Hur visste ni vad ni ville bli? Valde ni reserv-linjer istället?

Jag har pluggat det som verkat roligt (för min massor av estetiska ämnen), sen började jag jobba med ekonomi och sen vidare mot processer och förändringsarbete. Passar mig perfekt, jag älskar att knåda till fula skålar på fritiden men tvi vale för att behöva försörja mig på mina alster.
 
Jag ville bli arkeolog och utbildade mig till det direkt efter gymnasiet.
Nu jobbar jag i mode/pr-branschen :p
Min man, som liksom jag kommer från arbetarklass, utbildade sig till ekonom eftersom det var en universitetsutbildning som ledde direkt till jobb. Efter att ha jobbat som ekonomichef och däremellan VD i många år kom han fram till att om han såg en enda årsredovisningen i vitögat till så skulle han bli galen. Numera doktorerar han i arkeologi. :p

Själv skulle jag bli bibliotekarie, men hamnade efter diverse slingriga vägar som administrativ chef - och måhända blir det en ny och spännande tvist på min yrkesväg framöver vilket känns inspirerande eftersom jag blir 60 i år. Jag är inte mogen för att börja tänka på att pensionera mig, och jag vill heller inte stagnera.
 
Jag är också lite i den situationen nu, fast jag själv nu ska välja till högskolan.
Har ett förstahandsval, men det kommer jag garanterat inte in på. Sen har jag tittat på lite andra utbildningar också, på 2-7e plats, som jag tycker verkar ganska kul, och ändå skulle kunna tänka mig att jobba med. Hoppas att jag kommer in på någon av dessa iaf! :)
Men har bara ca. 18 i betygssnitt och 0.95 i HP (gjorde för flera år sedan, och missade att göra nu i våras!), så då blir man ju lite begränsad såklart... :(
 
Jag har också pluggat sådant jag tyckte var roligt. Gick samhällsvetenskaplig linje på gymnasiet och har alltid varit mer intresserad av svenska, historia och samhällsvetenskap än av biologi, fysik och kemi. Har ganska lätt även för matematik men är inget geni på den fronten. Jag hade "full pott" betygsmässigt när jag slutade gymnasiet så valmöjligheterna var ganska bra. Jag tog ett sabbatsår efter studenten och jobbade bl.a. i en sportbutik. Det var väldigt bra för jag insåg ganska snart att jag absolut ville plugga vidare (det var så himla monotont och trist att jobba i butik efter ett tag).

Det jag visste när jag slutade gymnasiet var att jag INTE ville läsa på Handelshögskolan i Stockholm (eftersom många på min gymnasieskola skulle gå vidare dit och jag var rätt trött på dem). Jag hittade en linje i Uppsala som hette "politices kandidat". Där läste man statsvetenskap, nationalekonomi, förvaltningsrätt och statistik de första terminerna och sedan valde man inriktning. Det kändes som en lämplig mix för min del med en ganska bred ingång. Jag trodde ffa att nationalekonomi skulle vara en bra kompromiss av allt jag var intresserad av och såg framför mig hur jag blev miljöekonom som räknade på hur koldioxidutsläpp ska beskattas. När jag väl började på utbildningen tyckte jag att nationalekonomi var lite för stiliserad och verklighetsfrånvänd. Däremot fastande jag för statistiken - kanske ffa pga mycket bra lärare - så jag valde det som inriktning. Efter att ha tagit en masterexamen i statistik är jag nu även doktorand i ämnet, inne på mitt sista år, och befinner mig återigen i "vad ska jag göra när jag blir stor"-dilemmat. Fortsätta som forskare eller gå över till näringslivet? När jag tog min doktorandtjänst hade jag även erbjudande om en konsulttjänst men magkänslan sade "doktorand". Jag försöker välja utefter det som känns bäst i magen och inte efter det som kanske är ekonomiskt smartast.
 
Jag kommer inte kunna utbilda mig till mitt drömyrke (psykolog) dels för att jag har för dåliga betyg, skulle kanske kunna skriva HP på 1,7 om jag la ner en jävla massa tid på att plugga och gick inte för det. Nu har jag sambo med bonus och de kan inte flytta från den lilla ort vi bor på. Så jag funderade på vad jag kommer in på lätt och som jag kan jobba med på denna lilla ort. Valet blev mellanstadielärare på distans. Får se om jag kommer in, ska skriva HP men om jag kollar på föregående års antagning lär jag komma in om jag skriver över 0,4 :D vilket jag är ganska säker på att jag gör. Vore illa annars.
 
Jag var lite diffust intresserad av "samhället" efter gymnasiet men tyvärr för puckad för att läsa på exakt vilka aspekter av det som jag tyckte om. Började därför på juristlinjen i sthlm efter ett års jobbande men hade nog inte någon klar vision för vad jobbet efter klar utbildning skulle innebära. Ville nog mest jag känna mig grown up och ha "utsikter" utan att ha nån aning om vad utsikterna var.

Sen fick jag oftast BA och inte AB på tentorna, orkade inte skärpa mig, trodde att jag var körd i branschen framgent därmed hehe, skrev högskoleprovet några till gånger, var rätt bra övning att bara upprepa det två gånger om året, och bytte bana helt till medicin efter ett år. Började på Umeå universitet, avskydde klassen och staden, skrev HP igen, fick så jag kunde välja vad jag ville och ehm flydde till Göteborg av alla ställen (????) trots att jag är från förorten till sthlm ursprungligen och borde smittats av sthlmspatriotismen. Jaja nu är jag klar läkare om knappa två månader!!! vet inte alls om jag kommer tycka om arbetet, men har till stor del gillat tillvaron som kandidat iaf så har någorlunda gott hopp
 
Jag är också lite i den situationen nu, fast jag själv nu ska välja till högskolan.
Har ett förstahandsval, men det kommer jag garanterat inte in på. Sen har jag tittat på lite andra utbildningar också, på 2-7e plats, som jag tycker verkar ganska kul, och ändå skulle kunna tänka mig att jobba med. Hoppas att jag kommer in på någon av dessa iaf! :)
Men har bara ca. 18 i betygssnitt och 0.95 i HP (gjorde för flera år sedan, och missade att göra nu i våras!), så då blir man ju lite begränsad såklart... :(
Jag har ca 14,5 i snitt och 0,9 hp men kom in på båda jag sökte i höstas :o sen att jag inte läser någonting just nu är ju en annan femma :angel: vilka utb är det du sökt om du blir begränsad med 18 och 0,95? :)
 
Har velat runt på div utbildningar och så småningom tagit examen i två ämnen (språkvetenskap och systemvetenskap). Jobbar med systemadministration. Det är rätt tråkigt. Så ska försöka byta till något annat. Gillar egentligen mest hästar och musik.

Jag önskar att jag hade fått detta råd när jag var en vilsen nittonåring med allmän livsångest som började plugga bara för att komma hemifrån:

GÖR NÅGOT ROLIGT. Du MÅSTE inte bli vuxen nu. Jobba extra och samla pengar eller gör lumpen eller åk jorden runt eller ta det lugnt. Samla lite livserfarenhet. Plugga inte för pluggandets skull - utan ta reda på vad du faktiskt vill jobba med, och behöver du plugga för att kunna göra det, ja DÅ är det idé att plugga.
 
Jag började läsa biomedicin ett år efter gymnasiet men tyckte inte det var roligt och var nog inte nog motiverad för studier så hoppade av efter drygt ½år. Satt sedan och velade mellan läkare, biolog och veterinär och sökte och kom in på både läkare och veterinär, tänkte att veterinär är ju medicin vilket är roligt samt att man som veterinär till skillnad från läkare kan ha mer av ett liv vid sidan om så valet föll på veterinär. Läste till veterinär i 5,5år men kände väll redan efter första kliniska kursen att det inte var vad jag ville göra resten av livet, valde att läsa livsmedelssäkerhet som inriktning vilket till stora delar var mycket intressant, kliniska kurserna var dock aldrig mer än "rätt roligt". Men fick mig iaf en examen och har efteråt arbetat ett kort tag kliniskt men jobbar nu som djursjukvårdare och läser miljö vid sidan om. Det är ROLIGT och INTRESSANT! (även om det såklart är tungt att studera någon timme varje dag efter heltidsjobbet när vi även renoverar hus osv) Har nu som mål att få ihop en master (vilket kommer att ta några år) och sedan kunna arbeta på länsstyrelse/kommun med miljöfrågor.

Så har en liten krokig väg men jag tror det blir bra i slutändan :)
 
Jag har fortfarande ingen aning om vad jag vill "bli"! :D
Jag har jobbat med det mesta, men har upptäckt att det inte är yrket i sig som jag trivs med eller inte trivs med utan jobbsituationen och arbetskamraterna. Har bananskalshamnat på en tjänst i ett mottagningskök på gymnasiesärskolan där jag även har en pedagogisk roll, och älskar det. Jag hade ju aldrig kunnat tro att jag skulle stormtrivas som mattant/specialpedagog förrän jag provat det!
Jag vill ha ett lugnt jobb utan stress, med konkreta arbetsuppgifter, dagtid, gärna med flextid, gärna där jag kan sköta mig själv och jobba på mitt vis samt fina kollegor.
Jag vill inte ha utmaningar, karriär, chefspositioner, ett strikt schema eller vara oumbärlig.

