Jag och min sambo har en mini american shepherd (mini ausie). Vi hade forskat noga i vilken typ av hund som skulle passa oss. Kom fram till att vi båda ville ha ngn typ av vallhund. Jag ville ha en mindre variant och tyckte att shetland sheepdog verkade passa oss bäst men min sambo ville gärna ha en australian shepherd. Sedan hittade vi vår nuvarande hund. Han är en 7-årig omplacering som vi nu haft i 6 månader. Han är nästintill perfekt! Glad, social, kelig, pålitlig och följsam. Älskar människorna och djuren som ingår i hans "vänskapskrets". Han är trygg och lugn men älskar att träna. Följer med oss på allt och blir omtyckt av alla. Han är med lös i stallet, kan följa med på stan och på fest. Älskar långa skogspromenader och att åka på bilsemester. Han har fått mkt beröm av vana hundmäniskor för sitt psyke. Jättesnäll och duktig hos veterinären. Alla vill passa honom! Han pratar mycket, olika ljud för olika känslor. Tjuter av lycka när man inte träffats på en stund. Skäller glatt och lekfullt till sina hundkompisar eller när han busar med leksaker. Men är oftast helt tyst när man behöver lämna honom ensam ett tag.
Det är ju dock mkt vakt i denna rasen ngt som vi kanske inte var beredda på. Nu har vi vant oss men vill man inte ha en ngt vaktig ras så bör man kanske välja ngn annan. Han varnar gärna när främlingar närmar sig. Morrar och skäller men har aldrig varit i närheten av att försöka bita ngn. Detta beteende försöker vi förstås kontrollera. Och det är mest märkbart runt hemmet. Är man på stan eller bland mycket folk kopplar han till stora delar bort det. Det är väl en träningssak och den förra ägaren lade inte ned ngn tid på det.
Vi hoppas på att få ha kvar vår lille kille i måååånga år till men nästa hund blir nog även den en mini american shepherd.
Det är ju dock mkt vakt i denna rasen ngt som vi kanske inte var beredda på. Nu har vi vant oss men vill man inte ha en ngt vaktig ras så bör man kanske välja ngn annan. Han varnar gärna när främlingar närmar sig. Morrar och skäller men har aldrig varit i närheten av att försöka bita ngn. Detta beteende försöker vi förstås kontrollera. Och det är mest märkbart runt hemmet. Är man på stan eller bland mycket folk kopplar han till stora delar bort det. Det är väl en träningssak och den förra ägaren lade inte ned ngn tid på det.
Vi hoppas på att få ha kvar vår lille kille i måååånga år till men nästa hund blir nog även den en mini american shepherd.