kunder och få dåligt ryckte innan jag lägger ner.
Tänker att jag kanske ska jobba med detta fram till skolstart och hitta något att läsa till istället? Men VAD?
A skulle bli riktigt arg om jag skulle sluta redan nu och vad skulle alla andra säga? Vad skulle min sambo säga? Han skulle aldrig mer lita på nåt jag vill göra.
Känns som jag målat in mig i ett hörn och kommer varken fram eller tillbaka!
Nu har jag fått lätta mina tankar lite så nu kanske jag kan sova en stund. Har ni nåt gott råd får ni gärna skriva av er lite ni med
