Hur tänker ni om pengar/att köpa saker?

[Hermelin]

Jag försöker vara så ärlig jag bara kan med varför jag säger nej. För visst har jag råd att köpa både tidningar, glass och leksaker varje dag. Men som sagt, det är inte så enkelt att förklara för en fyraåring att man inte kan få tidningar varje dag för då blir man bortskämd. Alltså faller jag ofta in i att man helt enkelt inte kan köpa saker varje dag. Så gott det går undviker jag påhittade ursäkter som att vi inte har råd och liknande. Samtidigt pratar vi om att saker kostar pengar och att det därför inte bara är att shoppa loss. Nå, i alla fall på den nivån som det går att prata om pengar med en fyraåring.

 

[Yrja]

Jag känner som de flesta föräldrar gissar jag, att man inte vill köpa precis allt barnen vill ha för att de ska lära sig något om hur man förhåller sig till pengar och konsumtion. Samtidigt har jag börjat tänka allt mer på att jag antyder till dem att anledningen till att vi inte alltid köper en tidning eller leksak i affären är att vi inte har pengar till såna saker. Och barnen kan också prata om saker och ting i termer av att vi inte har råd. Men det har vi ju, vi har råd att köpa tidningar varje dag om vi vill och det går verkligen inte det minsta ekonomisk nöd på oss. Så egentligen känns det fel att prata om shoppande som en fråga om pengar, jag vill absolut inte att barnen ska ha bilden av att det är synd om oss för att vi inte har så mycket pengar. Men det känns också ganska godtyckligt att prata om det som en fråga om "att lära sig att man inte kan få allt" eller nån annan klyscha. Och att inte köpa en tidning av miljöskäl, när vi vuxna har dagstidning och diverse andra tidningar känns också falskt.

Hur tänker ni om det här? Hur motiverar ni att barnen inte får småprylar lite när som? Eller ger ni dem grejer?

Att inte ha råd betyder inte att vi inte kan köpa en tidning just idag, utan om att vi inte kan köpa sånt jämt och därför gör vi det bara ibland. Ibland lyxar vi till det och då blir det vi köper mkt uppskattat, mer än det hade blivit om de alltid fick vad de ville ha.

 

[Yrja]

Jag känner som de flesta föräldrar gissar jag, att man inte vill köpa precis allt barnen vill ha för att de ska lära sig något om hur man förhåller sig till pengar och konsumtion. Samtidigt har jag börjat tänka allt mer på att jag antyder till dem att anledningen till att vi inte alltid köper en tidning eller leksak i affären är att vi inte har pengar till såna saker. Och barnen kan också prata om saker och ting i termer av att vi inte har råd. Men det har vi ju, vi har råd att köpa tidningar varje dag om vi vill och det går verkligen inte det minsta ekonomisk nöd på oss. Så egentligen känns det fel att prata om shoppande som en fråga om pengar, jag vill absolut inte att barnen ska ha bilden av att det är synd om oss för att vi inte har så mycket pengar. Men det känns också ganska godtyckligt att prata om det som en fråga om "att lära sig att man inte kan få allt" eller nån annan klyscha. Och att inte köpa en tidning av miljöskäl, när vi vuxna har dagstidning och diverse andra tidningar känns också falskt.

Hur tänker ni om det här? Hur motiverar ni att barnen inte får småprylar lite när som? Eller ger ni dem grejer?

Att inte ha råd betyder inte att vi inte kan köpa en tidning just idag, utan om att vi inte kan köpa sånt jämt och därför gör vi det bara ibland. Ibland lyxar vi till det och då blir det vi köper mkt uppskattat, mer än det hade blivit om de alltid fick vad de ville ha.

Pengar kan också behöva sparas ibland, inte alla kan gå till roligheter. Det får mina barn också lära sig.

 

[Inte_Ung]

Vi har kört med allt som du vill ha måste du förvara i ditt rum och hålla reda på själv.
Och så har de fått massor av prylar.
Det går över ganska så fort det där att vilja ha saker när rummet blir fullt.
Barnen har blivit noga med vad de önskar sig - de kan ju råka få det.

 

[Inte_Ung]

Nå, i alla fall på den nivån som det går att prata om pengar med en fyraåring.

Bära själv fungerar också.