Inkontinensoperation tvt-o

vindvissla

Trådstartare
Är det någon som gjort det? Jag ska opereras imorgon för att jag läcker när jag hostar, nyser, Springer, hoppar mm. Har tre barn och det yngsta är 4, gör massor av knip och yoga men det blir inte bättre än såhär. Innan barnen hade jag aldrig någonsin problem.

Berätta gärna om din erfarenhet av denna op eller heja på mej inför imorgon! De ska nämligen skära i min vajayjay med endast lokalbedövning

#noglitenervösändå
 
Är det någon som gjort det? Jag ska opereras imorgon för att jag läcker när jag hostar, nyser, Springer, hoppar mm. Har tre barn och det yngsta är 4, gör massor av knip och yoga men det blir inte bättre än såhär. Innan barnen hade jag aldrig någonsin problem.

Berätta gärna om din erfarenhet av denna op eller heja på mej inför imorgon! De ska nämligen skära i min vajayjay med endast lokalbedövning

#noglitenervösändå

Heja! Håller tummarna :).
 
Hej.
Jag har gjort samma operation för 2,5 år sen och det gick bra, men jag var sövd (eller i alla fall "borta"). (Det första dygnet efter operationen hade säkert varit trevligare om jag hade kunnat få ngn smärtlindring efteråt, men pga att jag inte tålde dem så fick jag klara mig på alvedon trots att jag pratat med kirurgen innan om det.) Jag har inte längre något läckage, men har tyvärr lite tråkiga, ovanliga komplikationer av ingreppet.
 
Är det någon som gjort det? Jag ska opereras imorgon för att jag läcker när jag hostar, nyser, Springer, hoppar mm. Har tre barn och det yngsta är 4, gör massor av knip och yoga men det blir inte bättre än såhär. Innan barnen hade jag aldrig någonsin problem.

Berätta gärna om din erfarenhet av denna op eller heja på mej inför imorgon! De ska nämligen skära i min vajayjay med endast lokalbedövning

#noglitenervösändå
Japp! Bästa jag gjort!
Lätt narkos, skulle vara vaken men somnade pladask ;)
Fick vara kvar tills jag kunde tömma blåsan ordentligt, tog väl ett par timmar.
Var rätt stel och öm direkt efter, men mer obehagligt än ont.
Tror jag var hemma 4 dagar sedan jobbade jag igen.
Och efter ett tag när jag fick träna igen...och kunde hoppa upp och ner utan att läcka en droppe... Vilken känsla!! :banana::love:
 
Hej.
Jag har gjort samma operation för 2,5 år sen och det gick bra, men jag var sövd (eller i alla fall "borta"). (Det första dygnet efter operationen hade säkert varit trevligare om jag hade kunnat få ngn smärtlindring efteråt, men pga att jag inte tålde dem så fick jag klara mig på alvedon trots att jag pratat med kirurgen innan om det.) Jag har inte längre något läckage, men har tyvärr lite tråkiga, ovanliga komplikationer av ingreppet.
Jag fick bara alvedon och det räckte gott och väl... Men är väl väldigt olika det där :)

Minns ej exakt när jag gjorde min op (några år sedan), men är fortfarande läckagefri!
Enda som jag känner skillnad på fortfarande är att jag inte bara kan sätta mig ner på toa och tömma blåsan och sen vara klar.
Det kommer mer i omgångar, så har jag för bråttom och bara kör en snabbkiss så måste jag på toa igen efter ett tag. Men det kan jag leva med, och har jag inte bråttom så sitter jag en extra stund och väntar in omgångarna direkt ;)
Tips om man har svårt att tömma, byt sittställning! Rak rygg, framåtlutad etc :)

Men som sagt, allt värt det när man slipper läckaget!
 
Är det någon som gjort det? Jag ska opereras imorgon för att jag läcker när jag hostar, nyser, Springer, hoppar mm. Har tre barn och det yngsta är 4, gör massor av knip och yoga men det blir inte bättre än såhär. Innan barnen hade jag aldrig någonsin problem.

Berätta gärna om din erfarenhet av denna op eller heja på mej inför imorgon! De ska nämligen skära i min vajayjay med endast lokalbedövning

#noglitenervösändå

På mig gick de in typ i ljumsken, eller ja i vecket där en vanlig trosa sitter, svårt att förklara ;)
 
Jag hoppas mitt svar inte är för negativt. Om moderator vill ta bort det så är det helt ok.
För mig var operationen en "lyckad" operation, men tyvärr väldigt misslyckad samtidigt. Det är antagligen bara jag som haft sällsynt mycket otur.

På mig gick de in typ i ljumsken, eller ja i vecket där en vanlig trosa sitter, svårt att förklara ;)
Den operation jag gjorde, gick de in innuti så att säga, och skar upp ett snitt i väggen mot urinröret, för in ett "nät" eller "band" som de drar ut mot ljumskarna. Detta ska fungera som stöd för urinröret och ändra läget litegrann. Med reservation för att jag missuppfattat/gömt något (det var ju ett tag sen).

Jag fick bara alvedon och det räckte gott och väl... Men är väl väldigt olika det där :)
Där jag gjorde mitt ingrepp så erbjöds ngn typ av starkare tablett i "morfin"-familjen, men av en sån typ som jag riskerade att få gallvägskramper av, de skulle "lösa det där och då" fick jag reda på när jag hade möte med kirurgen innan. Lösningen var att jag bara fick alvedon och en axelryckning. Hade olidligt ont i min "vajayjay" och i ljumskar och lår i ett dygn efteråt - var helt paralyserad av smärtan och typ grät hela vägen hem. Kunde inte ta mig upp och ner i sängen eller sätta mig på toan utan att börja gråta av smärta.

Minns ej exakt när jag gjorde min op (några år sedan), men är fortfarande läckagefri!
Enda som jag känner skillnad på fortfarande är att jag inte bara kan sätta mig ner på toa och tömma blåsan och sen vara klar.
Det kommer mer i omgångar, så har jag för bråttom och bara kör en snabbkiss så måste jag på toa igen efter ett tag. Men det kan jag leva med, och har jag inte bråttom så sitter jag en extra stund och väntar in omgångarna direkt ;)
Tips om man har svårt att tömma, byt sittställning! Rak rygg, framåtlutad etc :)

Men som sagt, allt värt det när man slipper läckaget!

Jag har inga besvär med att tömma. Jag är också helt läckagefri, men hade nog hellre riskerat att läcka och fortfarande kunna få orgasm, så nej - för mig var det inte värt det.
Hade möte med kirurgen innan pga av listan av saker som kunde gå fel som jag fick av läkaren som skrev remissen till operation. Enligt kirurgen var jag ju så ung och frisk så jag skulle ju inte få några problem - listan med komplikationer var ju bara för att de översatt en amerikansk folder och den reserverade sig mot allt som folk kunde få för sig att stämma läkarna för. Att orgasmförmågan kunde försvinna helt nämndes inte alls. När man fyllde i en enkät efteråt så fanns det en fråga om man hade ont vid sex. That's it!
Nu är det väl ganska ovanligt ( 15 % risk verkar vara siffran som kommer upp) men en vetenskaplig artikel tar upp att eftersom man skär genom "G-punkts-området" så får man förvänta sig att känseln där försämras rejält och att det kommer att påverka.
Nu känner jag mig nästan lurad, hade jag fått fakta presenterat för mig innan så hade jag aldrig gjort operationen!
 
Senast ändrad:
Är det någon som gjort det? Jag ska opereras imorgon för att jag läcker när jag hostar, nyser, Springer, hoppar mm. Har tre barn och det yngsta är 4, gör massor av knip och yoga men det blir inte bättre än såhär. Innan barnen hade jag aldrig någonsin problem.

Berätta gärna om din erfarenhet av denna op eller heja på mej inför imorgon! De ska nämligen skära i min vajayjay med endast lokalbedövning

#noglitenervösändå

Är lite sent ute kanske med skickar pepp och lycka till kramar :heart
 
Det var ju bra att jag väntade med att läsa tills jag var färdigopererad
Operationen gick bra enligt läkaren och jag är hemma igen. Återstår att se hur funktionen blir. Har just nu mest ont på insidan av låren, av gynställningen antar jag. Fick rejält med droger under ingreppet och de var hur gulliga som helst mot mej.

@emma74 Vet man varför din orgasmförmåga försvann? Det går inte att lösa med en annan op? Låter ju som en sjukt trist komplikation.
 
Det var ju bra att jag väntade med att läsa tills jag var färdigopererad
Operationen gick bra enligt läkaren och jag är hemma igen. Återstår att se hur funktionen blir. Har just nu mest ont på insidan av låren, av gynställningen antar jag. Fick rejält med droger under ingreppet och de var hur gulliga som helst mot mej.

@emma74 Vet man varför din orgasmförmåga försvann? Det går inte att lösa med en annan op? Låter ju som en sjukt trist komplikation.
Skönt att det gick bra!
Jag var rätt stel o öm i låren direkt efter, minns inte riktigt hur länge det var så.
Det är en häftig känsla när man får testa funktionen sen första gången :)
 
Hej! Det fungerar helt suveränt för mig, ångrar inte en sekund att jag gjorde op. Jag läcker inte alls faktiskt, springer 7 km flera gånger i veckan och kör styrketräning och ridning. Jag kan nysa, hosta, hoppa studsmatta och vara jättekissnödig utan att det läcker. Orgasmerna är som vanligt 😊
 
Hej! Det fungerar helt suveränt för mig, ångrar inte en sekund att jag gjorde op. Jag läcker inte alls faktiskt, springer 7 km flera gånger i veckan och kör styrketräning och ridning. Jag kan nysa, hosta, hoppa studsmatta och vara jättekissnödig utan att det läcker. Orgasmerna är som vanligt 😊
Låter verkligen lyckat, till och med studsmatta alltså? Och vad skönt att sexuell njutning inte påverkats. :)

Kanske kommer hamna där själv. Har haft svajig bäckenbotten efter jag fick barn, även lite buktande slidväggar. Läckage har varit så pass lite och sällan att jag inte bekymrat mig, men det verkar ha blivit något värre senaste tiden trots att jag blivit mycket bättre på knip (kanske har överjobbat det och tröttat ut musklerna?) .

Upplever att mitt medvetna knip är rätt så bra, står nästan alltid emot vid lyft, nys, skratt, kortvarigt hoppande/springande och fullblåseträngningar men det är det där automatiska stödet jag känner inte finns där. Börjar läcka efter att ha sprungit ett tag, som att musklerna inte orkar knipa mer. Så länge det hålls på denna nivå är det faktiskt inget som stör mig, finns ju diskreta kläder att springa i och jag ska ju ändå duscha efteråt... men jag är rädd för att det ska bli värre, en barnmorska skrämde mig med ett "vänta bara tills du kommer i klimakteriet" (där är jag inte riktigt än).

Kanske vore bra att kolla upp det här lite redan nu. Var börjar man, är det vårdcentralen?
 
Låter verkligen lyckat, till och med studsmatta alltså? Och vad skönt att sexuell njutning inte påverkats. :)

Kanske kommer hamna där själv. Har haft svajig bäckenbotten efter jag fick barn, även lite buktande slidväggar. Läckage har varit så pass lite och sällan att jag inte bekymrat mig, men det verkar ha blivit något värre senaste tiden trots att jag blivit mycket bättre på knip (kanske har överjobbat det och tröttat ut musklerna?) .

Upplever att mitt medvetna knip är rätt så bra, står nästan alltid emot vid lyft, nys, skratt, kortvarigt hoppande/springande och fullblåseträngningar men det är det där automatiska stödet jag känner inte finns där. Börjar läcka efter att ha sprungit ett tag, som att musklerna inte orkar knipa mer. Så länge det hålls på denna nivå är det faktiskt inget som stör mig, finns ju diskreta kläder att springa i och jag ska ju ändå duscha efteråt... men jag är rädd för att det ska bli värre, en barnmorska skrämde mig med ett "vänta bara tills du kommer i klimakteriet" (där är jag inte riktigt än).

Kanske vore bra att kolla upp det här lite redan nu. Var börjar man, är det vårdcentralen?
Gyn skulle jag säga.

Med egen erfarenhet av bäckenbottenproblem är att vården är skrämmande långt efter rent kunskapsmässigt. Det är helt galet många kvinnor som ovetandes går runt med trasiga muskler i underlivet pga vårdens inkompetens.

Jag sökte vård i fyra år (!) för mina problem och fick bara höra att allt såg bra ut. Jag gav mig inte och till slut kom jag till rätt gynekolog och det visade sig då att min stackars bäckenbotten hade omfattande muskelskador, skador som barnmorskan på BB inte haft kompetens att se efter förlossningen, hon hade bara sytt ihop slemhinnan och inte det bakom..

Det finns en väldigt bra, informativ sida som hjälpte mig mycket genom att sätta ord på det som kändes fel.

http://backenbottenutbildning.se/in...assificering-av-bristningar/anatomi-bristning
 
Gyn skulle jag säga.

Med egen erfarenhet av bäckenbottenproblem är att vården är skrämmande långt efter rent kunskapsmässigt. Det är helt galet många kvinnor som ovetandes går runt med trasiga muskler i underlivet pga vårdens inkompetens.

Jag sökte vård i fyra år (!) för mina problem och fick bara höra att allt såg bra ut. Jag gav mig inte och till slut kom jag till rätt gynekolog och det visade sig då att min stackars bäckenbotten hade omfattande muskelskador, skador som barnmorskan på BB inte haft kompetens att se efter förlossningen, hon hade bara sytt ihop slemhinnan och inte det bakom..

Det finns en väldigt bra, informativ sida som hjälpte mig mycket genom att sätta ord på det som kändes fel.

http://backenbottenutbildning.se/in...assificering-av-bristningar/anatomi-bristning
Tack för tips! Jag prickar in de flesta av symptomen för levatorskador. Brast och blödde mycket när jag födde, men det gjordes bara en efterkontroll där det mest kollades att ändtarmen var ok.

Hur gick det sen efter att din skada upptäcktes, vad fick du för hjälp?
 
Tack för tips! Jag prickar in de flesta av symptomen för levatorskador. Brast och blödde mycket när jag födde, men det gjordes bara en efterkontroll där det mest kollades att ändtarmen var ok.

Hur gick det sen efter att din skada upptäcktes, vad fick du för hjälp?
Jag blev opererad, de lagade muskler och fascia. Jag upplevde en enorm skillnad efter operationen, bättre funktion, mindre tyngdkänsla, inte lika instabil, känslan av att vara mer "hel".

Har dock bilaterala levatorskador kvar med medföljande problem och försöker hitta ett fungerande förhållningssätt till det.

All hjälp har jag fått fixa själv.
Egenremiss utomläns för att komma till dem som hittade skadan, och även fysioterapeut utomläns för att få hjälp efteråt.
 
Jag blev opererad, de lagade muskler och fascia. Jag upplevde en enorm skillnad efter operationen, bättre funktion, mindre tyngdkänsla, inte lika instabil, känslan av att vara mer "hel".

Har dock bilaterala levatorskador kvar med medföljande problem och försöker hitta ett fungerande förhållningssätt till det.

All hjälp har jag fått fixa själv.
Egenremiss utomläns för att komma till dem som hittade skadan, och även fysioterapeut utomläns för att få hjälp efteråt.
Vad jobbigt du haft det! Så tråkigt att det ska behöva vara så, att det inte ska gå att lita på att kunna direkt bli tagen på allvar och hänvisad till rätt vård.

Nu är mina besvär inte såna att de inverkar på min vardag direkt så det är tveksamt om jag skulle "ta upp nån kamp" för att lösa dem, men samtidigt har jag antagligen normaliserat vissa saker som jag inte längre minns hur det var att slippa. Har dock lite hypokondriska tendenser och blir nu lätt att jag googlar loss, känner efter och får för mig att jag har alla sorters muskelskador, framfall, överspänd bäckenbotten o.s.v. Jag antar att jag borde ta tag i en första koll i alla fall, (Det går att skriva egenremiss till min lokala gynekologmottagning) och hoppas att de är hyfsat kompetenta.
 

Liknande trådar

H
Övr. Hund Står inför ett jättesvårt val.... det är nämligen så att för 1½ år sedan fick våran tik valpar(hon fick p-spruta som slutade verka 1...
Svar
15
· Visningar
1 613

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp