vaggvisa
Trådstartare
Känner att jag behöver lite tankar från folk utifrån, lite idéer och massa stöd.
Idag är jag världens sämsta hästägare.
Idag funderar jag på varför jag håller på med hästar över huvudtaget.
Till hästen i fråga, hon är ett sto på 9 år, vad jag vet aldrig NH-tränad, bara satt på plats eller hur man ska beskriva (fungerade inte ett vanligt grimskaft bytte man till kedja osv), jag har ägt henne sen slutet av juni 2006. Hon är osäker i sig själv, rädd för det mesta, kan inte stå inne utan sällskap, jag kan inte rida ut på henne själv för då är hon rädd för allt och stegrar försöker vända hem, sitter jag av och går brevid kan jag nästan skritta hem fast hon är spänd som jag vet inte vad. I hagen är ganska dominant, hon bestämmer över ponnyn hon går med nu och har sen jag haft henne bestämt över de flesta hon har gått med.
Jag känner att nu går inte det här längre, mitt största problem är att hon går inte framåt när jag vill att hon ska gå framåt. Jag får komma & hämta henne i hagen men sen är det tvärstopp, hon går inte framåt. Jag har tränat i paddock att hon ska backa och flytta sig för mig och det fungerar ganska bra nu, backningen verkar hon ha fått koll på, men ibland följer hon inte med framåt när jag ber henne. Jag kan ju inte stå och dra i henne för att få fram henne och jag kan inte lirka fram henne, inte "lura" henne, inget fungerar förrän hon helt enkelt ger med sig och går.
Hon kan även stanna utanför stallet och vägra gå in, hon går in om man visar ett spö bakom, men det känns som om det gör inte att hon accepterar mig som ledare för att hon går in.
Det är mig hon "bråkar" med, på kvällsfodringar och så får alla in henne direkt, det får ju jag också för det mesta men de gånger hon vägrar så känner jag mig som en så dålig hästägare.
Förra ägarna hade problem med ridning och tyckte hon var jättebra i hanteringen, jag vet iofs inte hur de ville att en häst ska vara när den är bra hanterad, jag vill ju att hon ska se mig som ledare, men för mig går det bätre i ridningen och sämre från marken, även om vi tränar det varje dag i princip innan och efter ridpassen.
Jag vill ha lite tankar om vad ni tror hon menar, försöker säga mig på det sättet hon beter sig. När hon tvärstannar och inte följer med är det inte så att hon ser stressad eller spänd ut, hon bara inte tänker gå framåt, ibland backar hon eller snurrar runt ett varv.
Jag har tjutit som en gris både idag och många andra ggr för den häsr hästen för jag tycker om henne så otroligt mkt men jag kan ju inte ha det så att hon inte ser mig som ledare.
Jag ska prata med stallägaren om en NH/western-tjej hon känner, men vill ändå ha lite tankar från er.
Idag är jag världens sämsta hästägare.
Idag funderar jag på varför jag håller på med hästar över huvudtaget.
Till hästen i fråga, hon är ett sto på 9 år, vad jag vet aldrig NH-tränad, bara satt på plats eller hur man ska beskriva (fungerade inte ett vanligt grimskaft bytte man till kedja osv), jag har ägt henne sen slutet av juni 2006. Hon är osäker i sig själv, rädd för det mesta, kan inte stå inne utan sällskap, jag kan inte rida ut på henne själv för då är hon rädd för allt och stegrar försöker vända hem, sitter jag av och går brevid kan jag nästan skritta hem fast hon är spänd som jag vet inte vad. I hagen är ganska dominant, hon bestämmer över ponnyn hon går med nu och har sen jag haft henne bestämt över de flesta hon har gått med.
Jag känner att nu går inte det här längre, mitt största problem är att hon går inte framåt när jag vill att hon ska gå framåt. Jag får komma & hämta henne i hagen men sen är det tvärstopp, hon går inte framåt. Jag har tränat i paddock att hon ska backa och flytta sig för mig och det fungerar ganska bra nu, backningen verkar hon ha fått koll på, men ibland följer hon inte med framåt när jag ber henne. Jag kan ju inte stå och dra i henne för att få fram henne och jag kan inte lirka fram henne, inte "lura" henne, inget fungerar förrän hon helt enkelt ger med sig och går.
Hon kan även stanna utanför stallet och vägra gå in, hon går in om man visar ett spö bakom, men det känns som om det gör inte att hon accepterar mig som ledare för att hon går in.
Det är mig hon "bråkar" med, på kvällsfodringar och så får alla in henne direkt, det får ju jag också för det mesta men de gånger hon vägrar så känner jag mig som en så dålig hästägare.
Förra ägarna hade problem med ridning och tyckte hon var jättebra i hanteringen, jag vet iofs inte hur de ville att en häst ska vara när den är bra hanterad, jag vill ju att hon ska se mig som ledare, men för mig går det bätre i ridningen och sämre från marken, även om vi tränar det varje dag i princip innan och efter ridpassen.
Jag vill ha lite tankar om vad ni tror hon menar, försöker säga mig på det sättet hon beter sig. När hon tvärstannar och inte följer med är det inte så att hon ser stressad eller spänd ut, hon bara inte tänker gå framåt, ibland backar hon eller snurrar runt ett varv.
Jag har tjutit som en gris både idag och många andra ggr för den häsr hästen för jag tycker om henne så otroligt mkt men jag kan ju inte ha det så att hon inte ser mig som ledare.
Jag ska prata med stallägaren om en NH/western-tjej hon känner, men vill ändå ha lite tankar från er.

Senast ändrad: