Första gången vi träffades var på fest hos en gemensam vän, jag var nybliven singel och han i ett förhållande, tydligen satt vi och sjöng och spelade gitarr hela kvällen, jag minns ej pga "YEY party, singellivet here i come!"
Nästa gång vi träffades 6 månader senare, hos samma vän, var han nybliven singel och lite på samma nivå som jag var första gången, så om vi ens konverserade den kvällen är det ingen som minns det.
Ett par månader senare umgicks han med en bekant till mig som även kände min bästa vän och därför började vi allihop ses rätt frekvent. Insåg snabbt att vi hade löjligt mycket gemensamt och kunde prata på i timmar utan att de andra fick en syl i vädret. En nattklubbskväll ville han gå hem tidigare än alla andra varpå jag helt enkelt bjöd in mig själv, han sa att han skulle gå och jag svarade med "Jag följer med, vi kan spela Zelda istället!" 2 veckor senare firade vi alla midsommar ihop och jag och han smög iväg och hånglade bland rapsfälten medan alla trodde stenhårt på att vi bara skulle plocka blommor. hehe.
När vi kom hem från firandet frågade jag honom vad han hittade på en måndagkväll och eftersom det var semester drog jag hem till honom, sen lämnade jag helt enkelt aldrig. 4 år och en onge vid namn Zelda senare och vi har så galet kul ihop, alla 3
En liten crazy anekdot involverande den här gemensamma vännen vi träffades på fest hos båda gångerna: för 3 år sedan satt vi på restaurang i Malmö under festivalen och hade det gött, vännen tog en bild på kära, hånglande oss, la ut den på facebook med kommentaren "baby on the way" för att vara så himla rolig såklart. Little did we know att han hade så jävla rätt, jag var sjukt nog gravid när bilden togs, det var bara så pass tidigt att jag inte ens missat min mens än. Gifter vi oss någon gång så får fan den där vännen vara vigselförättare eller något, han har onekligen varit inblandad i varje milstolpe av vårt förhållande!
. Det kan vara påfrestande att skratta i sju år men känns värt det
.
