Sv: Hur tar vi hand om våra nybörjare?
Man lär sig så mycket av att bara sitta med. Att pröva olika sätt att sitta ner i traven, tills man hittar det bästa. Ha kul med hästen! Hoppa, rejsa.
Som folk har sagt här, vi är verkligen ute efter ett ideal. Vilken gren vi än rider i. Vi vill inte att andra i stallet ska se ned på oss bara för vi rider AR, vi vill visa att det här det bästa, för hästen och för oss.
Man förlorar ofta ett bra perspektiv med det mesta man gör, utgångspunkten går förlorad och man vill bara bli bättre och bättre..
Uch, jag flummar runt. Frågan var egentligen "Hur väl ta vi hand om våra nybörjare (sådana som hallonsoda)?"
Jag tror man måste lära folk att ifrågasätta. Tänka, var det här rätt eller fel? Vad gav det mig och hästen, det som jag nyss gjorde? Sökandet efter perfektionism blir ibland en slavisk föjning av en läromästare, man glömmer att man faktist kan koppla av, det går bra att pröva nya saker utan att man har sin tränares "tillstånd" :P.
Man måste verkligen tänka. Analysera. Det finns ingen annan väg, tror jag. Alla måste lära sig det. Nu vart det dubeltydligt, jag som just jiddrade om att släppa loss.
Fast tänkandet går ju igen i det också, man måste få släppa loss med hästen! Det mår ju båda bra av =D. Släppa det där ett tag.
Rent praktiskt borde man väl få till någon bra standard. Jag gillar det vanliga systemet med ABC-tränare. Se att man verkligen kan rida för nån som har bra kunskaper. Sen, ifrågasätta dom.
Man behöver en tränare för att utvecklas.
Asså det här med att ge AR dåligt ryckte... Om man möter sånt folk som har en massa fördomar så får man väl förklara att grundidén är bra. Folk måste söka kunskap! Det finns en massa rötägg inom alla inriktningar.
Lite tankar bara.. Från en 15åring som inte har gjort en korrekt öppna :P haha.
Men jag känner igen mig i ditt resonemang, KungTulle. Man får inte tappa busridningen!
Det kanske är bra det. Jag står med benen i 2 olika värdar. Ponnyungen finns kvar! Det är jag ju fortfanare.. Samtidigt önskar man ju sig något annat. Jag vart så trött på den vanliga dressyren. Red ett pass nu för en AR?tränare, och det var så underbart! Kändes som att ridningen äntligen gav det där jag strävar efter. Hästen utvecklades under passet

. Och det var inte under tvång.
Suck, jag flummar runt. Motsäger mig själv. Men nåt kanske jag har fått sagt.
//Sofia