Så vad ska jag jobba med??? :D
 
Utildningarna är då något helt annat. Det är så mycket jag vill studera, så hur ska man kunna välja :confused: :p

Jag skulle börja i en annan ände:

Om du fantiserar helt fritt, utan att tänka på intagningskrav, studieort eller annat praktiskt, utan bara ser framför dig din en dag på din drömarbetsplats där du knallar runt en vanlig dag i din drömposition; vad ser du så :)? Hur ser motsvarande dagdröm ut för "reserv-alternativen"? Kan du se någon / några gemensamma nämnare?

I alla mina jobbdrömmar ingick det till exempel många möten med olika människor där jag hade vissa pedagogiska inslag och lärde folk något. De flesta drömjobben hade dessutom något att göra med systematik, hur något funkade eller var uppbyggt och man får olika resultat / konsekvenser beroende på kedjan av händelser. Jag lutade åt något tekniskt eller naturvetenskapligt, eftersom det alltid varit där jag haft störst intresse jämfört med det samhällsvetenskapliga. Jag ville ha en bred utbildning, med möjlighet att gå olika vägar och arbeta med olika områden efter examen.

Funderade till exempel på gymnasielärare i naturämnen, civilinjenjör och läkare. Eftersom jag är "uppvuxen" i djursjukhusvärlden så kände jag att veterinär nog skulle passa mig :). Vad kan vara mer spännande än fysiologi om man gillar att klura på hur saker funkar liksom :D? Jag visste att jag inte ville jobba som kliniker och kunde därför rikta in mig på alla andra delar av yrket. Har efter utbildningen jobbat på myndighet - med djurskydd, djurhälsa, slakteri och nu senast med livsmedelssäkerhet! Möter massvis med olika människor varje dag och får möjlighet för att hjälpa dem med till exempel lösningar på diverse processtekniska utmaningar de har. Med andra ord inslag av allt det jag ville ha när jag dagdrömde om framtiden innan jag började läsa :up:.

Tror du det blir lättare att hitta drömutbildningen om du börjar i den änden istället :)? Så kanske du dessutom upptäcker helt nya drömutbildningar som dessutom funkar ännu bättre med det praktiska runt omkring :).
 
Jag känner ibland att jag fortfarande inte vet vart jag vill med mig liv. Gick samhäll på gymnasiet av samma anledning, och pluggade några fristående kurser efter det för att prova på högskolan.

Sökte program för första gången höstterminen 2010 och kom då inte in på mitt förstahandsval. Kom på en reservplats som kanske, kanske hade kunnat leda till att jag kommit in i slutänden, men eftersom det var i en annan stad och skulle inneburit massa krångel med boende och eventuell pendling valde jag att tacka ja till mitt andrahandsval i min hemstad istället. Det andra alternativet kändes som ett för stort frågetecken när jag ändå var så pass långt "ner" på reservlistan.

Ibland undrar jag fortfarande hur livet hade sett ut om jag hade hoppat på det andra tåget istället. Mycket som aldrig hänt, människor jag aldrig träffat, på gott och ont. Men jag antar att det aldrig är för sent att ångra sig.
 
Jag hade egentligen lätt för många skolämnen men jag hatade skolan av många skäl. Mina lärare och min familj påstod att jag borde läsa på högskola, men jag trodde dom aldrig. Jag var ju dålig och hopplös...
Jag läste naturbruk och media på gymnasiet och gick ur gymnasiet med rätt dystra förhoppningar på min framtid där jag mest lite vagt "ville ha ett jobb" sen följde några år av olika jobb. Jag var telefonförsäljare och "tiggde" pengar åt föreningar, vände burgare på McDonalds i några år, sålde korv utanför rusta, läste lite på komvux, städade (typ två veckor tills jag insåg att det inte skulle bli ett vitt jobb), gick nån puckad Arbetsmarknadsutbildnng, monterade bildelar och packade varor på lager osv.
Tillslut hamnade jag (till min stora skräck och förvåning) inom vården och jobbade både med äldre och funktionshindrade. Jag var dock deprimerad, trött på livet och kunde egentligen inte alls känna mig motiverad till att jobba med det resten av livet. Jag kände hur min själ och hjärna ruttnande bort, men ett jobb är ett jobb och betalar hyran och sätter mat på bordet. Jag kunde ju ändå inget annat typ...
Jag fick chansen prova att validera upp till undersköterska och det visade sig att jag var med råge bäst i klassen teorin. Jag kunde knappt ens förstå hur de andra tyckte det var svårt.
Jag fick något infall (tack buke!) och sökte till lärarprogrammet. Efter tre terminer insåg jag det inte var min grej och att jag skulle bli utråkad ganska snabbt så jag blev socionom istället och har jobbat i fem år. Jag är inte utråkad ännu och skulle jag bli det finns det hur många roliga socionomjobb som helst att byta till. Man kan vara allt från byråkrat till kurator eller jobba praktiskt med rehabilitering av sjukskrivna på en trädgård, på häkte eller med behandlingshem.
 
Jag var den duktiga flickan som ballade ur lite sista åren i högstadiet och på gymnasiet. (Naturbruk häst). Gick ut med väldigt dåliga, men fullständiga betyg. En sak visste jag dock när jag gick ut gymnasiet, jag skulle aldrig läsa något som inbegrep företagsekonomi! Drog runt lite, jobbade med hästar och säsongade i fjällen. Fick sedan deltidsjobb inom handeln och försörjde hästen genom telefonförsäljarjobb. Var konstant fattig och hade obetalda räkningar. Kom på att det inte var så jag ville leva mitt liv. Ramlade över en KY (YH) utbildning i försäljning och marknadsföring som började veckorna efter, tog den livbåten tros att 3 veckors utbildning i företagsekonomi ingick.(pest kolera, jag såg verkligen detta som livets straff. Såg dock fram mot marknadsföringen, naivt tänkte jag att jag skulle sitta och komma på reklamfilmer efter utbilningen.
Efter utbildningen var jag dock en hängiven nyckeltalsfantast, hur nu det kunde komma sig? Jag ville plugga mer, men dagen för högskoleprovet var jag sjuk så infernaliskt, satt mest på toaletterna och halsade treo. Fick dock ett medelbetyg men som inte räckte till civilekonom. Nåja, samhällsutveckling har väl varit det jag alltid kanske trott att jag skull verka inom, och betygen räckte för polmag-programmet. Gick tre terminer innan jag hoppade över till senare delen av ekonomprogrammet.

Jobbade som business controller i 10 år, dvs knarkade nyckeltal och styrmodeller innan jag kom på att jag ville bli mer delaktig i verksamheten. Så nu sitter jag som aldrig tidigare varit intresserad av människor som linjechef.
Så jag skulle aldrig läsa förtagsekonomi och jag skulle aldrig heller bli chef. Det gick ju så där med det, men det blev bra ändå
 
Läser konst på universitetet, är många sökanden till väldigt få platser och man söker med arbetsprover och intervjuer. Jag sökte till två univesitet, samma typ av utbildning och kom in på ena. Ägnade två månader nästan heltid åt arbetsproverna, så skönt att komma in första året jag sökte.
För att ens orka söka behöver man verkligen vilja detta. Har man reservplaner som känns bra är det nog rimligast att välja dessa istället.
Jag tror att alla som läser någon konstutbildning på universitet har gått en förberedande utbildning, de flesta i två tre år. Jag gick två år, så var där jag bestämde mig för att jag ville fortsätta med det. När jag blir klar har jag pluggat i 7 år.

Studerar konst av en sån enkel anledning som att jag behöver hålla på med det, är lika nödvändigt för mig som att äta. Och jag behöver en utbildning för att kunna utvecklas som konstnär.
Har ingen reservplan egentligen. Jobbar dock extra inom vården nu medan jag pluggar för att ha råd med hästen, lär få göra sånt sedan med..
 
Jag kunde inte för mitt liv bestämma mig för vad jag ville bli, men livet bestämde sig för mig att jag skulle söka veterinär, men troligen har ett snäpp för kasst HP för det, så kom in på utbildning nr 2, där jag senare kunde jobba med djur inom psykvård av människor. Var inte helt 100 på utibldningen först, men efter två vckor var jag fast. Under utbildningens gång ändrade jag mig och skulle jobba med djurparksdjurs välfärd på ett eller annat sätt. Efter kandidaten tog jag ett sabbatsår i USA där jag jobbade med hästar och djurhemsdjur. Tillbaka till Sverige för en master inom etologi. Sen sommarjobbade jag på en djurpark och blev även projektanställd där, sedan fick jag timmar som lärare på min första utbildning genom att skicka ett mail till rätt person på rätt dag. Där är jag nu fastanställd och jobbar fortfarande på djurparken på somrarna.

Jag jobbar fortfarande med djurparksdjurs välfärd, men så mycket annat också. Drömjobb!

Till mitt tredje år på utbildningen kom jag faktiskt in på veterinär, men tackade nej till platsen. Kunde inte gjort bättre val utbildningsmässigt för mig, och inte heller kunde jag valt bättre år att gå. Sjukt nöjd med att det mest råkade bli som det blev! :)
 

Liknande trådar

Skola & Jobb För att försöka göra en väldigt lång historia kort så har jag som 38-åring hitintills aldrig fått det att fungera med en sysselsättning...
2
Svar
35
· Visningar
3 052
Hästmänniskan Jag är född med ett beckenfel; beckenbenet vrider sig succesivt så att det tippas framåt. Till följd av detta dras också ryggraden ihop...
2
Svar
32
· Visningar
4 220
Senast: Liten
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Vad gör vi? del 3 - Kids Edition
  • Gråter du?
  • Aubergine

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp